söndag 24 november 2013

Mitt spännande liv

Ja om någon undrat över tystnaden på bloggen alltså. (As if..heh.)

Nej försöker bara överleva vardagen. Då hinner man inte blogga så mycket. Inte blir det ljusa, glada, bilder heller i detta novembermörker. Men man känner sig lite viktig, om är alldeles otillräklig under dagarna, på jobbet. Otillräklig och slutkörd hemma.
Tvister med en pre-tonåring. (Ja jag hoppas verkligen han får ut lite av det nu redan, om detta bara är en försmak är vi illa ute.. Ungen har ju just fyllt tio liksom.
Byket. Det arma byket och kläderna som slits ut och man hamnar köpa nya mest hela tiden. Se till att alla har varma och passliga.
Packa väskor, tömma väskor, matlådor och mellanmål. Fundera ut maträtter, köpa ingredienser, laga mat och duka undan. Fem personer. Många påsar att släpa. Trötta armar. Trött själ.
Novmbermörker. (Sa jag det redan).
Så ja, inget Hipphurrahumör här inte. Men jag kämpar framåt och försöker mota undan den dunkande huvudvärken som följer mig allt mer och mer igen (önskar mig nog massagekort till julklapp tror jag!).

Men förra helgen pysslade jag lite. Hade premiärjobb i sonens förskola då han var sjuk (öroninflammation och sprucken trumhinna) och påbörjade Trulls knaggs namnlapp som saknats sedan september. (Trapp hann sedan ha mig som "lärare" en dag och var så glad och nöjd, han har stolt väntat på det!

Nu känner föräldrar och vikarier igen ungen och platsen känns mer egen.

Vi har ju haft bilar i väggen i över ett halvt år säkert. Nu gjorde sambon ett till litet hål i väggen längre ner och vi plockade ut småbilar en god stund.. Lite scary med någå dinglande elledningar vid handen, men vi överlevde som tur (också jag fick hjälpa till med mina mindre fingrar). Vad gör man inte för sina barn..
Man kunde också göra sådanthär så det var ett barn mindre hemma.. Ett barn fick ha skön tid hos farmor och farfar.
 Så fick jag äntligen gjort kollaget till Trull, till dagis. De har alla av dessa på lillasidan, vid sina sängar. Helt super och de älskar att titta också på andras familjer. Det är bara ett syskonpar som har ett kollage i Trulls grupp, men jag vill göra ett till min lilla. Han är ju endå såpass liten är och som sagt brukar barnen gilla dessa. Det kom upp på väggen i dagis först nu på fredag eftermiddag så de har inte ännu sett den, får se vad de tycker på måndag.
Tyckte det var roligt att välja ut bilderna, har inte beställt på säkert sju år. Men baställde bara av sommarens bilder (vi har ju så sjukt mycket!) Då jag limmade ihop kollaget insåg jag att jag inte hade sett pojkarnas faster och farbror så ofta att jag sku ha haft bra bilder på dem då jag gick igenom bilderna på datorn, alltså hade jag glömt bort dem helt och hållet. Snopet! Skrev alltså med liten text längst ner på kollaget att också de hör till familjen. Med kontaktplast på och 3d klistermärken på olika fina bilar tyckte jag den blev riktigt lyckad!
Trapp blev bara väldigt ledsen då den inte längre hängde här hemma på väggen. Kanske vi måste göra en ny nåt tag, till oss.



lördag 16 november 2013

Farsdag

Lite splittrat firande.

Förskolan hade farsdagskaffe på fredag, första gången vi fick sambon övertalad på nåt sådant. Men han var glad. De hade sjungit för papporna och också Trull fick vara med och dricka kakao.

Båda hade gjort fina kort. I förskolan hade de riktigt satsat och gjort en bok. Så fin!
 Den sötaste sidan var kanske denna. "Han tycker om att vara i skogen i regnet". Heh.
 Trulls var lite enklare. Han kan ju inte svara så bra på frågor än.  Men en målning har de tydligen samarbetat med, ska fråga hur den är gjord bara jag ser egenvårdaren igen (hon har varit sjuk nu).

Ja splittrat firande var det. Tripp, Trapp och deras far åkte iväg till Esbo och farföräldrarna på lördag kväll. Den lite krassliga Trull blev med mig (mest för att jag har så väldigt svårt att släppa iväg honom nu när vi ses så lite på veckorna). Då de sku iväg gick vi ut en sväng så det inte sku bli så dramatiskt för honom att farfar hämtar de andra.. Vi gick en sväng till gravgården här i närheten för att föra ett ljus till min morfar som tyvärr gick bort redan när jag väntade Trapp.

Tände ljuset och så fick Trull presentera sig och vi berättade lite om vår familj. (Jaja, man gör som man vill vid gravar, vare sig någon hör eller inte..man kan ju aldrig veta) Det är så sällan vi går dit nuförtiden fast det ligger bredvid.. Nu var det ju redan mörkt men fint endå!

På farsdagen var vi inbjudna till pappa. Så god mat att jag måste ta med en liten doggybag då inte jag orkade min portion efter all den goda förrätten. Konstigt att fira i hans nya lägenhet, med alla samma, gamla, möbler från barndomshemmet.. Trull verkade inte ens reagera. Vi var där, Sniff var där och hans bilar var nerpackade, allt väl alltså! Fast trapporna saknade han, han har alltid älskat att klättra i dem.

Söta systrar och fin pappa. <3 Bubbligt i köket.
 Förrätt kring bordet som alltid funnits men medny utsikt genom fönstret. Ensambarn för en dag. Han njöt!
 och åt inte ett dugg utan lekte istället.
 och lekte med och var så himla lycklig över att få se den lilla lurvbollen Sniff för första gången på länge.
 Trapp hade gjort farsdagskort. Han vet att pappa gillar att plocka svampar. :)
 Han övar sig också så flitigt på detta med att skriva. Märk också T:t efter namnet. Han vill ju att vi säger så här hemma också, då bästisen har samma namn.
Själv bidrog jag med efterrätten. En ostkaka som vanligt. Fast lite annorlunda. det hade visst varit nåt ostkakerecept i tidningen innan farsdag och färskosten var slut i butiken. Använde mig alltså av annat märke och light versionen, och tyckte inte det blev lika bra. Fast han hade nog duktigt ätit upp resterna då jag talade med honom häromdagen. Bra så. En till beställning fick jag också till nästa veckoslut då han har födelsedag.

Då vi kom hem gavs det kort och paket till pappan i vårt hus. Lite delade han med sig av chokon där var med..

och en av gåvorna hade vi pysslat tillsammans. Han har redan flera med händer, men tycker själv de är så fina!! Det är ju inte många fler år det ser gulligt ut, eller visst kan det ju se gulligt ut med tre vuxnas händer också, på sitt eget sätt. ;) Men färgerna, de jag gillat bäst och inte har funnits i butikerna på mååånga år börjar nu vara slut och torra. Tyvärr. Puffy färger, som fluffar till sig lite i ugnen och håller bra i tvätt. Oslagbara! Fattar inte varför de tog bort dem ur sortimentet..
 En sådan farsdag i år alltså. Riktigt lyckad trots firande på olika håll, eller just tack vare det?!

till sist en random bild som ju hör till temat då far är med på bilden. Trapp har tagit den på måndag morgon innan starten till dagis. Riktigt lyckad ju!

torsdag 14 november 2013

Kalasdags

Jag trodde ju jag ungefär sku dö veckan då den finaste förstfödde fyllde tio år. Sådär dödstrött och slut som människa har jag inte varit på länge. Bröstsmärtor, andnöd, feber och svindel för att inte tala om halsont och benvärk. Hade sådan lust att avboka hela kalaset! Men det tokiga är ju att farsdagen trängde sig på en vecka senare, så med halloweentema som givet tema kunde man ju inte riktigt skjuta upp det längre..

Som tur överlevde jag butiksresan, dagen innan allhelgona, med alla helggalna människor. Var inte helt säker på den saken nämnligen. Orkade ännu hämta hem barnen med den tunga kärran (det drog ju så ut på tiden att stapla sig fram i den överfulla Prisman..).

På lördag kom en liten gnista liv tillbaka i mig och festförberedelserna kom igång inför söndag.

Bakade mögelmuffins med benformat strössel på (inte sådär alldeles tydliga sådär förutom på burken..). Alltså chokomuffins (med ordentliga chokobitar inuti) med pätkisfrosting format grönt. Kanske min favoritkombo.

Tårtan jag gärna hade skippat blev jag också klar med, på kundens begäran. 
Temat var ju alltså givet. En riktigt gullig spindel fick jag att krypa på nätet över vitchokokakan med vitchoko och hallon (från egen trädgård) som fyllning.
Ostkakan det kunde bli upprörda gäster av om jag lämnade bort. Tradition så många år tillbaks att jag inte vågar chansa.. Spindlar klättrade även på den. Blommorna i träkrukan upp till vänster fick jag en månad tidigare till Trulls födelsedag. De har hållt bra och passade ju perfekt, tillsammans med rosorna jag fick av mamma till hans riktiga dag!

Och på söndag kom det gäster. Närmaste (rätt så stora) släkten. Fullt hus fast det blev några borta.
 Det var tex. ett benrangel (ja jag trodde också först det var en zebra) till syster på plats.
Festdukat och dekorerat med "spindelnät" och små och större spindlar.

 Han umgicks och fick blåsa ljus till sång med ivriga bröder intill. Bra stämning i huset.
 Så blev det livligare med suddiga gästbesökare då det hade börjat droppa ut folk redan.
 och den mindre var inte sämre han heller. Välkommen till oss på kalas liksom. Men alla överlevde och gick väl relativt nöjda och mätta hem.

SnippSnappSnut så var den festen slut. Och phew, nu är det tillräkligt länge till nästa fest här ska ordnas..

onsdag 13 november 2013

Tioårsdagen

Ja sidu, på två veckor har man ju inte ens haft ork att sätta ner sig och ladda över bilderna till datorn..så här kommer då dagen då min älskade förstfödde fyllde tio år. 

Pysslade ihop ett kort. Ja,ja "klamppin" är åt skogen kan en sann scoottare säkert observera, men annors tyckte jag det blev rätt lyckat. Han var nöjd, det är ju alltid det viktigaste!

Han fick lite tråkigt paket på morgonen. En snygg ny mössa dock, mycket behövligt. Och en stor sedel som sku användas någon dag senare till en ny scootti. Vi sjöng och det var mumsigt morgonmål innan det var dags att rusa iväg för dagen..

Sov en stund hemma, ynklig och sjuk. Hade barnen på dagis, föreståndarens (och samtidigt min chefs) order. Hämtade barnen. Blev i parken utanför dagisgården och flåsade och darrade och lät dem hoppa av lite energi innan det var dags att ta bussen hem. Vi använder reflexvästar. Tycker den dessutom passar honom så bra.
Hopp-klätter-hopp-klätter-hopp. Tills jag trodde jag sku falla ihop.
Sambon hade varit duktig pappa medan jag vilade och pysslade ihop megamängder sushi (och tom. själv var och köpte ingredienserna!) som är maten Tripp önskade till födismiddag.
Mamma kom också på snabbt besök på kvällen efter jobbet. Känns ju alltid lite festligare med besök på riktiga dagen! Hon hade med sig årets bästa present! Ett kort där det står att han får flyga till Paris (hans morfars födelsestad) på jullovet med morföräldrarna! Ganska så stort och spännande! Han är ju den enda av dem som flugit förut, men han var ju ett och ett halvt, så han minns inget. Då var vår resa till mina farföräldrar riktigt HEMSK, han avskydde det, hoppas verkligen det går tuuusen gånger bättre nu! <3 Och detta kan han ju nästan minnas hela livet dessutom då han är såpass stor redan..
Jag fick också blommor av min snälla mamma! Från K-butiken ursäktade hon sig. Men de har hållit i flera veckor och har tom. gjort mera blad på stjälkarna! Reilu kauppa kan nog!
Ja hon hade med sig gott också, och han fick blåsa ett ljus då tio kanske hade varit lite många på donitsen..


Och så hade han så svårt att somna på kvällen att han för första gången på många år ännu var vaken den tiden han föddes, alltså 22.38.  Min fina, fina förstfödde. <3 Grattis än en gång!

måndag 11 november 2013

Favoritmanicken

Eller nå, favorit och favorit, men mycket nyttig oberoende.. SKOTORKEN!

Torkar skorna och vantarna du märker att ännu är våta på morgonen då du vaknar, och så det bästa, den blåser torr den livsviktiga livskamraten som blivit tvättad lite innan läggdags. Phew.


Ful som bara den i tamburen, tar mest onödigt plats största delen av året, men som sagt : Just nu är jag väldigt nöjd över att jag en gång köpte den på rea!

Prinsessfluff och glada barn

De går ju i ett helt nytt dagis, barnen. Det är alltså ännu brist på det mesta. Som utklädningskläder. Som du kanske minns köpte jag en del till huset på loppis för några veckor sedan, och nu då jag senast var till läkaren tog jag en sväng till loppiset som ligger bredvid hälsostationen. Det första jag såg då jag kom in var detta, en prinsesslåda!
 Priset. Mänskligt, ja tom. billigt! Och inuti var det två klänningar och en hel del tillbehör. Bredvid hängde det ännu en klänning. Just i rätt storlek för flickorna i Trulls grupp, de som är så prinsesstokiga, hela högen..  Så tog med mig lådan hem, plastade pafflådan med bokplast för bättre hållbarhet och förde den till dagis då jag hämtade barnen. Det lär ha varit glada barn följande morgon. Och det gör mig glad. Ja jag fick tom. en kram av en av de som jobbar där, som tack, det värmde!

Och temat loppis fortsätter med en av mina fantastiska outfitbilder. Den andra härliga retrotunikan jag hittade på loppiset i mammas skola. Ny, för två euron. Leggingsarna är tidigare loppisfynd. Halsduken värmer min onda hals (ja eller det är bra att leva i hoppet åtminstone). Fast ja nu är jag ju redan nästan frisk! (Har kanske glömt att klaga om min sjuka då det var dåligt, till sist trodde jag ju jag sku få hjärtattack ocdö typ, kunde inte andas heller. Lite antibiotika senare gick det åt bättre hållet men nu känns det igen lite sämre tyvärr, fast streptokockerna har kanske åtminstone försvunnit för halsonten är borta..)

lördag 9 november 2013

En tambursvägg - och Batman

Vår tråkiga tamburskorridor har blivit fint uppiffad i höst. Största konstnären har nog varit Trapp. Han som haft lite problem med saxen (han också) har plötsligt blivit väldigt pysselintresserad. Och svampintresserad. Så en eftermiddag satt han mitt på golvet och ritade och klippte ut en hel hög med fina svampar, efter att jag grävt fram min svampbok han kunde bläddra i. 

Jag hängde upp dem ovanför bänken i korridoren och snart fick de sällskap av ett gäng arga fåglar..
 ovanför hänger kort och bilder. Får nog snart hänga upp ett snöre till tror jag. Den stora teckningen är Trapps kort till Tripp. Tyckte det var så fint! Det jag gjorde hänger där bredvid. Fanns ju inga scoottikort i butikerna än..
 och högst upp hänger våra höstblad (och en clown? de gjorde i klubben förra året).
 Färggrant och välkomnade. Tycker jag!

Och nertill ser ni då Batman. Såhär susade han omkring ute på allhelgonaafton förra helgen. "Räddade" lillebror och var stolt. Min älskade sötnos.

torsdag 7 november 2013

Nya invånare

Här för lite på en vecka sedan jagade jag småfiskar i akvariet. Hehkutetran (på finska). Det tog flera timmar att få dem ur buskarna, men en miniliten babyfisk fick bli kvar, den var helt omöjlig att fånga! Då jag fått fast de andra skickade jag iväg ett textmeddelande och en stund senare ringde det på dörren. Iväg for de små firrarna, till ett stim på över trettio. De har det säkert riktigt bra nu, i ett hem där de är uppskattade!
Några dagar senare gick jag med Trull lite längre ner på gatan och valde ut ett litet gäng med Poecilia reticulata fiskar hos en flicka. Miljoonakala (på finska) trodde jag de var fast som sedan visade sig vara såkallade "endler", alltså en blandning av miljoonakalan och hohtomiljoonakala. Mycket finare ännu enligt mig och dessutom litet mindre, vilket bara är bra då jag hade tänkt skaffa fler räkor till akvariet, då kanske de inte alla blir uppätna som små..


De är så fina!
Men valde ut allför få honor. Här ser ni honan närmast (den större och med "tråkigare" färger) och hennes mycket närgångna beundrargäng..

Helt underbara färger!

"Hohton" (alltså glans/lysa) ser man tex bra på dessa med mörkt annors men den där fläcken bakom huvudet med olika "lysande" färger.
De passar så väldigt fint i just detta akvarium, med de röda nyanserna som andra inte syns i..
 Hanarna var bara så väldigt närgångna med honorna att det kändes riktigt illa. Så igår var jag till butiken och köpte ännu två honor så inte dessa två sku lida för mycket. Nu är det lite jämnare fördelat så inte bara två blir antastade. Nu är det bara tt vänta på små då..

Och ja. Jag är verkligen nöjd med mitt val, att byta ut de små orange mot dessa lite större som syns, är livliga och fina att se på! Modiga är de dessutom. Sticker man ner handen är de alla där och kollar och kommer ungefär  handen på en.

Det var annan flytt också.. Till dessa två.
Rohmu blev för stor för babyakvariet.
och så att den inte sku behöva vara där ensam och livrädd med de stora fick också två andra flytta med. (Tikru och en ännu namnlös)
För ja, det känns säkert bättre att möta sådanahär jättar med lite syskonstöd. 

och efter de första shockerade dagarna har de verkat riktigt nöjda där i fyrahundra fler liter än de var vana med och växer riktigt framför ögonen på en. Än vet jag inte om det är just dessa som ska stanna hos oss sedan, det ser vi sen då de andra också börjar vara större och i rätt färger. Men nu blir inte babyakvariet riktigt lika överbelastat, hoppas jag.