tisdag 25 mars 2014

En vädjan till er!

Stället jag så älskat att gå till håller tydligen på att läggas ner. Gardenia i Vik alltså. Nu ber jag alla godvilliga med en gnutta grönt i hjärtat att skriva på för att behålla det fantastiska stället, oasen fylld av skönhet.

De vill lägga ner min pionhimmel. Stället så många njuter av och får glädje utav. Inomhus måste jag erkänna att vi inte varit på länge, men det är för att vi unvikit ungefär allt man hamnar betala för med vårt gäng.. Nu känner jag att vi nog behöver besöka också det fina inomhus!

Det tar inte lång stund att skriva på, men har vi tur kanske någon lyssnar?

SKRIV PÅ HÄR

tisdag 18 mars 2014

En liten uppdatering

Armarna fortsätter att vara så sjuka att det gör ont bara av att tänka på att skriva. Men jag vill ju minnas. Minnas hur vi hade det denna tuffa vinter. 

Det var då olyckskorpen. Han som nu haft två hjärnskakningar, två brutna tår (och möjligen en fraktur nu igen..), ett brutet revben och då fingret, förutom alla de stora blåmärken och sår han har hela kroppen full av. Det märks liksom att han lever. Hoppas bara att han fortsätter så, för det verkar ju inte vara ett helt ofarligt liv han lever, min kära. 
 Han sku då ha paketet tre veckor kring handen. Sjukhusets paket höll väl en eller två dagar. Så steg han upp med fingrarna utanför på morgonen.. Och vi har fått öva oss på att packa in. En vecka senare- Metallstödet vid fingret gick av! Hur det nu sen är möjligt?! Så sambon böjde en lite stadigare metallstäng att ha där istället. Och vi packade på nytt. Med blått bandage. Och hör och häpna, det höll sig i en vecka! Vi är ju nästintill proffs då!! Sen var han och scootta (som han varit hela tiden, trots vinter och paket) och det lossnade. Huden under var så sönder och gjorde så ont att vi lät bli att packa in på nytt. Och nu kan han kanske låta bli att scootta också då stången IGEN gick av, handtagen på båda sidorna av scoottin! Kan inte förstå hur det är möjligt, han fick ju en ny då den förra gick av, för lite på två månader sedan!!

Nytt i denna finas värld är glasögonen vi fick hämta hem en vecka efter beställningen. Superfort gick det ju! Tycker de passar honom riktigt bra, fast nog också dessa verkar glida ner lite på den lilla näsan.
 Han har också varit på flera kalas på sistone. Och pysslat så fina kort till sina vänner. Det snygga paketpappret hittade jag på Tiger och gåvorna har varit enkla att välja! Trashpacks och trashwheels verkar pop i förskolan just nu!
och han har varit nöjd med festerna!
 Här hölls bjudningen i ett parkhus där vi aldrig varit tidigare. Mysigt och super utrymme ju! Turtles tema och många vänner kring bordet. Då inte jag hade nåt viktigare för mig blev jag och umgicks och följde med vad de glada typerna höll på med. Har ju vikarierat i gruppen också, så känner dem mer eller mindre bra.
 Det blev påsgömning och letning.
 och de lekte glatt med fina leksaker det fanns i huset och i leksakspåsen kompisen hämtat med sig hemifrån.
 Det är ju nästan ovanligt att folk firar hemma numer. De andra festerna han varit på på sitone har hållts på Luckan, i stan. Senast med alla barn i förskolan inbjudna. Tänker tom. sno bilden, fast Trapp var lite ledsen då just han inte tydligen rymmats med på bilden.
Jag tror nog endå vi tänker fortsätta med att fira hemma, med lite mindre inbjudna, fast valet säkert är svårt. Jag vet att Trapp gillar lite mer intima bjudningar där han hinner prata med alla inbjudna. Och så vill de ju visa sina saker och spel. Men ja, vi får se, han fyller ju också då det redan borde vara varmt och skönt..

Det var en kvinnodag här också. Råkade ha en egendag just då, tror det var min present. Sambon tycker sådanahär dagar är urlöjliga och blev "gratulerad" av mina föräldrar. Hih. Tycker nog kanske också det är lite löjligt med vad det liksom blivit av dagen, men så igen. Är det nu så fel att bli ihågkommen, just för att man är en fantastisk kvinna?! Få blommor? Få ett meddelande av någon som bryr sig? Tycker inte det! Fast så läste jag om sexslavar och kände att det finns så mycket viktigare saker än att bjuda någon på middag.. (och köpte mig själv en blomma, för att jag är jag, och också kvinna..)
Har försökt vara flitig med natisaga nuförtiden också. Blev inspirerad då vi läser så mycket på jobbet. Har bara helt hes röst och torr hals ofta på kvällen.. Här väntar Nicke Nyfiken på att bli läst. Och en nyklippt Trull i bakgrunden. Han är så jätteduktigt då det gäller hårklippning. Sitter snällt och stilla tills jag är klar och verkar inte alls rädd, som de andra varit. Trapp har igen haft så dåligt och blodigt skinn att vi hamnat ta ibruk "vantarna". Alltså tubbandage med hål för tummarna så man kan lägga på kräm/kortison och låta det verka och samtidigt lite sakta ner skrapinstinkten.. Brukar hjälpa rätt bra.
Och så har jag sovit otaliga nätter på soffan då sängen varit överfull. De sover ju alla med oss. Fast denna brukar jag kapa med mig till soffan, älskar att mysa intill min guldklimp. Guldklimpen som mot alla rekommendationer ännu då har tutt då han sover. Och jag har inte ens så dåligt samvete över saken fast han är enda i hans grupp som ännu har det. Han är ju ännu liksom nästan min baby. Min baby som plötsligt blivit så stor och självständig. Kämpar med både inne- och utekläder samt skor. Talar så tom. systra min förstod honom på telefon och är så snäll och fin. Min kära. Kära,kära. Så mycket kärlek att hjärtat vrider sig.

Och det var det för denna gång.


Utebilder

Det blir ju inga bilder taget nuförtiden. Han en "väggblogg" på dagis, men denna stackare blir nog så försummad för tillfället. Fotar alltså barnen under dagarna, printar ut och hänger upp så de och föräldrarna får följa med roligt vi håller på med och få barnen lite lockade att prata om dagen.. Efteråt klistrar jag fast bilderna på papper och sätter in dem i barnens pärmar de får då de slutar i dagiset. Sku själv bli glad av ett sådant minne från dagistiden!

Men ja, det var ju en sjukdag här i slutet på förra månaden. Feber kvällen innan med rätt så pigg och kry dagen man ju måste stanna hemma från dagis.
Vad gör man då? Nå går till parken, självklart! Solen sken ju liksom!!

Och vad det var trevligt! Talade lite med de gamla bekanta "tanterna" och tog bilder på de kära i solen. De njöt också av den lediga dagen och lekte för en gångs skull fint tillsammans. Metade tillexempel.

 Letade metspön.

 Och grillade fångsten.
 Patienten. Som då inte var så sjuk längre. Men desstu sötare!
 Plötsligt dök den äldsta sonen upp med sina kompisar. De brukar öva sig här.

 Klädseln gick från vinterrock, till huppare (munkjacka,hehheh..), till t-skjorta. Det var roligt att få följa med dem en stund. Det har nog gått framåt, deras åkande. Och så roligt att han i och med hobbyn fått ett gäng nya vänner.


































Och då hade jag tydligen en bukett fina tulpaner på bordet hemma. På den fina brickan jag hittade just innan Tiimari lade ner. Som jag fick med in på bilden genom att ta en bild på ljuset. Ljuset ni ser ute. Fast klockan är kväll! Hur det inger hopp! Får en lägga ner lite frön i mylla och hoppas på en lyckad sommar.

onsdag 5 mars 2014

Varför här är så tyst..

Orkar inte. Trött som en urvriden trasa, med påsar under ögonen. Barn som söker närhet om nätterna. Kryper intill. Mödrar som måste få sin barnranson fylld med nacksnusande av småbarn,fast det skulle bli till dygnets enda lugna timmar. En vecka med hostande (de två yngre) så jag en dag gick till jobbet utan att ha sovit en endaste en blund på hela långa natten.. Ja. Man kan säga att jag är rätt kraftlös.
Slaskvädret som gör en galen. Tänk dig tjugotre små liv med galonbyxor (ja för sidu äntligen kan jag säga ordet och inte tycka jag låter som en fånig språkpolis!) och gummisnoddar som ska dras under de sandiga och smutsiga skorna. Galonvantars band som smäller dig i kinden. Himlen som har färger som grått, ljusgrått, mörkgrått och så mörkt. Så är det som om dimma skulle ligga över trakten mest hela tiden.
Men det värsta. Det värsta är den enorma smärta jag har i mina armar hela tiden. armbågarna, axlarna, händerna. Det känns som om någon slät loss dem då jag till exempel bär hem matkassar eller försöker flytta på musen eller skriva bloggposts. Inte så bra. Inte så bra alls faktiskt..

Så hände det ännu en olycka förra onsdagen.. Min fina förstfödde fick åka till skateparken här i närheten (en bussresa han klarade av själv med sin kompis) för att scootta. Medan jag höll på att laga mat härhemma med de två yngre i mitt sällskap fick jag ett samtal. Han framlade fint inför att "mamma, nu är det så att där fanns en isfläck.. och ja nu är det så att jag tog jättehård fart för att göra ett trick.. och ja.. så slant jag just där på fläcken och för att skydda min haka i fallet så strckte jag fram min hand. Och ja så böjdes lillfingret bakåt mothandleden och det sa knaks. Så jag tror det är av. " Jag tänkte det inte kunde vara så fraligt då han ännu tänkte bli kvar och åka. Men. tjugo minuter senare ringer han och meddelar att han kommer hem, det tar jätteont. Då vet jag att det måste vara dåligt ställt. Men. Klockan är måstapå mattid för barnen (sju)  och då han är hemma är klockan halv åtta och jag ser bara läggdags blinka rött inför mina ögon. Så vi håller kallt på istället för att åka till barnkliniken och han får burana för att kunna sova till nästa dag då pappan kan föra honom till läkaren. Det idiotiska är ju bara att jag ännu ringde och frågade om man kan åka direkt till barnkliniken för röntgen istället för att först gå via hälsostationen som sig börs, för att få remiss..men nej, man behövde absolut gå och först visa upp den inför en hälsovårdare. SÅ onödigt då vi ju visste att det inte var bra med fingret! Sambon som åkte runt med honom med olika bussar och köade i tre och en halv timme under dagens lopp kom ännu någon timme försenat till jobbet som vanligtvis börjar först tre på kvällsveckorna.. Helt löjligt tidsslöseri och onödigt pineri för en barnpatient.. För visst var ju fingret helt brutet. Han har som mål att ha läkt om två veckor då det är scoottningstävlingar i innehallen. Det var första gången han visar nåt intresse för att delta i nåt sådanthär. Stackars barn.


Men visst har jag haft det roligt också. Njutit av de underbara små liven på jobbet och allt de hittar på (både bra och dåligt kan jag säga..). Pysslat. Bakat. Gjort monster!

och ännu fler monster!Tycker de blev så ljuvliga!
 Ja och idag. Idag gjorde jag nåt jag inte gjort på åratal. Jag skrinnade med dagisbarnen, helt liksom skrinnade, skrinnade! Lånade också hjälm från huset för att föregå med gott exempel. Och oj vad det var roligt att skrinna! Är nog verkligen inte graciös, men försökte mig på olika saker och hade jätteroligt med barnen! Blev till sist alldeles svettig och hade lust att hänga av mig rocken. Bra med lite jobbmotion också då jag varit så lat med springandet..