lördag 25 oktober 2014

Mormor, Vargen och Elsa..

Förra onsdagen bjöd Trapps eftis på teater, Rödluvan. Teatern började klockan sex, och det kändes rätt så sent efter en sjuans morgon. Men teatern hade jag sett veckan innan på dagis och visste att den var värd att gå och se, så de två yngre och jag åkte iväg, efter en femton minuters försök till powernap och ett mellanmål där hemma.. Tripp var ju som vanligt och scoottade. Lite synd dock att han inte fick se pjäsen, för åtminstone vi gillade den!

Salen var fylld med förväntansfulla elever, föräldrar och syskon. Flera av "mina" dagisbarn har ju också äldre syskon här, så de satt också och väntade på att få se pjäsen på nytt, nu i tryggt föräldrasällskap.

Trull satte sig först på den mjuka mattan bredvid brorsan, men flyttade sig fort upp i famnen, då han började tänka tärmare på temat..

 Under själva pjäsen sku man inte ta bilder, så vi satt istället och njöt. Denna version var ju en snäll en, med en varg vars mage fylldes med stenar i slutet och skuffades ut i skogen, men det var nog tillräkligt spännande för de yngre. Här märkte man skillnaden på den yngre och den äldre publiken. De större barnen satt ju och tuffade till sig lite, talade högt om hur vissa scener genomfördes och ville se lösningen på det som skedde. De yngre sitter ju bara begeistrade och lever sig in i pjäsen och ser den som verklig. Man märkte också att de är hemma här, och att föräldrarna var på plats. Många var rätt oroliga (det var ju sent också) och i synnerhet då det tog slut blev många rätt vilda. Jag som då varit omringad av barn i tolv timmar hade inte riktigt ork för bus då mer. Hade ju också i färskt minne förra öppna skoldagen då glasögonen gick sönder. Det händer så lätt olyckor då de är många och uppspelta.. Tyvärr.

Efteråt fick man då ta bilder.

Så här ser ni Vargen, Rödluvan och mormor. Så duktiga alla tre!
 I synnerhet vargen imponerade på oss. Hade ju talat med honom redan på dagis och mindes att han talade så varmt om sin dotter. Hade dock glömt namnet och bad Trull fråga om det samtidigt.  Den lilla modiga vågade nämnligen saligt skaka tass med den stora vargen med sjup röst. Älskar honom lite mer varje dag, han är så öppen och glad. Där står den lilla plutten och talar med vargen som så många äldre var rädda för..
 Vargens riktiga dotter hette alltså Elsa. Men nu tror den lilla att Rödluvan heter Elsa, trots många försök till rättelse. Sist sade han tom. att han vet att det är Rödluvan men man kan kalla henne Elsa. Och varför inte?! De bara kanske inte riktigt förstår vem han talar om på dagis.. Och tro mig. Detta har han nu talat om dag och natt sedan dess. Så vi tackar er för lite vardagsförgyllning!!
 Efter saft och kex var det dags att börja bege sig hemåt i mörkret. Då vi gick förbi dagiset måste jag ta en bild på Trapp i det fina ljuset..
 Älskar skuggorna och stämingen dessa kalla ljus ger vid de gamla sjukhusbyggnaderna.
Då vi kom till busshållplatsen såg vi att det var tjugo minuter till följande buss. Klockan var då en hel del över sju och det blev bara kallare och kallare. Så vi bestämde oss för att gå till följande hållplats för att hålla oss varma, ungefär en kilometer. Trull satt skönt i sin kärra långt under filten, hade varit smart nog att ta med den för att hinna till skolan i tid. Vi hade det riktigt trevligt, i den kyliga luften, samtalandes om teatern och annat man inte alltid hinner om inte man har tid tillsammans.

Veckoslut

Höstlovets veckoslut.

Lördag. Vi åkte iväg mot Itis i varma vinterrockar.
 Gick omkring ett par timmar i jakt på skor och utebyxor. Hittade bara ett par byxor till Trull som dög. Målet med utfärden var ju egentligen att fråga om glasögonens pris, och fick ju en knytnäve i magen där.. Fyrahundra bara för linserna. Jag bestämde att han får gå omkring i dem en tid till, vi ska försöka med skolan en gång till, ifall de kunde hitta nåt litt hål för försäkringssaker, det är endå ett av hans inlärningsverktyg, ögonen..
Innan vi åkte hemåt tog vi en liten shakepaus.

 På söndag var det sedan dags för nåt Trull vänat på i evigheternas evighet. BIO! Hans första besök! Det blev Planes 2 och godis för hela slanten.. Den lilla tänkte äta upp sina m&m: s redan innan reklamerna tog slut, heh.  Pupun och Trulls Bogi (mus) var också med..
 och jag följde med glädje med hans första besök. Så gullig han var där, pikuliten i den stora bänken. Huvudet gick lite runt då han sku kolla in publik och varifrån filmen kom. Emellanåt låg han på tvären och så såg han igen på filmen. Mend et gick fint! Hade varit lite orolig över hans grymma pratbehov, men han satt rätt tyst, det var ju efteråt, än idag, en vecka senare som han talade. Om allt! Vem gjorde så, vad hette nu den, varför gjorde den så osv. Sötnosen. Och det var så BRA! Och det var så ROLIGT! Och tror de på dagis fått höra om det de också nu hela veckan! Men bra så, att det var ett lyckat första besök!
Efteråt blev det sen kalabalik. Vi sku nämnligen köpa skor åt Tripp, men Trapp satte sig riktigt på sin värsta tvär och ställde till med show i butiken. Ingen positiv sådan då.. Och denna mamma brakade. Så det var en tystlåten liten trupp som åkte hemåt i metron. Med en mor som sade att de aldig mer åker tillsammans någonstans.. Att varje gång man försöker så blir det bara skräp av det hela,. Men nu, en vecka senare, hade jag ju nästan glömt episoden och som tur är det ju så att man brukar minnas det roliga med dessa besök, fast allt går snett sen efteråt..

Höstlov- fredag

Fredag. Ännu en solig dag. Men ännu kallare än igår. Det kommer att ta en tid att väja sig.. 

Vi tog kursen mot parken igen. Hade lovat dem en innedag i parkhuset denna gång. 

Njöt av färgerna på vägen. 

 Och som sagt sku vi då in denna gång. Mysigt då det bara var vi, parktanterna och ett skolbarn på plats. Pojkarna lekte och jag pratade med den trevligaste "tanten". Hon är helt underbar, och en sommar var det hon som vattnade palstan. Så välskött har den aldrig varit då det varit någon annan som vattnar där.
 Så kollade jag in nya pyssel och dekorationer.


 Vi bytte rum och lekte med alltmöjligt också där. Fotisspelet börjar tyvärr vara lite soptippsmaterial, synd. Man vet ju att ett nytt inte precis passar in i budjeten..
 Det var nöjda barn som vistades här. Älskar ljuset och utrymmet. Hade ju gärna börjat dra klubbar här på svenska, men sku behöva utbildning och stadens intresse till det, och det verkar det inte finnas. Vilket är väldigt synd, då jag var så väldigt nöjd med klubben för Trapp. Ett barn behöver INTE börja på dagis de det är litet ifall det finns klubbar som alternativ. Det är endå inte mycket de behöver då de är under förskoleåldern, ett par gånger i veckan med barn i ledd verksamhet borde räcka till de flesta! Då sku de inte behöva ta upp dagisplatser i onödan heller! *morrar lite inombords*

Från parken skyndade vi oss hem för att träffa min mamma. Hon stannade en god stund och jag hann både till butiken och förrådet efter vinterskor medan hon höll dem sällskap. Först tänkte de bara sitta och vara osociala, men så fick vi dem lockade till spel. Sist och slutligen var ju Trapp supernöjd med att få spelsällskap till Afrikas stjärna. O gott mellanmål sitter aldrig helt fel det heller..

Så avslutade vi ännu dagen med pizza (och nuggetar för pizzahataren Trull) och filmkväll med filmen mr. Peabody & Sherman. En ganska rolig om än fartfylld film som jag för en gångs skull också satt och tittade från början till slut.

Höstlov- torsdag

Eftersom vi nu har en ung skolelev så höll jag ett par dagar ledigt då han hade höstlov. Då hade jag frågat sambon tidigare om han vill hålla ledigt med barnen, men nej, det behövde han inte. Nå. Det visade sig i början av veckan att hans klättringsvänner bjudit honom till mellersta Finland för att klättra över lovet, och han tackade ja. Så nu gick vi misste om två personers löner för dessa dagar. Och med dödströtthet i bagaget, var det ingen glad "fru", som blev ensam hemma med hösttrötta avkommor. Man kan säga att det inte precis varit lugnt och fridfullt här hemma på sistone. Så synd! Det känns så hemskt då allt ska bråkas om, allt ska vara en strid och nej,nej nej. Bara den yngsta håller min sida och lyssnar ibland på vad man säger. Så ja. Höstlovet var nu kanske inte sååå avkopplande, men visst, en skön paus från vardagen på jobb, skola och dagis.

Vi gick till parken. Där hade jag inte varit på länge. Nu var det dessutom öppet och sakerna var ute på gården. En gammal bekant parktant från Trapps parkklubbskarriär var också på plats och vi talade om allt möjligt en god stund. Jag önskar att alla sku förstå hur viktigt det är med god parkverksamhet i detta land. Härliga människor som jobbar för barnen coh familjerna, som vågar tala och fråga hur man mår. Då man går där ett par år (nå i mitt fall nio-tio) så blir man ju som vänner och får stöd i vardagen, bara av att få släppa ut lite av sina trötta tankar.

Under tiden kan de små till exempel lära sig cykla på trehjulingar.
 Då parken stängde förflyttade vi oss mot den andra ändan på den stora parken, där det ligger en liten del avskilt med staket. Där fortsatte de leka. Tillsammans. Jag satt och såg mig omkring och njöt av naturen. Fast det var rätt kallt..
 De har som tur börjat hitta på mer lekar tillsammans. Visst styr och ställer den ena, men den andra verkar vara nöjd endå.
 Nu lagade de fina bakverk
 och åkte ute på stormande hav i skeppet, simmade i havet med hajar och åt då en massa gott de lagat..
 Så tog vi våra cyklar och cyklade iväg mot närmaste skogsdunge för en viktig uppgift. Släppa lös sniglarna! De som flyttade till oss i början på juni.. Nu var det ju lite på gränsen på för kallt för att släppa dem fria, men får bara hoppas på det bästa!
Vi försökte välja ett ställe där det såg ut att finnas passlig mat och jord att gräva ner sig i. Håller tummarna att de var nöjda med stället. Tack för sällskapet! 
 Solen sken och det var fint. Men kära nån så kallt!

och då pirogerna var uppätna och saften uppdrucken var det ett ilsket bi som var för kall. Så vi fick cykla hem med fart.
Fast där fortsatte ilskan stark att han fick klä på sig varmare kläder efter en innepaus och gå ut igen. Så det blev nog åtminstone en ordentlig utedag kan man säga! Bra så!

fredag 24 oktober 2014

Innan döden kom..

För blommorna på palstan då. Inget allvarligt kan du tänka. Mycket sorligt, kan jag tala om för dig! Det var nog så att man kände sig sämre än sämst, då jag på lördag gick förbi, efter att ha fått höra om Trapps glasögons hurja pris, och det var frost i gräset och allt slokade dött.. Buhuuu!

Men såhär såg det ut då vårt korta höstlov började. De sista bilderna på årets blommor då. Blöta blommor.

Morsdags luktärter.

 Min älsklingsros
 penséerna som ju tog riktig fart nu igen på hösten.
 Mina vackra buskblåbärsbuskar
Dehärs död var Trull mest ledsen över, han älskar ju att äta av dem! 
 Ringblommor
 stora buskar av ringblommor. Så fina i all sin enkelhet!
 och i alla olika färgskalor
 och vallmon som redan stack upp över staketet, utan att ta notis av de kalla nätterna..
 Det blev en hel del att skörda också, förutom den sista blombuketten. Sallad, mint, mangold, purjo, morötter och rädisor. Usch för att det måste ta slut! (Men inte många månader tills man får börja så och planera igen, som tur!)
 och på balkongen blommar det ännu vackert! Har öppnat dörren morgon och kväll för att värma lite, vet ju att det ska bli lite varmare igen nu snart. Och på nätterna har jag haft lyktor och brinna så det ska ge lite värme. Och allt verkar nog ha klarat sig trots tom. -6 om nätterna.

måndag 20 oktober 2014

Love is in the air

För en vecka sedan, på lördagen, var det dags för min kära yngsta kusin att få sin prins. O kära nån sådan huvudbry klädseln ställde till med. Har bara varit på lite mer avslappnade bröllop (de få jag nu ens blivit bjuden till) och ägde verkligen inga festblåsor som sku ha varit passliga. Att vara ensam med barnen varannan vecka och ordna kalas veckoslutet innan gjorde att det blev en liten panikkänsla där mot slutet.. Men slutet gott, allting gott. Hittade nåt jag kunde känna mig nöjd med. Trots att mina kära barn inte precis var så uppmuntrande med sina ord "mamma, du ser lite tjock ut.." och den yngre kommenderade mig att ta av mig klänningen då jag provade den här hemma.

På morgonen var jag ju i de äldres skola, på öppna dagar. Då det var så fuktigt i luften på morgonen blev mitt hår tyvärr rätt så platt, trots att jag satsade och sov med "knokor" i håret så det sku vara lite lockigt. Men endå kände jag mig rätt nöjd då jag såg på mig i spegeln, innan mamma kom och hämtade mig med bil, för att åka iväg.

Hörni, jag smetade på läppstift och allt! Men tröjan ersattes av en sjal som var i samma tyg som klänningen (föll ju för det skiftande tyget) i kyrkan, och genast då festen började fick jag så varmt att jag gick omkring i  klänningen med bara små axelband, som sådan. 
 Bruden fick sin prins, och prinsen sin prinsessa! Båda log ungefär så brett man kan le och man bara vet att de passar varandra perfekt, power couple! Så himla söta och kära! Önskar er allt gott!!

 Så var det dags att åka till festplatsen. De hade hyrt en tvåvåningsbuss, och som mamma till tre pojkar som alltid har älskat "londonbussar" måste jag ju njuta av och föreviga vår bussfärd! Det var faktist lite som på borgbacken då man satt på första raden upptill! Vi spände tom. fast säkerhetsbälten!
 och var lite spända då vi körde på mindre vägar som verkligen inte var anpassade för såhär höga bussar.. Grenarna slog ju emot fönstret och dikena var rätt nära..
 Men vi klarade det (såklart!).
Minglade en tid, fick lite tilltugg och champagne. Och så var det dags för det vackra paret att komma till festplatsen efter fotograferingen de var på. SÅ lyckliga, man blev ju helt lycklig själv också!
 Min vackra minsta syster var brudfrämma och skötte fint sin uppgift, med tal och allt!
 Gillade deras fotoram! Men tyvärr gick en av gästerna och fällde kameran i golvet i nåt skede av kvällen, och den gick ju såklart sönder. Buu! Stackars ägare! Väntar med iver och spänning på att få se bilderna från minneskortet, åtminstone var det hemskt roligt att ta dem!
 Det var jätte god mat, dricka och snapssånger (tror inte jag sjungit sådana med min släkt tidigare!). Rörande tal och bilder man fick se.
 Det blev också fullt på dansgolvet i slutet på kvällen och rusningen på dansgolvet höll i sig tills festen tog slut där kring midnatt. Härligt att se alla så glada!
 Och så åkte ännu många av oss "yngre" iväg mot stan i taxin. Det är inte precis alla kvällar jag åker iväg mot en bar med min syster (har nog aldrig hänt tidigare tyvärr, kanske det borde fixas nåttag igen, fast vi då tydligen inte precis delar musiksmak. Heh).
Där dansade jag tills fötterna började skrika. Skorna jag hade var pyttelite för små och då hade jag gått och dansat i dem i sådär femton timmar. Kunde knappt gå på ett par dagar. Men det var det SÅ värt!

En oförglömlig kväll för det kära, härliga paret, men också för oss gäster! Så fint ordnat och ljuvligt att se alla så glada!