onsdag 30 november 2011

Att piska sig själv

Ja det var nu ungefär det jag gjorde ikväll då jag sprang min "vanliga" runda. Ungefär 6 km, mest på asvalt, vilket jag avskyr. Fast jag orkade endå!
Lade minstingen innan jag gick ut för att springa, en gång till, med springkläderna och skorna på. Gick ut inte bara småsur utan rätt arg. Där hjälpte det att springa så hårt hjärtat orkade. Är lite orolig att det får någon attack då det glömt vad sova-i-sträck betyder. Fast känslan av ett lugnare och mer zen jag försvann lite då jag stod och tvättade håret.  Fattade plötsligt att Trapp ligger och skriker i sängen så Tripp vaknat, och sambon bara snarkar i vår säng.

Surade förresten lite på springrundan över att mörkret inte lägger sig över ängarna och åkrarna här längre då det byggts så mycket hus. "Landet" vi flyttade till finns inte längre. Ja eller jämfört med centrum såklart, men jag drömmer tillbaka till tiden då jag såg älgen från balkongen. Då vi nyss flyttat hit, åtta år sedan. Med vår nyföding. Till vårt nya liv.

Just nu

Är det fullt liv i luckan med en liten kompis på besök. En kompis som båda de större tycker de är mer vän med än den andra. Ganska sött.

måst säga att jag tycker om att röra mig med sånahär barnflockar, fast de har ljud i bussen.

tisdag 29 november 2011

Parkhäng och krismöten

Det var ungefär vad min dag gick ut på. Ja och så flyttade jag tillbaka alla balkongmöblerna och sakerna på samma plats de stod på tidigare igår. Nu orkade jag själv dessutom lyfta "bordet" och blomlådan tillbaka helt utan hjälp. Kände mig stark.

Spenderade någon timme i parken efter klubben, med Trapps bästa kompis, mamma och syster. Det var is på pölarna och väldigt vackert i gräset. Men var dröjer snön undrade vi båda. Är så trött på denna evighetslånga höst. På kvällen regnade det.

Där nästan ligger man på marken i parken för att fånga kölden på bild.
Små fötter kommer springande, mamma fota mig! 
Denna parvel klarade av flera meter till fots i sin vinterhalare med skor på! Min baby! 

Krismötet var angående klassandan i ettan. Som suger. Men de är nästan 20 och av dessa är visst fem flickor. Pojkarna igen är alla livliga små pojkar. Var lite orolig över mötet, men egentligen var det inte så farligt. Sambons råd innan jag gick var; Nicka och le, smält in bara, så går det nog bra!  Fast jag sa nog en hel del. Skyllde inte ifrån mig.Anklagade ingen.Alla sitter vi i samma båt.Försöker lära de små pojkarna vad som är rätt och fel. Hur man är med vänner och inte så bra vänner. Kommer överens. Är ett team.
De gör ju ett så himla fint jobb på skolan med denna oroliga klass. Vet ju att min älskling spritter i kroppen, gillar att prata och tyvärr lätt tar kroppslig kontakt ifall det blir bråk. Men jag vet ju att det blir bättre! Det har redan blivit så mycket bättre! Hur duktig och pliktfull han är! Hur han kämpar. Hoppas bara deras duktiga klasslärare orkar kämpa med att förbättra feelisen i gruppen. Så inte alla de små stackrarna tycker att de blir mobbade av de andra i klassen.

Han och hans älskling

På BB sade sambon att mjukisdjuret jag köpt till Trull,en långörad hund, nog inte sku hålla måttet i tåligheten "the mjukisdjur" ska ha. Så nyförlöst tog jag in mig till stan för att köpa det bästa mjukisdjuret. Köpte det från samma härliga butik jag köpte Trapps mjukisdjur,den absoluta favoriten, ifrån. Det blev en mintgrön groda, Samu. Nå han älskar den. Släpar den efter sig dagen lång och kramas med den i sömnen. Problemet. Den stinker. Eftersom han suger på den, kletar på den med små göggigä fingrar och släpar den längs med vårt smutsiga golv. Bland annat. Men ve och fasa. Då jag åkte in till stan för att köpa en bytesgroda var de slut! NO!  Vad ska vi nu göra? Försökte förklara grodan och bad dem beställa en nästa gång de tog in en sats mjukisdjur, lika gjorde jag för att få "kakkospupu" till Trapp, och lämnade mitt nummer. Håller tummarna att de förstod vilken jag menade då hon inte visste var deras Jellycat katalog var.



måndag 28 november 2011

Balkongen

Det kom en lapp förra veckan genom postlådan. Det ska läggas glasfönster på balkongen. Invånarna är goda och flyttar på möbler och stuff så att glasfixargubbarna kan komma och mäta balkongen obehindrat den 29.11. Alltså imorgon.

Enda sedan vi flyttade hit för åtta år sedan har jag önskat mig en inglasad balkong, så egentligen är jag ju glad att det fixas. Men. Vi har en hel del "möbler och stuff" på balkongen.Som ett extra rum. Fullt med krukor och hobbygrejjer. Så det var inget litet projekt att fixa det. Dessutom kändes det lite hemskt att hamna döda ännu levande och blommande klängväxter för att kunna flytta lådan som rymmer många hundla liter mull. Men nu är jag klar. Möblerade om och ställde sakerna mot väggen till huset så de inte sku vara i vägen. Måste också städa tamburen samtidigt. En hel del saker hade tornats upp på tvillingvagnen... Vi har rymts bra förbi vagnen, men tänkte att kanske alla byggnadstyperna inte är av den smalare sorten. Det stod nämnligen att vägen till balkongen också sku vara utan hinder.

Glasen kommer tyvärr först på våren däremot. Så jag tror nog jag flyttar allt tillbaka bara de varit och mäta klart.

allt det här måste flyttas för att de ska kunna mäta utsidan 

blomlådan fick inte jag själv rubbad, tur att man har en stark man i huset.

Vet ni förresten vad?! Medan jag städade färdigt hade Tripp, som tydligen har paxat att sova i vår säng inatt, lagt den lilla att sova. Hur gick det till? Vi som har fått kämpa  flera kvällar i rad med sambon, inte ens amningen har fått honom att lugna sig, och nu ba´ snark bradvid brorsan. Ja inte mig emot!

Fest

Igår firade mina kära föräldrar sina födelsedagar tillsammans. De har ungefär en vecka (ja fast lite fler år) mellan dem så de har nästan alltid firats på en gång, såklart. Rätt välkommet med lite firande och fest mitt i stormen och ösregnet. Väldigt god mat och go´saker bjöds det på och nästan alla de närmaste var på plats.

Det stora bordet i köket införskaffades så"de unga" sku rymmas. Fast nog är det endå lite trångt om alla är där.
Sniff tog inte det så hårt att hans revir blivit invaderat, för han fick mat, och det gillar han! 
Mammas orkidér bara blommar och blommar. Trull tog till min förfäran kol på en blomstäng.

"Pojkarnas rum" var det hårda matcher i.

lite mer gulli-gull
mitt söta barn
och så mutades de med speltid till gruppbild.. Resultatet, hmm, sådär. 
En sådanhär liten glittrig,söt sak (broch) fick förresten flytta in hos mamma som gillar ödlor.

lördag 26 november 2011

Kreativt



Bilden är tagen härifrån där det finns en hel del annat som sådana som jag kan skratta åt.

Grönt ljus

För fröken har gått och köpt en biljett till Korjaamo den 5.12!  Applåderar lite i sitt stilla sinne. Ska bli roligt att se alla de man tycker så mycket om att följa med på nätet. Lite nervöst. Känner ju ingen där från förr. Men jag tror det blir bra, och roligt endå! Jei!

Stinky

Nåt man till exempel kan fira en lördagskväll med är väl badrumsgolvet fullt med, ja nå just DET.

fredag 25 november 2011

Jag tror jag får ge upp

Förde Tripp till skolan på morgonen och åkte in till stan för att leta efter nåt till galan, klänning och skor. Första UFF, nada. Andra UFF, samma sak. In en sväng till Fida, utan resultat. Tredje UFF hade två fina klänningar, den ena rymdes inte boobsen in i den andra inte höften.
Så jag promenerade till bussen för att åka och hämta hem skolpojken  i regnet som piskade mot ansiktet och kände mig lite ledsen. Det känns som att jag får ge upp. Den perfekta, billiga, klädseln verkar inte finnas just nu, tyvärr.

torsdag 24 november 2011

En ny vän

Var till Malm med barnen efter skolan för att söka tomteluvor, knytkalasstuff och en namnlös present till imorgon för skolpojken.
Vi hann uppsöka den offentliga toaletten några gånger under tiden. Andra gången, medan vi förberedde oss för att gå därifrån (stod utanför toaletten alltså), kom det en sådär passligt full kvinna ut från wc:n. Hon stannade vid oss och ojjade och vojjade sig över våra söta barn. Hur uuunderbara de var. Frågade om åldrarna och en hel del annat. Gratulerade mig för de fina barnen. Själv var hon tydligen mamma till sex(!) barn.
Slank iväg med mina trötta (underbara) barn efter en stunds artighet. Är inte speciellt förtjust i fullt folk då jag har sällskap av barnen. Fast hon verkade helt trevlig.
Stannade vid en klädbutik för att fingra på lite vackra klänningar jag gott kunde ha valt att köpa till galan ifall det plötsligt sku ha uppenbara sig lite pengar på mitt tomma konto. NO! HON igen! Fort försökte jag komma iväg med barn och vagn och pick och pack. Men nej. Hon följde efter. Babblande. Då vi köade till hissen ville hon kramas. Jag var ju en sån mammatyp. 
"Finns du på fejjsbååk då?" undrade hon. Njooo. Svarade jag vagt. "Vill du kanske bli vän med mig där då?!Jag kan leta upp dig om du ger namnet!"  Ööööh, njae, nej inte kanske endå riktigt. Försökte jag.  "Jag tänkte bara att då jag också har sex barn". Nå jo, men hej, inte blir vi nu kanske endå best buddies sådär bara efter att ha sagt hej (du i fyllan) en gång.
Nå så följde ännu lite kramande, både av mig och stackars,stackars Tripp som också fick en puss av henne. (Förlåt unge, nästa gång ska jag skydda dig!! )Inte för att han nu verkade ta det så hårt. Tyckte bara situationen var konstig och undrade varför jag inte vill bli vän på FB med henne.

Att sånt. Vi brukar med sambon skämta, att har man dålig feelis och tycker VI har det illa ställt, då ska man åka till Malm en stund. Realitychecken är rätt påtagande där. Vi är helt normala, om än lite fattiga.

Nu får det räcka

Fick ju feber redan förra veckans fredag. Nå, ännu också har jag stegring, nästan en vecka senare. Inte mycket men med en relativt låg kroppstemperatur normalt så känner man ju att man inte är alldeles frisk. Men nu får det räcka. Ska jag klara av att vara en bra mamma ännu imorgon så måste jag ut och springa bara sambon kommer hem från jobbet. Måste! Fast just ikväll missade han ju såklart bussen och kommer hem först lite före tio. Det blir en sen länk. Kanske den får bli lite kortare med gott samvete då. Men ut ska jag!

onsdag 23 november 2011

Bloggbarnen

Det har ju talats lite i frågande stil om hur det kommer att gå för de stackars utsatta barnen. Bloggbarnen. Hur deras framtid ser ut.
Nå en sak är rätt säker. Trapp kommer antagligen alltid att ställa sig så han syns på bilderna som tas i framtiden. Han blev purken som bara vad då jag försökte fota mig själv och inte honom ikväll.

Köpte en klänning från Fida men böjde mig med den först hemma...
Säg, märks det att jag lagt en svart kjol under? 

JAG, BARA JAAAG ska synnas på bilden!!  

och så funderar vi på hur många gånger i dagen man hamnar tvätta fyraåringens glasögon 

Pensionärerna och jag

Ja eller så kändes det imorse, tio före nio då jag stod utanför Waltteris loppis för första gången. Två utländska, lite på trettioåringar stod där nog faktist också men annors var nog åldern i kön där kring 60 ungefär.  De har öppet på onsdagar också förutom på veckoslutet och på onsdagarna kostar bordet bara fem euro.
Det var nog inte så fint,stort och bra som jag hört. Hittade verkligen inget ens ditåt som jag sökte (alltså galaklänning och skor) men kom endå hem med en hel del smått och gott. Dessutom träffade jag en gammal bekant som sålde där och det var roligt att prata en stund innan jag måste fortsätta mot (vad som nu verkar ha varit den sista gången) familjerådgivningen. En trevlig morgon hur som hellst!

Vi har till exempel en ny kökslampa 

Jag hittade en superfin väska. Kolla detaljerna! Liljor, vallmo, tulpaner, fjärilar, sländor och insekter bl.a. 

För en gångs skull fastnade det också en hel del blingbling och så en liten pengapåse i ljuvligt tyg.

tisdag 22 november 2011

Medan han hade ögonlappen på

Ja Trapp måste ju ha ögonlapp på högra ögat, två timmar om dagen, fem dagar i veckan. Han avskyr det. Avskyr! Blir argsint och har noll tålamod.
Idag ville jag föreviga fina stunder vi fick uppleva trots att han hade lappen på. Det gjorde mig så glad nämnligen!
lite akrobatik på soffan

båda visade fina trixs och njöt av varandras sällskap. Brukar inte vara så då lappen är på.

hittade en vacker discoboll och lekte med den en stund

och hör och häpna, han kan numera lägga puzzel! Jag är stolt!
Alla nio figurer fick han ihopknåpat utan att tappa nerverna en enda gång!
Älskade, jobbiga, underbara barn! Du har en vilja av stål och ett humör som lätt exploderar, men ett hjärta stort som oceanen, och skojar ofta glatt. Min lilla mjukis.

Inte blir jag smutsig!

Mamman: Kan du lägga utebyxorna på innan vi går hemåt?
Sonen: Jag lovar, jag blir int´smutsig! Jag är försiktig!

En timme senare efter en fotismatch på skolgården där också lillabror fick spela med, till hans stora glädje.
Vi har inga hela byxor kvar snart

måndag 21 november 2011

9 poäng

Det ger jag nog mig själv ikväll.
För jag orkade iväg till skolan med de två yngre.Fast bussen kom inte och vi kom för sent till eftis.Alla var trötta och vi diskuterade ljusets inverkan på orken och att jag gärna gick i ide fram till våren.Mellansonen tyckte inte alls om idén. Han vill åka pulka, skrinna och kasta snöbollar. Inte sova som muminfamiljen.
För att jag inte blev helt tokig på jomandet i butiken på väg hem. För att jag inte blev sur då det inte fanns pepparkaksdeg i den butiken och vi hamnade gå ännu till en annan då jag gått och lovat pepparkaksbak till barnen.
Jag orkade tålmodigt kavla och hjälpa medan jag med andra hjärnhalvan gjorde middag. Brände bara några pepparkakor för att jag litade på vad som stod på degpaketet, vi har tydligen en lite effektivare ugn. Maten lyckades den också. Minstingen blev helt stormförtjust i "makaroni-bolognese" fast den hade tre klyftor vitlök i.
Nu kurerar jag mig med ett glas glögg med vin i.Om rösten sku bli lite starkare och näsan kanske börja andas igen.För er som minns förra gången, oroa er inte, det är vin från samma flaska.
Stackars barn fick ha pyjamasen på hela dagen, bara för att den är så fin. Köpte den då Trapp var baby.

Trull hjälpte också till...

mmm! Här har han ätit sin egen portion, lite av min mat och Tripps rester. Tomatsåsen lossnar inte från bordduken tyvärr.

och så fick man ännu sitt livs första pepparkaka! Livet ler! 

söndag 20 november 2011

10 år

Tänk att det gått så länge sedan vi träffades och "blev ihop". Svärmor hade nyss fyllt 50 då för jag minns att huset var fullt med vackra blombuketter. Det ville sig så att jag flyttade in sgs. genast för jag bodde inte precis någonstans då. De tog emot mig med öppna armar.
Alltid har inte solen synnats på himlen,det har varit en hel del gropar på vägen och då Tripp var liten skiljde vi oss för en tid med sambon. Men vi  valde att fortsätta, att vi endå var rätt bra för varandra. Fortfarande är det. Tio år. Det är ganska mycket, vi får nog vara stolta! Och väldigt glada att vi dansade där på samma ställe den där kvällen, då han charmade mig med sina glittrande ögon.

Vi överlevde

Sambon och jag. Ett veckoslut, helt flunssiga, med tre barn som nu blivit friska efter två veckors innesittande. Gissa om det varit skoj här idag... Imorgon får åtminstone skolpojken aktivera sig lite i skolan, får nog försöka masa ut min ömma kropp med de två yngre också, såhär kan vi ju inte ha det. Sambon tänkte att han hellre går på jobb och vilar imorgon än stannar hemma med våra dårar. Tack bara.

Igår firades svärmors 60-årsdag med pompa och ståt. Efter en (till) natt av icke-sovande pga av de kära barnen och allt snörvlande var det inte de piggaste två föräldrarna som dök upp på kalaset, försenat dessutom. Att jag mokat totalt och klätt mig helt för ofin jämfört med de flesta, fast jag lade på make-up och fixade håret och hade örhängen, gjorde inte saken bättre. Uj så sur jag var på mig själv. Fast jag kände mig helt fin då jag åkte iväg, tänkte bara att jag matchar sönerna då de alla hade farkkun.


Fick träffa en massa nya ansikten, lite prilliga typer och väldigt trevliga typer. O svärmor, hon var glad att alla var där för att fira. Pojkarna var också nöjda då där fanns flere småkusiner i olika åldrar, lekkompisar på fester är väldigt ovanligt för dem.

Svärmor hade gjort en massa jättegod mat och var så vacker själv!
Trapp var pop med svärfars "padda". Oj denna dagens ungdom. ;)
 Från bilden fattas ännu en småkusin och två av våra barn.

Trull åkte från famn till famn största delen av kvällen och härjade lite på överkastet jag drömmer om däremellan
Eftersom de bor vid skogen var det skönt att kunna släppa ut de med mest enegi emellanåt.
Alla tre hade lampor och de hade väldigt roligt
kakorna fick klart godkänt 
och svärmor kommer att få njuta av ett blomhav i någon vecka
Hem kom vi väldigt sent, för att ha varit någonstans med barnen alltså, sku klockan ha varit halv tio kanske. Trötta men riktigt nöjda efter en trevlig fest. Med oss fick vi dessutom en del av den goda maten det bjöds på, klagar inte alls!

fredag 18 november 2011

Filmkväll

Fredagen till ära blev det filmkväll.Kanske den sämsta filmen jag sett på en tid, Gnomeo och Julia, en film om trädgårdstomtar i stil med Romeo och Julia.
En viss typ är kanske lite ung ännu för att äta i vardagsrummet. Jag som så duktigt dammsög hela lägenheten innan vi åt fick ta en till runda i vardagsrummet efter maten. Men vad gör nu det!? Ungarna var nöjda och jag kunde chilla. Känner mig krasslig. Ont i lungorna och stegring.
O så bakade jag vinterns (eller är det ännu höst?) första jultårtor och värmde den första glöggen. Hällde i lite vin i min glöggmugg. Kanske sku man se ännu en lite bättre film ikväll, om bara stora pojken också sku somna.
Ha en trevlig kväll!
Trull gillar inte att äta maten direkt från sin tallrik och har missförstått detta med BORDS-skick. 
och gräset (eller maten) är alltid grönare på andra sidan (eller då brorsans tallrik)
En ful bild på en god tårta, var så god. Bara för att jag kämpade så länge då kameran inte ville fokusera på nåt. Sönder?
Gott minsann! Gillar mest helt vanlig "saftglögg".

Dans förgyller livet

nära målet

Jag har haft som mål att springa/sporta tre gånger i veckan. Det var Micaela och Fua som fick mig att göra dealen med mig själv, sådär riktigt på riktigt, har ju nog tänkt i de banorna tidigare också. Men nu försöker jag alltså verkligen. Nå idag var andra gången jag sprang denna vecka och jag orkade 7,5. Fast några hundra meter gick jag och stretchade, var rätt säker på att jag får hjärtatack med denna sömnbrist. Ingen sku ju ha hittat mig innan imorgon då inte ens korna mera går på åkrarna för i år. Orkade tom. lite leka med springandet efter det, brukar göra det, hoppa och liksom dansa med armarna för att tänja. Ser säkert löjligt ut så brukar försöka göra det då jag är på folktomma vägar.

Det tre små grisarna

Eller guldfiskar kallas de väl på riktigt. Men de smutsar som små grisar och är alltid hungriga. Rätt tama, de tänker hoppa ut då man ställer sig ovanför. Tror man kanske kunde lära dem partytricks med hjälp av mat om man hade tid och tålamod. En och en halv timme skrubbade jag deras hem ikväll. Ibland är jag inte så glad på systra min som utan att fråga kom med två av dem till Tripps sexårsdag. Tilläggas bör att vi då inte hade ett akvarium, det måste vi ju skaffa sen då vi plötsligt hade två husdjur, Kokis och Jaffa. Det tar en hel del tid att sköta om, och sådär överdrivet tacksamma visar de ju inte att de är. Fast visst är de väldigt vackra att se på.


Läikky, den nedanför, har fått mig att känna dåligt samvete de senaste dagarna då den sett så slö ut. Men nu är det rent!
Kokis, nog är den vacker, och jag tror den vet det! Väldigt morsk!

torsdag 17 november 2011

Ingen vinnare

Dagen alltså. Det märks att vi varit inne på fyraåringens humör. Att ingen sovit på flere veckor.Att de suttit alldeles för still. Usch mina öron.
men vi vågade oss enda till skolan med sjuklingarna, bra motion då vi ännu gick förbi butiken.

onsdag 16 november 2011

Åtminstone har man sett solen

Idag tog jag ut de två yngre till matbutiken, närbutiken, med tvillingvagnen. Trapp har inte varit ute sedan förra fredagen. Men Gu´ så de började hosta då vi kom ut. Skämdes ju nästan i butiken då båda satt där, bleka, med snuvan forsande och hostan skrällande non-stop. Inte är de närapå friska ännu fast febern sjunkit. Nån seg bobba detdär, som verkligen suger musten ur den drabbade. Tycker Tripp också är väldigt hängig ännu efter förra veckans flunssa, eller så är det de långa dagarna i skolan denna vecka. Har ju inte kunnat åka och hämta honom tidigare då de två små varit så sjuka utan han har måsta vänta på pappan fram till klockan fyra. Stackars liten.

Men nu har det äntligen blivit kallare och solen har väl därför setts i flera timmar på dagarna, fast då bara genom de smutsiga fönstren. Men solen är alltid solen! Vi har njutit av solkatter i vardagsrummet istället för solsken i parken.
här fångar jag de små solstrålarna som hinner fram till denna sida av huset innan den går ner

Stackarn kan inte andas genom näsan så tungan hänger ut hela tiden
jag är barnsligt förtjust i solkatterna som sprids från kristallerna
Snuvisen har blivit en riktig klätterapa. Va, stör det dig att jag sitter här då?! 
ännu har frosten inte tagit de tåligare växtrena på balkongen

dessa röda gladiolusar ska jag nog köpa till palstan nästa år, så granna och fina!

och chilin jag grävde upp från palstan hoppas vi klarar vintern, nu ser det ännu ljust ut.