Jag har aldrig varit på en festival, eller på en konsert jag själv velat gå på (räknar inte med de jag varit på som barn eller med barnen..). Förra året stod jag på palstan och lyssnade på weekend festivalen och tänkte bara på hur roligt det sku vara att gå dit själv och dansa. Och då jag tidigt i våras hörde att min största idol dj Armin van Buuren var på väg till lilla Helsingfors och spela i år så köpte jag biljetter till mig själv som födelsedagsgåva. Då var jag ju jätte sjuk. Men hoppades såklart jag sku vara återställd till augusti då festivalen hölls. Senare visade det ju sig att jag inte var det, inte ännu heller. Men med dyra biljetter och lite f*n anamma så är det inte så att man missar nåt man väntat på typ halva sitt liv. Att äntligen få dansa på riktigt då han spelar live. Så jag gick, löjligt uppspelt och fick ännu min kompis med!
Det var otroligt. Glädjen. Energin.Musiken och de stora stjärnorna. Luften på VIP området, heh. (För kröhöm, där var ju rätt så många tusen fulla tonåringar också, som inte höll till på det dyrare området jag valt nu som vuxen) Aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv!
Det var konfetti och fyrverkerier
Så. Fast vi levt på mindre pengar och jag är sjukt trött och har ont från typ topp till tå, så har jag börjat gå och dansa. Trance är min grej. Melodier som får en att flyta iväg i tankarna och kroppen att mjukna upp och röra på sig så som den vill, orkar och känner för. Alla varma leenden man ser då man kollar omkring sig på dansgolvet. Det är här jag älskar att vara. Bland vackra ljus och uv-ljus med tillhörande decon som gör det hela ännu mer magiskt. Det var här jag trivdes som bäst innan barnen, bland folk som älskar musik och dans lika mycket som jag. Och nu då blivit äldre känner jag att det är min rätt att njuta av sådant jag älskar. Dessutom är det ju sjukt bra jumppa, om man ser från den aspekten också.
I slutet på Augusti hände det igen nåt stort. En av de större dj:na i Finland firade sina 25 år i branchen (ja tänk att jag lyssnat på honom i över 16 år!) med en megaidé. De gamla goda elektroniska styckena spelades av Helsingfors filharmoniska orkester i musikhuset! Jag hade ingen biljett och var jätte besviken, det skulle ju bli fantastiskt! Men så på morgonen av spektaklet skickade min kompis, som spelade med (vilket jag inte visste!), ett meddelande. "Vill du komma på genrep?" Och att jag ville!!
Du milde vad mäktigt det var! Gamla godingar med så många minnen förknippade till dem, spelade på riktigt, med dånande orkester och en stor kör samt solister. Heeelt otroligt. Där satt jag och lät bara tårarna rinna av lycka.
Vårt musikhus såg ganska annorlunda ut denna kväll. Och vad jag förstod hade det nog aldrig varit en sådan publik heller. De hade stått upp och dansat och bara jublat och varit med på de riktiga föreställningarna. Men jag är redan så tacknam över att ha fått uppleva detta!
Ännu har du förresten chansen att lyssna och se det hela här.
Nu på veckoslutet var jag och dansa till Aly&Fila som jag lyssnat på i evigheter, mest genom ASOT dvs. A state of trance, en typ av radio som kommer ut en gång i veckan, hostad av just av Armin van Buuren.
Det var en häftig upplevelse. Har tror jag aldrig varit på ett så fullpackat dansgolv. Det var lite utlandsfeelis på det hela. Alla var liksom där för att dansa till den härliga musiken.
Men sånt. Jag har nu en hobby. Jag dansar för att drömma bort mig och lindra smärtan. Jag har hittat glädje på dansgolvet jag inte känt på evigheter. Har alltid älskat att dansa, och är så glad över att jag idag kan strunta totalt i vad folk tänker om min något egna stil. Bara jag jag får njuta. Och det gör jag, varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)