Bildbomb från barnmässan

Har inte gått på mässor sedan jag var barn egentligen. Är inte riktigt en "folkmasstyp". Men då Eva  skrev att de var på väg och visa Polkupeds produkter  såg jag min chans att träffa den supertrevliga människan igen! Vi träffades ju på bloggalan  2011 och har läst hennes blogg flitigt i många år redan. Så frågade fräckt om hon råkade ha biljetter, vilket hon råkade kunna trolla fram. Vi hade ju tänkt betala in för ett par i familjen, men det roliga var att då vi var på väg att promenera mot mässhallen kom två kvinnor emot oss och frågade om vi hade biljetter till alla, och då vi svarade nej, så gav de ännu ett par biljetter till oss. Så sist och slutligen blev det en underbar och billig dag.

Folk fanns det gott om, det regnade ju också ute på söndag. Men då hallen är så gigantisk så kändes det inte så illa. Visst var det massor med ljud och impulser, och jag avundas verkligen inte de som fick stå där flera dagar i rad (imponerad i synnerhet av Evas Marius som så duktigt klarade av det hela!) men på det hela stora var jag förvånad över hur bra tom. sambon tog det (han brukar få panik redan i butiken ibland, heh).

Först såg vi oss lite förvillat omkring.

Sså kollade vi på polisbilen. Ganska spännande!

 Brandbilen fick man tom. åka ut ifrån, Coolt!

 Så gick vi mot modelexpo med allt det småpetiga och fina.

 Som denna minivärld FYLLD med detaljer! Helt sjukt fin! Hade kunnat och stå och se på den i timmar! Kolla nu nudiststranden!

 Dansande,glatt folk, restaurangen och de gamla bilarna!

 Herden med hans djur,de mjuka träden, blommorna..

 Innergården var också den så mysig och levande

 och vid kyrkan lystes också de små gravarna upp. Otroligt fint, alltihop!

 Trull blev till sig av den fina "militärbåten" som åkte omkring i vattenbassängen.

 Vi gick vidare mot legovärlden. Helt fantastisk också den! Tänk att få bygga ihop den, planera och hitta på!

 Man sku försöka hitta en stormtrooper legogubbe, och min käre sambo lyckades faktiskt göra det! I det högra tornet, i det rosa slottet, ser man den vita figuren!

 Och här lyckades vi lite traumatisera vår käre son, som ju heter Anakin i tredje namn.. Han var rädd lite för allt efter att han tvingades stå så nära "den onda".. Hups. Tur glömde han endå rätt fort bort vad han varit med om.

 En massa tuffa bilar

 rallytävling med bilar som bara flög genom luften vid gupparna. Häftigt!

 En så snygg,glänsande, lastbil med rallysimulator. Där inne satt Trapp och hans pappa och upplevde rallyåk..

 Så hälsade vi på vid activefamilys och Polkupeds stand och pratade en stund. Så trevligt att ses, sådär på riktigt! Fattade efteråt att jag ju bara borde ha skämt ut mig och bett sambon ta en bild på oss, heh!

Men istället blev det köande till toan (huh,vilken kö!) och så vidare mot djurexpon. Våra favoriter, papegojorna, hade tydligen redan åkt hem till vår besvikelse (men alldeles förståeligt, inte orkar ju djur hur länge som helst!) men vi hann se en massa andra fina!Som de små grodorna jag blev så förtjust i redan på akvarieutställningen i vintras.

 Jag sku nog gilla att skapa en liten fantasivärld åt sådanahär vackra små, eller nåtslags ödlor. Sambon sa ju då genast NEJ,de är ju giftiga!Men HA, de ÄR ju inte giftiga i Finland! Det beror nämnligen på födan de äter, och här äter de då ogiftiga saker! Sådeså!

Vi kollade på ormar

Spindlar och skorpioner

Sköldpaddor. Här gick det tokigt för en stackare och ägaren fick komma och hjälpa upp den!

En så söt ödla. Älskar fötterna!

                                              fretter (så fina, men huh vilken stark doft de nog har!)

 Hundar. I alla former och storlekar. Dessa hör till mina absoluta favoriter!

 och detta blev steget bort från en grym hundrädsla mitt mellersta barn gått och dragit på sig de senaste åren. Han har vägrat komma nära hundar på länge, fast vi andra klappat och gosat. Endå älskar han hundar innerst inne och drömmer om en egen. Men nu stod det "Saa silittää", alltså "får klappas" och till sist vågade han! Och oj så han klappade sedan.. Hunden var nog den mest tålmodiga jag träffat! Och då hade den räddats från Rumänien för en månad sedan!! Talade med ägaren om hur den hjälpte min hundrädda son och han gick sen ännu och hämtade lite gott som Trapp fick ge! Så snällt! För fast det var helt sjukt skrämmande, man såg ju det på minen, så kunde han inte riktigt låta bli heller. Sedan var han så glad och stolt, härligt!

Så, ja, en härligt dag hade vi! Vi som väldigt sällan har veckoslutsprogram överhuvudtaget slog nu fullt ut. Och det märktes på den yngsta, som somnade sittandes på busshållplatsens bänk då vi sku hem. Fniss.