Nattlig fotografering

Brukar ju ge mig ut då sambon kommit hem, nåt tag före klockan tio på kvällen. Det blir ju inte så bra blider den tiden, men kameran är alltid med. Här kommer igen en liten bildbomb.

En dahliaknopp den 22 juni i solnedgången.

 En buske (vet någon vad den heter). Vet bara att den förbättrar jorden på nåt sätt med sina rötter.

 Följande natt vakade vi igen en god stund med den minsta. Men det var helt ok då jag fick se världen (nå Vik) insvept i tjock dimma. Vackert!

 Blir mycket finare balkongsbilder då bakgrunden är vit.

 En låda full med liv. Nu har bara de otäcka små äckelkrypen hittat tillbaka, som varje sommar, och tar död på bladen, ett efter ett. Det är lite jobbigt att bespruta dem med nåt då vi har heltäckningsmatta och glas, det blir fula fläckar då man försöker träffa de små bladen.

 Denna fina fick jag av Linda senast hon var på besök.Någon fjant hade lyckats bryta aven blomma, igen.Gillar att de inser att det är mot mammalagen och så gömmer de blomman tillbaka in bland bladen. Det är småkryp och lite större folk som är stora faror för mina blommor.

 Kolla på lavendeln. Älskar, älskar, denna blomma! Drömmer mig tillbaka till mina farföräldrars hemtrakter i soliga Frankrike. Där växer så underbart stora buskar på gravgården, proppfulla med fjärilar i alla de färger..

 De börjar ha några år på nacken nu, men inte blir de lika stora och fina som där inte.

 Rensade ogräs och hittade fian salladshuvud. Måste sära på dem innan de ruttnar ihop.

 Tog en sväng med cykeln. Njöt.

 och hittade en buske med mogna bär då jag vek in i skogsdungen. Mmm.

 Senare lade sig dimman tjockt igen.

 och tyckte någons palsta matchade den vita dimman så fint.

 Någon pratade om supermånen, men tyckte den mest verkade som vanligt.

 Men visst var det en magisk kväll. Älskar vår äng.

Ett möte i natten

Jag var ute och sprang i förrgår, mitt i natten då det äntligen börjat tystna i sängarna.. Sprang den vanliga rundan, kollade att ingen åt av våra jordgubbar, hälsade på korna, sprang runt alla rosenbuskarna vid Prisma (fast man kände ingen rosdoft, bara asvaltlukt då de lagat vägarna här om nätterna nu flera nätter i rad, usch vilken os det hängt över området).
Vid Gardenia, där jag hade tänkt vika av till näst för att se hur det går för pionerna, stannade en lång, ung, mörk man mig. Funderade faktist en litenliten stund på att inte stanna. Vet inte om det var för föregående beskrivning eller för att jag brukar skämmas över svettet som rinner och egentligen bara ville springa vidare, hade ju bra flow och hade inte sprungit på en tid igen.. Men jag stannade. Och han frågade efter vägen. Hade missat hållplatsen där han sku stiga av och åkt vidare till ett främmande ställe för honom. Därifrån hade flera försökt ge vägbeskrivningar men på nåt sätt hade han lyckats irra omkring i två och en halv timme. Han sku till en lägenhet helt nära vår närbutik.
Försökte förklara vägen, peka och beskriva. Tror inte det var vägbeskrivarna det hade varit fel på..mest det att detta var en som var van med en smarttelefon med gps. Men nu hade akkun dött ut så han var helt hjälplös och utlämnad till sitt eget lokalsinne. Som tydligen var uselt. Jag bestämde mig för att jag kanske kunde avbryta springandet och följa honom fram. Så vi tog en liten nattlig promenad på några kilometer. Kändes lite konstigt, har inte varit på promenad tillsammans med någon på öööh, evigheter. Han var rätt pratsam och vi hade faktist en riktigt trevlig pratstund medan vi gick. Jag berättade om området och palstan. Han orkade riktigt duktigt lyssna då jag rabblade upp en del av vad jag har på palstan. Verkade nästan ärligt intresserad och frågade vad man kan göra av dessa. Så kom vi in på att han en gång gjort någon bönmat. Och att han var adopterad från Senegal för tio år sedan. Att han inte mindes nåt från tiden innan riktigt. Att hans föräldrar ring honom nåt år för att gratulera på födelsedagen och hur det hade känts då de inte hade ett gemensamt språk (franska, här kom vi också in på mina hemspråk). Hur han aldrig kommer att förstå hur de kunnat ge honom till adoption. Jag började fundera och försökte lite liksom trösta att jag kanske kunde. Det hade varit innerbördskrig då. Att jag med mina egna barn kanske kunde fundera på saken i verkligt, verkligt nödfall. Det blev en så intressant diskussion att jag till slut nästan glömde vart vi var på väg. Och det kändes nästan snopet då det nattliga mötet tog slut då han kom fram till kompisens dörr. Han var helt jätte tacksam över att jag stannat och hjälpt fast jag ärligt svarade då han i nåt skede frågade, att ja det kan ha haft nåt med hans utseende i natten att göra att de tidigare bara snabbt velat bli av med honom och bara lite pekat åt nåt håll. Han var lång! Och så mörk att bara ögonvitorna syntes, fast lika rädd hade jag varit för en ljus man vid denna tidpunkt på natten!
Sprang vidare, över åkrarna, hem. Och blev smått chockad då jag märkte att klockan var halv två. Men glad över detta oväntade möte och över att ha kunnat hjälpa lite.

Orkidéer

De kom ju som tur upp i år igen de trogna fina, de jag är så stolt över. Och så de tre nya från förra året. Men en fattades, den vita. Och så kom inga nattvioler i år vilket jag sörjde. Kan det vara rosen som blivit för stor intill? Får bara hoppas och önska att de kommer igen nästa år, de är ju så väldigt fina med doften som får en att falla handlöst i doftupplevelsen.

Men åtta fina orkidéer har jag fått njuta av. Här får ni se! Som ni kanske märker är bilderna tagna vid olika tidpunkter, har bara inte hunnit visa dem innan.

16.6

eller kan detta vara den vita? Kanske den bara blivit så stor att jag inte kände igen den?

18.6

22.6

och just nu börjar de vara lite överblommade, medan rosen slagit ut med åtta underbara blommor. Tro mig, ni kommer att få se också dem! Men ännu är bilderna i kameran..

Fågelkännare ohoj!

Fråga bloggen liksom. Denna fina gula fågel, vad är det för en?

 Där traskade den så fin i hästhagen vid palstan. Måste bromsa in och hastigt gräva fram kameran ur väskan.

Är man förresten helt ok om man alltid måste "byta några ord" med dessa? Ja eller jag pratar, tyst, och de stirrar och viftar undan lite flugor med svansen.

Pion himlen (Gardenia)

Det var ju inte många minuter jag fick njuta av den fantastiska bakgården vid Gardenia i Vik. Men jag fick se det jag var ute efter, Pionhimlen. Så obeskrivligt fint! Doften där på bakgården är inte utav denna värld då allt blommar där. Syrenbersån, rosorna och pionerna, förutom alla de hundratals andra sorterna runt om på gården. Rekommenderar verkligen ett besök där om du är i trakterna!

 rosor och pioner i stark kvällssol

 min favorit Coral charm

 färgen är så vacker!

 Kevätaamu tyckte jag också var fin! De kunde ha skyltarna lite mer synliga så man visste vad skönheterna heter!

 Denna hade fina mörkare streck

 och så jag, kisandes mot den starka solen.

Midsommarutfärd

Lovade Trapp på midsommarafton att vi följande dag cyklar iväg och ser på kossor, nu när han kan cykla. Nå. Det regnade på morgonen och vid lunch och ännu lite senare.. Så det var först mot kvällen vi kom iväg, men i det perfekta vädret! Först blev det gräl då jag hade velat att hela familjen cyklar iväg men sambon ville ge den lite besvikna Tripp uppmärksamhet. Så de gick iväg för att scootta. Som tur kom de hem en stund senare, innan vi hunnit ut, så de fick följa med på äventyr. Sambon fick låna mitt gamla skrälle med konstigt utstickande däck och något som skramlar, men den höll som tur hela vägen och han gillade ju det! Vi har alltså aldrig förr, på alla dessa år, varit ute och cyklat tillsammans. Detta var alltså stort och fint och jag tror alla var glada att det blev av!

Iväg mot åkrarna.Jag hade Trull bak på cykeln och släpvagnen efter med mat och tröjor, ett riktigt tåg blev vi ju! Och lyckas tom. fota helt ok medan jag är i fart..

 Såg någå fina fåglar på ängarna.

och vi fortsatte mot vårt mål, korna.

fast möttes av nåt som sku ha dugit nästan lika bra som mål för en viss kort typ. Alltså Wooow!

 Dessa läste lite information om korna. Det är de unga/äldre kalvar som står i denna mer skyddade hage.

 Så söta! De brukar stirra oförstående då man springer förbi om nätterna..

 I hagen bredvid stod lite större på rad.

och Trull var helt i himlen. Det är bara så väldigt jobbigt, kombinationen elstaket och han. Hopplöst då inte han fattar att akta sig. Han är nog så underbart förälskad i djur han! Här vill han så gärna att någon kommer och äter det han bjuder på.

Tripp vågade sig också på att pajja de stora. De är nog härliga dessa storögda och lugna!

 Så fortsatte utfärden vidare mot fågeltornet de ville besöka.
Såg en massa spöklika områden i skogen på vägen. Vad är det för djur som gör såhär? Överlever träden eller dör de?

 Den höjdskräckiga mamman tyckte detta var en dålig idé.. Men sambon kan man väl lita på, tror jag.

 och jag klättrade också upp för första gången på några år. Visst är det ju värt det! Vilka vyer! Vi såg metron också, den åkte över bron långt borta. All in one liksom.

 den duktiga cyklisten på väg ner.

 Så avnjöts lite mellanmål på en utsiktsplats nära tornet.  Hade stekt batonger. Och blev helt till mig då jag fick en spontan,lång, kram av den lilla vanligtvis så ilska Trapp. "Tack mamma, jag älskar dethär brödet!" Får visst göra av dessa lite oftare, om man får sådär fina kramar så!

.

 Tripp,Trapp,Trull.

 Borde kanske skaffa kikare. Här finns ju helt massvis med olika fåglar jag ingenting vet om..

 Så lektes ännu lite i skogen innan vi fortsatte mot det jag så gärna ville se, Gardenias bakgård.

 och medan barnen lekte en stund och sedan cyklade omkring i vattenpölar

 gick jag en snabb runda på bakgården där alla pioner nu står i blom. Men ni får se mer av dem i annat inlägg.

En mycket fin kväll avslutades med filmkväll och efter det gick jag ännu till palstan för att gräva upp två små körsbärsträd från en palsta (jag hade frågat lov om att ta ett par rotskott där växte)  och planterade dem på min egen i stora ämbaren.

Ja och den andra dagen han kunde cykla så tog han och skramlade ihop över sex kilometer. Helt bra tycker jag! Då var han ännu sur då vi sa att det var dags att ställa undan cykeln och gå in..