Det var alltså den 1.6, lördag morgon. Mamma erbjöd sig att vakta vår kära showman, Trull. Han vill ju hellre stå på scen än sitta stilla i en full bublik han, så det går inte att ha med honom om man vill se på programmet. Samtidigt kunde vi låna hennes bil för att köra till skolan, så för första gången hann vi i god tid till festen och hann tom. stå på gården en stund innan "flaggstångssången" drog igång.
Tyvärr glömde jag att kolla inställningarna på kameran och har helt för stort isovärde från kvällen innans grodfotande i mörkret. Men nå, lite grumliga bilder är ju bättre än inga bilder alls (syftar på att sambon sku ta med sin, bra, kamera också. Men den låg ju kvar hemma då vi kom fram till skolan).
festklädd och förväntansfull |
sång kring flaggstången |
efter en hel del övervägande och diskussioner fick också Pupu komma med på festen |
och vi rymdes alla tre i publiken, vilket är ovanligt, sittplatserna tar slut direkt. |
Efter programmet fick man gå till klasserna där betygen delades ut. Känsligt. Det är mycket som blir nytt i höst. Han har varit väldigt ledsen och lite orolig tror jag. Lika som jag. Det är så sorligt då nåt fungerande crachas. Det var väl sju elever från klassen som flyttar eller byter skola annors bara. Pojken som bodde här vid oss och som det äntligen börjat klicka lite med nu här på våren, han flyttade tillbaka till Sverige nu förra veckan också. SÅ tråkigt! Hans förälskelse, likaså. Och läraren, hon den duktiga, Stina. Ja vårt samarbete tog ju också slut nu. Det är vi nog väldigt ledsna över! Han har ju behövt en del stöd, vår älskade, och hon har vetat var vi står och gett honom det stöd han behövt. Nu får de en ny, en man som Tripp tydligen inte alls gillar. Han pratar dessutom riktig riksvenska (med dov röst) och tom. jag hade lite svårt att förstå vad han säger innan jag kopplat rätt i huvudet. För en som annors också har lite problem med koncentrationen kan jag gissa att detta kommer att ställa till ännu mer problem för. Förutom de vanliga hindren då.. Som jag tycker synd om honom. Det blir nog en jobbig, jobbig, höst i år. Han har ju alltid haft mig hemma. Nu tar också det slut, förutom att han inte längre har rätt att gå till eftermiddagsverksamheten. Lite för mycket alltså..
Det var lite med denna stämning det kramades om i klassen.
Men oj så vi var glada över att det efterlängtade sommarlovet började! Det var nog SÅ på tiden!
Vi var inte helt säkra på om detta var tillåtet på skolgården.
Stackars lillabror klarade sig inte upp ens med pappans hjälp.
Och inte heller med storebrors.Så det blev en skolavslutningsbild under trädet istället. Våra fina sommarpojkar.
och så fick Tripp ta en bild på mig på vägen tillbaka till bilen. Grattis till oss, vi klarade ett till skolår! Bara "några" kvar nu då.
Betyget var också förvånadsvärt bra, måste jag säga. Så vi kan vara stolta över hans framsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)