Ett inte så sportigt sportlov..

Det är ju sportlov för tillfället, åtminstone i Helsingforstrakterna, för skolbarnen. Först var jag lite orolig. Det är första året sedan Tripp började sin skolgång, som vi båda jobbar. Sku han sitta ensam hemma och uggla i en vecka?! Inte en så rolig tanke, verkligen inte! Men så kom det fram att dagiset också var stängt på måndag, för att ha utvecklingsdag. Då fick sambon ta ledigt, fast barnen nog säkert gärna kommit till deras extradagis, alltså där jag jobbar. Hade nämnligen åtta av deras vänner hos oss på måndag, roligt! Och medan sambon nu var i farten så tog han ledigt hela veckan. Men han hade tydligen trott att vi sku vara lediga tillsammans! Hah! Minen var bra då han insåg att det inte sku bli ett sådant lov utan att det faktiskt är barnen som har lov. Föräldrar får väl sällan bara slappa! Sist och slutligen fick jag endå lite lov jag också, torsdag och fredag, så skönt och behövligt!

För det är nog lite såhär man har kännt sig på sistone..

 Försökte röja lite innan veckan satte igång. Brukar lyssna på musik för att få tankarna att hållas ihop. Har haft jobbigare och jobbigare de senaste åren, med att få nåt gjort med barnen hemma. Har nog nånslags koncentrationssvårigheter och då hjälper musiken mig på nåt sätt att hålla flowet igång, att inte bara hoppa från en sak till en annan utan att egentligen få nåt gjort alls..

 Tripp förvandlade minstingen till nånslags liten jäbä.

och den lilla hade fina dansuppträdanden för oss. Han älskar så att dansa, och det gör ju den danstokiga mamman väldigt glad. Dessutom är han inte alls lika musikkräsen som bröderna. 

 På tisdag hälsade vi på Linda med flickorna en stund på kvällen. Orsaken var egentligen ett litet prickigt fadderbarn. Sku vela att tioåringen snart sku bli smittad, han är ju redan rätt gammal för sådanthär..
Lilla Mira var pigg och glad och visade sina fina konster. Miniliten, 9,5 månader och lätt som en fjäder så står hon bara där framför en och ser glad ut! Ljuvlig!

 Och Trull beordrade genast oss att ta fram bilbanan då vi kom in genom dörren. En så populär leksak! Kolla nu hur den drar till sig folk! Tom. lilla plutten måste komma med och försöka se vad som var så intressant.
                      
 Det är då en batteridriven bilbana med ljud och småsmå bilar som åker upp för rullband och sedan rullar ner igen. De stod länge och lekte med den, våra fina jämnåriga. Tripp vill tyvärr inte länge komma med och leka, det är lite sorligt. Han valde att istället bli ensam hemma. Min stora.

 Så blev det middag i gott sällskap. Säger det väl varje gång vi träffats, men blir bara så glad i hjärtat av detta gäng. De hade igen så väldigt roligt tillsammans.Hade aldrig sett flickorna så fulla med energi som denna kväll, det rusades omkring och fnittrades och skojades vilt. Kurragömma med folk som inte riktigt visste vem som letade och vem som gömde sig. Vem ska räkna?! "Sten-papper-sax- DYNAMIT" .

På onsdagen fick Trapp och Trull äntligen göra det de väntat på såååå länge. Gå in i parkhuset för att leka! Där var flera gamla bekanta parktanter på plats men inga andra barn inomhus så de hade fått röja fritt brand alla leksaker. Så härligt!! Ooh, saknar nog så tiden vi spenderade där. Och vilken lyx att ha ett sådant ställe att gå till som trött och sliten hemmaförälder!! Dessutom måste jag passa på att säga att jag nog är så stolt över sambon nuförtiden, att det inte längre känns för skrämmande att gå in på sådanahär ställen (aldrig att han hade gått in där med första barnet!). Att man inte behöver fundera alls på om de klarar sig en vecka tillsammans. Ok, vi gör saker på våra egna sätt och prioriterar kanske lite olika, men vi är minst lika bra, på våra egna sätt! <3 

 På torsdag kom mamma och hämtade mig och de två yngre. Innan vi åkte iväg till henne så gjorde vi det vi har haft på agendan redan en längre tid. Åkte till Itis och valde nya glasögon! Det har inte blivit av då sambon jobbat så mycket kväll och barnen varit trötta efter dagis. Det är inte det lättaste annors heller med en Trull i sällskapet. Man måste ju noga välja och sitta och prova att de är passliga.
Nu fick mamma promenera omkring med Trull medan Trapp och jag gick in i samma butik vi alltid har köpt hans ifrån. Och dessa valde han denna gång. Nu är det bara att vänta några veckor så de får linserna fixade och så hoppas jag dessa kommer att sitta lite bättre än de förra vi har haft rätt mycket problem med.. Det är inte så lätt när han ska ha så jätte starka glasögon. Närmare 7+ blev det nu på linserna, fast det enligt syntestet borde ha varit ännu mer. Men vi börjar nu med detta. Hoppas SÅ att synen sku bli bätte nåt tag. Det är inte lätt att ha en så liten näsa och så tunga linser. Staden betalar ju 70€ för barn under 8, men då man måste förtunna såhär tjocka linser så han alls kan hålla dem på näsan, och de måste förtunnas flera gånger för 100€/lins och gång så ja..det blir rätt dyrt. Vad jag inte visste men som den snälla försäljaren berättade var att om barnet har över 6+ kan staden möjligtvis betala förtunningen också, om det behövs. Och i detta fall, efter hennes samtal till staden så fick vi förslaget beviljat! Hurra!! Så hoppas vi bara dessa håller lika bra som han har lyckats ta hand om de förra paren! Det är inte lätt att vara en vild liten pojke med lite hårdhänta bröder och ömtåliga glasögon..

 Trull hade provat en massa olikformade och färgade bänkar under tiden och var väldigt nöjd.

 Så åkte vi hem till mamma för lite lunch. Hade berättat vad Trull gillar mest av allt. Majskolvar! Enkla glädjeämnen. Två åt han i ett nafs och var mycket belåten.

 Och lilla Sniff fick en massa uppmärksamhet och verkade nöjd. Han hade ju träffat Trapp också på tisdag då Trapp hade en tumisdag med mamma. De hade då hälsat på Sniff och varit och äta lunch på sushirestaurang, Trapps första inte hemmagjorda sushi! Så hade de ännu shoppat en leksak han så drömde om, ett flygplan från Planes-filmen. Den allra vackraste av dem, hans absoluta favorit, hans skatt.

 Och de lekte, och kramades (då de inte bråkade).

 Pappa kom förbi för att umgås lite.

 Och Sniff chillade i sin fina position.

 Den har en fin tunnel den brukar leka i.

 Och jag hade velat få en bild av den inuti tunneln. Trapp försökte hjälpa mig med att locka dit den med morot och allt, men HA, inte är kaniner helt dumma heller!

 Så vi nöjde oss med bilder på söta barn då istället!

Under tiden var sambon och Tripp i Valli  en inomhus skate/scoothall. Det stackars Tripp hade väntat på redan länge. Han tänker ju inte riktigt på så mycket annat än att få scootta och hatar nuförtiden vintern (nå förstår honom så väl detta usla vinterår..) då inte man kan hålla på med sin hobby utomhus (fast visst gör han det också, i en tunnel här nära oss där de inte har sandat..Men inte är det ju ens närapå samma som på sommaren då gatorna är hans..). Men nu. Nu fick han då komma till sitt favoritställe och medan pappan gick till sitt jobb för att klättra och umgås (tänk vilken bra arbetsplats om man vill hänga där också på fritiden!) så scoottade ungen i över nio timmar. Men fast han hade med sig mellanmål hade han ätit så dåligt under dagen och kvällen att kroppen inte riktigt ville återhämta sig följande dag. Stackarn lär ha haltat och varit rätt styv. Det tar på att villa bli så bra man kan! Men jag är nog så glad att han äntligen hittat "sin grej"!

Ja och från mammas kom pojkarnas farfar och hämtade dem till Esbo där de nu alla hängt i dagarna de tre. Detta betyder att jag varit helt ensam. Vågar ju knappt skriva ut det. Men det var verkligen nåt jag behövde! Nu ska vi väl klara oss en kvällstursvecka med lite gladare miner?! Om jag får hem dem idag, vill säga. Trull hade nog genast meddelat att han blir där, han kommer inte mera hem! Och jag minns med fasa då vi sku hem efter jullovet och inser att det finns en chans att han verkligen helt enkelt VÄGRAR att bli inklämd i bilen. Han är ju ännu lite starkare nu. heh.