Sötnosar och ett argt bi..

Två från förra veckan.

En fortfarande dödstrött unge, efter att inte fått någon mat att hållas inne på en vecka, och han kära bror. Tätt, tätt, i barnfåtöljen. Så söta tillsammans, för stunden. Det är inte lätt med dessa två. Det gnistar till så otroligt lätt mellan dem, då den äldre inte alltid inser att den lilla retstickan bara så gärna vill göra som han, och inte alltid kan (fast han nog tror det).
(Kolla förresten Trulls nygamla loppisblus, tyckte den var så söt!)

 Och så var det då det arga biet. Efter en så himla jobbig första dag på dagis. Som gnällde och skrek hela vägen hem. Han sku ha det enda och det andra. Och så försökte jag laga mat. Chiiips sku han ha. Mycket chips. Och jag kompromissade och gav tre stora. Han vrålade. Och vrålade. En sådan meltdown har han väl knappt någonsin haft. Så arg, så förtvivlad, så otröstlig. Hulkande och djupt sårad. För att jag inte matar i honom chips medan jag står och skyndar mig med middagen.Här har han samlat sig lite för stunden. Samlar krafter, funderar på val av ord.

 "Inte tre. En två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv chips!!!" Alla chips! Och visar med fingrarna så jag ska hållas med i räkningen. Tripp tyckte han räknade så fint att jag borde ha låtit honom få som han ville. Men nej. Arga biet med de för långa klorna (hittade som tur nagelsaxen efter att den varit på villovägar en tid samma kväll!) fick nog bara vackert finna sig i de tre han redan fått.