En liten uppdatering

Armarna fortsätter att vara så sjuka att det gör ont bara av att tänka på att skriva. Men jag vill ju minnas. Minnas hur vi hade det denna tuffa vinter. 

Det var då olyckskorpen. Han som nu haft två hjärnskakningar, två brutna tår (och möjligen en fraktur nu igen..), ett brutet revben och då fingret, förutom alla de stora blåmärken och sår han har hela kroppen full av. Det märks liksom att han lever. Hoppas bara att han fortsätter så, för det verkar ju inte vara ett helt ofarligt liv han lever, min kära. 

 Han sku då ha paketet tre veckor kring handen. Sjukhusets paket höll väl en eller två dagar. Så steg han upp med fingrarna utanför på morgonen.. Och vi har fått öva oss på att packa in. En vecka senare- Metallstödet vid fingret gick av! Hur det nu sen är möjligt?! Så sambon böjde en lite stadigare metallstäng att ha där istället. Och vi packade på nytt. Med blått bandage. Och hör och häpna, det höll sig i en vecka! Vi är ju nästintill proffs då!! Sen var han och scootta (som han varit hela tiden, trots vinter och paket) och det lossnade. Huden under var så sönder och gjorde så ont att vi lät bli att packa in på nytt. Och nu kan han kanske låta bli att scootta också då stången IGEN gick av, handtagen på båda sidorna av scoottin! Kan inte förstå hur det är möjligt, han fick ju en ny då den förra gick av, för lite på två månader sedan!!

Nytt i denna finas värld är glasögonen vi fick hämta hem en vecka efter beställningen. Superfort gick det ju! Tycker de passar honom riktigt bra, fast nog också dessa verkar glida ner lite på den lilla näsan.

 Han har också varit på flera kalas på sistone. Och pysslat så fina kort till sina vänner. Det snygga paketpappret hittade jag på Tiger och gåvorna har varit enkla att välja! Trashpacks och trashwheels verkar pop i förskolan just nu!

och han har varit nöjd med festerna!

 Här hölls bjudningen i ett parkhus där vi aldrig varit tidigare. Mysigt och super utrymme ju! Turtles tema och många vänner kring bordet. Då inte jag hade nåt viktigare för mig blev jag och umgicks och följde med vad de glada typerna höll på med. Har ju vikarierat i gruppen också, så känner dem mer eller mindre bra.

 Det blev påsgömning och letning.

 och de lekte glatt med fina leksaker det fanns i huset och i leksakspåsen kompisen hämtat med sig hemifrån.

 Det är ju nästan ovanligt att folk firar hemma numer. De andra festerna han varit på på sitone har hållts på Luckan, i stan. Senast med alla barn i förskolan inbjudna. Tänker tom. sno bilden, fast Trapp var lite ledsen då just han inte tydligen rymmats med på bilden.

Jag tror nog endå vi tänker fortsätta med att fira hemma, med lite mindre inbjudna, fast valet säkert är svårt. Jag vet att Trapp gillar lite mer intima bjudningar där han hinner prata med alla inbjudna. Och så vill de ju visa sina saker och spel. Men ja, vi får se, han fyller ju också då det redan borde vara varmt och skönt..

Det var en kvinnodag här också. Råkade ha en egendag just då, tror det var min present. Sambon tycker sådanahär dagar är urlöjliga och blev "gratulerad" av mina föräldrar. Hih. Tycker nog kanske också det är lite löjligt med vad det liksom blivit av dagen, men så igen. Är det nu så fel att bli ihågkommen, just för att man är en fantastisk kvinna?! Få blommor? Få ett meddelande av någon som bryr sig? Tycker inte det! Fast så läste jag om sexslavar och kände att det finns så mycket viktigare saker än att bjuda någon på middag.. (och köpte mig själv en blomma, för att jag är jag, och också kvinna..)

Har försökt vara flitig med natisaga nuförtiden också. Blev inspirerad då vi läser så mycket på jobbet. Har bara helt hes röst och torr hals ofta på kvällen.. Här väntar Nicke Nyfiken på att bli läst. Och en nyklippt Trull i bakgrunden. Han är så jätteduktigt då det gäller hårklippning. Sitter snällt och stilla tills jag är klar och verkar inte alls rädd, som de andra varit. Trapp har igen haft så dåligt och blodigt skinn att vi hamnat ta ibruk "vantarna". Alltså tubbandage med hål för tummarna så man kan lägga på kräm/kortison och låta det verka och samtidigt lite sakta ner skrapinstinkten.. Brukar hjälpa rätt bra.

Och så har jag sovit otaliga nätter på soffan då sängen varit överfull. De sover ju alla med oss. Fast denna brukar jag kapa med mig till soffan, älskar att mysa intill min guldklimp. Guldklimpen som mot alla rekommendationer ännu då har tutt då han sover. Och jag har inte ens så dåligt samvete över saken fast han är enda i hans grupp som ännu har det. Han är ju ännu liksom nästan min baby. Min baby som plötsligt blivit så stor och självständig. Kämpar med både inne- och utekläder samt skor. Talar så tom. systra min förstod honom på telefon och är så snäll och fin. Min kära. Kära,kära. Så mycket kärlek att hjärtat vrider sig.

Och det var det för denna gång.