Jag åkte iväg med två stora, fina, barn! Den mindre av dem hade just dagen innan fått ett helt eget busskort han nu fick börja använda i väntan på resekortet från skolan.. Vi har ju rätt lång skolväg från oss.
På gården höll han sig nog nära mig. Och just då det ringde in sku de ju ringa tillbaka från det underbart bra fungerande tillbakaringningssystemet från hälsostationen (insett en stor dos ironi här..) om Trull jag ringt och bett om läkartid till. Sådana fanns inte att ge och de bad oss kontakta barnkliniken på kvällen istället.
Han såg sig oroligt om då jag kom upp i klassen efter samtalet. Hade jag lämnat honom?! Han fick en plats i framraden och fick träffa den söta läraren (som tydligen gått på samma klass som min lillasyster i högstadiet, världen är liten!)
Och han tycker ju ännu att "skolan är bäst". Fast det var tråkigt att sitta stilla så mycket! Och så hade ju Tripps kompisar bråkat med honom direkt, fast de ska bli deras vänelever och allt.. Som sagt, livet kan vara hårt i skolan, men jag tänker nog leka lejonmamma och blanda mig i så gott det går! Han har haft det så jobbigt annors också i livet att jag inte tänker gå med på nåt retandes eller liknande utan att kämpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)