Att åka iväg på äventyr

Vi har alltid bara hängt tillsammans med mina eller sambons föräldrar på sommaren. På Deras stuga, båt eller hem intill skogen. Men nu, nu sku vi göra nåt eget!
Sambon har åkt upp till Puumala för att klättra, många gånger i året, sedan 2009. Han har haft med sig Tripp ett par gånger, men nu ville han visa skogarna åt hela familjen. Så vi beställde tält och liggunderlag (lyxiga, uppblåsbara man sov gott på!), gaskök och kastruller och förberedde oss på att resa! Vi hade ju fått låna pappas bil nämnligen, då han själv inte är i landet. Härligt!

På torsdag åkte vi iväg. Gick på storuppköp och trängde in matpåsarna som bitarna i ett tetrisspel i den fulla bilen. Vi reser inte lättpackat precis. Fast jag försökte mitt bästa. Men redan det nödvändigaste (plus dynor) för fem tar en väldigt massa utrymme..

Stannade och åt middag på en ABC någonstans på vägen och kom fram i skymingen, efter att ha träffat på två älgar och klåpat med bildtagningen så man missade den perfekta bilden på älgen mitt på vägen, rakt framför bilen..  De sista kilometrarna kan man säga att vi körde väldigt långsamt. Med ett yngsta barn som storgrät då han inte sett någondera av älgarna..

Vi började med att välja plats för tälten, laga upp eld och så gick pojkarna och simma med pappan. Då de kom tillbaka gick också jag för att kasta av mig vinterpälsen i sjön.

 Så grillade vi korv mitt i natten.

 På morgonen då jag sku ta upp diskvatten var jag tvungen att visa dessa fina för barnen, det kryllade av stora tjokisar till grodygel, helt orädda! Tycker de är rätt sent ute då bara någon enstaka hade ens en antydan till ben, men kanske de hinner?! Söta som bara vad!

Fullt med näckrosor fanns där också, både vita och gula.

 Barnen utforskade och njöt. Klättrade och hoppade omkring. Jag fick svälja rädslan och alla "försiktig!" tankar.

 Vattnet kändes plötsligt relativt varmt i solen och Trapp och jag simmade säkert närmare en timme. Vi hade köpt en Swimfin från Polkuped  till Trull, men han tyckte nog vattnet ännu var lite väl kallt. Trapp däremot blev förtjust i den nya simhjälpen och simmade på som ett riktigt vattendjur! Han kom nog fram lite själv i simskolan i vintras, men inte är han ännu någon säker simmare, då kändes detta köp super! Nu kan han simma på djupt vatten hur länge som hellst, simma på rygg och ha det roligt!

 Och bilen stod på den finaste parkeringsplatsen och övervakade vårt simmande.

Själv hann jag dessutom börja på min bok. Det blir den tredje i somras. Jag som inte har läst böcker sedan Tripp föddes. Jag kunde inte klaga på nåt! Sol! Vacker utsikt och en egen stund med boken i handen.