torsdag 14 november 2013

Kalasdags

Jag trodde ju jag ungefär sku dö veckan då den finaste förstfödde fyllde tio år. Sådär dödstrött och slut som människa har jag inte varit på länge. Bröstsmärtor, andnöd, feber och svindel för att inte tala om halsont och benvärk. Hade sådan lust att avboka hela kalaset! Men det tokiga är ju att farsdagen trängde sig på en vecka senare, så med halloweentema som givet tema kunde man ju inte riktigt skjuta upp det längre..

Som tur överlevde jag butiksresan, dagen innan allhelgona, med alla helggalna människor. Var inte helt säker på den saken nämnligen. Orkade ännu hämta hem barnen med den tunga kärran (det drog ju så ut på tiden att stapla sig fram i den överfulla Prisman..).

På lördag kom en liten gnista liv tillbaka i mig och festförberedelserna kom igång inför söndag.

Bakade mögelmuffins med benformat strössel på (inte sådär alldeles tydliga sådär förutom på burken..). Alltså chokomuffins (med ordentliga chokobitar inuti) med pätkisfrosting format grönt. Kanske min favoritkombo.

Tårtan jag gärna hade skippat blev jag också klar med, på kundens begäran. 
Temat var ju alltså givet. En riktigt gullig spindel fick jag att krypa på nätet över vitchokokakan med vitchoko och hallon (från egen trädgård) som fyllning.
Ostkakan det kunde bli upprörda gäster av om jag lämnade bort. Tradition så många år tillbaks att jag inte vågar chansa.. Spindlar klättrade även på den. Blommorna i träkrukan upp till vänster fick jag en månad tidigare till Trulls födelsedag. De har hållt bra och passade ju perfekt, tillsammans med rosorna jag fick av mamma till hans riktiga dag!

Och på söndag kom det gäster. Närmaste (rätt så stora) släkten. Fullt hus fast det blev några borta.
 Det var tex. ett benrangel (ja jag trodde också först det var en zebra) till syster på plats.
Festdukat och dekorerat med "spindelnät" och små och större spindlar.

 Han umgicks och fick blåsa ljus till sång med ivriga bröder intill. Bra stämning i huset.
 Så blev det livligare med suddiga gästbesökare då det hade börjat droppa ut folk redan.
 och den mindre var inte sämre han heller. Välkommen till oss på kalas liksom. Men alla överlevde och gick väl relativt nöjda och mätta hem.

SnippSnappSnut så var den festen slut. Och phew, nu är det tillräkligt länge till nästa fest här ska ordnas..

2 kommentarer:

  1. Oj så gott det ser ut, att du orkade baka. Superfint och säkert uppskattat!

    SvaraRadera
  2. Det bästa var att hela tårtan blev uppäten denna gång! De åt av den till morgonmål hela veckan. ;) Konstigt nog tog jag det rätt lugnt denna gång, försökte komma undan så lätt som möjligt och bad också om hjälp. :) Bättre så! Men inte var man ju sådär helt utvilad på måndagen trots sjukledigheten innan också.

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)