Ambulansen på besök.

Skrev ju om att Tripp var sjuk här för någon vecka sedan. Först grym halsont, riktigt så att han jämrade sig också i sömnen. Så fick han öronvärk en torsdag kväll. Jämrade sig och grät. Somnade med smärtmedicin och en varm vetepåse mot örat. Där låg de alla tre sen till sist, i vår säng, och sov lugnt. Vi såg på tv och jag visade mina uppköp inför julfesten följande vecka. Blingbling örhängen och snygg tomteluva.

Nåttag efter tolv började det höras konstiga ljud från sovrummet. Tittade in efter en stund. Blev rädd. På sängen satt den minsta med uppspärrade ögon, tårarna rinnande, och kippade efter luft. Tripp sa att han haft sådana där konstiga ljud redan en stund! Grabbade tag om barnet och gick ut på balkongen. Har ju hört om min syster som brukade få falsk krupp som liten. Men det var kallt. Stod där en stund. Ingen effekt. Gick tillbaka in. Han fick ingen luft ner i lungorna. Det väste och pyste och han såg bara livrädd ut. Började bli riktigt rädd.
Gick till toaletten, försökte ge vatten. Grävde fram Trapps babyhaler. Visste ju inte vad det riktigt var han hade. Emellanåt lät det som om han hade slem i halsen, försökte få honom att hosta upp det. Men inte kom det ju nåt. Då han stod där med megaögon,fulla med rädsla, och väste "hjälp mig", ringde jag 112. Då hade det redan gått en stund och det verkade inte bli nåt bättre..
Tio minuter senare var de här. Han var absolut LIVRÄDD, Men de var helt fantastiska. Talade knappt till honom, annat än att de sa att se inte tänker röra honom och bara vill tala med mig. Sakteligen blev det lite bättre, han satt där i min famn och klamrade fast sig och grät. Uj så det lät hemskt då han grät. Och då han hostade lät han som en säl. De misstänkte då genast också falsk krupp. Och då han lite lugnat sig kunde han andas lite bättre.
I nåt skede kom också Tripp ut ur sovrummet där han varit tillsammans med pappan. Vi grävde fram vår (kallångs)luftfuktare och satte på den. De ville mäta Trulls syre men han vägrade ju helt, innan hans duktiga storebror visade exempel. Sen vågade han också. Till sist visade vi fiskarna och allt. Den ena brandmannen var väldigt intresserad av dem. Och så fick den lilla gå tillbaka och lägga sig då han visade sig vara tillräkligt ok för att skötas hemma. Men då blev han modig, steg upp och kom och tackade. "Det var kiva att ni kom!" Heh. Jättekiva.

Tycker att åtminstone den ena av de två har varit med i det där förstahjälpsprogrammet som gått på TV innan. Men båda var helt härliga. Den enas barn har då tydligen också haft falsk krupp.

Funderade ju flera gånger om man var löjlig som ringde efter hjälp så snabbt. Men de bekräftade nog att det var riktigt på sin plats. Han var nog i riktigt dåligt skick där innan det lite började lätta!

Efteråt barättade då svärmor att sambon ofta haft samma som barn. Han har hamnat på sjukhus också i "ångtält" och fått andas mediciner. Min syster har det ändå räckt med att gå ut eller andas ånga.

Det konstiga var ju att han inte hade förkylningssymtom innan, det bara slog på! Man visste ju inte om han fått nåt i halsen, eller vad det kunde vara. Men nu vet man att ha framme den kalla ångan hela tiden, innom räckhåll. Och så blir man säkert inte i sådan panik nästa gång och får då också honom att lugna sig. Konstigt är ju också att det kom första gången då han är hela fyra år. Det ska ju vara ett småbarnssymtom.. Men visst. Liten är han ju, jämfört med mången jämnårig. Min lilla, älskade plutt.

Efter att ambulansmännen gått skrattade sambon åt att jag hade varit så uppklädd, med blingbling örhängen och allt. Tur kom jag åtminstone ihåg att ta av mig tomteluvan innan de kom.

Tripp sade att han hade tänkt svimma av rädsla då den lilla var i så dåligt skick. Att han känt sig lika yr som då han själv hade fallit ner från 3 meter och svimmade.. Stackarn! Den mellersta igen.. Ja han sov gott igenom alltihopa, missade hela shown. Fast han sov i samma rum där det pratades och grävdes efter luftfuktare. Han var kanske lite besviken på morgonen då han hörde om det hela..

Följande morgon vaknade Trull då med 39,1 graders feber. Och så gick vi till läkaren. Laryngit var nu det han fick som diagnos. Trapps öronvärk som vi egentligen funderade på visade sig ha varit nåt annat än det vi var säkra på att var inflammation. Mysko.