Ispremiär för i år

Förra lördagen var Trapp bjuden på kalas. Vi fick välja en "flickpresent" vilket var roligt, sådär som omväxling. Kortet pysslade han också, som vanligt, och valde fina färger också till omslaget.

 Kalaset låg en god bit härifrån och vi hamnade byta bussar och allt på vägen. Eftersom sambon var i Kuopio och träffade vänner och klättrade hela helgen fick jag dessutom släpa med mig en liten besviken Trull, han ville ju också gå på kalas!

Funderade en stund vad vi skulle hitta på under de två timmarna kalaset pågick. Hmm. Det går ett tåg förbi där hon bor. Så tåg sku vi åka, absolut, men vart? Kollade med systra min, om hon var på jobb, och det var hon! Så beslöt att åka in till stan och hälsa på henne till isparken på järnvägstorget!

Vi hade inte haft tid att leta fram skridskor och hjälm till vår spontana utflykt, så vi valde att låna på plats, ganska bra system! Fast tyckte nog skridskorna var väldigt obekväma, eller så är man bara så ovan igen..

Han fick träffa min vackra syster som försökte visa honom runt, men stackarn, han har ju börjat bli så himla blyg i vissa situationer att han bara blygt borrade in huvudet i hennes axel.

Men så kom han ut på isen! Jihuu! 

 Hon hamnade nog fort gå tillbaka och jobba på riktigt, det var ju en massa folk på isen, så jag fick ta över det där med att hålla upp honom. Man märker att det inte fanns någon is här förra året, tror inte han fick stå på skridskorna en enda gång ifjol.. Så det "suti" nog så först och jag fattade att jag tagit på mig en dum roll, mina arma armar höll ju på att dö totalt! Men han njöt och hade roligt och for många varv runt planen, det är huvudsaken! Och så meddelade han själv då det räckte.

 Så fick han igen, mycket gladare än han ser ut på bilden, åka tåg! Det är nog så lite som behövs för att göra såhär små typer glada!

Det råkade ju bli en verkligt lyckad dag också för oss, berättade ännu för honom hur jag njuter av att få vara med dem en och en, hinna prata och lyssna, vara där.