I början av förra veckan blev Trapp sjuk. Så ont i halsen hade han att han bara jämrade sig i sömnen. Stannade hemma en dag och så sa han till sin far (som då blint litade på honom utan att kolla desstu närmare) att han var tillräkligt frisk för att gå till skolan följande dag. Torsdag alltså.
Torsdag morgon fördes han alltså till skolan av sin far. Jag åkte iväg på ny synkoll med Trull som ju inte "klarade testet" på fyraårskollen. Han var sjukt stressad. Ville inte alls. Mutade med hans favorit, lejona pastiller om han var duktigt och gjorde sitt bästa. Och visst gjorde han det, men det gick ungefär lika dåligt som sist. Kanske han bara inte ser..han heller. Man har bara inte märkt av det i det dagliga livet, därför är jag lite förvånad. Vi ska då i början av nästa år få åka till en riktig ögonläkare, också med honom. Vad han kommer att tycka om det, och de där dropparna som svider och får jorden av våga sig..Ja, kanske det är bästa att inte måla fan på väggen än. För om det är som nu så blir det bara hemskt. Att han kan vara rädd.
Förde honom till dagis.
Gick på jobb.
Delade ut lunch, åt en stund.
Så ringde de från skolan. Trapp låg i magsmärtor, kunde någon hämta hem honom?! Hade då hunnit vara på jobbet inte ens i två timmar. Hipp hurra.
Hämtade honom och den minsta efter hans korta dagisdag. Åkte hem, efter att ha meddelat att jag nog stannar hemma på fredag, såg ju inte så lovande ut..
På kvällen grät den stackars Trapp ännu att han hade så sjukt i örat, och somnade först efter att ha fått smärtmedicin och en varm vetekudde mot örat. "välkommen sjukrumba".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)