Det gick lite bättre denna gång. Hamnade bara släpa in honom medan han slet sig bakåt upprepande samma mantra om och om igen "jag är rädd för doktorn, jag är rädd för doktorn, jag är rädd för doktorn!". Men då hon började prata med honom i lugn och ro, lugnade han sig lite och pladdrade faktiskt rätt glatt på till sist. Huh!
Men ja. Det förra besöket hos hälsovårdaren hade inte varit till hans fördel. Han blev skickad till ögonklinken (helt fine, med två storasyskon med glasögonen är risken för nedsatt syn endå rätt hög, sku man kunna tro). Men så började hon tala om Ergoterapi och talterapi. Då bromsade jag in lite. Att vadå? Varför? Han är ju väldigt motorisk av sig, tycker jag. Vi har bara inte klippt tillsammans mer än ett par gånger, gör annat helt enkelt. (Det var för att han inte kan klippa så bra han sku få gå dit!) Skrattade lite att vi helt enkelt prioriterat annat. Hans syskon har inte heller klippt i hans ålder, de har ju varit hemmabarn och inte så intresserade av sådant. Men nuförtiden kan de ju, så jag tror han också lär sig med tiden!
Tackade nej samtidigt som jag höll ett litet tal om hur jag ogillar deras mätsystem för små fyraåringar som ligger på så olka nivåer att detta sätt att kategorisera dem suger!
Så sku han få gå på talterapi. Tänkte redan att ok, det ligger endå i samma hus och kan fixas, tills hon sade att han ju då först måste gå på hörselkontroll. Öööh, denna lilla med grym läkarskräck? Sitta tyst och lyssna på pip i hörlurar OCH fatta att säga/trycka då han hör?! Njäe.. Och detta för att han inte lyckades börja alla ord och meningar i rätt form- på finska!? Svenska är ju endå modersmålet! Inga bokstäver fattas och inga bokstäver byter plats. Ska de sitta och plugga finsk grammatik där?! Heh. Så ja, den jobbiga modern tackade nej också till detta stöd.
Blev på nåt sätt så sur. Jag jobbar ju med barn och har nu själv också skrivit av dessa fyraårsrapporter. Finns det nåt att oroa sig över- fine. Men jag tycker endå man ska minnas att de är små och har väldigt olika intressen. Sku detta ha varit mitt första barn hade jag ju blivit oroad totalt i onödan!
Det bästa med detta besök var- då det var över. Då fick man leka lite i vänterummet.
Ja visst är det trist att barn ska bedömmas och jämföras från så tidig ålder. Barn är så olika. Jag tycker du gjorde helt rätt som tackade nej om sonen redan är rädd för sjukus. Skulle det bli problem längre fram kommer du ju märka det och kan tag i det då. Ha det så bra
SvaraRaderaVisst är det ju självklart bra att saker följs upp, men då det känns att barnen peppas typ för skolan redan i denna ålder, då känns det inte så bra. Jag är nöjd med mitt beslut,och tror också den yngsta är det. Det är väl viktigast. Saken är ju den att jag inte alls har bråttom med att se honom bli en fullständig liten människa, han är ju det redan, men han är ju vår minsting och får gärna prata med sina små fel, så behöve inte hjärtat ännu gråta övar att vi bara har "stora barn". ;) Ha en fin vår!
SvaraRaderaM ska börja på talterapi i vår, de två andra går redan. De har lite större behov av det än M och tänkte först att det är lite onödigt. Men sen om man nu ändå har chansen att få lite hjälp på traven så är det helt ok. Och han har ju lite smått med meningsuppbyggnad och vissa bokstäver som bra kan övas. Sen är de alla tre väldigt förtjusta i talterapeuten och jobbar gärna med henne.
SvaraRaderaMen helt galet att de bedömde hans språk enligt finskan när han har svenska som modersmål??
Inte blir man alltid glad på dessa läkare och rådgivningen. Vilken människa som helst vet ju att har man flera än ett språk i familjen så kan de bli fel i någondera språket. Du känner ditt barn bäst.
SvaraRadera