Del två

Av Ingålovet.
Torsdag. Andra natten jag inte kunde sova. Vet inte varför. Kanske alla nya ljud man hör så bra genom de tunna stugväggarna. Är ju mamma, har fått reagera på småljud om nätterna nu i snart tio år, det har satt sina spår tror jag. Men svalt var det och så mysigt att ligga i de två utdragna sofforna med barnen.
Sambon vakade första natten. Hade grymma astmabesvär och sög på sin inhalator stup i kvarten. Huden var röd och knottrig på morgonen. Undrade över det då han inte fick besvär i gäststugan förra året utan bara i stora där den lilla lurvbollen håller till. Det gick upp ett ljus den första dagen, de hade ju bytt ut våningssängen som var där förra året mot en soffa som var inne i stora stugan. Klart som korvspad! Att han dessutom råkade sova på just den och med mammas gamla täcke som levt genom både hund,katt och kaniner gjorde det sådär passligt horribelt för den allergiska astmatikern. Så fick ta ut mina agressioner på allt mjukt i stugan med en mattpiska så han inte behövde åka hem direkt. Visste inte att det för varje astmaatack bildas ärr i lungorna, låter ju hemskt! Det hjälpte hur som helst så han denhär natten bara behövde sin pipa ett par gånger, huh!


Det såg lovande ut på morgonen, man såg solen.Och den enda ödlan på hela resan fast mamma sa att där bor många vid krukorna. De hade vett nog att hålla sig i gömman för våra barn.

Åkte till "Ingå city" för att gå till butiken. Kom tillbaka med lite pysselmaterial och den sämsta cykelpumpen jag någonsin stött på.. Det blev alltså inget cyklande för Tripp denna resa. 

Vi åkte i två turer, ryms ju inte alla i samma bil längre. De äldre hann äta glass med sambon och jag kände igen små flickor från Bilstolslotsen  och vågade modigt gå fram och säga hej! Lite otypiskt mig kan man säga,men tycker hon lärt mig så mycket om säkert bilåkande för barn och det är jag glad för! 

Trull provade det nya pysselmaterialet då vi kom fram igen.

 Senare blev det bara kallare. Simma hade den stora endå bestämt sig för att göra. Är man vid havet så är man!
 Det var så kallt och så  blåsigt!

Plötsligt hördes ett konstigt ljud genom vinden. Ett litet flygplan som brukar vara parkerat i viken såg ut att planera att åka iväg. Men jag tror det blåste så hårt att det vände tillbaka. Hela flygplanet var helt snett i vinden! Pojkarna var nöjda med showen! Inte alla dagar man ser sådantdär!

 Så samlade han mod till sig.

 och hoppade!

 Kallt, säkert, men han var nöjd! Han fick också ilurat sin far. Själv lät jag bli denna gång.

 Senare gick vi på promenad. Det brukar vara helt sjuuuka mängder myggor här men nu var det bara några modiga i vinden. Skönt!

 Resten av gänget gick tillbaka mot stugan då jag försökte hitta några blåbär som inte skrumpnat ihop i den långa torkan. Gick inte så bra. Men då jag satt där och letade såg jag nåt från ögonvrån. Någon, tung, satt sig på en gren i ett träd intill.

  Vad är detta då för pippi?!

Njöt ännu en stund av skogens tystnad och vackra träd.

 Innan det var dags att lämna tystnaden och gå tillbaka för att äta, igen. Hur härligt var det inte att få så bra matservice!! Mamma hade satsat på mat vi visste att ungarna åt också, så det var inte nåt gnällande utan de åt med verkligt god aptit hela bunten!

 Och efter maten var klockan igen så mycket att det efter några volter var dags att gå och leta ner sig mellan de svala lakanen. Och denna natt sov jag gott!