Ny vecka, nya tag

Fast nej, vi är inte ännu inne på denna vecka, utan den förra. Det tar tid dethär då datorn tog sin lilla paus och vardagen tog ut sitt på annat håll.

Men vi gick glada i hågen till dagis på måndagen. Lekte ute och inne. Åt lunch och gick hem. De hade många bilar på dagis. Han ville leka ensam med dem alla!

 Vägarbetet fortsatte. Männen hälsade redan på oss. Hann byta några ord med dem föregående vecka, det går ju inte precis obemärkt förbi att åtminstone de yngre i vår familj blir helt saliga vid åsynen av sådanthär. Ja och så lyckas vi alltid just missa bussen så vi sedan sitter där en kvart och kvittrar om dedär underbara maskinerna.

 Hämtade hem loppisfynd. En stol till palstan och en riktigt fin vattentät dräkt till mig. Ni får se stolen för jag såg aldrig mig själv i dräkten. Provade bara att knappen gick fast på byxorna. De hade nyss flyttat in och hade ingen spegel upphängd, och så var jag i sällskap av två energiska barn i en liten lägenhet (med helt underbar vy, enda till havet och in till stan!). Min gamla rock började nämnligen läcka på veckoslutet, så det blev lite panik. Vill nu inte alltid gå omkring i regnrock, fast jag inte har nåt emot den heller..

Tyckte det såg ganska roligt ut med en stol mitt på den nylagda asvalten. Min lilla coola son provade lillebrors stol. Hade ju bara två sedan tidigare och har inte velat satsa på en ny då den endå kan stjälas vilken dag som hellst.

 På tisdag fick min minsta älskling sova dagssömn på dagis för första gången. Och han somnade snällt med de andra, till min stora förvåning. Kära nån så hjärtat fylldes till brädderna då jag såg honom ligga där i den lilla sängen med Bogi i ansiktet och tutten i munnen. Ja för han har ännu tutt då han sover. FAST de sade redan förra året att den borde skippas hos tandläkaren. Nu hade jag tänkt lämna bort den från dagssömnen då han började på dagis, ingen annan har ju sådana i större gruppen. Men jag avråddes, det är stort nog också med den. Månne den inte endå faller bort inom nära framtid, han tuggar sönder dem en efter en.

Efter dagis och dagssömn (han sov sedan hela maximitiden ut!) var det dags för sexårskontroll för Trapp. Vi fick stanna kvar i rummet med Trull, underligt nog, och han gjorde duktigt allt han sku göra. Fast vid vägningen tänkte han nog blankt vägra klä av sig nåt. Det var ju pinsamt! Och jag förstår honom så väl. Kompromissen blev att byxorna sku av men t-skjortan fick han hålla på. Han var fint på sin kurva. Klippa ska han öva på, men det visste vi ju sedan tidigare. Han gillar ju inte att göra det då han inte är så bra på det. Hon, den unga, gulliga, sköterskan visste redan att vi tar det lugnt med sådanthär i vår familj. Förra året var hon så väldigt orolig över honom, hade nyss börjat där och hade väl bara mest läst om barn i teorin. Kanske hon nu insett att de utvecklas faktiskt i lite olika takt.

Efteråt stannade vi kvar och lekte i väntrummet tills hälsostationen sku stänga.

 Så förflyttade vi oss någon kilometer för att köpa vinterbyxor till Trull (loppis) och där stannade vi sedan på gården i någon timme tills det var dags för middag. Pojkarna var nöjda.

 Onsdag.
 Besök till arbetskraftsbyrån medan den lilla var på dagis med pappan. Pappan hade varit pop, sade han själv.Många hade velat leka och prata med honom.
 Skiftesbyte medan den lilla sötnosen sov dagssömn. Tänk att han sover! Kryper upp i sin lilla säng och somnar med de andra. Så stort! 
Missade just bussen som vanligt.

 Kollade istället på hur lastbilen tömde sitt flak med sand. Jag vet vad pojkarna uppskattade mer! Bussen eller denna gratisshow från första rad..

 Kom hem, tog det lugnt en stund, och åkte iväg på föräldramöte med de två yngre till skolan. Hade förväntat mig en katastrof med överraskades. Trapp frågade om han får bli ute på gården och leka. Hittade genast en ny bekantskap han hade roligt med hela kvällen, och Trull höll jag sysselsatt på mötet med ipaden och smarties mini godis. Ja, uselt föräldraskap. Kanske. Men han hölls relativt tyst och medgörlig under hela det långa, tråkiga mötet på en och en halv timme, ungefär. Jag är lite stolt för att vara ärlig!

 Fast så efteråt skämdes jag. Han klättrade så duktigt på skolgården. Hade så roligt. Så jag gick för att tala med läraren en stund. Kom ut. Gick mot klätterställningarna, bakom häcken. Och så hörde jag honom. Riktigt gråt plötsligt. Han sprang fram bakom häcken och höll händerna bak på huvudet. Och den dåliga mamman hade inte en blekblå aning om vad som hänt med den lilla. En präktig bula uppenbarade ju sig. Men kommer ju aldrig att få veta vad som hänt.