Att växa in i sin roll

Då nallen Elvira var här på besök  skrev jag ju om hur jag stannade inne medan de gick och skrinnade, resten av gänget. Alltså sambon och hans tre söner. Skrinnade. Bara de! Trumpeter och fanfarer! Han tog faktiskt med sig alla tre till den nygjorda isen här intill och snörde tre par skridskor på barnen och hjälpte den vingliga minsta Bambin att skrinna. Detta var stort i min värld. Själv har han nog inte stått på sådana sedan typ skolan och verkade nog inte helt övertygad om grenens funktion ännu heller. Men han gjorde det och jag är så stolt! Det är inte så många år sedan man fick tjata över alltmöjligt och nu fixar den duktiga pappan tom. sådanthär med nerverna i behåll! Bevismaterial hade han inte insett att fota, men här är en blid på en mycket rödkindad typ i vår tambur.

Ganska trött efter att ha varit i feber största delen av veckan.

 och glädjen i att ha fått städa lägenheten medan de var ute på isen blev kortvarig. Fyra människor och sportutrustning damp plötsligt ner i vår tambur. Välkomna hem bara..

och en bonusbild på den lilla typen. Bara för att. Sambon har tagit denna, det kom så bra ljus från ipaden..