Ögonkoll

Det var dags igen här för ett par veckor sedan, att kolla hur synen utvecklats. Han har ju haft glasögon sedan han var tre, min lilla söta, och behöver verkligen dem.

Vi visste att det var dags för de hemska ögondropparna igen, han får dem varannan gång ungefär, alltså en gång i året (brukar kollas med ungefär ett halvt års mellanrum). Och lika illa som det känns att sätta dem, lika mycket brukar han njuta av belöningen, att få sitta på cafét i sjukhusets utrymmen medan de hinner börja verka. De har bara, de fjanttarna på cafét, dragit bort hans absoluta favorit, Grandis ananassaft på glasburk. Men ja, vi klarade ju oss nog. Tog bara appelsinsaft istället (fast den är långt ifrån lika god). Lilla SuperMario var också med.

 Så kollades han igen. Noggrant. Och det var inga bra nyheter vi fick tyvärr. De fick det till nästan +8! Åtta!! Min lilla parvel. Sköterskan blev lite orolig då det hade blivit nästan 1,5 sämre sedan sist och skickade ännu in os till läkaren för dubbelcheck. Tyvärr var det nog samma svar där, det blir ännu starkare glasögon nu igen. Bu och blä. Han har en sån pikuliten näsa och glasen blir så tjocka trots att man betalar för förtunning. Ett lager slipning blir ju alltid 70€, och med dendär styrkan behövs nog minst två slipningar förutom ännu själva glasögonen och så ännu hårdare yta för att överleva i hans dagliga bruk. Att det finns så dåligt med modeller för små pojkar gör inte det hela lättare. Nästa vecka (om nu alla bara blir friska) får vi väl sätta igång med igenomgåendet av alla butiker som staden har betalningsförbindelsedeal med (brukar vara riktigt dyra och dåliga butiker bara, morr och murr..). Så får man fundera på om det blir plus minus noll att använda stadens 70€ förbindelse, man får ju ett halvt par glasögon utan linser för det.. heh.

Men ja. Vi fortsätter med täckbehandlingen och hoppas det vänder i nåt skede. Han har nog inte haft det lätt i livet, min lilla. <3