Sagan om en amaryllis

Det kom en gång, innan jul, en kruka med två långa stjälkar med knoppar på. Det var barnens mormor som hämtade en julhälsning, som hon så snällt brukar. 

Knopparna var rätt små, och man visste inte om de skulle spricka ut eller inte. Det är ju nämnligen lite så med blommor på vintern, man vet inte riktigt hur det kommer att gå..

Men det gick så bra så!

Den femtonde Januari hade den ena knoppen spruckit ut såhär fint och alla (nå främst mamman i huset) gladde sig över den överraskande vackra färgen.

 Så vecklade sig nästa vackra blomma ut några dagar senare.

 och den elfte var det tre stora, tunga, blommor som stod där på matborde och lyste. De blev så tunga att mamman i huset fick binda fast blomstjälken på en pinne då den en dag låg där platt över matbordet..

Som det brukar gå med blommor, så vissnade också denna skönhet till slut. Men tadaa- då började den andra knoppen veckla ut blomma efter blomma, fyra stycken denna gång. Så vackra och stora.Och än en gång gladdes alla åt det vackra mitt på bordet. 

Och ja. De kommer att vissna, inom en snar framtid. Men då har åtminstone denna vackra amaryllis lämnat ett spår efter sig..