Drakar över Helsingfors

I början av Juni var det dags att fira vår mellersta, underbara unge, som fyllde åtta. Åtta! När hände det?!

 Jag minns hans födelsedag som igår. Hur solen sken och det var varmt. Hur lugn jag kände mig inför hans ankomst, hur självklar han kändes då han kom till världen. Hur jag från början hade honom tätt.

 Han var så lugn, så go.

Än är han lugn och stillsam. Rätt så ofta. Men nog har det kommit hejdundrande med energi och i synnerhet viljestyrka också! I alla fall med de han känner bäst och litar på! 

Han är klok. Vill lära sig och förstå. Frågar och tar själv reda på ting. Är helt suverän på all sorts elektronik och älskar att spela.  Tycker om att bygga och rita.

Är en sann djurvän! Älskar att utforska all världens småkryp och önskar sig ett ordentligt husdjur mer än nåt i världen! 

Min underbara, fina son. Åtta år.    Grattis! 

Mamma sku komma och gratulera på den riktiga dagen mot kvällen. Innan hon kom bestämde jag mig ändå för att göra nåt som passade i det sjukt blåsiga vädret perfekt.   Flyga drake! 

Så vi gick ut i stormen.

Provade tappert vår megafina drake som jag inte fått att lyfta på nåt år. Tänkte att kanske vinden nu var så stark att det plötsligt sku ha funka.. Men nej. Vår Pteranodon är nog död nu. Letar efter nåt liknande nu. 

Vi hade ändå en annan med också. Den som Trapp fick till födelsedagen för två år sedan. Den lyfte och seglade perfekt i det blå!

 Det är nåt med drakflygning. Roligt och vackert. Ängarna omkring och den alltid friska blåsten gör Vik till ett perfekt draklandskap!

 Den yngre samlade på stora maskrosbollar och ville absolut ta hem dem.

 Så sku han flyga drake medan vi med Trapp sku prova det nya bollspelet han hade fått kvällen innan på kalaset.

 Vinden var så stark att det inte fanns någon risk för att den sku komma ner. "Håll nu jättehårt i och släpp absolut inte taget! Ok?!"

¨'

 Plötsligt ser jag nåt flyga förbi bakom mitt huvud. Spolen man ska hålla i. Samtidigt hör jag världens tjut-skrik-gråt från Trull. Han släppte. I den hårda vinden. Draken flög mot tennisplanerna. Jag rusade efter. Vi hade världens tur och spolen fastnade i ett litet träd just utanför planen (och draken hade inte crashat i ögat på någon som stod där..). Men jag kunde inte nå den. För varje vindpust slets den loss, lite mer. Jag ropade på Trapp att skynda sig efter. Han sprang. Det blåste. Så lyfte jag honom, högre och högre. Försökte tänka ergonomisk för ryggen, men äh, det gick inte att lyfta tillräkligt högt då. Han stäckte på sig allt vad han kunde. Alla stirrade. Så äntligen räcktes han och vi fick draken räddad. Phew! 

Efter det fick inte Trull flyga med den längre.

Mamma kom och fick se vår fina drake. Så måste vi skynda oss mot gården, till lite vindskydd, från den svinkalla vinden. Huu. De spelade lite med bollspelet.

 Så fick han en present. Ett nytt terrarie till kryp han ändå hittar längs med sommaren..

 Och han visade stolt upp figurer han byggt under dagen.

 När hon gått var det dags för höjdpunkten. Sushi. Hans absoluta favorit! Det var länge sedan vi orkat laga sist. Nu åt vi så det knakade, för tom. den yngsta har nu lärt sig att sluka en hel del. Att göra ett födisbarn lyckligt är en utmärkt ursäkt för att få till stånd lite lyxmat vi alla älskar!