Festen

Den som kräver mest. Vi är ju ingen liten släkt, fast pappas sida inte ens bor i landet. Med sambor blir det över tjugo då det ordnas kalas här, med "vakiogänget", närmaste liksom. roligt är det ju, men för den lättstressade jag blir det lite nervpåfrestande, varje gång.. Nu hjälpte det ändå massor att barnen inte var hemma, för sambon ordnade stor sommarfest på jobbet samma helg och vaknade först någon timme innan kalaset började. Så  det var jag som ordnade allt.

Så kom mina finaste skatter hem från deras lyckade helg och festen drog igång.

Hade bakat en glutenfri rabarberpaj med marängtäcke. Sambon sa nog fort att han inte äter rabarber (fånigt, vi har en gigantisk rabarberbuske och ingen i familjen gillar det..). Som tur ångrade han sig då han smakat, så den fick godkänt. Själv gillade jag den åtminstone!

 Balkongen hade jag satsat på. Den var i riktigt råddigt skick innan, efter vårens sådder, med mull och små blomkrukor överallt. Nu blev den klar för sommaren, skönt.

Riktigt alla kom inte, och det var nog skönt på sätt och vis. För då jag såg mig omkring kunde jag inte fatta hur jag sku ha fått ännu de sex som fattades att rymmas. Det var så kallt och regnigt ute att inte någon hade lust att sitta på balkongen heller som tidigare år. 

 Jag brukar ju låta dem önska sig en kaka. Som jag klarar av att göra. Nå årets hit är Five nights att Freddy´s. Det var också en sådan han önskade sig, med Freddy på. Jösses tänkte jag bara då jag fick mitt uppdrag. Fick googla och fundera. Då jag såg att de fått brun sockermassa till Prisma löste sig dock det hela, och sist och slutligen var det rätt roligt att forma nallen. Den rutiga kakan var inte så lyckad. Fick lappa lite då sömmarna brast mellan rutorna, men som tur kanske ingen märkte det. Själva innehållet var igen schoko i olika former, med pätkis och färskostfyllning. Pojkarna gillade den så till den grad att nästan hela kakan åts upp, vilket är ovanligt.

Och vi sjöng. Trull sjöng så alla blev förskräckta. För att vara en sådandär miniman har han en otrolig röst då det vill sig, och han älskar ju att sjunga Happy birthday!

 Så fortsatte vi mingla, öppnade paket och åt. Det hela slutade sen med en otroligt ledsen liten en då hans Mummi glömde ge en ordentlig kram innan hon gick. Sådanthä är sådant han just hänger upp sig på. Nu storgrät han säkert någon timme och talade om det resten av kvällen, hur ledsen han var.

Men det var en lyckad fest, tyckte Trapp, sånär som på broderns höga sång, "Jag fick ont i öronen!" Det jag själv uppskattade mest var att efter detta kunde jag slappna av. Nu hade vi riktigt ledigt! Med vackra blommor på bordet!