Vädret var kallt och blåsigt. Det var inte många pioner som hade vågat öppna sina blommor än. Men jag lyssnade en stund på mannen som berättade om skötsel och hittade min moster bland publiken, för hon hade nappat på idén med sin arbetskamrat då jag berättade om kvällen.
Så gick vi en liten sväng till Pieni taimipuoti för att titta på möjlig födispresent av moster, hade tänkt mig fler blåbärsbuskar. Men de var så små och ynkliga så det fick bli fem sparrisbuskar istället. Helt super! Mina mådde ju bra på palstan. Men jag tänkte de behövde mer sand. Så då jag fick sand förra året tänkte jag göra om hela rabatten. Och alla dog. Vad lär vi oss av detta?! Fixa inte sådant som fungerar! Som tur märkte jag att en liten modig planta ändå hade överlevt, så nu hart jag då sex. Hoppas på god och bra skörd om några år! Under tiden njuter jag av de sagolikt fina, sköra, växterna som svajar i vinden.
Då föreläsaren slutade prata gick jag omkring och tittade lite i den fina trädgården. Här är så fint!
Min lilla sprang omkring på den "japanska sidan" medan jag fotade lite blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)