En övernattningsgäst på riktiga födelsedagen!

Vi har aldrig haft någon kompis över natten hos oss. Kanske mest för att alla barnen brukar sova med oss, och kanske för att vi annors också är riktigt usla på att bjuda in vänner..
Men nu hade vi ett dilemma. En av de få vänner Trapp bjudit in på sitt kalas, kunde inte komma om inte han också fick komma över natten till oss. Nå, vad var det nu mer med det. Välkommen!

Men kära nån så olidligt spännande det var att vänta på. Kalas och övernattningsgäst! Som vanligt hade vi en vecka av pure pain innan det var dags. Han tar inte stress och spännande (också positiva) saker så bra, om vi säger så..

Men nu var det lyckade kalaset över och vi fortsatte vår färd mot nästa miniäventyr.

Trull var helt salig. Han sku få åka hem med pappans jobbs paketbil. Lyckan! Vi har nu då han fyller fem i september bytt till framåtvänd juniorstol och med den lyckades denna fantastiska tur!

 Hemma bäddade vi på golvet bredvid Trapps säng, så sku de få mysa lite innan sovdags.De gick duktigt och lade sig, sent dock efter allt program på kvällen, och sov gott hela natten.

På morgonen väntade buketten jag plockat till min blomgillare under natten (måste ju vattna på palstan då de gått och lagt sig). Gult är hans favoritfärg.

  Vi åt morgonmål, spelade och lekte, åt lite lunch och uppvaktade födelsedagsbarnet! Han fick några småfigurer han önskat sig en tid, en radiostyrd bil (som var rätt cool måste jag säga) och så en bit till Nominationarmbandet han gillar så mycket.

 En snigel denna gång. Han älskar ju sniglar (och har förbjudit oss att tala om dem som mat!).

 Så gick vi ut i den kyliga men soliga parken där dehär två hade jätte roligt!

Då den nya bilen laddat färdigt hämtade sambon den ut till oss för att provåkas. Ganska bra! Men tyvärr tog ju nog det laddningsbara batteriet slut alltför fort i mitt och barnens tycke. Men så är det väl alltid.. Stora bra hjul och bra terrängförmåga. Så hade han som kriterie att den sku åka fort och extra plus för att den ska hålla en del vatten. Han var nöjd! 

Så blev det så småningom dags att gå hem och packa ihop den lilla gästens saker och säga tack och hej. Roligt med besök fast mina nerver var rätt dåliga just denna dag (med mina egna då) efter en mycket, mycket, krävande vecka.