Hejdå!

På torsdag var det tänkt att vi sku åka hem. Men vi trivdes ju så.. Så då Trapp bad om att få stanna ännu en dag så tyckte jag det var bra så. Tripp väntade redan på att få träffa vänner och scootta i ordentliga parker, så han valde att åka hem med mamma och sniff.

Den natten ville Trapp sova uppe i stora huset, i min lilla systers gamla rum. Där sov han gott ännu när vi andra kom upp, sent på förmiddagen.

Plötsligt hörde jag samma ljud jag hört tidigt på morgonen också. Hårt ljud, konstigt. Så vi promenerade iväg en bit, för att hitta sådanahär coola maskiner. Den gröna gjorde småsmå flisor av träden skopan trängde in genom öppningen i sidan, som malde träden.. Så sprutade "moset" upp på lastbilens flak. Vi var mycket imponerade av det hela.. 

 Så var det dags att ta farväl av den lilla lurvbollen. Alla i tur och ordning.

Vem vet när vi ser honom igen.. I år var han så väldigt social och nyfiken av sig. Helt olik tidigare år. De hade mer glädje och utbyte och nu kändes det väldigt vemodigt att han sku åka iväg.. 

 I synnerhet Trapp, vår djurvän var riktigt, riktigt ledsen över att se hans vän åka iväg.

 Och jag måste medge, att tom. mina ögon lite fuktades av den delade känslan då den lilla kaninen och hans bur spändes fast i bilen för att tryggt åka hem. Tack för tålamodet och glädjen du spred bland vår gäng, lilla lurvboll. <3