Som nyförälskad

Vi har haft en underbar sommar. Inte underbart väder, inga himlastormande resor, men underbar samvaro! Att se barnen slappna av, släppa rutinerna. Vaka sent tillsammans och ligga i en klunga och gosa fram till lunch ungefär. Bara vara. Som vi är bäst på. Det har varit så skönt, så behövligt. Deras finaste sidor har kommit fram och jag är som nyförälskad. Ni vet. Den där känslan, då ögonen tåras och hjärtat är överfyllt av kärlek till ens lilla baby. Så har det varit för mig nu mot slutet av sommaren, och då är de våra snart tolv,åtta och snart fem. Mina fantastiska barn! 

Började jobba nu i måndag och led av en sådan grym ångest innan. För att vi nu igen hamnar skiljas åt.. Varje morgon har det skurit i hjärtat då jag lämnat de sovvarma barnakropparna kvar i sängen och åkt på jobb. Att sakna dem såhär under dagarna.. Att jag inte ens kunde njuta av några dagars ensamhet för en vecka sedan, då de var jos deras farmor och farfar. Det var något nytt. 

Nästa vecka börjar skolan och dagis.Och jag fasar för det. För det passar inte alls våra barn, gör dem lättretliga,trötta och agressiva. En sådan enorm kontrast till de ljuvliga barnen vi får då de är lediga. 

Men idag skiner solen och jag har morgontur. Tänker skynda mig hem efter de kära och kanske ta dem till stranden, för första gången i år. För att få njuta, med dem, av deras sällskap. De bästa små människorna!