Middag och minnen

Blev bjuden på middag till min far efter första, tröttsamma, arbetsveckan. Var nog nära att backa ur först, gå hem och bara sova. Men systra min kom efter mig och så åt vi alla tre systrar med honom och hans gäst från Madagascar.

Provade igen på instrumentet jag kunde stoppa under kjolen och föra hem när som helst. Det har strängar runt sig på sidan och tycker så om att peta på det!

 Så åt vi en massa gott, drack gott, skrattade och hade det bra! Jag kollade på gamla bilder och saknade tillbaka till min favoritby i hela världen, byn mina farföräldrar bor i och som jag inte varit till på tio år. Här har jag kunnat varje gata, varje hörn och vrå utantill. Dofterna, hettan, människorna, djuren, kyrkklockorna som klämtar varje hel och halvtimme. Körsbärsträden. Jag vet ju att det ändrats, men oj så viktigt detta ställe varit för mig!

 Kvällens gäng. Som lite yngre, på Åland.

 Så ringde vi till min farmor som sku fylla 90 dagen efter. Min kära farmor jag också saknat så ibland. Alla fick tala med henne och hon lät så glad, där långt borta. Vi hade tidigare pysslat ihop ett kort med barnen, liknande det vi pysslade till farfar för nåt år sedan. De har ju bara träffat Tripp som baby, så ville skicka deras handavtryck för att på nåt sätt göra dem mer konkreta, närvarande. Ibland är nämnligen avstånd så himla långa och besvärliga..

Stannade där mycket längre än planerat och hade sist och slutligen ett jättelyckad kväll! Ibland lönar det sig att inte lyssna på sin trötthet. Då jag kom hem efter elva åkte sambon i sin tur iväg på en fyra-fem timmars bilresa mot Puumala för att få vara framme och klättra genast på morgonen. Galningen friklättrar på en klippa som är 10-15 meter ovanför vattenytan, nåt nytt ställe. Måste kanske låna någon av hans bilder tom. för att visa vad han pysslar med då han inte är här.. Med sig hade han vår nya lilla gummibåt jag köpte på rea, med tanke på nästa sommar.