En härlig dag!

Vi var ju inte ut på havet i år, som vi brukar, med svärföräldrarnas stora båt. Svärmor vågade inte med foten som långsamt läkt sedan julen då det bröts nåt ben i den. Men nu på torsdag fick vi en inbjudan att följa med till Rönnskär (just utanför stan) för veckoslutet. Vi rymdes ju inte i bilen med minstingen, och hade annors också en träff på lördag morgon. Men de äldre åkte iväg, glada  i hågen med sambon och farföräldrarna då på fredag kväll.
Efte lite funderande, och en titt på väderprognosen, bestämde jag mig för att också vi sku ta ut allt av den underbart fina septemberdagen. Så efter träffen igår (köpte begagnade tygträningsblöjor till den lilla att ha till dagis på gården nu då man snart måste ha mera kläder på sig och de kanske inte genast hinner föra in honom den lite längre vägen till badrummet) åkte vi iväg, vi också mot Rönnskär med vagnen full med sommarsaker. Buss, metro, buss och så färja! Råkade komma just precis då folk börjat stiga ombord på den, så sprang fram och frågade att det var rätt båt och steg ombord. Först sedan hann jag ta fram flytvästen och lade den på honom innan vi klättrade upp på däck för att se det glittrande havet.

Märk väl, också Bogi har flytväst!

 Det tar ju tyvärr inte länge att åka med färjan, så en stund senare var vi framme och hade redan vinkat till familjen på vägen, där de stod och fiskade på klipporna. Nu såg vi Ukkis båt och förde äggen vi hade med oss dit och blev mötta av en Tripp som tydligen saknat den älskade lillabrodern för han sprang emot och gav en stor kram!

 Tog oss till andra ändan av ön och fiskade (nå, petade med metspöet i havet..), umgicks, lekte vid vattenbrynet och klättrade omkring på berget. Då jag såg på simbilderna sambon tog av mig  efteråt blev jag lite sur på mig själv att jag gick omring bland folk som höll på att grilla och ha picknick i bara bikinin (med shorts då). Det är nog inte alltid lätt att acceptera den nya kroppen..
Trapp trivdes i vattnet och hittade på att glida ner för det hala berget i havet och gjorde det tills jag tror att underbyxorna han hade på sig blev förstörda..

 Men ett par byxor gör inget då han var så lycklig!

 Vi åt på båten och begav oss mot en av sandstränderna. Jag bestämde mig för att ta vara på simchansen. Har ju haft det lite som ett motto i år.. Tripp ville prova våtdräkten som fanns på båten, då den förra blivit alltför liten. Men denna var nog alldeles för stor än och han bara frös endå. (Har du en onödig i storlek 140 kan du ju gärna höra av dig, de brukar användas flitigt!)

 Trapp fick prova den mindre och den satt bra, fast den är full med hål efter Tripps somrar..

 Jag har då min egen isolering och simmade flera gånger i rad. Kallt var det ju, men överkomligt! Tänk att det kan vara såhär skönt ännu i Sptember! Helt härligt!

 Och sent om sides drar jag mitt strå till stacken och visar mig i bara bikini. Snygg posering dessutom, man märker att han är fotograf, sambon. ;) De andra bilderna han tog på mig hade han fokuserat på skeppet bakom!

Medan jag packade ihop lilla typens och mina saker hade deras  täti tydligen grävt ner två av våra barn. Hon och hennes pojkvän hade kommit till ön med hennes segelbåt som hon köpte för ett par år sedan av deras granne som haft den oanvänd på gården i mååånga år. 

 Lite före sex ställde vi oss först i kö till färjan. Det var den sista för dagen och jag hade sett en hel massa vagnar kvar på ön. Visste ju att inte alla sku få plats där. Men vi kom då först och fick den ner på däck. De hamnade sen sist och slutligen åka ett varv till så alla sku komma iland för dagen.  Vi vinkade till de mindre och mindre familjemedlemmarna på ön och guppade iväg mot Brunnsparken där "hållplatsen" ligger.

Rekommenderar för övrigt detta som utflyktsmål. Biljetten fram och tillbaka är väl 5,60. Billigare än en bussbiljett fram och tillbaka (om inte man åker inom en timme då)! Och då ka man vara från morgon till kväll och utforska ön som är rätt mångsidig med lekparker och allt (som vi nu inte besökte, som tur). 

 Väl framme försökte vi få tag på systra min som bor i närheten. Hade tänkt mig ett spontanbesök, men fick höra att hon var på bröllop. Så fick hitta på nåt annat då han, mitt sällskap, meddelade "inte hem!". Så jag tänkte att vi promenerar längs med stranden in till stan. Det var ju så varmt och härligt och han njöt av utsikten och alla båtarna och motorcyklarna som också njöt av den fina lördagskvällen. En liten stund satt han snällt, med flytvästen på, han vägrade ta av den. Sedan sku han promt traska själv.

 Stannade och kollade havet flera gånger från muren. Så egentligen var inte flytvästen så onödig, fast den drog till sig lite blickar. Vet inte om det vore en så dålig idé att ha sådana på barn mer överhuvudtaget i närheten av djupare vatten. Inte tror jag andra i hans ålder heller kan simma. De är tyvärr snabba och inte alls odödliga, dessa små.

 Han sku tyvärr skuffa vagnen själv. Sick-sack över hela gåvägen, offroad på gräsmattorna, krockar mot muren. Så det tog sin lilla stund. Men vart sku vi ha haft bråttom, en kväll som denna, i bästa sällskapet?!

 Han var fascinerad av fradssymbolen nära Olympiaterminalen. Men vet inte varför han promt ville hacka Rauha- flickan?! Kanske han blandade ihop nåt i huvudet då jag läste upp varför hon stod där, så stor, högt uppe.

 Vid Olympiaterminalen hoppade vi ombord på en spårvagn, mest för att fullborda hans kväll. Så gick vi och inhandlade middag. Hade egentligen tänkt gå via butiken på stationen, men så valde jag lättaste vägenut (med en blick på klockan) och vi köpte färdig mat från maccen.
Då vi var på väg mot metron hörde han musik och satte sig ner och gungade i takt. Så blev det så intressant dethär att han gick närmare. Och det var ju jättetrevliga typer som spelade. De tog en paus och lät honom spela till hans stora, stora glädje. Han strålade ju som en sol! Kanske vi behöver en elgitarr snart! Det kom genast en kvinna och lyssnade på den lillas musik och jag borde kanske ha låtit honom spela lite mer, samla lite pengar. Men ja, klockan var då mycket. Poäng till de unga männen dock. Jättetrevliga och bra med barn! Trull fick också öva lite på sin engelska. Thank you och byebye.

 Glada och på gott humör åkte vi med metron till Igelkottsvägen, mumsande på hamburgare och franskisar (han då, jag sparade mina hem) och medan vi väntade på bussen hann han sörpla i sig en hel del kokis.

Två timmar tog hemresan. Men det var bara riktigt roligt! Vid läggdags somnade han på inte många minuter!