Min lilla olyckskorp

Min fina, Tripp. Hur ska man nu säga det?! Han har haft lite otur under sitt snart tio år långa liv. Då han var fyra föll han från ett loft på föräldrarnas stuga och fick redig hjärnskakning, fick åka ambulans och genomgå allamöjliga undersökningar. Då var jag nog rädd. Man vill inte se sitt barn flyga med pannan före i golvet sådär högt ifrån. Bli där kvarliggande medvetslös. Det är nåt vi antagligen aldrig kommer att glömma. Han, jag och hans farföräldrar som var på plats. Men han klarade sig!
Så hängde han en gång mot sin säng, en våningssäng, från en gungstol (en sådandär som är upphängd i taket). Hans kära lillebror tog och bet honom redigt i handen han höll i sig med..och han damp ner i golvet, igen med huvudet före. Och fick hjärnskakning. Nu räckte det dock med pappas skjuts, ingen ambulans behövdes.
Så.
Förra vintern bröt han tån, inte bara en gång, utan två.
Och nu. Förra helgen var det dags för olyckan igen.. Ni vet sparkcykeln/brädan vad det nu heter på riktig svenska, scootti är det vi ju talar om. Hans äldre har slitits så på handtagenas gummiskydd att det bara var bar metall i ändan. Plötsligt hade det hänt nåt så scoottin kippade på sida, med det vassa handtaget på tvären (alltså ena ändan mot marken och andra uppåt) och han hade lyckats falla på metallcirkeln så den stack honom i sidan, på revbenen! Som han hade vrålat! Efter snabbcheck av hans far hade han dock bara fått stanna hemma hos farföräldrarna och vila, med extra koll då och då. Men på måndagen bestämde jag mig (med mitt dåliga samvete i bagaget, det tog ju en vecka eller mer på vintern att märka att han verkligen hade skadat sin fot och inte bara överdrev..) att vi kollar upp det hos läkaren. Det var nämnligen en ful blå ring på recbenet och han ömmade ordentligt. Vi fick åka på röntgen också, och visst, det var inte av men det sågs märken på ett revben. Så det var inte överdrivet, igen.
Som tur tog det inte många dagar innan han började bli riktigt arg på mig då jag inte tyckte han sku få scootta, så det tog inte länge att bli frisk.
Min lilla olyckskorp. Må turen vara med dig i fortsättningen, älskade barn! <3