Lite pirrigt

Idag går det då av stapeln. Arbetsintevjun.
Har i flera dagar letat reda på mitt tio år gamla arbetsintyg. Det har varit med om ett och annat, och det var verkligen ingen självklarhet att det ens fanns kvar. Men där låg det bland gamla teckningar och dikter, torkade blommor och neonfärger från en svunnen tid, skrynkligt och slitet, men intakt. Hurra!
Skattekort. Öhum. Har ju inte ens öppnat dem på några år. Har inte haft behov. Lika skrala inkomster har det varit frågan om i alla dessa år, inga förändringar på den fronten. Men där låg det också. Nu öppnat och genomkollat i bunten med andra viktiga papper, som avgångsbetyget från gymnasiet.. Plötsligt känns det ju som en bra idé att jag genomförde också det då Trapp var baby! Fast det för mig, just då, kändes rätt intetsägande med ett sådant papper.
Nu fattas bara brottregistrets intyg, det hann tydligen inte komma fram tills idag, och innan det kommer får jag ju inte börja jobba.
Samtidigt som det är pirrigt känns det ju rätt ok. Jag vet att detta är nåt jag kan och har i ryggraden. Hoppas det kommer fram så också andra ser det. Frågan är om det blir lång- eller kortvarigt nu. Vad jag orkar med. För de egna ska nog gå först, det är för dem jag är till!

Och på tal om de egna. De var mycket nära att jag inhiberade mötet idag. Den minsta verkar förkyld och sambon kan ju inte ta ledigt. De är bara två på hans arbetsplats. En på morgonturen och en på kvällsturen. Detta kommer helt säkert inte att bli nåt till min fördel i framtiden, då han helt enkelt inte kan ringa någon på morgonen då man vaknar och märker att barnet är sjukt, och säga att ja idag kommer jag då inte på jobb.. Så just nu tampas jag med skuldkänslor över mitt lilla gryn, hoppas han inte blir sjukare nu under dagen!