Tja. Som vilken onsdag som hellst.
NOT!
Imorgon klockan åtta (åtta!! Aldrig är jag någonstans den tiden på morgonen!) ska jag få träffa en grupp små piltar som jag ska se efter i två dagar! Vikarie på dagis. Jag!
"-Hej, jag heter Mélanie och jag ser efter din guldklimp idag!"
Hon som sett efter bara de egna, i snart tio år!
De går nog bra ska du se, vilken ålder är dom? Bara du kommer in i rullorna så ska de se att de fungerar som om du inte gjort annat fast de inte är egna barn :)
SvaraRaderaDet var 3-5 åringar. Fast fick nog hoppa in en stund i de mindres grupp också. Självklart gick det ju bra, fast namnen på en bunt blondiner inte fastnar direkt.. :D Varje plats har ju bara egna rutiner och sätt att göra på, så det är det man behöver ta in på varje plats då. :/
SvaraRaderaSå har jag ju jättesjuk hals nu och hemresan tog två timmar (och mina stackars egna kära stod och frös först på gården och sen då vi igen hamnade vänta så länge på bussen, genomvåta). Annors känns det bra. Hellst sku man ju jobba på ungarnas dagis, då sku deras dagar inte bli sådär löjligt långa. :(
Äsch då för halsen och att de stod våta. Men bra att det gick bra. Kämpa på, kram
SvaraRaderaTacktack! :) Men på riktigt, vad ÄR det för idé att bara ha två-tre timmar med de käraste i dagen?! Av vilka man ännu ska använda en god stund (typ 40 min) till att komma hem och så en ungefär lika lång stund till att stå i köket och laga mat! Tycker det är så förvrängt och galet. :(
SvaraRaderaTyvärr är dagens liv så iallafall om man jobbar 8h dagar. Därför är Skb arbetet bra då dagarna är lite kortare jag jobbar ju nu 27h/v förra året 30h/v
SvaraRaderaMen kämpa på man blir glad när man får lite extra i handen än de ynkliga arbetslöshetsbidragen så de är nog mödan värd