En vecka

Inte ens den förra, utan den innan. Så mycket har man nu hunnit blogga igen..

Så vi tar det med fart. För att få det dokumenterat, sparat, med text för mitt svaga minne.

16.9. Två dagiströtta barn varvar ner. Fridfullt och sams, för en gångs skull. Åtminstone så länge att jag hann ta en ovanlig bild.

 Jag plockade hem av det vackra från palstan. Vi har haft åtminstone en bukett stående på borden nu hela sommaren, vilken lyx i blomfantastens ögon!

 Det tog två dagar att äta upp zuccinibiten jag gett dem. Varje smula brukar försvinna med god aptit.

 Den 18 fick man njuta av denna syn vid morgonmålet. Hade glömt det fina med hösten/vintern. Det är inte helt ovanligt att mötas av himlen i brand då man äter morgonmål.

 Blev mör i hjärtat av raden med rufsiga kalufser i Tripps säng.

 Bakade bulla med äppel på. Inte den bästa kombon fast jag trodde barnen sku gilla det.

 Vi har haft det "lite jobbigt" med Trapp igen. Hans humör är tja..väldigt hett. Här blev min blomma som var evakuerad från vardagsrummet då de var här och försökte fixa fönstret (uh, hade jag glömt att berätta om de två sk*tsnygga  rastamännen jag smalt för?!)  nerdragen då han rev sönder min fina metallkruka. Oh the joy.

 Trull var snabbt framme med grävskopan. Tragisk/komiskt. Mattan fick slängas då bottnet var så förstört att den inte gick att tvätta.

 På lördag hämtade vi lite loppissaker i närheten. Blev och hängde på den ljuvliga gården efteråt. Hur många höghus har sådanahär gårdar?! Med härlig koja, berg och grönt. Och leksaker i sandlådan! De lekte en stund med en liten flicka, Silja, som storögt stirrade på dessa "stora" pojkar. Sen fick vi ha gården helt för oss själva då det regnade lite emellanåt.

 Någon hade verkligen satsat!

 Och tänk att den fått vara där ifred i så många år att det växer alltmöjligt på taket!

 På ena kortsidan kunde man öppna fönstret.

och stänga. Och öppna. och stänga.

En sådan vecka.