Gillar inte detta nya liv. I synnerhet inte kvällstursveckan för sambon och mig samtidigt..
Somnar med barnen. Vaknar, fortfarande dödstrött. Dukar fram morgonmål nummer ett och sällskapar med Tripp tills han åker iväg till skolan, samtidigt som jag lagar högar färdigt för de två små. Väcker de små. Dukar fram morgonmål nummer två, klär på kläderna i högarna, borstar tänder, lagar mig själv redo och springer till bussen med de två som sällskap. Försöker hålla dem lugna hela vägen. Lämnar den smartare till förskolan och den andra gråtande till dagis. Slänger av mig skor och rock och säger godmorgon på jobbet. Jobbar. Hinner med en kisspaus om jag har tur, häller i mig kaffet medan jag vaktar barn. Det ingår ju liksom en paus, men inte blir det av att hålla den då det inte finns tid..
Slutar jobbet, går ännu in med barnen på toaletten,tar väskor (kom ihåg väskan med den livsviktiga Bogi, mjukisdjuret!) och sölar till bussen då alla blad ska kollas. Rusar över då det blir grön gubbe och bussen ännu står på hållplatsen. Mutar med kvarglömda kex i bussen. Går till butiken. Betalar. Kortet duger inte, f*n!! (Fick ett brev från banken för en tid sedan, det innehöll då tydligen ett nytt kort..) Springer hem, ger en scootti till Trapp så vi ska hinna snabbare. Springer tillbaka och betalar de färdigtpackade påsarna. Hämtar en son på vägen. Mycket arg (jag alltså), han har inte läst till morgondagens prov och klockan är nu närmare halv sju. Lagar mat med vrålande och slående unge kring benen. Får den klar trots hindret. Dukar fram och tar kritiken. Läxorna blir gjorda efter maten. Borsta tänderna, läsa saga. Antagligen somna och väckas av sambo som kommer hem, hänga byk, städa kök och gå i säng igen..
Ah detta ljuva liv..
Och VEM har kommit på att ha flera prov samma vecka?! Plus alla dessa läxor jag får kämpa med då inte han klarar dem själv, MED skrikande övertrött och känslig unge fast i bunten samtidigt!
Var det jul snart? För en gångs skull längtar jag ju efter det.
Oj jag blir alldeles svettig av att läsa din dag. Då känns min så mycket lättare. Visst är det stressigt mellan varven. Men jag sitter en timme i bil i alldeles egen tystnad om dagen, fast jag ibland tycker det är lite jobbigt att pendla, så tror jag denna halvtimme per väg är guld värd. Att både ladda ner o ladda. Småbarnstiden är jobbig, vår är ju förbi för länge sedan, nu är det istället tonårsjånor med smygdrickas(tji fick sonen då maken hitta en öl i makens gummistövel igår då det sku va högstadiedisco, otur säkert för tonåringen som inte tänkt att pappa skulle byta vinterringar just denna dag...kan berätta att det inte blev nåt disco för hans del) o attityd, men det orkar man med. Sänder dig styrkekramar! <3
SvaraRaderaHär är det bara pre-tonår känns det som. Uppköftighet och himlandes med ögon. Det märks att han rör sig med äldre nu då han är ute mest hela dagarna, utan översikt..
SvaraRaderaJobbigt med sådantdär, det är inte länge dit har jag på känn.. :( Med dessa temperament kommer det inte att bli lätt.
Nu är det febersjuk liten och såpass flunssig jag att den lilla var hemma redan idag och jag nog blir hemma imorgon. Har inte fått tillbaka rösten ordentligt heller som försvann för en månad sedan..
Men så samtidigt njuter jag ju så att vara omringad av småttingarna och är riktigt ledsen över att snart måsta gå vidare då deras ordinarietant börjar. Hade ju velat stanna kvar med de fina..
Bara dygnet hade lite mer timmar..
Ps. Somnade inte utan hann med både byk och att byta vatten i stora akvariet!
Jobbigt för er alla. Är ju stor omställning för er. Och ja, din dag låter nog jobbig. Vi har ju inte kommit dit än, vi har ju lite annorlunda arrangemag sedan då dags... Men styrkekramar och hoppas ni hittar en smidig balansgång i vardagen.
SvaraRaderaJa ni kommer inte säkert heller att ha det lätt ni.. :/ Tack för kramen, den värmer! :)
SvaraRaderaTack för den fina kommentaren i min blogg och tack för att du önskar oss styrka. Det värmer! Jag känner som du skrev, att det finns ingen rättvisa. Att små barn ska dö, som aldrig gjort någon nånting ont..det är inte rättvist. Ha det fint, och tack! /Millancolin
SvaraRaderaOch så känner jag mig som en skurk som klagar på mina tunga dagar då vissa får gå igenom det helv*te ni gör. Kämpa på! Jag hoppas med hela mitt hjärta att också ni ska få bli lyckliga igen! <3
SvaraRadera