Vår andra bakgård

Vi har ju hängt på sjukhusområdet där pojkarnas dagis är sedan Tripp började i förskolan för fem år sedan. Bekant plats alltså, och omtyckt. Det är så vackert där, på den lummiga gården och med de gamla byggnaderna. Pojkarna trivs också! De vill ju sällan gå hem då jag slutar, inte ens de kvällar jag slutat sent. Inte brukar jag heller ha bråttom.Tar vi bussen brukar vi sedan gå hem då vi kommer fram, så vi är ute innan vi hoppar på bussen hellre.

Förra veckan blev vi och hoppade lite efter min arbetstur, vid hörnet där fåglarna har sin fina matplats.

 Kollade om det var ok att hoppa (vilket det var för Trapp men inte Trull)

 Lekte vid det fina hörnet. Gillar de stora fönstren.

 och hoppade och hoppade och hoppade! Trull bet sig till sist i läppen just då en av dagistanterna från hans grupp gick förbi. Förklara nu sen då blodet rinner längs ansiktet att det nog gick bra hittills. Men ja, inte brydde han ju sig nämnvärt. Vi stillade det värsta och så fortsatte de.

 Det är så stora fina träd på gården. Jag trivs. Också ljudet från de stora vägarna runtom stillas lite bland det gröna, som tur. Ser du Trapp?

 Höstfärger i gula nyanser.