Det var snö

Det var ju snö för en vecka sedan. Var. 

Man kunde klättra på högar, nästan i dagsljus, då jag hade några morgonturer. 

 Man kunde ge sig ut på skidtur i skymingen. Värmde kakaon, gick igenom utrustningen och fick dem utlockade. Denna gång var det dags för den lilla att åka själv. Han var så underbart förväntansfull. Och då han fick skidorna på fötterna åkte han bara iväg. Då han fattat vad de två sträcken var till för (vadå, spåren? Vad är spåren?!) gick det jättefint!

 Visst föll han, många gånger, kanske delvis för att han drogs med i skidtävlingar med en viss mycket tävlingsinriktad (SUCK!) sjuåring, men steg så raskt upp varje gång! Bara glada miner! Han vågade också åka nerför i den lilla backen bredvid palstan! Jag var så stolt och glad!

 För Trapp gick det också mycket, mycket, bättre än sist. Vi fick nämnligen köpa ett par passligare skidskor av min vän senast vi sågs, och det inverkade självklart massor! Jag visste ju att han kunde bättre än det gick sist med de för stora skorna! Trapp är ju duktig från förr, men hans bindning bråkade lite väl mycket för en sen kväll. Tror nästan han sku behöva nya skidor, dessa är rätt antika..

Då vi åkt tillräkligt länge var det dags för det som hör till. Kakao och kex.

Och då vi kom hem var jag mycket nöjd. Röda kinder och gott humör. Den lilla hade orkat skida säkert över två kilometer och hade gärna också fortsatt om inte sovtiden hade knackat oss på axeln. 

Sen smalt det ju bort igen. Suck och stön! Oo så jag hoppas det kommer med snö, så man kunde njuta av lite skönt uteliv igen! För det är ju helt fantastiskt att bo i Helsingfors och kunna spänna fast skidorna utanför ytterdörren och glida iväg mot åker och skog!