På besök hos de bästa

Lördagen, innan skolorna började igen, var det dags att hälsa på hos de finaste flickorna igen. Fick igen med mig Tripp också, och var glad över det!
Temat denna gång var självklart jul och så deras mellerstas fyraårsfödelsedag, stora grejjer!

Det blev rätt fort full fart på gänget. Och varje gång slås jag över hur glad jag blir av att se dem tillsammans, hela bunten! Vi har ju väldigt få vänfamiljer, och visst är det en rikedom att ha ett gäng man känner bra! Skarpa bilder däremot, i denna speciellt upplysta lägenhet och detta evinnerliga mörker, är nog rätt svårt att få till..

 Det blir ofta inslag av musik på våra träffar. "Sello"

Kantelens "stämning" i gång, med notäfte bredvid. Som ingen kunde tolka. Hih. En liten, söt, räv som kollar in och Trapp som spelar. 

 De två yngsta i respektive gäng kommer fint överens. Fast han är äldre än räven på föregående bild har han kanske lite svårt att hänga med i de "svårare" lekarna än. Då trivs han väldigt bra i sin roll som "babyskötare". Han riktigt svansar efter och njuter av min söta fadderdotters ompysslande. SÅ gulligt!

 Eller så drar han sig lite undan och pysslar på för sig själv. Tredje barnet helt tydligt, de brukar ju trivas lite för sig själva, tycker jag. Uppskatta lite lugn och ro också.

 De andra fortsatte med roliga lekar. Här var det en ny version av "gissa vem" på gång. I hade ännu lite svårt med spelreglerna och det blev till ett enda stort skrattkalas.

 Så blev det efterrätt. Flickorna hade själva dekorerat den fina kakan.

 och stämningen hölls på topp till sen kväll!

 Själv matchade jag fint inredningen i vardagsrummet med mina orange färger.

Vi startade hemåt sent. Niotiden. Kom till busshållplatsen och såg att det var en kvart att vänta. Det gick sådär. Vädret var kallt och blåsigt med nåt blött som kom ner sidolänges inanför kuren också.. Så kom bussen. Vi har som vana med Trapp att jag ropar om han får stiga på eller inte då vi ska in med vagnen. Är det fullt ropar jag såklart nej och finns det plats ropar jag att det är ok att gå in. Han måste ju betala som sjuåring. Nu var klockan halv tio och trodde verkligen inte det skulle vara några problem att rymmas in. Tills bussen stannade framför oss och jag såg att det var två kärror i den. Tänkte fula ord och ropade "stop, vi ryms inte med" till pojkarna som var på väg in i bussen. Då de steg ut och bussen åkte iväg, insåg jag mitt stora misstag.. För visst hade de ju kunnat åka hem! Tripp var ju med och hade nycklarna i fickan! Nu blev han förbannad på mig då vi insåg att det var nästan en halv timme tills följande sku komma och han var klädd i alltför lite kläder och frös nu redan. Vi började promenera. Han gick flera hundra meter framför oss och slängde hatfulla blickar bakåt med jämna mellanrum. "Om blickar kunde döda" Vi traskade och traskade, med snöslasket som blötte ner från topp till tå, hua! Till sist stannade vi med de yngre på en hållplats då det bara var lite på fem minuter kvar tills följande buss sku komma. Nu kom vi överens om att Trapp fast sku få ta mina nycklar om det igen hade varit fullt med vagnar. Tripp var någonstans där längre fram, han ville sannerligen inte stå på samma hållplats som vi!
Tur nog så rymdes vi in, och två hållplatser framåt såg vi en bekant mössa skymta då vi närmade oss med bussen. Hem var det nog skönt att komma!