Snadi stadi

Det var Trulls dagisvän, som fyllde fyra på julafton, som nu den 26 skull fira på Snadi stadi. En mycket opassande dag att fira på egentligen, men tyckte lite synd om tösen då jag visste att flera av de inbjudna var bortresta över julen. Så vi masade oss in mot stan med pappas skjuts och lite fixande. Ville inte lämna stackars Trapp ensam med min kära släkt (tror på nåt sätt inte han hade uppskattat att sitta som enda barn vid matbordet i måånga timmar..) så tog med honom. Hade tänkt betala in honom själv, såklart, men så var värdfamiljen snälla och sa att han kunde ta en av de inbjudnas plats. Så plötsligt var han med på kalas..

En familj var sena och det blev visst lite långtråkigt att bara sitta och vänta, då de visste vad som väntade utanför rummet. Födisbarnet fick nog och rymde iväg och lekte medan hon väntade, men våra satt snällt kvar. Fast inte var det ju maten de var här för, fast det var bra bjudning (tyckte Trapp, Trull har varit i nåt mathat mode hela julen..). Så kom de sena gästerna, barne åt, kakan kom och det sjöngs..

 Så var det dags! Dags att springa av sig. Utforska och klättra.

 Hitta på lekar i  farten.

 Jag följde med överallt, för den minsta är nog ännu lite i behov av stöd till en början. Och visst är det roligt att åka ner för uppblåsta rutchbanor!

 Dessa var roliga hästar. Man måste liksom gunga upp och ner på dem för att få dem att åka framåt. O så fanns det massor av dem, nåt för alla. Våra var inte så intresserade av rummet man ser bakom, med skateramper, men vet att Tripp säkert sku ha varit mest där. Roligt med nåt för olika åldrar och intresse!

 Men det bästa, åtminstone för Trapp var nog säkert bilarna. De hade en så fin väg som gick genom hela utrymmet, med rondeller och allt.Och BRA bilar och cyklar. Han körde omkring som en fartdåre, snyggt kurvandes förbi långsammare fordon.

 Han var så nöjd med cykeln, det var länge sedan han fick öva att trampa senast, har ju haft balanscykel i bruk bara på sommaren också..

Två timmar gick alldeles för fort och det var nog så motvilliga barn som gick till pappas bil som stod där och väntade. Måste försöka bonga någå billigare biljetter och en lugn dag och gå på nytt. Nu hade vi nämnligen tur, det var ju en jätte lugn kväll då många säkert satt hemma med släkten. Hih.