onsdag 1 juli 2015

Varför jag trivs så bra här

Här är grönt. Ängar, åkrar och skog. 
Det går hästar omkring. Rids, eller promenerar omkring och äter lite gräs i dimman.
 De står där och frustar och tittar på en.

 Jag pratar med dem, drömmer om att få rida en vacker dag igen, och hoppas ingen hör mig.
 Här finns en massa olika fågelarter. Massor! Ängarna kring havet är ju skyddade, där häckar många också ovanligare sorter.

Fasaner hade jag ändå inte sett hittills, förrän på midsommaren, helt bredvid mig, på grannens palsta. Vad jag blev glad!
I skogen hittade jag detta lilla, söta ägg också. Med en fluga.
Ja olika småkryp och insekter. Det finns det gott om. Dessa blommor hade varit fina i min bukett. Men inte kunde jag plocka dem då jag såg hur många bin som kom och surrade i dem. 
Älskar dimman som ofta lägger sig här.
Våra ängar. 
 Solnedgångarna.

Alla.
 Älskar Vik. Eller Ladugården som detta område egentligen heter. Helsingfors. Man kunde inte riktigt tro det.




tisdag 30 juni 2015

Midsommarblommor

Alla som inte bryr sig om blommor kan klicka sig vidare. Här kommer midsommarblommor från palstan.

Hade hittat en fin gren utanför granngårdens skräphus, då de hade gårdstalko. Den ska den nu få klättra på, min nya klättrare, bara den vuxit till sig.
 Det är frodigt kring dammen nuförtiden. Älskar det! I vintras åt hararna alla blåbärsgrenarna, förutom en , så det blir inte många blåbär i år. Men nästa vinter ska de skyddas, blåbärsbuskarna och azalean till höger, som nu har riktig växtspurt. Ser blommor framför mig nästa vår..
 Från dammen mot porten. Fick dessa fina av en palstagranne förra året. Sådana härliga, tidigtblommande buskar det blivit av dem! Och insekterna gillar!

 Blomrabatten inåt palstan. Det är trångt, men det ska rymmas med många fina!
 Som aklejorna.
 Och de fina ljusröda jag redan hunnit glömma namnet på, då det nu är tredje året de finns, två gick utan blommor.. Men nu ska man väl då få njuta av dem fortsatta somrar!

 Små fina bellisar mot de gula jag fått från landet.

 Där gömmer sig små överlevare från förra året.
 och mina skatter.
 Åtta stycken i år, samt tyvärr bara en nattviol. Men den doftar så det räcker!
 aklejorna vid porten. De räddade jag från den öde gården intill stallet, förra året då den fick sin rivningsdom. Huset revs dock inte förra året, så jag hade hoppats på någonslags mirakulös räddning, men nej, brandkåren övade i våras, med att bränna ner det. Sen gjordes sandplan för hästarna på hela den fina trädgården. Så det var bra att jag räddade några, att bo intill sitt gamla hem, tillsammans med en babysyren.
 De är väldigt mörka, men fina.
 Små pris Gustavsögon självsår år efter år. Jag tar tacksamt emot. Det är evigheter sedan jag lade ut fröna! Den lilla snigeln är ny. Placerades bledvid Trapps nya födislavendel, då han ju gillar sniglar.
 Björnbär tror jag visst det blir en hel del av i år. Fast busken jag fick av min moster för inte ens två år sedan är rätt liten än. Den fick otroliga mängder blommor och har varit så fin!

En midsommar i stan

Nå, våra midsomrar firas nog alltid i stan, så inget nytt där inte. Vi är inga ivriga firare av riktigt nåt, tråkigt nog.

I år hade jag massor att göra då sambon för en gångs skull var ledig. Så jag gick för att jobba lite på palstan medan han gick ut med pojkarna. De hade fixat ihop en liten scootti till Trull också, så han kunde vara med i gänget.

 Mina coola pojkar!

 Tripp visade lite hur man ska göra.

 Men tror det är bäst de gör lite lugnare trick ännu, de yngre.

 "Pojken och anden"
 Och så förflyttade de sig till parken. Hoppeligen var där inte så många andra.. Heh. Har nämnligen mången gång hört föräldrar förbjuda deras barn från att klättra upp på borden. Här tror jag mer det var tvärtom.


Så började grillen bli varm på palstan och de fick komma och äta.
 Blev inga mysiga, soliga, blommiga bilder. Men jag hade hittat en sådanhär fin blomkrans på marken, och det fick duga i år.
 Och innan jag gick hem lade sig dimman tät över ängarna.

Pionkväll på Gardenia

Jag hade tänkt gå på pionkväll till Gardenia för någon vecka sedan. Men så visade det sig att sambon hamnade jobba då också, så det sku inte riktigt ha lyckats med båda de yngre i släptåg. Jag ville ändå gå en stund, eller måste, för jag hade beställt en pion. Äntligen! De är ju så underbara, men tar så väldigt mycket plats sedan då de trivs, så på min palsta ryms inte fler än en. Då var det bara en jag väntat på, Choral Charm. Jag gillar den lite speciellare gärgen. Visst finns det massor med helt underbara färger och former, men denna hade jag bestämt mig för! (Bilden är några år gammal, tagen just i Gardenias trädgård)

Man fick förbeställa från Pionien koti (varning för ha-begär!) och så hade de med sig en lastbil full med pioner. SÅ svårt att låta bli att ta en till, men då det också måste rymmas ätbart på palstan, måste jag bara hålla mig i skinnet.


Vädret var kallt och blåsigt. Det var inte många pioner som hade vågat öppna sina blommor än. Men jag lyssnade en stund på mannen som berättade om skötsel och hittade min moster bland publiken, för hon hade nappat på idén med sin arbetskamrat då jag berättade om kvällen.


 Syren"tunneln" doftade så gott i det fuktiga vädret!
 Så gick vi en liten sväng till Pieni taimipuoti  för att titta på möjlig födispresent av moster, hade tänkt mig fler blåbärsbuskar. Men de var så små och ynkliga så det fick bli fem sparrisbuskar istället. Helt super! Mina mådde ju bra på palstan. Men jag tänkte de behövde mer sand. Så då jag fick sand förra året tänkte jag göra om hela rabatten. Och alla dog. Vad lär vi oss av detta?! Fixa inte sådant som fungerar! Som tur märkte jag att en liten modig planta ändå hade överlevt, så nu hart jag då sex. Hoppas på god och bra skörd om några år! Under tiden njuter jag av de sagolikt fina, sköra, växterna som svajar i vinden.

Då föreläsaren slutade prata gick jag omkring och tittade lite i den fina trädgården. Här är så fint!
 Min lilla sprang omkring på den "japanska sidan" medan jag fotade lite blommor.






söndag 28 juni 2015

Festen

Den som kräver mest. Vi är ju ingen liten släkt, fast pappas sida inte ens bor i landet. Med sambor blir det över tjugo då det ordnas kalas här, med "vakiogänget", närmaste liksom. roligt är det ju, men för den lättstressade jag blir det lite nervpåfrestande, varje gång.. Nu hjälpte det ändå massor att barnen inte var hemma, för sambon ordnade stor sommarfest på jobbet samma helg och vaknade först någon timme innan kalaset började. Så  det var jag som ordnade allt.

Så kom mina finaste skatter hem från deras lyckade helg och festen drog igång.

Hade bakat en glutenfri rabarberpaj med marängtäcke. Sambon sa nog fort att han inte äter rabarber (fånigt, vi har en gigantisk rabarberbuske och ingen i familjen gillar det..). Som tur ångrade han sig då han smakat, så den fick godkänt. Själv gillade jag den åtminstone!
 Balkongen hade jag satsat på. Den var i riktigt råddigt skick innan, efter vårens sådder, med mull och små blomkrukor överallt. Nu blev den klar för sommaren, skönt.
Riktigt alla kom inte, och det var nog skönt på sätt och vis. För då jag såg mig omkring kunde jag inte fatta hur jag sku ha fått ännu de sex som fattades att rymmas. Det var så kallt och regnigt ute att inte någon hade lust att sitta på balkongen heller som tidigare år. 
 Jag brukar ju låta dem önska sig en kaka. Som jag klarar av att göra. Nå årets hit är Five nights att Freddy´s. Det var också en sådan han önskade sig, med Freddy på. Jösses tänkte jag bara då jag fick mitt uppdrag. Fick googla och fundera. Då jag såg att de fått brun sockermassa till Prisma löste sig dock det hela, och sist och slutligen var det rätt roligt att forma nallen. Den rutiga kakan var inte så lyckad. Fick lappa lite då sömmarna brast mellan rutorna, men som tur kanske ingen märkte det. Själva innehållet var igen schoko i olika former, med pätkis och färskostfyllning. Pojkarna gillade den så till den grad att nästan hela kakan åts upp, vilket är ovanligt.

Och vi sjöng. Trull sjöng så alla blev förskräckta. För att vara en sådandär miniman har han en otrolig röst då det vill sig, och han älskar ju att sjunga Happy birthday!
 Så fortsatte vi mingla, öppnade paket och åt. Det hela slutade sen med en otroligt ledsen liten en då hans Mummi glömde ge en ordentlig kram innan hon gick. Sådanthä är sådant han just hänger upp sig på. Nu storgrät han säkert någon timme och talade om det resten av kvällen, hur ledsen han var.
Men det var en lyckad fest, tyckte Trapp, sånär som på broderns höga sång, "Jag fick ont i öronen!" Det jag själv uppskattade mest var att efter detta kunde jag slappna av. Nu hade vi riktigt ledigt! Med vackra blommor på bordet!