söndag 1 mars 2015

Det fruktade läkarbesöket

Han fyllde ju fyra på hösten, den minsta. Då beställde jag en läkargranskningstid, som gick flera månader framåt då jag önskade en morgontid. Då den dagen kom - var barnet så sjukt att vi inte kunde gå. Han var ju hur glad som helst då det sköts framåt, min lilla livrädda unge. Men nu på sportlovet var det dags, dags att gå på den fruktade granskningen. Denna gång hade jag INTE sagt nåt om det innan, så han inte sku hinna skrämma upp sig själv.

Det gick lite bättre denna gång.  Hamnade bara släpa in honom medan han slet sig bakåt upprepande samma mantra om och om igen "jag är rädd för doktorn, jag är rädd för doktorn, jag är rädd för doktorn!". Men då hon började prata med honom i lugn och ro, lugnade han sig lite och pladdrade faktiskt rätt glatt på till sist. Huh!

Men ja. Det förra besöket hos hälsovårdaren hade inte varit till hans fördel. Han blev skickad till ögonklinken (helt fine, med två storasyskon med glasögonen är risken för nedsatt syn endå rätt hög, sku man kunna tro). Men så började hon tala om Ergoterapi och talterapi. Då bromsade jag in lite. Att vadå? Varför? Han är ju väldigt motorisk av sig, tycker jag. Vi har bara inte klippt tillsammans mer än ett par gånger, gör annat helt enkelt. (Det var för att han inte kan klippa så bra han sku få gå dit!) Skrattade lite att vi helt enkelt prioriterat annat. Hans syskon har inte heller klippt i hans ålder, de har ju varit hemmabarn och inte så intresserade av sådant. Men nuförtiden kan de ju, så jag tror han också lär sig med tiden!
Tackade nej samtidigt som jag höll ett litet tal om hur jag ogillar deras mätsystem för små fyraåringar som ligger på så olka nivåer att detta sätt att kategorisera dem suger!

Så sku han få gå på talterapi. Tänkte redan att ok, det ligger endå i samma hus och kan fixas, tills hon sade att han ju då först måste gå på hörselkontroll. Öööh, denna lilla med grym läkarskräck? Sitta tyst och lyssna på pip i hörlurar OCH fatta att säga/trycka då han hör?! Njäe.. Och detta för att han inte lyckades börja alla ord och meningar i rätt form- på finska!? Svenska är ju endå modersmålet! Inga bokstäver fattas och inga bokstäver byter plats. Ska de sitta och plugga finsk grammatik där?! Heh. Så ja, den jobbiga modern tackade nej också till detta stöd.

Blev på nåt sätt så sur. Jag jobbar ju med barn och har nu själv också skrivit av dessa fyraårsrapporter. Finns det nåt att oroa sig över- fine. Men jag tycker endå man ska minnas att de är små och har väldigt olika intressen. Sku detta ha varit mitt första barn hade jag ju blivit oroad totalt i onödan!

Det bästa med detta besök var- då det var över. Då fick man leka lite i vänterummet.

söndag 22 februari 2015

En sagolik vändag

Förra veckan (det råkade ju bli på vändagen!) var det dags för oss, pojkarna och min syster, att gå på Disney on ice. En julklapp vi fått. En super sådan!

Jag var lite nervös. Vi gick ju på föreställningen också förra året, men då var där två saker (cars och toystory) som var väldigt pop hemma hos oss. I år hade de faktiskt mest prinsessämnen, och med tre pojkar visste jag inte riktigt hur de skulle gilla det hela.. Som tur blev det ju bra, blev det för romantiskt gillade de inte sååå mycket det, men nog är ju stämningen, musiken, dekorerna och då de som skrinnar så fina att det räddade allt!

Vi satte oss tillrätta, med mjukisdjur i famnen och allt och njöt..

Ariel med hennes vänner. Trull bestämnde sig då för att vara rädd för nåt i föreställningen. Förutom de fina pyroteknikeffekterna (blixtar och annat coolt) var han då rädd för de utklädda fiskarna. Så han satt i min famn länge (och senare har han inte ens velat tala om de skrämmande fiskarna..)

Gillar då deras decon. Uv decon slår liksom aldrig fel!
 Så blev jag imponerad. Ariel lyftes upp mot taket och hänge sedan där utan några säkerhetsgrejjer och gjorde tricks.

 Runt, runt, runt flängdes hon också till sist. Tänk att våga!
 Gillade Tangleds  "roliga typer"
 och hästen Maximus var ju så fin. Hade inte sett filmen innan, men nu på fredagsfilmen fixades det. Riktigt rolig ju!
 Lyktorna som "sändes iväg", svävande, var stämningsfulla!
 Så kom Skönheten och odjurt med dess snedvridna bakgrund
 och jättefina outfits
 Ett stycke odjur
 Så kom frozen med den söta Sven
 Jättefin fontän, med ljus som liksom rann så det såg ut som rinnande vatten!
 Olaf var figuren pojkarna väntat på. Äntligen var han här! Och i "riktigt" snöfall och allt! Det var så vackert då det började snöa!
 Och hennes isdans i blå dimma och snöfall gjorde mig glad.
Alla tre kom dessutom hem med en egen, överprissatt, Olaf som minne. Inte hade jag hjärta att säga nej. De blev ju så kära också!

 Alla var nog glada och nöjda efteråt! Vilken utmärkt start på sportlovet och vilken passande vändagssyssla! Tack mamma för biljetterna! :)

onsdag 18 februari 2015

De nyaste invånarna

För ja, nåt måste ju tomrummet i akvariet fyllas med. De två algätande honorna ligger ju mest och sover om dagarna.. Det tokiga är att den enas favoritplats är just vid ett sådantdär hål på trädet, vi skämtar att det är som en toalett.
Läste och hade mig, och spenderade flera timmar kollandes i djurbutiker. Så flyttade jag nu åtminstone till att börja med "Ottona" (Otocinclus vittatus) från det mindre akvariet, Meningen var ju först att de alla sku in här, men är inte helt säker än.. Åtminstone tetrorna fick jag omöjligt fast bland växterna då jag jagade dem en kväll..
 Tycker de är söta små. De svävar liksom på underlaget då de är stilla, och är annors rätt aktiva, men inte hysteriska.. Gillar gurka och äter annors mest alger de också.
Fällde ner en stor del av räkorna också. 
 Näst i tur att släppas fri var Kuhliålarna ( Pangio kuhlii), sex stycken.
De gömmer sig ännu mest, men då och då svansar någon förbi glaset. Så söta! 

Näst i tur var de blåa små tetrorna, likadana som i "räkakvariet". De är lugna och små, vill hålla det stillsamt denna gång, så man liksom lite mediterar då man följer med livet innanför glaset. Så små och snabba att man inte får riktigt bra bilder på dem än, då de ännu mest simmar vid det bakre glaset, men fina är de så också! Jag köpte också några nya växter då de just fått in nya.. Bara de sku ta lite växtspurt nu!
Så var det dessas tur. Fjärilsciklider (Mikrogeophagus ramirezi), två i "vanlig" färg (nertill på bilden) och så dessa två "Electric blue" (där högre upp på bilden då). Hade först tänkt lämna dessa blå i butiken, men är nu jätteglad att jag valde att ta fyra! De syns ju knappt endå då det finns en hel del utrymme att simma på då  man är sådär liten. 
 Här är de två små i "vanlig" färg. Helt underbara de också, då man sitter och tittar noga på dem!


Älvan mina vänner hämtat från Berlin, sitter och vakar uppe vid akvariets kant, där rumsväxterna suger åt sig av akvarievattnet.
Ja och sorry nu, det har blivit en hel del om vatten och fiskar nu på sistone, men det är nu mest det jag gjort på sistone. Sjuka har vi varit, och trötta. Så detta ger ljus och glädje och nåt att pyssla med inomhus. 

Nystart

Ja, de ville behålla de stora, algätande honfiskarna, barnen alltså. Ja till och med sambon höll för dem! Han som inte visat sig bry sig hittills. Så det blev att leta nytt boende till dem. Och det råkade sig att akvariet låg närmare än jag trott. Promenerade för att se på den, en dag efter jobbet, och samma kväll hämtade hon och hennes vän det hem till oss för en billig peng. Så var det då att vänta på att få det gamla sålt, med ännu ett akvarium i vår lilla lägenhet.

Som tur gick det då fortare än jag hoppats, då det fick åka iväg så billigt. Så var det dags att möblera om, efter en liten stund av mera golutrymme än vanligt.. Mitt "altare", skänken med det mindre akvariet på, fick flytta på det gamla akvariumets plats, och denna 200 liters kom då istället för skänken, invid soffan. Tror och hoppas att det sku vara det säkraste stället. Vi får se. Heh.
 I badrummet hade vi reservakvariet med två fiskar i. Pumpar, rötter mm. hölls igång och i blöt så inte de goda bakterierna skulle dö medan jag fixade resten färdigt.
 Och så tvättade jag sand. Hemskt mycket dyr sand. För jag ville ha mörk sand denna gång, då jag hört så mycket gott om sandbotten. Har ju alltid haft ett sådantdär blandmaterial (sand/grus/svart/vitt)  innan. Så nu tvättade jag, sköljde och sköljde och aldrig tog dammandet slut.
 Fyllde endå på till sist. Placerade ut grenar och växter, lät dammet lägga sig, och släppte ut Elkku och Bilbo i deras nya hem.
 den fina hologrambakgrunden visade sig vara värdelös med vatten i akvariet, så redan någon dag senare tömde jag ur största delen av vattnet och bytte sida på bakgrunden (presentpapper från Tiger).

Då hade jag redan märkt att detta med fin sand och dessa damer med stora stjärtfenor inte alls passar ihop! Sanden yr och vattnet blir grumligt. Albinofiskarna är gråa av sand och växterna flyter omkring om morgnarna. Buhuuu!

Men, så hade jag ju sparat ett ämbare av den gamla blandningen, och hällde bara på de ställen där dessa bjässar bajsar det de gnagt av mangovreträdet.. Tungt alltså. Nu kan man "dammsuga " med slangen på dessa ställen. Tror det blir lättare så! Inte ser det ens alltför illa ut, tycker jag. Men får se. Detta är en ständig process, liksom trädgårdar.

På bilden ser du ett par av de nya invånarna också, som jag ju måste fylla guldfisktomrumet med. Hih.

tisdag 17 februari 2015

Stort barn

Ja, det kan man väl kalla en elvaåring. En elvaåring som igår, för första gången: Gick och laddade sitt busskort till butiken i närheten, åkte med en buss till en hållplats han inte tidigare varit på och därifrån hittade till en annan hållplats (vid en stor väg!) där han lyckades hoppa på RÄTT buss som åkte iväg till Vanda med honom. Där lyckades han igen hitta rätt plats, bland alla jättebutiksområden och spenderade sedan hela långa dagen i Super park!
 Sen kom det knepiga, skulle han hitta hem igen i mörkret. Det var nog två nerviga föräldrar, kan jag säga! Men vet ni vad, han HITTADE rätt hållplats på det jag anser vara en motorväg, där han aldrig stigit av innan, och som inte egentligen har något tydligt märke att kolla på när man ska av.
Det var nog stolta föräldrar, fast ungen själv tyckte det ju var "helt vanligt"! Heh. Men bra så, nu har han ett månadskort till Superpark, och han får nog gärna gå ett par gånger till för 50€.. Roligt med nåt han ser fram emot, och där han igen får röra på sig, då det varit lite dåligt med det i vinter..
Men oj. Vad han växte plötsligt.

måndag 16 februari 2015

Farväl

Ja, det var dags att ta farväl av våra familjemedlemmar, guldfiskarna härom veckan. Fem och ett halvt år hade vi av dem. De som kom till Tripps sexårsdag. De originala har tyvärr redan simmat ut på vidare vatten, men dessa var nog lika kära.
Det blev bara ohållbart. Vår trea, fylld med tre livliga och rätt stora barn (mera kraft och större kroppar som i vilda lekar kan drälla in genom glaset..) passade inte ihop med det stora akvariet. Så både till min stora sorg och lättnad, var det dags att ta ett beslut. Sen gick det fort. Ett par dagar senare kom en ung kvinna och hämtade fiskarna och samma kväll bar ett ungt par ut det stora akvariet (höll ännu på att med en spade skopa ur sand och vatten då de kom..).

Hela det fina gänget. Sju små och deras mor, Pepsi.  Hon kom till oss på julen 2012, och de föddes då i april 2013.
Den enda flickan i barngänget, Elf.
 Flera av dem blev rätt så vita och genomskinliga, som Shubunkinsar blir.
 Så söta då de ju trivs så ihop.

 Frodo, är han längst fram med sin mors svarta ögon. Honom känner man igen redan på yngelbilderna, ögonen kan man bara inte ta fel på, helt underbara ju! Nosen är också trubbig som på en delfin. Den hade stannat hos oss, om akvariet hade gjort det..
Här är ännu en gruppbild på alla invånarna i akvariet. Elkku (den större) och Bilbo, de två algätarna, ville barnen absolut att stannar hos oss, då Elkku varit med sedan början. 
Sö köpte tidigare i veckan ett 200liters akvarium som de båda honorna borde klara av att dela på. Fick det superbilligt och ännu hemlevererat, så är nöjd!
Fast nog är det ju finare ju större det är!
Men det blev dags att ta farväl. Och måste medge att det till och med fälldes lite tårar.
I synnerhet den minsta har tagit det väldigt hårt, men han är också den som mest tyckt om att följa med dem, sedan han föddes och placerades i sittern framför den levande tv:n.






 Vi tackar för oss, för att vi fått njuta av dessa fina, och hoppas så innerligt att det nya hemmet också blev bra!

Nu har här möblerats om lite och så håller jag på och försöker få det nya akvariet till nåt, inte så lätt. Bytte nämnligen bottenmaterialet ut mot sand, väldigt fin sådan, och det har visat sig vara mycket opassligt för dessa två rätt så stora lortare.. Men ni får nog höra mer om det än.

lördag 7 februari 2015

Nya invånare

Var och hämtade hem lite nya invånare till räkvärlden här om veckan.
Blåa neontetran
 och Epiplatys annulatus (Killin kallas de sådär vänskapligt på finska). 

 Båda sorterna är ju sådanadär yttepytten. Tre till fyra centimeter som stora.
 och båda ser ut att riktigt lysa i vattnet.
 Har två miljonfiskar kvar där också. Nu i fel vattensort, de ska ju ha "hårt" vatten. Så långlivade kommer de inte att bli. Men kunde inte ha av dem längre, sådana ADHD:n att man blev stressad av att titta på dem.  Fast sjukt vackra är ju hanarna!
 En liten Eldtetra (Hehkutetra) blev ju kvar då för nåt år sedan också, då den hade gömt sig bland buskarna och vägrade låta sig fångas på flera timmar, då resten av stimmet såldes. Nu har den levt och verkat må bra här, också ensam, då den endå har följt med de andra små fiskarna..
 Lade också i den fina akvarielampan som kan byta färg och allt. Har haft den i skåpet en längre tid, men nu njuter jag av den om kvällarna. Fiskarna tycks faktiskt också gilla den, de samlas kring den.
 och för tillfället ser det ut såhär om dagarna. Det var helt SJUKT jobbigt att tvätta den finkorniga sanden, men oj så lent och fint det blev, och så är det helt annat att byta vatten då man inte behöver suga upp bottenslammet som samlas under grus.. Nu väntar jag bara så otåligt på att växterna ska ta fart och visa sig trivas.