Att insupa våren

Gick en liten tur till närskogen på tisdag kväll, innan jag fortsatte mot palstan. Där är så magiskt nu, med alla de nykläckta, ljusgröna blad. Och kvällssolen, kära nån, ljuset! Feelisen!

I diket intill skogen såg jag detta. Flera meter med grodyngenhög. Det var lager på lager med yngel på varandra som sprattlade utan att komma nånvart. Häftigt. Lite småäcklig.

Undrar hur många av dessa som klarar sig upp till vuxen grodålder.

 Hoppas det blir mycket bär i år!

 Det är inte precis klart vatten, men det gör inget då den blå himlen speglar sig i det gyttjiga vattnet.Vackert!

 Åkern hade de just vänt. Den mörka jorden får det ljusgröna gräset att se ännu mer levande ut.

 Och jag är bara så nöjd med vår hemtrakt! Tänk om man på riktigt sku få ha sådanahär vyer från fönstret på morgonen. Jag drömmer och drömmer. Men nöjer mig med denna hemknutskärlek fram till dess.

Nånslags vårfest

Inte vårfest, men vårstund, kallade de det vad vi hade i klubben förra tisdagen. Samtidigt var det också äntligen dags för fotografering. Kära nån så det blir dyrt med bildpaket, magnet (visst måste Trapp ju också få en då Tripp har redan tre på kylskåpsdörren) och ännu syskonbild. (TIO euro för EN bild, tillåt mig sucka högt och ljudligt!) Men nog måste man ju ha bilder att se på och drömma sig tillbaka med i framtiden.

Det var nog den sämsta vårfesten jag varit på. Två klubbgrupper och kaos. Inget progam egentligen utan alla sprang omkring och barnmusik spelade ur högtalare medan alla bara tänkte på att hålla barnen rena,pigga och ogråtna  inför bildtagningen.  Ingen lätt uppgift.

Men jag som varit orolig över tårflödande, kunde ta det lugnt, som tur. Får se hur det blir nu de sista gångerna. Tårarna började ju rinna redan på busshållplatsen då jag fick meddelandet om när sista gången hålls. Det har varit så underbara år här i parken! Har absolut ingen som hellst lust att lämna det bakom mig.

Kompisarna Jan och Trapp. Tänk att Jan är ett år yngre. De är inte stora de våra.. 

Hans favoritflickor. Miina och Eevi. Fast hon i rött är nog favoriten. Lugn och snäll som få, det är det han gillar mest. 

Hoppas att någon bild blev bra. Det började med att Trull trillade bakåt på rygg. Tur slog han sig inte.

gruppbilden togs ute på bakgården i solskenet.

Så bjöds det på grillad korv, saft och kex.
Men en och en halv knackis per barn. Ojdå. Mina var ju hungriga! 

Det hela avslutades med sång och koreografi. Huvud-axlar-knä och tå.. Sötisarna!

Sen blev en del barn kvar i parken och hade jättefina lekar i buskarna. Det var Trapp och flickor och de kom så fint överens att alla föräldrarna var saliga!

Nog är det en fin park vi har!

och jag är så glad att han fått så många vänner som verkar gilla honom fast inte dessa egentligen gillar pojkar.

En liten update

Älskar att kolla på de minsta i hushållet. Alla dagar. Det första jag gör på morgonen, innan jag väcker resten, då väckarklockan ringt. De ska ju matas så ofta också, lite, lite i gången.

Nu börjar de synas genom glaset utan att man böjer sig mot rutan också. Några millimeter är de väl. Man ser  redan tydligt att det är fiskar man tittar på. De har små, små stjärtfenor och allt. Perfekta, men minin.

Funderar hur jag ska lobba för att få någon att bygga en damm på sin gård. Jag kunde råda och hjälpa till med skötseln om dessa fick ett lyckligt liv i en ordentlig vattenmängd. En fröjd för ögat kommer de ju att bli!

En av många mörkögda. Som mamman, Pepsi. Hon var ju inte annat än "ögon" då hon flyttade in i december. Nu är hon snart lika stor som de andra. Och mamma.

En guldaktig en.

och här sku jag nästan gissa att pappan är Läikky, Sarasan. Den ser lika vit ur, fast med mammans ögon. Jösses så spännande det är att följa med färgutveckligen! 

och i samband med tömning av räkvärlden igår fick alla (förutom en smart en som hade gömt sig i håven då jag flyttade röda och randiga räkor) sådanahär maatiaissukarapun (alltså färglösa, icke röda) flytta in i babyvattnet så de inte förökar sig med de färgade. Då blir populationen till sist färglös hela den. Men har man tålamod att följa med dessa så är nog dessa väldigt vackra på sitt sätt de med! Denna sats med babyräkor har fina mörkare ränder baktill, undrar vad de har för gener och hur de blir att se ut som vuxna. Intressant!

Skillnaden på hon och han vid insjuknande

Eller är det bara hos oss?!
Vi tar feber som exempel. Har han stegring ligger han hellst på soffan, ynklar sig, stönar och vill bli uppassad.  Man kunde tro att den sista stunden är nära.
Har jag feber, åker han iväg på klättringsresa och låter mig bolla vardagen som vanligt, städa inför svärmors besök (hon måste vakta barnen så jag kom iväg till tandläkaren) och gå till butiken. Fast jag försökte ynkla mig lite denna gång.
Nå, jag är ok. Men lite fräckt kan man ju tycka att det känns. O tyvärr är det nog slut på uppassning i detta hus om inte det gäller barn.

PS. Den minsta verkar vara på bättringsvägen han också, som tur!

Ett inlägg om pengar

Jag är ju inte precis någon storbloggare med tusentals läsare. Ibland blir jag endå kontaktad för samarbete. Hittills har jag tackat nej. Men nu var ämnet jag fick skriva om intressant och så nalkas den kära blivande sexåringens födelsedag och vi har 50€ kvar av månadens budget. Uselt. Vill ju ge honom det han önskar sig, som alla föräldrar.

Ämnet jag blev ombedd att skriva om var pengar och ekonomi. Hur jag lägger upp min budjet och hur jag sparar. Rätt aktuellt eftersom vi levt på halvtidsjobb och föräldrapenning eller hemvårdsstöd här sedan vi fick barn för nio år sedan. Så ni kanske förstår att budjeten är mer än knapp med de tre kära barnen..

Ekonomin lägger jag kanske inte upp. Känns väl mer positivt att inte tänka på saken. Men försöker leva så sparsamt och miljövänligt som möjligt och hoppas och tror att detsamma sku gälla även fast miljonerna sku trilla in på kontot en dag.

Vi bor på hyra i stadens höghus. Billigare än många andra boendesätt. Men minuset är gården och atmosfären. Fast det nuförtiden är rätt lugnt finns det nog alltid någon familj som ställer till det på gården, eller någon alkoholist som har för högljudda nattgäster. Skräpigt och ingen bryr sig.. Men själva lägenheten har vi trivts i och misstänker att vi sparat en hel del i och med detta boendesätt.

Vi har ingen bil. På gott och ont. Är alltid beroende av andra om vi ska längre bort men barnen lär sig att de allmänna transportmedlen är det naturliga. Vilket jag gillar. Inte bara för pengarnas skull utan också för naturens! Med barn i vagnen har jag fått åka gratis i många år. Bökigt,svettigt men en stor inbesparning!

Nuförtiden försöker jag göra storuppköp en gång i veckan. Tar min shoppingväska (ni vet en sådandär dragbar med handtag och hjul undertill) eller en vagn och åker till Prisman där det är billigast och man får de bästa poängen då man köper så mycket i månaden som vi. Då det krisar sig finns det alltid nåt på S-kontot där poängen/pengarna samlas. Försöker pricka in större uppköp till deras dubbelbonusdagar. Det lönar sig!
Tyvärr blir det inte precis eko i vår korg, utan mera av de billiga märkena. Jämför pris och köper det som är nedsatt. Går de ut imorgon fryser jag kanske ner för senare bruk.

Planterar mina blommor och grönsaker till kolonitotten själv, från frön. Bökigt i fönstret på vårvintern, men värt det. Både då man tänker på priset och så själva känslan av att ha odlat själv. Med 100m2 jord att bruka (hyrd av staden) går det nämnligen åt en hel del plantor varje år! Här får vi sedan egna bär, örter och grönsaker på sommaren. I år sparade jag också pengar då jag inte behövde köpa lika mycket mull som tidigare år. För första gången lyckades jag få perfekt jord från komposten, en hel kompost, då jag nu förstått att man behöver ha två så den ena får vila ett år och bli bra jord!

vad är godare än nyplockade bär. Gratis i egna buskar. 

Spartips: du kan använda rabarberblad som paraply också! 

Vi har sgs. inga nya möbler. Secondhand är det som gäller i vår inredning. Är nästan lite stolt över missmatchen, förutom plåmboken tackar naturen! På lopptorg inhandlas en väldigt, väldigt stor del av allt annat här också! Folk säljer ju saker med prislapparna på för en bråkdel av nya sakers pris.

Syr om, syr nytt (nå rätt sällan numera då tiden inte räcker till), lappar och fixar trasiga saker som går att rädda. Här slängs inte saker bort om de går att rädda eller återanvända på nåt annat sätt. Vi har också tillsammans med sambon byggt en del möbler,blomlådor, staket och förvaringslådor.

Tygblöjor, eller blöjfritt på babyns villkor. Spar på miljön och pengar. Och är en glädje för ögat då man hänger upp de färgglada blöjorna på tork!

Klipper hela familjens hår, också mitt eget. Färgar håret med henna högst två gånger i året, om jag får lust. Nuförtiden har jag nästan accepterat min egen hårfärg. Make up använder jag till fester, sparsamt. Lite consealer duttar jag dock ibland under ögonen för att dölja påsarnas mörka färg. Människan är vackrast som sig själv, tycker jag!

Vi pysslar också gärna julklappar,presenter och kort. Eller försöker köpa presenter på loppis. Är inte alltid säker på hur de mottas, men för mig känns det inte rätt att köpa nytt bara för att.

Vi äter nästan alltid hemma. Det går åt en hel del mat kan jag tala om för er. Jag lagar ofta extra man kan äta till lunch eller så att sambon kan ta matlåda till jobbet. Våra fredagspizzor köper vi på Lidl. Storpack. Det går åt ungefär en per man vid dethär laget. Fasar för då de blir tonåringar!

Hobbyn har inte barnen. Inga som kostar åtminstone. De har inte ännu velat själva, fast äldsta är nio. De cyklar och scoottar, skidar och skrinnar. Med oss. Gratis. Vi försöker hitta utrustningen begagnat. Rätt ofta blir det spontandisco i vardagsrummet och de får klättra både på pappans jobb och i naturen.

Vi reser inte. Har turen att ha föräldrar med sommarstuga och sambons familj har båt. Där får vi fira några sommarveckor, och det räcker mer än väl! Ungarna stortrivs hos farföräldrarna som bor på ett lugnt egnahemshusoråde intill skogen. Som på landet för våra stadsbarn!
Sambons passion är klättring och det kan man också göra gratis i skogen. Han har dock också rest utomlands ett par gånger för att få uppleva de lite större och imponerande bergsväggarna.


Vi tillbringar en hel del tid i parker. Närparken som också har simbassäng i bruk om somrarna. Vår räddning! Eller nya lekparker och grönområden där man kan tillbringa en dag med medtaget mellanmål. Skolbarn (och mindre också!) får ofta gratis lunch i någon park här i Finland på sommaren. Fast vi brukar vara lite lata på denna punkt.Vi hänger där sen resten av dagen istället.

Fiskar då det finns möjlighet till det. Balsam för själen och nyttig mat.

 Går i skogen, bara för att det är så underbart, och för att plocka av naturens gåvor.

 Gör små utflykter i trakterna.

 och grillar tex. på kolonitotten.

 Och istället för att fylla bokhylla efter bokhylla med ägda böcker kan man låna en massa härliga på biblioteket eller ifrån barnens bokbuss, ungarnas favoritplats!

Så fast vi lever på mindre än många andra i tex. sonens klass tror jag inte barnen lider av det. Inte åtminstone än. Men visst, ibland krisar det sig. Ordentligt. Med räkning på räkning i högen och inga pengar på banken. Stressen. Tilläggskostnader, utdrivningshot..
Vi har haft turen att ha familj som hjälpt oss en del. Men har man inte det och inte heller vill ta kontakt med socialen som kan hjälpa till i nödfall, ja då finns tex. https://www.vippi.se/ där du kan ta ett snabblån. Men se till att du säkert har råd att snabbt betala bort lånet..

Morsdagsblommor

Eller vi får väl kalla dem det. Köpte ju rosor från Lidl redan för många veckor sedan då de råkade ha sådana i fina färger för bra pris. De har fått växa på balkongen, tills i lördags. Då tyckte jag det var varmt nog (fast det ännu låg is i bottnet på den större komposten) och de fick flytta ut till palstan.

En gul klätterros och en vacker,storblommande i två nyanser, som jag genast kände var min. Också fyra Dahlior blev nergrävda. Var lite orolig för dem men som tur har de vant sig väl vid klimatet.

Vid dammen väntade en glad överraskning. Irisarna jag "lånade" från ån förra hösten har övervintrat och ser välmående ut. Också växten jag tog från skogen (anubiasliknande) ser ut att ha klarat sig, och åtminstone en del av mossan. Häftigt! Hade nog svårt att tro der då dammen är så liten och garanterat fryser igenom på vintern. Hämtade lite pistia från akvariet och de klarade också temperaturskillnaden fint.

den har sträckt ut en "arm", dendär anubiasliknande. (Vet du vad den heter?)

Och fattar ni hur nöjd jag är då jag klippte hallonbuskarna i höst?! Livet blev liksom tusen gånger lättare då det bara är att vänta på att de sätter igång och växer nu. Fast först njuter jag av de underbara blommorna som blommar där mellan de färglösa pinnarna. 

 och så en bonusbild på vacker mossa.Tänk vad naturen åstadkommer för konstverk! Mossa är en sort jag är så svag för. Kan sitta i markhöjd och bara stirra på alla olika nyanser av grönt, långa stunder, om jag får chansen. Så mjuka och perfekta! Eller färgsprakande som denna.

Och tänk. Solen hålls ju uppe halva natten nu. Helt otroligt! Att cykla hem och inse att klockan är nästan elva då man jobbat färdigt i solnedgången. Älskar!

En morsdag i många bilder

Jag fick börja dagen med bara mig själv. Resten var igen hos farföräldrarna. Pappa hämtade mig i nåt skede och vi åkte via hans nya lägenhet. Den var ju riktigt fin! Konstigt att se alla de gamla, trygga, möblerna på ett nytt ställe. Som hemma men någon annanstans. Ljust och fint! Men på översta våningen utan hiss. Hoppas han åldras väl. Åtminstone får han nu hålla sin kondition uppe genom att släpa allt till lägenheten.
Efteråt åkte vi efter barnen till Esbo. Fick gratulera också svärmor på morsdagen.

Tvingade dem på gruppbild. Vi har alldeles för få! Barnen fick också vara på bild med bara mummi. Men det blev intressanta bilder..

 De har en perfekt bilbana på gården då de är på besök. Verkar vara mycket omtyckt och underhållande!

Så åkte vi vidare mot föräldrarnas hus som har sin första visning nästa söndag. Tudelade känslor här. Eller ledsna. Visst är det ett bra ställe för barnen att vara på! Det kommer att bli mycket, mycket konstigt och sorligt då det inte finns kvar. Men man får väl  samtidigt hoppas de får det sålt så de kan fortsätta åt det hållet de vill.

De gungade. Tripp är så duktig med Trull. Lyfte honom utan problem in i babygungan och gav så storebrorsaktigt fart också. Ibland funkar det med dessas samspel. Då känns det bra!

trädgården börjar vara full med vackra blommor. Som måste lämnas kvar..

De hittade stora grenar och bollar och började träna boboll.

 Sambon kunde också vara med eftersom vi grillade ute. Inne kan han ju inte vara pga. den söta kaninen.

De yngre tömde lekstugan på sandleksaker 

och lekte snällt tillsammans

denna färgen gillar jag! 

Lite måste vi ju rådda inne också i det ekande huset. Så konstigt.

städigt och tomt

Som tur var det så varmt att det gick bra att äta glass i solen! God glass!

Den gamla masken börjar tyvärr gå i bitar nu. Men nog har den lekts med också!

Stackars Trull är helt hysterisk rädd för den. Samtidigt som det är SÅ spännande att någon har den på sig..Han sku ha velat att den var på på morsdagsbilden också tror jag. Bilden som var helt hopplös att ta då inte ungen hölls på bilden..

Barn på morsdagsbild.  Borde ju ha bett någon ta en bild av dem med mig också, insåg jag då de gått och lagt sig. Äh!

Systra min försökte göra frisyr på Tripp. Han har alltid gillat långt hår! 

Trapp och Trull hade pysslat sådanahär ljuvliga kort för att ge med blommorna. Detta var Trulls. Så lätt att göra också för en tvååring (han limmade tom. själv med en topsipinne). Jag hjälpte bara lite med skruttandet av blommorna. 
Själv fick jag en blomma av Trapp. Fast de hade vattnat dem för mycket i klubben och fröet hade ruttnat. Han som var så ivrig och förväntansfull. Vi fixade det förra veckan genom att han fick välja nya frön bland mina fröpåsar så nåt hade hunnit sticka upp till morsdan. Av Tripp fick jag ett fint kort med löfte om diskning. "Fast mamma, det är inte sant. Läraren tvingade oss att skriva så!" Jaha, men tack då.. Vi får se. Kanske jag endå tvingar honom göra det nåt tag. Sambon hade jag bett städa köket då han åkte hem innan oss.. men han hade fått så ont i magen att han inte kunde göra det.

Men en riktigt fin och lyckad morsdag var det! Nog kan man skratta sig lycklig över dessa busfrön. <3