tisdag 20 januari 2015

Det var snö

Det var ju snö för en vecka sedan. Var

Man kunde klättra på högar, nästan i dagsljus, då jag hade några morgonturer. 
 Man kunde ge sig ut på skidtur i skymingen. Värmde kakaon, gick igenom utrustningen och fick dem utlockade. Denna gång var det dags för den lilla att åka själv. Han var så underbart förväntansfull. Och då han fick skidorna på fötterna åkte han bara iväg. Då han fattat vad de två sträcken var till för (vadå, spåren? Vad är spåren?!) gick det jättefint!
 Visst föll han, många gånger, kanske delvis för att han drogs med i skidtävlingar med en viss mycket tävlingsinriktad (SUCK!) sjuåring, men steg så raskt upp varje gång! Bara glada miner! Han vågade också åka nerför i den lilla backen bredvid palstan! Jag var så stolt och glad!
 För Trapp gick det också mycket, mycket, bättre än sist. Vi fick nämnligen köpa ett par passligare skidskor av min vän senast vi sågs, och det inverkade självklart massor! Jag visste ju att han kunde bättre än det gick sist med de för stora skorna! Trapp är ju duktig från förr, men hans bindning bråkade lite väl mycket för en sen kväll. Tror nästan han sku behöva nya skidor, dessa är rätt antika..

Då vi åkt tillräkligt länge var det dags för det som hör till. Kakao och kex.
Och då vi kom hem var jag mycket nöjd. Röda kinder och gott humör. Den lilla hade orkat skida säkert över två kilometer och hade gärna också fortsatt om inte sovtiden hade knackat oss på axeln. 

Sen smalt det ju bort igen. Suck och stön! Oo så jag hoppas det kommer med snö, så man kunde njuta av lite skönt uteliv igen! För det är ju helt fantastiskt att bo i Helsingfors och kunna spänna fast skidorna utanför ytterdörren och glida iväg mot åker och skog! 

söndag 18 januari 2015

Att känna euforin

Det har ju varit sjuklingstider här. Snö, is, och ösregn om vartannat dessutom. Mina icebugs är på villovägar och mina vanliga vinterskor håller mig inte upprätt. Att sporta har alltså inte varit på tapeten. Och det känns. Både i stramande kläder och stramande humör..
Förra söndagen, då vi varit hos systra min, tänkte jag slå till. Det låg ju kanske tillräkligt med snö på marken för att man skulle kunna ta sig fram på skidor.. Jag sku prova!
Det hann bli sent innan jag kom iväg. Mörkret låg över åkrarna och snön yrde i den iskalla stormen. Drog mössan djupare över öronen och skyndade mig var gång vantarna måste av, man förfrös sig fort om man stannade.
Satte igång. Ställvis var det knappt snö på marken och ställvis var det långt upp på smalbenet. Inga spår fanns från förr och för varje varv jag skidade runt åkern, i takt med min musik, fick jag göra nya. Det blåser ju som i Sahara här då det är öppet ner mot havet.. Nya snövallar skapades hela tiden. Plumsade och halkade om vartannat (kommer väl aldrig att lyckas helt med vallningen). Men jösses så skönt det var. Att få kämpa och flåsa. Röra på sig för fullt. Hade aldrig velat sluta, men klockan hann bli över tolv innan jag kände att jag måste tillbaka hemåt för att gå på jobb till efter sju följande (nå samma..) morgon..
Det var länge sedan ögonen gnistrade då jag rörde på mig. Nu gråter jag inombords då jag ser ut genom fönstret. Svart och grått, is och vått. Jag vill ha gnistrande snö och härliga spår att glida fram på, ensam i kvällens sken, med musiken i öronen. Please!

fredag 16 januari 2015

Det sista julfirandet

Min lillasyster var ju utomlands, i varma och spännande, Afrika, på julen. Så hon åt struts på julafton, istället för pappas goda kalkon. Påstod att detta misstag inte kommer att hända på nytt, men jag tvivlar, resan verkade rätt fantastisk..
Nu är hon då tillbaka. Och ville fira lite jul. Eller ja, träffa lite släkt. Så hon ordnade glöggparty. Vi gick såklart, för innan jul hade vi för mycket för att orka och hinna med träffar.

Det var hemskt väder då vi åkte iväg. Kallt som i Sibirien med vind som tänkte ta mitt minsta barn ifrån mig, då vi kämpade uppför gator i centrum, efter buss,metro och spårvagnsfärd. Ibland vore det bra med bil, som sagt. Som då det tar över en timme att bara komma till en syster som bor typ 15 kilometer längre bort..

Vi kom fram och var varmt välkomnade. Glöggen satt bra!

Maten var också bra. Gott och lite nytt. Den vita mattan under mina kära barn skrämde mig lite, men systra min sa att den sväljer rosk och tex. rödvin väldigt bra, så kunde nästan slappna av, fast en pizzabit föll upp och ner på den. Tripps favoritstrumpor passade väl in i temat Afrika.
 Tre energiska barn och en tvårummare med släkt, ja, det gick bättre än jag hade hoppats! Men deta fasansfulla mörker gör ju att man inte får bilder på de som aldrig sitter still. Den sura minen har inget med nåt att göra, han har bara en retsticka till bror ibland. Gillar tavlan i bakgrunden, synd att inte texten heller riktigt syns så bra. Och tänk att man inte längre behöver stressa ihjäl sig om man går på fest där det brinner levande ljus, vilken milstolpe alltså!!
 Min fina syster var brun och glad. Busade med barn och tränade med små.Hon fick också öppna sina julklappar framför oss alla. Heh. Roligt var det att se både henne och resten av släkten, det blev ju lite kort på annandag pga. kalaset vi sku på då.


måndag 12 januari 2015

Trettondagen - att äta upp julen

Nu hade dagen kommit. Sista lediga dagen. Dagen de fruktat för, men samtidigt första gångern ever som Tripp sade att han nästan väntar på att se hans vänner. Ingen har någonsin tidigare väntat på att dagis/förskolan/skolan ska börja..

Nu var det då också dags att börja riva det stora pepparkakshuset!

(PS, ooh så fina blommor på bilden!)

 Vi samlades kring bordet och de startade med smulorna.. Plockade ut ljusslingan och funderade var vi sku börja..

 Och så fick de slå, från minsta till största.

 Och så fick den stora och förståndiga äran att börja dela ut, jämt, på var sin tallrik. Det smakade och huset minskade i storlek.
Tack för det, huset! Du spred doft i lägenheten, varje gång man gick förbi, och har varit en glädje för ögonen. Men ännu bättre tyckte vissa du var i magen. Det var definitivt, än en gång, värt jobbet, de fula orden och blåsorna på fingrarna! Men nästa år ska det rymmas in på hyllan i skåpet! Heh.

söndag 11 januari 2015

Kallt men fint

Trettondagen här i södern var en av de kallare dagarna. Men ut måste vi gå med ungarna, de gick ju i taket av nervositet inför lovets slut.. Det var inte precis glada miner då jag försökte få ut dem, så hittade på att vi sku kunna se hur såpbubblorna reagerar på kölden, och desstuom sku bara de som hade varit ute få plundra pepparkakshuset.

Vi styrde kosan mot parken, det trygga, vanliga. Inte så många andra där precis..
De hade dekorerat parken så fint i år igen. I träden hängde dekorationer som glimmade i kvällens blå sken.
Vi tog fram bubblorna och satt igång.
 De frös inte riktigt i luften, så de äldre lämnade bollarna på pinnen, där de sedan fort frös. Intressant att studera!
Fast då jag blåste uppåt, då hann en del stelna, spricka och singla ner som snöflingor istället. Fint! 
 Meditativt och vackert. Som tur går de ännu alla med på att blåsa med sin mamma..
 Så härjade vi på en stund. Tills kinderna var röda och fingrarna kalla. Man är ju inte van med kyla längre, då det bara växlar och är riktigt blä vinter för det mesta.. Frågade dem då vi kom hem om det nu var så himla tråkigt sist och slutligen, och fick tom. tack för att jag kom på att tvinga dem. Hih.

lördag 10 januari 2015

Sista besöket för lovet..

Det blev att hälsa på hos mamma på måndag. Vi ville ju se också hennes julgran och den lilla lurvbollen! Mamma har vi som tur sett sådär annors också under lovet.

Hon hämtade oss i kylan vid lunchtid. De yngre följde med, den äldsta sku träffa fastern och åka och scootta (fast det blev nu sen bara till rena rama katastrofen det också..).

Så blev det att dra fram alla leksaker på golvet och blanda dem med sakerna de också packat med sig i lilla ryggsäcken. Min yngsta syster och hennes pojkvän kom rolit nog också på besök samtidigt. Trull som redan i bilen meddelande att han var "jätterädd" för denna nya bekantskap och gömde sig bakom sängen då han ville hälsa på pojkarna, glömde fort sin rädsla och trivdes till sist mycket bra med den trevliga typen!
 Vi åt barnvänlig mat och speade flera spel. Här var det dags för julklappsspelet "snigelspelet" som är så tokigt då det bara är tur som gäller, men endå just sådär gulligt populärt bland barnen! Också Trull klarar fint av att spela det och är så löjligt glad då snigeln kommer framåt!
 Så var det den gulliga ullbollen, Sniff. Han blev väl omskött, smekt, matad. Fick en massa uppmärksamhet och fick tom. prova på "agenthatten". Tror dock inte han kanske uppskattade det så mycket.
Då vi kom hem, efter en hel dag på besök, faktiskt, så satt mamma en sådan här bild på den utmattade kaninen. Det är jobbigt att ha gäster! 



På besök hos de bästa

Lördagen, innan skolorna började igen, var det dags att hälsa på hos de finaste flickorna igen. Fick igen med mig Tripp också, och var glad över det!
Temat denna gång var självklart jul och så deras mellerstas fyraårsfödelsedag, stora grejjer!

Det blev rätt fort full fart på gänget. Och varje gång slås jag över hur glad jag blir av att se dem tillsammans, hela bunten! Vi har ju väldigt få vänfamiljer, och visst är det en rikedom att ha ett gäng man känner bra! Skarpa bilder däremot, i denna speciellt upplysta lägenhet och detta evinnerliga mörker, är nog rätt svårt att få till..
 Det blir ofta inslag av musik på våra träffar. "Sello"
Kantelens "stämning" i gång, med notäfte bredvid. Som ingen kunde tolka. Hih. En liten, söt, räv som kollar in och Trapp som spelar. 
 De två yngsta i respektive gäng kommer fint överens. Fast han är äldre än räven på föregående bild har han kanske lite svårt att hänga med i de "svårare" lekarna än. Då trivs han väldigt bra i sin roll som "babyskötare". Han riktigt svansar efter och njuter av min söta fadderdotters ompysslande. SÅ gulligt!
 Eller så drar han sig lite undan och pysslar på för sig själv. Tredje barnet helt tydligt, de brukar ju trivas lite för sig själva, tycker jag. Uppskatta lite lugn och ro också.
 De andra fortsatte med roliga lekar. Här var det en ny version av "gissa vem" på gång. I hade ännu lite svårt med spelreglerna och det blev till ett enda stort skrattkalas.
 Så blev det efterrätt. Flickorna hade själva dekorerat den fina kakan.
 och stämningen hölls på topp till sen kväll!
 Själv matchade jag fint inredningen i vardagsrummet med mina orange färger.
Vi startade hemåt sent. Niotiden. Kom till busshållplatsen och såg att det var en kvart att vänta. Det gick sådär. Vädret var kallt och blåsigt med nåt blött som kom ner sidolänges inanför kuren också.. Så kom bussen. Vi har som vana med Trapp att jag ropar om han får stiga på eller inte då vi ska in med vagnen. Är det fullt ropar jag såklart nej och finns det plats ropar jag att det är ok att gå in. Han måste ju betala som sjuåring. Nu var klockan halv tio och trodde verkligen inte det skulle vara några problem att rymmas in. Tills bussen stannade framför oss och jag såg att det var två kärror i den. Tänkte fula ord och ropade "stop, vi ryms inte med" till pojkarna som var på väg in i bussen. Då de steg ut och bussen åkte iväg, insåg jag mitt stora misstag.. För visst hade de ju kunnat åka hem! Tripp var ju med och hade nycklarna i fickan! Nu blev han förbannad på mig då vi insåg att det var nästan en halv timme tills följande sku komma och han var klädd i alltför lite kläder och frös nu redan. Vi började promenera. Han gick flera hundra meter framför oss och slängde hatfulla blickar bakåt med jämna mellanrum. "Om blickar kunde döda" Vi traskade och traskade, med snöslasket som blötte ner från topp till tå, hua! Till sist stannade vi med de yngre på en hållplats då det bara var lite på fem minuter kvar tills följande buss sku komma. Nu kom vi överens om att Trapp fast sku få ta mina nycklar om det igen hade varit fullt med vagnar. Tripp var någonstans där längre fram, han ville sannerligen inte stå på samma hållplats som vi!
Tur nog så rymdes vi in, och två hållplatser framåt såg vi en bekant mössa skymta då vi närmade oss med bussen. Hem var det nog skönt att komma!

torsdag 8 januari 2015

Mellanrapport från de blöta världarna

Det stora mår som vanligt. Babyna är inga babyn längre, och funderar allvarligt på att försöka sälja dem och bli av med den konstanta risken för vattenskada.. Visst är de underbara och älskar att följa med dem. Men,men. Vi har tre vilda pojkar och bor i en trea.. Vet bara inte om jag kan göra mig av med dem. Vet att sorgen kommer att vara SÅ stor här hos vissa.

Här har de just fått en massa nya växter då jag fixade om det mindre akvariet. Stjärnorna står för juldekorationer. Visst måste väl fiskar också ha sådana?!

 Jag vill tipsa om att ifall man letar efter ljusare guldfiskar kan få köpa några billigt här. Både en tydlig Shubunkin och så ett par Sarasan/blandningar. De har ju varit till salu länge. Har man riktigt fint akvarie eller en bra damm kan man tala om de andra också.. De vi redan döpt alltså. Heh.
 Här är det nya bottnet i det mindre. Mörk, mjuk, sand. Inte lika mörkt som det förra jag egentligen gillade. Tror dock det inte var så bra för vare sig fiskar eller växter, och då det var mer grus än sand så fungerar det på ett helt annat sätt. Hoppas detta ska vara mer lättskött! Tog dessutom bort en massa växter och hoppas dessa nu växer sig stora och fina och alginvasionen ger med sig. Sen ska jag fundera på några fler fiskar. Nu ser det lite magert ut här.

onsdag 7 januari 2015

En utfärd till mormor

Den andra fyller min mormor år. Hon har inte varit så förtjust i stora fester på sistone, så har inte hälsat på hemma hos henne på länge. Men nu tänkte jag det vore roligt att hälsa på henne med barnen. Så förra fredagen, medan sambon var på jobb, tog jag de två yngre och åkte iväg i ösregnet. Det tog länge. En timme åt båda hållen, med bussbyten och alltihop. Men det var det värt! Tycker det är lite synd att inte pojkarna haft minnen från hennes hem, vi har mest hälsat på på sommarstugan där pojkarna har kunna springa av sig ute på den stora gården.

Men nu var vi här! Kändes bra att se dem leka på samma golytor man lekt på själv. Här finns det gott om utrymme för sådant! Men nu var det så länge sedan barn lekte här, att vi tog det säkra för det osäkra och packade med oss några av de käraste just nu. Så satt de där länge, lugnt och snällt.
 Vi blev bjudna på gott. Var så stolt över min stora som satt där och åt bakelse med kniv och gaffel i sin nya skjorta. Rosorna (med glitter på!) hittade vi (som tur) på vägen. Ville ju inte komma tomhänt fast jag antar hos blev gladare över de unga gästerna än blommorna.
 Så stannade vi någon timme, innan farten kring bostaden blev så hög att jag var rädd att de stora vaserna snart sku börja trilla i kurvorna.. Så vi gick medan allt ännu var bra. Hade ju dessutom Tripp ensam där hemma. Denna gran är förresten också från Ingå, och mina föräldrars landsställe.
 På vägen hem måste vi byta buss. Bestämde mig redan tidigt att ta på Annis tips och ta en liten omsväng till Stockmanns julfönster. Hade ju inte kunnat föra in pojkarna till stan kring jul då vi var så sjuka hela tiden.
Men nu fick vi då förundras. Du ser dedär paketena där på fönstret?! Vid varje paket satt en liten sensor och en liten text där det stod tex. Vagnen. Då man viftade framför paketet där det stod "vagnen" så började vagnen i fönstret att röra på sig!! Gaska häftigt tycker jag! Att vi är såhär långt med julfönster också! Och visst var det ju helt jättefint igen!
 Alla yttepytte detaljer.
Alla söta idéer. Som skrämmande plancher av köttätare på väggen i växtätarnas rum.
 Men detta imponerade nog kanske mest Trapp. Ett helt fönster fullt av LEGO!

 Där samsades Chimas lavasprutande vulkan, Simsons familj och de rosa Friendshusen. Tåg och polisstationer och fina flygplan som for runt i luften. Jag var nog imponerad!

 Stackars Tripp ringde ju och var lite ledsen och uttråkad. Men vill man inte så vill man inte. Var dock jättenöjd med presenten vi kom hem med. En ny batikblus från Indian bazaar. Där hade jag inte varit in på många, många, år. De har ju så mycket fint. men också sjukt dyrt!

Då vi kom hem avslutades ännu kvällen med filmkväll. Frozen, för pojkarna fick biljetter till Disney on ice till julen, och ska nu peppa dem med filmer som hör till temat, tror jag bestämt!

Gott nytt år!

Nyåret firades hemma. Sambon jobbade till klockan sex och hälsade ännu på, på ett större kalas, innan han kom hem. Hans föräldrar satt då här i vårt vardagsrum efter att ha hämtat hem Tripp.

De stannade en stund och pratade, nu båda sjuka.. Lyckades bra här. Kröhöm. Svärfar får inte ens äta smärtmedicin, och kan tala om för er att halsontet på riktigt varit jättesjukt! Och länge!

Kollade på fyrverkerier från balkongen. Vi har superb utsikt över åkrarna! Bakom skogsranden syntes dessutom de största och finaste, som orkade så högt upp. Svärmor var imponerad där hon stod och kollade med de yngre.

 Så åt vi festmåltid. Gick modigt ut sådär halv elva tiden. Första året ingen verkade vara rädd, vi behövde alltså inte hörselskydd.
 Pojkarna var utrustade med ögonskydd och så fick de för första gången "leka med papater". Alltså pappan smällde och de tyckte det var cool.
 Vi hade långa sprakastickor också, detta hade de lärt sig att man kan göra, redan förra nyåret.
 Såra oskyldiga soldater. Spännande att se på om de smälter eller inte.
 Jag filmade.Vi sköt raketer för första gången ever, och måste ju föreviga det. Vet att barnen älskar att se på roliga saker vi gjort på datorn, och detta är nu definitivt nåt jag vet att de tycker att är roligt att se tillbaka på.
 Vi såg väldigt fina! Och våra egna var också mycket finare än jag trodde de sku vara! Hade ju bara köpt nåt på måfå. I år betedde sig också festfolket bättre än året innan. Skönt! Roligare att stå där och njuta av färgerna då!

 Vi hade lite ljusshow med stickorna och färgbytande stora ringar.
Och stannade kvar säkert till halv ett då det var så fint. 
 Så blev det god efterrät. Tänk att de är så stora och fina redan våra barn, att man kan ha det såhär trevligt tillsammans med dem! 


GOTT NYTT ÅR  till er alla!!