söndag 21 september 2014

En hyllning till höstens rosor

De är så vackra att de förtjänar ett helt eget inlägg. Mina vackra rosor på palstan. Är så tacksam över att de ännu orkar blomma så förtjusande vackert! 

Morsdagsrosen jag köpte för många år sedan. Hur många blommor har den måntro burit genom åren, då den blommar så rikligt och flera gånger i sommaren. Med den härligaste färgen. 
 Årets morsdagsros. Spännande nyanser som dök upp först då den planterades ut.  Doftar ljuvligt!
 En ros som "blev över" då vi delade ut rosor i våras.. Härlig färg!
 Och här är Trapps födelsedagsros! Hoppas sååå att den klarar vintern!
 Och så min fina vid porten.

Vet inte riktigt vad det blev av min klätterros, som borde klättra på porten, i år. Den var gjort många fina, långa, stänger, men vad jag minns har den inte blommat. Konstigt! Nå, hoppas den orkar blomma nästa sommar! 

Min lediga dag..

Det har lite blivit så nu igen. Vi strider om lediga timmar, vem som får göra vad, en stund i fred.
Han tänker bara på stenar och berg, rutter och kartor.. Det är ju perfekt klätterväder för tillfället och han är ju så "gammal" redan, det är hörni inte många år kvar av denna livsstil..
Jag tänker bara på att få njuta av solen, rensa ogräs, plocka blommor, njuta av knoppar, samla in av skörden..
Men så är det allt det där andra som kommer ivägen. Livet. Vardagen. Mat som måste köpas och tillrädas. Byk som måste tvättas, hängas upp, föras tillbaka till skåpen. Hem som måste städas osv..

Så förra veckoslutet sku vi dela upp. På lördagen sku jag gå till palstan efter att jag städat och på söndagen (då vi endå hade program med barnen) sku han få klättra. Därför sku jag också städa på lördag, medan de var ute. Problemet var bara att det dröjde halva dagen då de sku ut. Så det var redan långt in på eftermiddagen då hemmet äntligen var färdigt för ännu en hektisk vecka.

Passade på att föreviga de vackra bladen på växten jag räddade hem från jobbet då "typerna i grått" (alltså någå arbets-och hälsogranskningstyper) meddelade att man inte ska ha krukväxter på dagiset.


De skimrar så vackert på nåt sätt!


Just som jag fått ihoppackat alla mina saker som behövdes till palstan och höll på att pumpa luft i  cykeldäcket för att kunna cykla iväg fick jag ett samtal av sambon. Trull hade "faceplantat", alltså sprungit, krockat ihop med brorsan och landat med panna före i asvalten. Nice. Så var det bara att vänta på dem, bära in den lilla stackarn med ett horn som stack låångt ut ur huvudet och lägga honom på soffan med en kallpåse på huvudet..

Alltså stackars barn vilken bula! Skinnet var nog SÅ utspänt igen. Och han var så ynklig där på soffan.


 Men som tur hjälpte det kalla fort, bulan krymte till typ en femtedel, och jag, den goda modern, kunde rätt så snart cykla iväg.
 Bönlandet, med tunneln som lyckades så fint i år!
 Plockade hem av de goda. Gillar de lila också bara för utseendes skull.
 Rensade ogräs i rabatterna och från stigen vid komposten.
 Min knubbiga rävsvans vid komposten.
 Gillar dessa röda solrosor. Samlade av dess frön och hoppas det kommer upp nya nästa år. Kom ju bara plötsligt att tänka på att der ju är helt idiotiskt att köpa nya, likadan, frön varje år om man engång får av dem såhär lätt!
 Plockade hem en bukett också.
 och tände tom. ljus på balkongen för första gången i år!

En nöjd biblioteksbesökare

Vi har ju brukat låna rätt mycket böcker på biblioteket. Men alltid på mitt kort. Nu bad de från skolan att eleverna på ettan sku få egna bibbakort för att kunna gå och låna med skolan. Roligt, tänkte jag. Och förra veckans fredag, innan vi gick för att köpa vår fredagsmat, stannade vi vid biblioteket och skaffade det lilla kortet åt Trapp.

Han tyckte det var väldigt tråkigt att sitta och svara på frågorna farbrorn frågade oss, men var nöjd då han signerat kortet och genast fick ta det i bruk! Jag råkade nämnligen ha en bok som vi borde ha haft med oss för att få låna fler, men nu kunde han välja ett par nya, på eget kort!

 Den andra var bara nöjd med besöket,han! Han saknar bibbabussen så mycket. Den kommer ju så tidigt på eftermiddagen att vi aldrig har en chans att besöka den numer.. Jätte, jätte synd! Nu blev det också bara ett kort besök, hade ju ännu butiksbesöket och filmkvällen framför oss. Men bättre med ett kort besök än inget, tycker jag! Vi får nog vara lyckliga över att det finns sådanahär ställen för barn (och vuxna). Där de verkligen är välkomna (men hallå folk, är ni på biblioteket med era barn, lär nu dem bete sig ens lite! Tycker inte om att man skriker och har sig där, någon kan ju verkligen sitta där och studera eller vila öronen..).
 En annan hade  tappat en tand i skolan. den har suttit lös sedan förra vintern. Så det var nu på tiden!

Dimmiga dagar

Det var mycket dimma dåförra veckan. Den lägger sig lätt här över ängar och åkrar, havet ligger ju nära och tycker ängarna här intill ligger rätt lågt, som i en stor grop.

Min bytesbusshålplatsvy var lite suddig onsdagen den 10.. Denna dag fick jag förresten igen jobba med de små. Är så glad över att de har tagit emot mig jättefint, med sådär små är det ju inte alltid säkert vad de tycker om en.. Det är ju nog dem jag allra hellst sku jobba med, men då armarna är så sjuka att jag inte kan. Borde nog ta itu med saken snart, har gått omkring med hemsk värk nu i två år, vid julen..
 Då jag kom efter Trapp den eftermiddagen brast jag i gråt. Trött som en trasa, med huvudvärk för andra dagen i rad, hade just genomlidigt dagen med äran i behåll och längtade hem till soffan.
Vad ser jag när han kommer emot mig?! Jo glasögonbågen sticker ut från huvudet! Han hade fallit i bussen som förde dem till simningen, så de böjts, och så hade han ännu fått ont i ögat. Tycker någon sku ha kunnat skicka fast ett meddelande om det.. Han var ju olycklig, och hade ont, och jag.. nå ja som sagt brast jag då ut i gråt. Vi sku vara tvungna att åka till Itis och fixa dem, via hemmet föra att hämta kärran åt den trötta Trull.. Hohhoh.

Fick hålla honom i handen då vi gick, han ser ju så jättejätte dåligt utan glasögonen som inte hölls på. Men han var endå på gott humör och lekte nånslags lavaskalbagge?!
 Jag är alltid så rädd när nåt händer dessa. De är så sjukt dyra, och så då det att utan dem så SER han ju inget! Och det tar ju flera veckor att få ett par nya fixade. Skolan har ju inget ansvar (IDIOTISKT!) och hans sjukförsäkring har också stiligt inget med saken att göra, så det blir då tre-fyrahundra från oss om det behövs nya. Han har så dålig syn att glasen nämnligen behöver slipas många gånger så de inte är för tjocka för hans pikulilla näsa.. Nu hade de ju böjts uppåt vid linsen och var orolig för om de skulle få dem tillbakaböjda utan att metallen sku ge efter där..

 Men som TUR fick de det! de känner ju redan igen oss i butiken vi gått till sedan han var tre..

Efteråt gick vi för att äta till mäccen och så shoppade vi lite nytt. Mössor åt de två och så fick Trapp ett apr blusar han blev förtjust i. Ännu till med A som i hans namn!

 Så som tur blev det en riktigt trevlig kväll till sist, fast jag varit rädd för det värsta..
 Följande morgon såg man knappt nåt ens från balkongen på morgonen..
 På eftemiddagen hittade jag en son i en grop.
Här blev jag sur på eftermiddagsverksamhetens ledare.. Det var fyra barn i och kring gropen då jag kom, där halvfemtiden. Sa att alla sku ta några leksaker och föra dem till lådan. Nå några bar iväg med vissa gick tomhänta, och föräldrarna som endå hört vad jag bett barnen göra sade inget! Jag bad ett barn på nytt och hen svarade "Hördu, jag har faktiskt lite småskyndsamt nu". Blev paff. Svarade att jag faktiskt också hade lite småskyndsamt, att dagiset vi ännu sku till efter Trapps lillabror höll på att stänga.. Men nej, hen städade alltså inte. Då jag och Trapp städat mycket mer än alla andra hade de ännu mage att ropa efter oss att "Den som blir sist och leka får sen städa upp efter sig!" Då blev jag riktigt ilsken och sa att vi nog städat vårt nu och tänker gå! Trapp var ju olycklig och hade velat göra ledaren till lags, men jag ville bara efter min minsta parvel. Den som blir sist behöver verkligen INTE städa upp allt, i synnerhet inte om han blir där sist för att han är hjälpsam och städar! Håll bättre koll på eleverna, gott folk!
 På kvällen gick Trull och jag till palstan för att plocka bönor till middagen. Beundrade min Dahlia!
 och han smaskade i sig örter och annat. Persilja har han fattat riktigt tycke för!
 och var så nöjd över att få hjälpa till att dra upp lite morötter.
 Så började dimman igen lägga sig över ängarna, efter en så varm och solig dag. Då vi cyklade iväg kände man riktigt dimman mot huden, som småsmå vattendroppar.. Konstigt väder!

lördag 20 september 2014

Världens sötaste berättelse!

Sambon hade födelsedag i början av månaden. Han är inte den som vill fira och i år hann vi inte ens med sådant då jag hade en massa möten och lärde Tripp att simma veckan då han fyllde. Till födelsedagspresent fick han egentligen en ledig dag för att åka iväg och klättra, och därför blev det inte heller firat här hemma.. Men på helgen fick han lite smått och gott och det finaste var nog det han önskat sig av Trapp, som ju håller på och lär sig att skriva, en berättelse. En utan huvud eller svans, men säkert världens sötaste! Han har ju inte heller tidigare skrivit på finska och vi fick nog jobba tillsammans för att få historien renskrivet på pappret bredvid då lite bokstäver och ord trillat bort emellan..men vilket underbart minne! Sagan om kor.

En dag på jobbet

Vaknade tidigt. Det är ganska skönt att stå och vänta på bussen vid bussbytet (här sådär halv sju), ibland är himlen hisnande vacker, men alltid är det nåt som fångar ens uppmärksamhet och får en att börja dagen fylld med bra feelis. 
 Öppnade dagiset, serverade morgonmål. Och så till dagens efterlängtade, en utflykt, med bara två barn. Skrattade nog lite åt tilliten. Jag är ju faktiskt van med både barn och bussåkande och hade nog antagligen klarat av några fler också. Men bra så. Ganska härligt att hinna ge dem tid, prata och för en gångs skull riktigt lyssna också!

Åkte till mina kära trakter, jag sedan början av hösten velat före dem och se. Alltså till Vik, för att se på korna.
 En hel del fåglar såg vi också, men flyttfågelskarorna hade redan flugit iväg för dagen.

Det var en ljuvlig utfärd och barnen verkade nöjda! Är så glad att vi kunde åka, fast det blev folk borta från jobbet och jag hamnade hoppa in på lillasidan resten av dagen. En varierande dag alltså! 

tisdag 16 september 2014

En stund i solen

För en vecka sedan, på söndagen, fick jag njuta av en stund på palstan, riktigt i solsken och allt!

Tur det! Hade ju inte sett att Doroteablomman slagit ut. De är så väldigt, väldigt vackra då de blommar!! Problemet är ju då att man ska se dem i sol. Blir det för skuggigt eller mörkt slår de ju ihop blombladen och gömmer de underbara färgerna.. Blomman bredvid, Prins Gustafs öga, med de små lila-vita blommorna har frösått sig själv nu i många år! Nu grävde jag ju bara upp hela rabatten, på denna del, förra hösten, så tänkte självklart den försvunnit. Men nej, där kom den ju upp frodig och fin i nåt skede! Hurra för det!
 Den lilla miniatyrrävsvansen har börjat hänga! Visst är det ju trevligt, och visst är den ju gullig..Men nog hade den fått vara en meter högre, som den egentligen då borde.
 Blir mer och mer förtjust i den "felfärgade" rosen!
 Och luktärterna blommar flitigt vid ingången till mitt lilla egna paradis!
 Dahlian vid bärbuskarna är enorm! Men den har bytt färg nu, till nästan enbart orange (hade mycket mera vitt i spetsarna då den började blomma!)
 Man kan bara bli glad av den! Blev dessutom så glad då jag hörde folk som gick förbi på vägen tala vackert om den och solrosorna vid komposten. Det är ju det jag vill, glädja också andras ögon! Därför känns det så sorligt att jag hamnade rigga upp staket och port i år, det var ju inte alls det jag ville. Själv sku jag älska att se folk komma och titta på alla de olika sorternas blommor. Hälsa på grodorna vid dammen. Men nej, nu blev det då såhär, när det finns folk som inte har nåt samvete, inget hjärta..

måndag 15 september 2014

Den otursdrabbade..

Lördagen den 6 September vaknade vi till en disig värld.
 Måste bara stå där och njuta en stund av det vackra, innan jag gick tillbaka och lade mig en stund.
Pysslade med lite ett och annat här hemma med barnen, Vilade, mådde dåligt, han haft stegring nu en längre tid igen med halsont, huvudvärk och flunssa. Tripp åkte iväg för att scootta nåttag på dagen.

 På kvällen ringde han hem. Yrade om att jag inte sku bli arg, han hade inte menat att lämna tomflaskan kvar på marken, men då han var så yr.
  Ööh,yr?!  Va, vänta nu? Sakta ner. Ta det från början.. 

Han hade alltså fallit ner från rampen. Ögat var uppsvullet och läpparna blödde. Yr var han dessutom kände sig konstig.
Så var han ju ensam också, han som egentligen sku till en annan skatepark, med hans kompisar från gården, Hade bara "glömt" att meddela oss att planerna bytts. Hundra gånger har jag bett honom ringa ifall han byter plats, så man vet var han är.

Bad honom be om hjälp av någon "pålitlig" vuxen om han tänkte svimma. Frågade om han ville tala i telefon tills han kom hem. Det ville han inte, han höll ju på att släpa på scoottin på en sandväg på väg till bussen.
Så var det bara att vänta.
Hem kom en med ett helt uppsvullet öga och hål inuti läppen, både uppe och nere, och axeln uppskrapad den med. På bilden ser det inte nära heller så uppsvullet ut som det så ut i verkligeheten. Men tur hjälpte det med en kylpåse på ögonbrynet/ögat, en god stund!

Funderade nog på att åka till barnkliniken med honom. Men jag var ensam med de tre, då sambon var någonstans i skogen och klättrade. Försökte kolla på ögat, och frågade om det tog sjukt. Det tar endå många timmar att åka fram och tillbaka med bussar till läkaren, en lördag kväll.. Bestämde mig för att avvakta, väckte honom ett par gånger på natten för att kolla att han mådde ok.


Följande dag, på morgonen, gick ögat knappt upp. Då svullnaden lagt sig lite såg han bara tuff ut i sin lila färg.. Stackars barn!
På fredag, nästan en vecka senare beställde jag läkartid. Då hade jag kvällen innan märkt blod baktill i ögonvrån och han klagade på att han såg suddigt och lite dubbelt. Som tur hittade inte läkaren nåt fel och antog att det bara berodde på svullnaden att synen är lite påverkad, och det är väl liksom ett blåmärke också baktill i ögat. Huj, tur att det inte gick värre. Han föll endå rätt högt ifrån nu igen, ner på asvalten..
Men som tur börjar det vara på bättringsvägen i alla fall! Han skrämmer nog mig så, denna son. Listan börjar vara lång, med olyckor han varit med om, bara tio år gammal. Två hjärnskakningar,två eller troligen tre brutna tår, ett brutet revben och ett finger, förutom då alla megablåmärken och sår han haft på sin kropp.
Nu blev han nog själv också lite rädd. Talade om att tom. sluta. Men inte kan han göra det! Han brinner ju för detta, och får han inte röra på sig blir han tokig! Så det är väl bara att hålla tummar och tår uppe att allt slutar bra och han kommer hem i gott skick om kvällarna!


söndag 14 september 2014

Fredagsmys

Medan de andra såg på film, inte nu denna fredag, men fredagen innan det, smet jag iväg till palstan för att plocka lite mat. Mat både för magen och för ögonen.

Vilken lycka det är att få bära hem sådant man själv sått, från frön.
och så gillar jag att de ibland är lite personliga, våra grönsaker. Trull och jag brukar tävla om dessa snurrbönor. Tycker de är så fina! 

En bonus- för hela familjen!

Onsdagen den tredje.
Morgonen började tidigt. Tidigare hade jag kallat det okristligt tidigt, nu gillar jag egentligen morgonturerna, man hinner ju efter de egna så att man hinner umgås lite också, om än rätt så trött..

Men ja. Denna dag fick de som jobbar under utbildningsverket, inklusive jag, en bonus. Gratis inträde på Borgbacken för en själv och familjen.

En kväll mitt i veckan, efter tidiga morgnar och sena kvällar. Ögon som hänger trötta och ännu till fösta simundervisningen, samma morgon, för de två skolpojkarna. Men solen sken och ja, man måste ju passa på! Som tur fick jag dessutom min kvällstur bortbytt till en morgon, så jag kom iväg efter de små i god tid, och så via butiken för att tanka lite mat för trötta nerver. Här tänkte det bli flopp för Tripps del. Hungrig och trött tänkte han åka hem och inte alls komma med, som tur ändrade han sig i sista stund och hann in genom porten med resten av oss. Som tur! För det visade sig bli en härlig kväll med familjen!

Hade blivit uppskrämd att köerna sku vara sjuuukt långa och det sku krylla av folk, men för att vara en gratiskväll, tyckte jag köerna var helt rimliga, och då man inte var tvungen att sträckkodsläsa varje besökare, vid varje maskin, gick det ju tusen gånger snabbare än normalt! Så jag klagar verkligen inte!

Jag hängde igen mest med den minsta i familjen. Upplever glädjen i, ja typ, allt! Först provade vi kotkot tåget igen.


 Och han var så stolt! För han var inte längre rädd för att gå förbi häxan, som ju kikar ut där intill de minstas åktur.. Men så insåg jag. De har ju tagit bort hennes ljud! Någon har säkert klagat på det då han säkert inte är den enda lilla som blivit rädd för henne!
 Vankkuripyörä. Här satt han och tittade på Kehrä som åker intill, hårt, runt, runt, intill. Och önskade att också denna tur sku åka likandant, upp och ner.. Heh, tur är det ännu några år tills han får åka där, det är en av maskinerna jag inte gillar, fast jag modigt uppoffrade mig för Trapp här förra året.
 Ännu njuter han också fullt ut i denna. Bara lyckan i att få sitta i en bil som rör på sig. Man blir så lycklig själv också, av glädjen som lyser i ögonen!
 Men han gillar nog fart! Här fick han den lilla, barnsliga, karusellen, att bli till nåt helt annat då han snurrade på mitten så det gick fortare och fortare.. Huh, blev ju riktigt yr!

Och denna gång fick vi åka upp i Panorama, han och jag! Det fick man inte förra gången då det blåste för hårt.

OJ så fint det såg ut i den varma kvällssolen!


 Så bytte vi par. Jag fick åka lite med stora pojken. O han tog mig hit. Till stället jag redan blir helt yr av att titta på. Bestämde mig för att inte tänka på saken. Inte titta på den innan det var vår tur. Klev bara fram och satte mig, stängde ögonen och genomled. Visst. Nog är det ju skoj, på sätt och vis. Men om jag redan inte kan gunga, blir illamående i bil,buss, tåg, you name it.. Ja då är inte en maskin som både snurrar runt nertill och dessutom slänger en runt i själva sitsen kanske riktigt optimalt.. Dessutom tänkte jobbnyckeln flyga över huvudet då jag tvinnades där opp och ner..
 Harmade mig på sommaren då jag glömde att äta sockervadd. Men ja, nu var så inte rätt tillfälle att ta igen det, rakt efter Kieppi.. Mådde illa resten av kvällen, fast han hjälpte mig att äta slut den.
 Under tiden åkte de två yngre omkring med sambon. Maisemajuna är nog en sådan favorit, den får man sitta i så länge, och i lugn och ro titta på området från höjderna.
 Tills sist åkte vi i denna med de två stora pojkarna. Så roligt!!
Då portarna stänge klockan åtta, var det ett väldigt nöjt patrask som åkte iväg mot Hagnäs i spårvagnen (redan det, i sig, ett äventyr). Där gick vi ännu till mäccen för att äta middag, annors hade vi varit tvungna att gå via butiken och dessutom tillräda mat, och det var nog ingen riktigt färdig att göra efter en kväll som denna.

Man får väl bara hoppas att man sku få jobba för utbildningsverket ännu i framtiden då, heh.