måndag 20 oktober 2014

Love is in the air

För en vecka sedan, på lördagen, var det dags för min kära yngsta kusin att få sin prins. O kära nån sådan huvudbry klädseln ställde till med. Har bara varit på lite mer avslappnade bröllop (de få jag nu ens blivit bjuden till) och ägde verkligen inga festblåsor som sku ha varit passliga. Att vara ensam med barnen varannan vecka och ordna kalas veckoslutet innan gjorde att det blev en liten panikkänsla där mot slutet.. Men slutet gott, allting gott. Hittade nåt jag kunde känna mig nöjd med. Trots att mina kära barn inte precis var så uppmuntrande med sina ord "mamma, du ser lite tjock ut.." och den yngre kommenderade mig att ta av mig klänningen då jag provade den här hemma.

På morgonen var jag ju i de äldres skola, på öppna dagar. Då det var så fuktigt i luften på morgonen blev mitt hår tyvärr rätt så platt, trots att jag satsade och sov med "knokor" i håret så det sku vara lite lockigt. Men endå kände jag mig rätt nöjd då jag såg på mig i spegeln, innan mamma kom och hämtade mig med bil, för att åka iväg.

Hörni, jag smetade på läppstift och allt! Men tröjan ersattes av en sjal som var i samma tyg som klänningen (föll ju för det skiftande tyget) i kyrkan, och genast då festen började fick jag så varmt att jag gick omkring i  klänningen med bara små axelband, som sådan. 
 Bruden fick sin prins, och prinsen sin prinsessa! Båda log ungefär så brett man kan le och man bara vet att de passar varandra perfekt, power couple! Så himla söta och kära! Önskar er allt gott!!

 Så var det dags att åka till festplatsen. De hade hyrt en tvåvåningsbuss, och som mamma till tre pojkar som alltid har älskat "londonbussar" måste jag ju njuta av och föreviga vår bussfärd! Det var faktist lite som på borgbacken då man satt på första raden upptill! Vi spände tom. fast säkerhetsbälten!
 och var lite spända då vi körde på mindre vägar som verkligen inte var anpassade för såhär höga bussar.. Grenarna slog ju emot fönstret och dikena var rätt nära..
 Men vi klarade det (såklart!).
Minglade en tid, fick lite tilltugg och champagne. Och så var det dags för det vackra paret att komma till festplatsen efter fotograferingen de var på. SÅ lyckliga, man blev ju helt lycklig själv också!
 Min vackra minsta syster var brudfrämma och skötte fint sin uppgift, med tal och allt!
 Gillade deras fotoram! Men tyvärr gick en av gästerna och fällde kameran i golvet i nåt skede av kvällen, och den gick ju såklart sönder. Buu! Stackars ägare! Väntar med iver och spänning på att få se bilderna från minneskortet, åtminstone var det hemskt roligt att ta dem!
 Det var jätte god mat, dricka och snapssånger (tror inte jag sjungit sådana med min släkt tidigare!). Rörande tal och bilder man fick se.
 Det blev också fullt på dansgolvet i slutet på kvällen och rusningen på dansgolvet höll i sig tills festen tog slut där kring midnatt. Härligt att se alla så glada!
 Och så åkte ännu många av oss "yngre" iväg mot stan i taxin. Det är inte precis alla kvällar jag åker iväg mot en bar med min syster (har nog aldrig hänt tidigare tyvärr, kanske det borde fixas nåttag igen, fast vi då tydligen inte precis delar musiksmak. Heh).
Där dansade jag tills fötterna började skrika. Skorna jag hade var pyttelite för små och då hade jag gått och dansat i dem i sådär femton timmar. Kunde knappt gå på ett par dagar. Men det var det SÅ värt!

En oförglömlig kväll för det kära, härliga paret, men också för oss gäster! Så fint ordnat och ljuvligt att se alla så glada!

söndag 19 oktober 2014

Skollördag

Av principskäl brukar vi aldrig gå till skolan på lördagar då där ordnas program. Men i år har vi ju vår ivriga förstaklassist som absolut ville gå på diwalifesten där nu ordnades till ära av det mångkulturella skolåret och då alltså betyder ljusfest.. Så vi fick ta skeden i vacker hand och stiga upp tidigt också på lördag, och ännu till samma dag jag sedan sku gå på bröllop på..

Det var en hel del familjer på plats, och dagen var nog fint ordnad. Jag och Trull följde med Trapp på sagostund först. Tripp fick tyvärr klara sig själv, trots lite dåligt samvete, då han inte ens ville gå. Men det går tyvärr inte att dela sig itu, fast man gärna sku vilja det ibland.
 Så sku de rita vad de hört.  Han ritade en söt elefantpojke.
 Efter det fick jag för första gången se slöjdsalen där de pysslade papperslyktor. Lite krångligt för dessa små pysslare, men de var nog endå nöjda.
 Så kom sambon till skolan och han fick fortsätta med de två yngre pysslarna då jag snabbt tittade in hos Tripp, som hade målat en ljusstake och höll på att ösa glitter över den..
Så var det dags för mig att skynda mig hemåt och klä mig festligt inför bröllopet. Sambon stannade då resten av dagen. Det snopna med dagen var att det blev väldigt dyrt för oss. En dag vi inte ens velat gå på.. Trapp hade snubblat på fotisplanen så kinden blev uppskrapad och båda hans linser blev fulla med skrapmärken, värre på det vänstra ögat, som ännu är det han ser sämre (dåligt!!) med. Igår då vi var för att höra hur dyrt det blir med nya fick vi den underbara nyheten att enkom linserna blir att kosta fyrahundra euro. FYRAHUNDRA! För skolans försäkring är bara för personskador. Hur skadat är inte det då?! Då han är halvblind utan sina glasögon och alltså inte kan följa med på undervisningen utan dem. MORR!

onsdag 15 oktober 2014

En massa bilder på en cirkus

Förra året var han lite ledsen, Trull, då vi bara tittade på djuren utanför cirkusen som spänt upp sitt tält här på vår gata. Nu råkade det sig att de kom sådär passligt, en vecka efter han födelsedag, och lade upp sina reklamskyltar redan sådär en vecka innan hans stora dag.. Köpte ju genast biljetter, först av alla! Mina föräldrar gav sedan ett kuvert med biljetterna till honom på hans kalas, och OJ så han blev glad. Och nervös tydligen. Kvällen innan den stora dagen hade han väldigt svårt att somna, och då jag hämtade honom i galopp efter dagisdagen hade han för första gånen i höst inte sovit dagssömn på dagis. NOooooo! 

Vi förde hem väskorna, åt ett snabbt mellanmål och traskade iväg. 

Köpte popcorn och gick in på våra platser, som var på första raden. Trull var helt salig hela tiden. Nickade och klappade i takt med musiken, skrattade och ropade glada wooow! Han njöt nog SÅ! 

 Ungefär redan här, vid första numret, föll Trapps popcorn upp och ner på det smutsiga golvet. Minen var väldigt sorgsen, tills han glömde bort det igen.
 Andra numret, en "sjöjungfru" i nätet.
 Så kom de sötaste. Det var en viss mamma som bara ojade och vojade sig över deras söthet. VILL HA EN PONNY btw.. O inte var deras leende ägare så illa han heller, för att vara ärlig.
Såg ju nog på det hela med kritiska ögon, hann ju bli nästan lite utskälld för att ta mina barn på "djurplågeri". Men han ser nog ut att vårda dem rätt bra, och glittrar liksom i ögonen då han ser på dem. Vilket nu vilken som helst normaltfuntad människa sku göra. För de är ju så underbara. Bröderna.
 Här kändes det dock lite konstigt. Då stoet kom med hennes lilla föl som blev hungrigt mitt i allt. Men tja, såhär i tältet såg det nu inte ut att gå någon nöd på dem.
 I nåt skede blev det lite spännande. En "ormjägare" som med sitt "spjut" fångade gummi- och kvinno-ormar.
 De följde noga med.
 Och detta var nog imponerande. Att balansera en kvinna som gör konster, på sin axel.
 Så kom den envisa kamelen fram. Gjorde lite som den ville, och det fick bli en del av showen.
 Paus, och inköp. Så fortsatte det.
 Här var jag lite nervös. Om nåt sku gå snett, sku jag få honom i huvudet. Nu strittade det bara lite svett på en..
 Men sen. Sen blev det dags för clownens show där publiken blev inblandad. Han kastade popcorn i munnen på folk i första och andra raden. Och det var ju där vi satt.. Trapp blev hans "offer". Trapp skakade på huvudet, clownen skakade på huvudet. Trapp skakade jättehårt på huvudet, clownwn skakade jättehårt på huvudet. Sen vände Trapp huvudet bort och brast ut i gråt. Jag vet inte om clownwn märkte det, men det kändes väldigt illa för mig som mamma, och för Trapp som inte alls ville vara där. Stackars liten. Så känslig och fin.
 Som tur kom det en häst in rätt fort, för att det fick fort oss på andra tankar.
 och papegojorna var en succé. fast de sku ha velat se mer av dem!
 Denna sorts luftakrobati är nog det jag gillar mest. Det kan liksom inte bli fel..
 Den obligatoriska "var är hon" delen.
 och så var det dags att börja traska hemåt i regnet. Men Trull ville åka i karusellen. Som jag redan långt innan sagt att vi INTE sku göra. Och nu regnade det dessutom. Så nejet höll i sig. Och han tjöt. Och gnällde. Och tjöt. Och gnällde. Hela den förbenade vägen hem. Medan de två andra höll på och gick an om idiotiska clowner som retas och är elaka. Dessutom var de arga på att våra gener var usla och har gjort dem till blyga barn. Så där tjugo meter före vi nådde hemdörren släppte jag taget om den vrålande yngsta sonen och sa att nu räcker det, nu går jag iväg, bort. Supermom alltså.. Men ja, responsen var så häftig att jag fort vände om och endå följde dem hem, matade och bortade tänderna på dem. Men så fick de lägga sig själva (händer i princip aldrig!) medan jag grät ut min trötthet och frustration i badrummet.

Att det var både en fin kväll, med skratt och upplevelser, samt en lite dålig och ganska jobbig kväll (sådär en trött torsdag kväll).

Som minne har vi nu tre fina (och dyra) lampor. Förra gången höll de länge, hoppas på samma nu!


Morgon och kväll i köket

En morgon förra veckan. Vackert. Så väldigt vackert! 

Då jag kom till min byteshållplats måste jag gräva fram ipaden ur väskan och skicka en god morgonönskan åt alla.
och på kvällen, efter en lång och regnig dag, måste jag försöka pigga upp mig (och köket) lite, och tände stjärnan för första gången i höst. Lata jag tar alltså inte ner den mellan varven, den är ju typ en del av inredningen i det gröna köket, stjärnan jag en gång fått av min mor..

söndag 12 oktober 2014

Bokbussen och höstfärger

Jag har ju skrivit om det förr också. Hur de två yngre älskar att gå till barnens biblioteksbuss, men att vi alltid är på jobb, dagis och skola då den kommer redan 15.35. Jättetråkigt. 
Men nu i måndags hade min älskade fyraårings fyraårssamtal på dagis (mitt första sådana förresten, de två andra har ju varit hemmabarn ännu i den åldern) redan klockan två. Eftersom vi var effektiva och hade samtalet över redan på en halvtimme (hörde att kollegan hade suttit på ett liknande, visserligen för hennes tvillingar, men endå, i närmare två timmar!) så hann vi nu både efter Trapp och till busshållplatsen i tid! Vi fick tom. stå ett par minuter och vänta på att den färgglada bussen kurvade in på gränden. 
Hänfördes av de färggranna träden! 
 Så kurvade, den gamla, bussen in på sin palts! De flesta barnen trodde ju att det var en ny buss, och Trapp ville inte alls tro på mig då jag visade hur färger ställvis slitits bort. Den nya bussen (ja såklart frågade pratglada jag) var tydligen i Frankfurt och representerade Finland på bokmässan. Ganska fint, och bokbussar är nog nåt man kan vara stolt och glad över att de finns! Vilken vardagslyx och glädje!
 Vi lånade än en gång famnen full, med Trapps egna kort! Så måste jag be barnen stanna och vänta så jag hann ta lite bilder på de underbara höstfärgerna längs med vägen..




 Och då vi kom hem passade jag ännu på att ta en höstbild av balkongen. Inga ljung här ännu precis. Tomaterna håller ännu på och växer..
 Så började jag torka kantarellerna jag hittade bakom huset på jobbet en dag. Ganska tokigt på nåt sätt då man inte hunnit ut i skogen på hela hösten, och så bara står de där och lyser utanför staketet på dagisgården..

Kortpyssel

Fick pyssla mitt första egenvårdarbarns födelsedagskort till förra veckans måndag. Alla våra kort ska ha en giraff med (som jag först ritade efter modell och sedan kopierade, så alla våra ser likadana ut) men sedan är stilen fri.
Tycker det var roligt att få pyssla och välja färger och klistermärken som  just detta barn sku gilla, och visst blev hon ju glad över det!


måndag 6 oktober 2014

PARTY!

En viss fyraåring sku ju ha kalas också! Inte för kamrater, tycker inte han behöver sådant än (och jag ORKAR ju inte!), men för vår stora släkt. Över tjugo brukar det bli om alla kommer, men nu visade det sig bli aderton denna gång (fast det visste jag ju inte förrän de var här).

Sambon hade megaparty på jobbet natten innan. Så han var borta hela lördagen också då han höll på att fixa till det. Och så kom han hem efter sex på morgonen, då han städat färdigt. Så lät honom sova typ hela söndagen också.  Det sku alltså bli att ordna allt själv, eller inte alls. Nästa veckoslut blir det nämnligen bröllop, så vi kunde inte skjuta upp heller. Var inte säker på hur jag sku klara mig med livet i behåll. Hushållet brukar ju vara ett totalt kaos på fredag, efter en veckas förfall. Så det blir att både städa, shoppa allt och baka. Med barn hade det kanske inte ens lyckas, men nu var farföräldrarna väldigt snälla och tog alla tre över natten till dem. Phew!

Det är ganska mycket man får baka och laga för tjugo. Och så ska det vara glutenfritt och vegetariskt förutom det andra. Roligt är det ju, i princip. Men blev lite stressigt då jag tio före elva på kvällen, mitt i baket, märkte att äggkartongen på bordet inte innehöll några ägg, och sockret höll på att ta slut. Rusade efter cykeln i förrådet och susade till Alepan. Tur ligger den så nära! Skrattade åt att det var grym kö där just strax före elva.. Att man började bli lite trött märktes tex. då jag sku laga den ena glutenfria morotskakan (försöker använda upp av våra morötter). Vispade socker och ägg och hällde i - vanligt mjöl.. Skopade ur så mycket jag kunde (han dör endå inte av vanligt mjöl..) och hällde i av det glutenfria istället. Heh.

Hann just ungefär bli färdig tills gästerna kom. Men då hade jag fått skicka sambon efter morötterna till palstan, hade jag gjort det så..

Det blev en stund av samvaro gäster emellan, då jag endå hade en hel del sista minuten grejjer att fixa innan vi kunde säga "varsågoda".

 Så åts det. En massa. Hade gjort massor med pastejer och de tog slut i ett nafs. Var glad åt att de med svampfyllning (pappas plockade) fick beröm. Det är ju så lätt att göra (hade ju köpt färdig deg!)  och tyckte själv också de blev goda.
Och så togs kakan fram. Den som slukat en stor del av tiden som förberedelserna tagit.. Men den nöjde firaren gjorde att det var värt det! Trapps kommentar senare på kvällen likaså.. "Mamma kan du berätta receptet så jag kan skriva upp det, vill ha samma kaka på mitt kalas!"
 Han blåste. Och frustade. Blåste och frustade. Och då han var klar fick jag torka av lite dregel från kakan. Tur var inte min minsta syster på plats, hon hade nog inte klarat av att ens se på sådant bakterieflöd.. Men tja, vi är ju släkt och så, så som tur lämnade inte folk oätet bara för att han blåste så flitigt.. Fniss. Fattade förresten att ta vår badrumspall till bordet, så han kunde stå på den för att räckas upp. Lilla plutten.

Han hade beställt en shokokaka. Så jag gjorde en. Bottnet lade jag kakao och shokosmulor i. Första lagret fyllning var pätkis-färskostblandning och det andra vitshoko-färskostblandning. Och så blandade jag resten av vitshokofyllningen med grädde för att spackla under marsipanlocket. Kände mig nästan proffsig då det nuförtiden känns självklart att ha också det där under locket. Inte hade jag det förr inte.
O ja. Var nog helt nöjd med min pet-kaka. Fick tom. Rust-eze läsligt!

 Så fick den duktiga ungen öppna hans pakethög! (han frågade bara en gång vid första paketet om han får öppna dem nu, men då vi sa nej så väntade han snällt till efter kakan!)
En massa fint fick han! Böcker i ett fint paffmuminhus han nu lekt med en massa, en angrybirds kokbok, kläder, en liten trumma (han älskar att trumma), några bilar, en stor Make-lastbil och så bjöds han och hans familj på cirkus nu på torsdag. Och han öppnade paketen så försiktigt och fint. Ville inte söndra pappren. Tycker det är ganska sött! Ofta sliter ju barn bara upp paketen!
 Och jag kände mig fin i mina orange kläder. Så ni får en underbar selfie på mig, var så goda!

Nu sku jag önska att jag kunde säga att det är länge till nästa kalas. Men nej. För om en mindre än en månad har vi en stor pojke som fyller elva. Elva!!