lördag 2 januari 2016

December och en pepparkaksby

Vemodig, stressig, full av sjukor. Blev lite förlamad av inläggen under. Hur man kan besluta så kallt. Besviken, på beslutsfattare och mänskligheten. Hur folk jag trodde var helt normala kan tala så fult om andra människor, både live och på sociala medier.

Jag var trött.

Trött på allt.

Och så sku en jul trollas ihop, då man hade velat krypa ner under täcket och sova bort en månad eller två.

Tur kom det någon solig dag då och då. Då man fick se blommorna som ännu blommade på balkongen!



Tur orkade man ibland rycka upp sig och träffa någon. Här min kära kompis och hennes döttrar. Finaste flickorna, som alltid leker så fint med de våra. Märk den fina blåvita födiskakan, självständighetsdagen (och födelsedagar) till ära!

Har varit UTLED på matlagning. Men till självständigheten ryckte vi åtminstone upp oss.

Vi firade jul- och ljusfester.

Skolan ordnade sin ljusfest utomhus. Helt fint, men var trött och sur då mitt unga sällskap fick spunk då han tappade sitt klistermärke i mörkret..
Gick på några kalas. Här denna unges absoluta höjdpunkt, Megazone!

Planerade ett storslaget pepparkaksbak. Det drog ut på tiden, men var absolut värt det!
Var och en fick inom mina ramar planera sitt hus och dekorera det.
Sist och slutligen satt alla kring bordet för att dekorera sitt eget hus, och det kändes bra.
Så fint blev det! Större än jag egentligen hade tänkt mig, men de rymdes endå på bordet! Det doftar underbart då man går förbi, och jag har inte alls lust att se dem rivas imorgon, som jag lovat de dreglande barnen.. 
Granen med glasbollarna har jag fått av mamma för flera år sedan. Den ska alltid fram och jag hoppas lampan, den som kan byta färg också, håller i många år framöver! 


onsdag 2 december 2015

Bilder tagna med sorg i hjärtat

Nu kommer vi inte längre in i djungeln. Dörrarna är stänga för gott. Vi får inte längre gå in  värmen och känna växterna omringa oss med växtkraft och dofter. 
 Barnen har älskat skattkistorna som finns gömda här och där bland växterna, och uppgifter som hör till.
 Dekorationer och riktiga insekter i mängd och massor, som nu blir hemlösa.
Träkonst som både barn och vuxna uppskattat
 Denna har jag älskat. Helt sjukt stora blad!!

 Och denna megavariant likaså, som växer nerifrån första våningen upp till taket. Om man hade täckats ta en liten bit hem för rotning..
 Buske eller träd?
Vacker oberoende!
och på andra sidan salen, i en mörkare färg
 Blommor man hittar här och där, bara man lite söker. Varje gång hittar man nåt "nytt"
 Dessa har blommat varje gång vi varit till Gardenia. De är fina!!
 Orkidéer i alla de former och färger.


 växandes här och där så underbart fina..
 Denna kommer jag att sakna! Den har också blommat så flitigt genom åren. Den är så mäktig, samtidigt som den är lätt och skör..

 De snirkliga gångarna som planerats så fina och inbjudande
 O då jag ser på denna bild skär det lite extra i hjärtat. Ljuset, färgerna. Ljudet av vattnet i dammarna och "regnsimulatorn". Den andra världen som nu ska förstöras.


 Och hans älskade bambun som ska huggas ner och kastas på flaket. Är inte den enda med brustet hjärta och noll förståelse för den underliga, kalla, hårda och hjärtlösa världen vissa verkar leva i.
Ur och skurdagisarna bredvid har säkert otaliga mängder både nuvarande och före detta familjer med sorg just nu. Detta har ju varit en så viktig del också av deras verksamhet.
 Chilina har säkert fått nya hem, men hade det inte varit bättre om de hade fått stanna kvar och glädja alla besökare istället? Lära barnen var maten kommer ifrån?! En stor del av växterna har ju just varit nyttoväxter, och barnen har ivrigt lyssnat och lärt. Ja inte bara barnen. Inte vet kanske du heller hur en pepparplanta ser ut?!

 I korridoren har på sistone hängt en utställning jag tyckt  mycket om. Underbara färger!
 O ja. Hela huset har ju liksom lyst upp trakten. Här åker vi förbi flera gånger om dagen och har så uppskattat den ljusa triangeln där. Ibland har fester hållts till långt in på natten, med lampor i olika färger som letat sig ut genom de immiga fönstren. Ja, vi kommer att sakna detta ställe! Och aldrig förstå beslutet bakom nerläggningen!Att man kan vara så oförstående och kortsiktig. Suck.

tisdag 1 december 2015

Staden river ut områdets lungor

Igår var det minnes-och avskedstund i Gardenia . Ett svårt avsked för pojkarna och mig. Här har de ju sprungit omkring sedan de var babyn, vår tropiska glaspyramid och dess fantastiska trädgård.

Nu revs just en del av stadens lungor ut. Något fantastiskt som byggts upp sedan 2000, till kulturhuvudstadsåret, och då kostade omkring femton miljoner.  Växterna har färdats långa vägar och de anställda har lagt ner ett otroligt jobb alla dessa år.
                                 Klicka på bilderna för att läsa om hur växterna kommit till Gardenia


                                        
                                               
Det har ordnats naturskolor, kurser, vandringar och utfärder också i traktens natur och naturskyddsområden. Här har ordnats fester och program.  Maten har varit god och lunchen populär och stället har samlat folk och agerat som en grön paus i den stressiga världen. Hur viktigt har inte årskortet varit för många. Att kunna komma in hur ofta man än vill för att tanka lite värme och ljus. Kanske sitta ner och meditera en stund. Läsa en bok, eller spela ett spel med en vän. Många äldre och också yngre lär flitigt komma varje vecka.


Vart går de nu? Sitter de också hemma med tårar ögonen och funderar på hur det känns för de som byggt upp det hela om det känns såhär för oss besökare. Hur känns det att se träd du vårdat huggas ner? Otroliga buskar slitas upp med rötterna. Alla blommorna. Att ta farväl till djuren där bodde. Det är ju en värld. En värld staden tycker vi inte ska bevara. För att det inte är lönsamt i pengar. Strunt i att det kommer att kosta att sköta om stället endå och att de river ner en barndom för vissa och en del av områdets lungor.

Vem ska nu lära våra barn? Vad ska vi berätta om då vi talar om våra hemtrakter? Vart är det nu tänkt att vi ska föra våra gäster? För allt detta har Gardenia stått för.

Varför kunde inte det bara utvecklas? Aktivt ha talats om redan innan det bestämts att det sku stängas. Göra lite reklam för stället. Jag tycker det borde ha gjorts större, utvecklats till ett helt nytt samarbete många instanser emellan. Att det materialet och utrymmet kunde ha använts som lärogrund för allt från barn til pensionärer. En mötesplats. Gärna med lite gårdsdjur inblandat. Om några år borde en "raidejokeri" susa förbi. Varför kunde man inte ha planerat in en hållplats just där så det hade varit lättillgängligt för alla. Istället valde man det "lättaste" men sannerligen dummaste och kortsiktigaste alternativet. Det är NU man borde satsa på lite mänskligt, grönt och stressmotverkande.

 Avskedskvällen var riktigt sorlig. Essi Iso-Oja  spelade på harpa. Pojkarna var imponerade av instrumentet, och visst var det mäktigt med vacker musik!
Folk stod och pratade om ett hurdant absurt beslut beslutsfattarna tog. Ingen spar nåt på det här sättet, femton miljoner rinner bara ut i sanden och mångas hjärtan brister. Jag flyttade ju till detta gröna område för att det var grönt, med ekotänk. Som så många andra. Sådana som står där lika handfallna som en själv. Varför lyssnade ingen?!
Man hade små utställningar och någon hade karvat en fantastisk vattenmelon där det stod
 Tack Gardenia på finska.

 Våra funderade mest på hur hjärtlöst folk det är som bestämmer i vår stad. Hur de är sådana idioter. Den tredje ville inte komma och få de goda minnena förstörda, med de tomma dammarna och akvariet. Med ledset folk istället för glatt som samlats för att umgås på något roligt evenemang.
 Och vi gick i alla bekanta vrån. Öppnade samma kistor vi öppnat så många gånger. Tog farväl till älsklingsblommorna, växterna och träden. Trapp har alltid gillat bambun här. Så otroligt snabbt den kan växa!
 Det var till och med sorligt att tänka på att dessa sku komma ner. De har "alltid" suttit där och vakat över alla besökare.  De ser ju nästan ledsna ut de med!
 Snart är inte längre det stora glashuset upplyst och immigt. Vår trakts lungor rivs ut och våra hjärtan gråter.

Tack för alla dessa år!