måndag 22 december 2014

Leka med ljus

Sådant jag pysslar med om nätterna, de gånger jag får vara ifred. Måste tydligen byta batterier på ena bollen, märker jag. Men fina är de ändå! 



Lussebullar och nattligt postlådsbesök..

Vi gav inte upp trots sjukor och nattliga ambulansbesök. På lördag var det Luciadagen och åtminstone de äldre sku iväg till farmor och farfar. Det sku alltså bakas lussebullor! Men det var inte så enkelt. Först fattades smöret, märkte jag då jag redan blandat ihop jästen med mjölken.. Sambon hämtade då han kom hem. Sen märkte jag att sockret ju var slut. Skickade iväg Tripp. Så äntligen, typ någon timme senare, kunde vi sätta igång med själva baket.

De är så roliga att baka, då stilen är fri. Två gillar russin på sina, den tredje vill inte ha nåt med dem att göra. Jag fick forma Trulls bullar och han dekorerade. Det nystes och hade sig, men det var ju ändå vi som sku äta upp dem, som tur..
 Sen var det dags för kortskrivning. Hoppades innerligt att inte de röda kuverten sku lämnas tillbaka redan på eftermiddagen, utan faktiskt inom dygnet den tolfte.. Och kvart över elva på kvällen sprang jag iväg till närmaste postlåda och fällde ner ett tjockt, rött, kuvert fullt med julhälsningar. Det är nåt jag gillar att skicka. Vet ju hur glad man blir över nåt annat än räkningar i posten..
Frimärkena till utlandet var dock inte så mysiga. Sambon hade köpt dem på vägen hem. Lite "ojuliga"på nåt sätt, men han tyckte de var fina, det är ju konst! mmm..mm..

söndag 21 december 2014

Ambulansen på besök.

Skrev ju om att Tripp var sjuk här för någon vecka sedan. Först grym halsont, riktigt så att han jämrade sig också i sömnen. Så fick han öronvärk en torsdag kväll. Jämrade sig och grät. Somnade med smärtmedicin och en varm vetepåse mot örat. Där låg de alla tre sen till sist, i vår säng, och sov lugnt. Vi såg på tv och jag visade mina uppköp inför julfesten följande vecka. Blingbling örhängen och snygg tomteluva.

Nåttag efter tolv började det höras konstiga ljud från sovrummet. Tittade in efter en stund. Blev rädd. På sängen satt den minsta med uppspärrade ögon, tårarna rinnande, och kippade efter luft. Tripp sa att han haft sådana där konstiga ljud redan en stund! Grabbade tag om barnet och gick ut på balkongen. Har ju hört om min syster som brukade få falsk krupp som liten. Men det var kallt. Stod där en stund. Ingen effekt. Gick tillbaka in. Han fick ingen luft ner i lungorna. Det väste och pyste och han såg bara livrädd ut. Började bli riktigt rädd.
Gick till toaletten, försökte ge vatten. Grävde fram Trapps babyhaler. Visste ju inte vad det riktigt var han hade. Emellanåt lät det som om han hade slem i halsen, försökte få honom att hosta upp det. Men inte kom det ju nåt. Då han stod där med megaögon,fulla med rädsla, och väste "hjälp mig", ringde jag 112. Då hade det redan gått en stund och det verkade inte bli nåt bättre..
Tio minuter senare var de här. Han var absolut LIVRÄDD, Men de var helt fantastiska. Talade knappt till honom, annat än att de sa att se inte tänker röra honom och bara vill tala med mig. Sakteligen blev det lite bättre, han satt där i min famn och klamrade fast sig och grät. Uj så det lät hemskt då han grät. Och då han hostade lät han som en säl. De misstänkte då genast också falsk krupp. Och då han lite lugnat sig kunde han andas lite bättre.
I nåt skede kom också Tripp ut ur sovrummet där han varit tillsammans med pappan. Vi grävde fram vår (kallångs)luftfuktare och satte på den. De ville mäta Trulls syre men han vägrade ju helt, innan hans duktiga storebror visade exempel. Sen vågade han också. Till sist visade vi fiskarna och allt. Den ena brandmannen var väldigt intresserad av dem. Och så fick den lilla gå tillbaka och lägga sig då han visade sig vara tillräkligt ok för att skötas hemma. Men då blev han modig, steg upp och kom och tackade. "Det var kiva att ni kom!" Heh. Jättekiva.

Tycker att åtminstone den ena av de två har varit med i det där förstahjälpsprogrammet som gått på TV innan. Men båda var helt härliga. Den enas barn har då tydligen också haft falsk krupp.

Funderade ju flera gånger om man var löjlig som ringde efter hjälp så snabbt. Men de bekräftade nog att det var riktigt på sin plats. Han var nog i riktigt dåligt skick där innan det lite började lätta!

Efteråt barättade då svärmor att sambon ofta haft samma som barn. Han har hamnat på sjukhus också i "ångtält" och fått andas mediciner. Min syster har det ändå räckt med att gå ut eller andas ånga.

Det konstiga var ju att han inte hade förkylningssymtom innan, det bara slog på! Man visste ju inte om han fått nåt i halsen, eller vad det kunde vara. Men nu vet man att ha framme den kalla ångan hela tiden, innom räckhåll. Och så blir man säkert inte i sådan panik nästa gång och får då också honom att lugna sig. Konstigt är ju också att det kom första gången då han är hela fyra år. Det ska ju vara ett småbarnssymtom.. Men visst. Liten är han ju, jämfört med mången jämnårig. Min lilla, älskade plutt.

Efter att ambulansmännen gått skrattade sambon åt att jag hade varit så uppklädd, med blingbling örhängen och allt. Tur kom jag åtminstone ihåg att ta av mig tomteluvan innan de kom.

Tripp sade att han hade tänkt svimma av rädsla då den lilla var i så dåligt skick. Att han känt sig lika yr som då han själv hade fallit ner från 3 meter och svimmade.. Stackarn! Den mellersta igen.. Ja han sov gott igenom alltihopa, missade hela shown. Fast han sov i samma rum där det pratades och grävdes efter luftfuktare. Han var kanske lite besviken på morgonen då han hörde om det hela..

Följande morgon vaknade Trull då med 39,1 graders feber. Och så gick vi till läkaren. Laryngit var nu det han fick som diagnos. Trapps öronvärk som vi egentligen funderade på visade sig ha varit nåt annat än det vi var säkra på att var inflammation. Mysko.

tisdag 16 december 2014

En hög med hår på golvet

Tripp har redan en tid frågat efter hårklippning. Jojo,bara jag hinner, har avaret varit. Nå nu förra veckan, en kväll, tog jag tag i saken och klippte det kortare. Inte mycket fram, men baktill hade det blivit alldeles för långt igen. Hans hår växer som ogräs och är tjockt som bara vad. Nu är han dock nöjd med frisyren igen, och tydligen hade han fått en hel del komplimanger också då skillnaden blev lite större denna gång.
Så övertalade jag den motvillige Trapp att klippa hans. Han har gillat sitt längre hår, men då hans ansikte varit så i gömman, lite tråkigt. En ponnysvans fick vi bortklippt, och då han såg resultatet var han också glad över klippningen!
Sist i tur var då Trull. Han gillar också långt hår, men hans är som Tripps, sjukt tjockt och trasslade sig lätt då det var så långt. Så efter en stunds övertygande och pekande på de "snygga, klippta, bröderna" kom han också och satte sig på stolen i badrummet. Men honom fick man inte klippa med maskin, han är rädd för ljud. Han blev nog också och se så mycket äldre ut, och ansiktet kommer nätt fram då en stor del av håret föll av.

Jag är nöjd. En stor hög med lite olika nyansers hår.
 En liten kortklippt och nöjd kund.
 och en mellanstor en, med ögon som nu syns, och en souvenir från hans första fadderutfärd med min kusin. De var nämnligen till Nationalhistoriska museét för en vecka sedan på söndag, an he loved it! Nå ingen överraskning i det precis, han är såååå intresserad och förtjust i djur! Detta är då Luu (ben på svenska), en sköldpadda därifrån. Ännu en till mjukis i hans entourage i sängen. Hih.

Ögonkoll och en inte så lyckad dag..

I början av förra veckan blev Trapp sjuk. Så ont i halsen hade han att han bara jämrade sig i sömnen. Stannade hemma en dag och så sa han till sin far (som då blint litade på honom utan att kolla desstu närmare) att han var tillräkligt frisk för att gå till skolan följande dag. Torsdag alltså.

Torsdag morgon fördes han alltså till skolan av sin far. Jag åkte iväg på ny synkoll med Trull som ju inte "klarade testet" på fyraårskollen. Han var sjukt stressad. Ville inte alls. Mutade med hans favorit, lejona pastiller om han var duktigt och gjorde sitt bästa. Och visst gjorde han det, men det gick ungefär lika dåligt som sist. Kanske han bara inte ser..han heller. Man har bara inte märkt av det i det dagliga livet, därför är jag lite förvånad. Vi ska då i början av nästa år få åka till en riktig ögonläkare, också med honom. Vad han kommer att tycka om det, och de där dropparna som svider och får jorden av våga sig..Ja, kanske det är bästa att inte måla fan på väggen än. För om det är som nu så blir det bara hemskt. Att han kan vara rädd.

Förde honom till dagis.

Gick på jobb.

Delade ut lunch, åt en stund.

Så ringde de från skolan. Trapp låg i magsmärtor, kunde någon hämta hem honom?!  Hade då hunnit vara på jobbet inte ens i två timmar. Hipp hurra.

Hämtade honom och den minsta efter hans korta dagisdag. Åkte hem, efter att ha meddelat att jag nog stannar hemma på fredag, såg ju inte så lovande ut..

På kvällen grät den stackars Trapp ännu att han hade så sjukt i örat, och somnade först efter att ha fått smärtmedicin och en varm vetekudde mot örat. "välkommen sjukrumba".

måndag 15 december 2014

En liten och lycklig gäst

Han blev bjuden på sitt första kompiskalas, Trull. Vännen från hans "blå grupp" på dagis fyller fyra och sku nu fira det med några små gäster.  Oj så han blev glad över inbjudan!! Får jag gå hem till honom, mamma?! Och visst fick han ju det! Leksaken var ett klart val för en Blixten fan. En Blixten bil skulle ju vännen också få!

Så bar det iväg med bussen. Bor han såhär nära?! blev frågan då vi kunde stiga av bussen hela två hållplatser innan dagis, helt nära forsen han så älskar.
 Innan vi kom in i lägenheten hade en förväntansfull kalasare tagit emot paketet och slitit upp det i trappuppgången. Han verkade nöjd med den lilla röda bilen och det råkade sig att han inte hade en sådan från förr heller. Bra!

Så var det dags att sätta sig till bords. Jag är inte hungrig. Hördes det snabbt. Leksakerna och det nya stället var ju självklart lockande. Men en glass sjönk snabbt ner i magen med några kex, och så kunde man fortsätta med lekandet.
 Så hann de med ballonglek och skattjakt genom huset.
 och en hel del lek, innan det var dags att motvilligt tacka för sig och gå hemåt igen. Oj så han hade njutit av sitt första kalas!!
 Och jag hade haft en orsak att dra på mig en av de fina, nya tunikorna från Nepal.

Självständiga vi

Det var ju en självständighetsdag också. Inte så fancy hos oss som hos vissa andra. Ensam med barnen igen, sambon hade stor fest för klienterna på jobbet. Men jag satsade på maten. Det som alltid gillas, av både barn och vuxna. Fisk, räkor,ägg, halloumi, någon god röra och goda grönsaker (och vindruvor!). Pommac i glasen (hade nog smugit in lite god cider i mitt)  och förra årets JulKul pyssel, alltså ett blåvitt ljus, på bordet.

Skål!

 Ingen tårta, men goda, nygräddade bullor.
Så kollade jag lite på balen, mest bongade jag bara Elastinen och hans uppträdande på efterfesten. Det där smilet upp till öronen har fångat mitt intresse. Vilken solig person han verkar vara!

lördag 13 december 2014

Long time no see

 Efter att inte ha sett Linda och hennes fina flickor sedan sommaren, då de varit på sin långresa till pappans hemland, Nepal, var det äntligen dags att träffa dem den 3 December.

Mitt söta fadderbarn Mira har ju vuxit till sig en massa. Sprallig och duktig, fast mini till storleken, liksom jag tycker hennes systrar alltid varit som små, de också.
 Vi åt middag och kalasmat då vi hade födelsedag som tema på träffen. Tre av de fina har fyllt nu på hösten och Anila hade just haft sitt kalas veckoslutet innan så det fanns också kaka kvar! Sex fina ungar samlat kring samma bord! Var så glad att Tripp också valde att komma med denna gång!
 De tre systrarna hade acklimatiserat sig riktigt bra till den finska (mörka,blöta,snöfria) vintern.
 Och de lekte och hade roligt tillsammans hela kvällen. Det gjorde mig verkligt glad att också Tripp verkade ha roligt fast han inte på nåt år riktigt velat vara med på våra träffar längre, han är ju ändå såpass mycket äldre.
 Hon for runt och försökte hänga med i svängarna.
 Och Tripp gillade att umgås med en liten en för första gången på länge. Han har alltid älskat små och är jätte duktig med dem!
 Linda och flickorna bor lika trångt som vi, (tur att vi inte är de endå i bekantskapen som bor fem personer i en trea!) men barn trivs ju där de är. Om det nu sedan råkar vara mitt i en dörröppning en lek sätter igång..
 Så delades det ut födelsedagspaket och sjöngs. Tripp var helt salig över hans paket. Hade tipsat om att han sedan sommaren ju önskat sig snygga batikskjortor, och denna var perfekt! Trumman fick Trull.
 Jag fick fina Tunikor och soffkuddsfodral. Denna kändes så jag!
Härligt att ha er tillbaka! Hoppas vi hinner ses också i denna brådska och detta uttröttande mörker lite oftare! <3

Mirakelsol och julpyssel

I november visade det sig att man såg solen i lite på tio timmar här i vår underbara stad. Horribelt! Annat kan man ju inte säga. Barnen som vaknar på morgone vet ju inte om det är natt eller dag, och försäkrar sig vid lunch om det snart är kväll?!
Men den första December, då måste jag riktigt gå efter kameran då jag sku duka till lunch på jobbet, och såg nåt vackert. Solen hade orkat upp över kullen..
 Kollegorna satte upp stommen till vår julkalender. Fick som uppgift att klippa ut ett träd. Varje dag läser vi en bit till av en julsaga, och så får barnen sätta upp en ny grej. Tomtar, julklappar, granar och månen tex. Tycker det är en fin idé och det blir ju så fint!
 Jag har pysslat handavtryck, giraffer, med barnen. Hade ännu tänkt att de sku få klippa ut små tomteluvor för att sätta på "huvudet", men får se om vi hinner.. Dagarna tar liksom på nåt sätt slut.
 Och en massa små ugglor har vi pysslat tillsammans, då dagiset har sådana underbara pappersgömmor, med alla färgers fina papper. Det gröna i nedre kanten är basilika från min palsta som jag grävde upp i höstas.
 Och detta var min modelluggla. Titta nu så fint papper!

onsdag 10 december 2014

Kalas i Esbo

För en vecka sedan, på söndag, hade jag lovat vi skulle åka långa vägar.. Mamma hade fyllt år på lördag och vi skulle nu ta oss hela vägen till Esbo, med allmänna transportmedel. Det blev buss, metro och buss. Åt ena hållet. Åkte via Kampen med metron och åkte då fort upp i tredje våningen för att gå in i en butik för att köpa nåt (för tre euro) till Tripps klass julkalender. Det blev en ficklampa, tycker det var en ritktigt bra present, som passar de båda könen! På vägen råkade vi träffa på en julgubbe. En trevlig sådan som mest såg ensam och uttråkad ut, av någon anledning. Han talade dessutom utmärkt svenska och blev och pratade en god stund om språk och turister och tex. Grekernas karriärsval i Finland. Otippat. Så fick barnen reflexer och vi rusade vidare. Då var vi ändå redan sena.
Det tog en god stund att komma fram och så hade vi ju aldrig gått vägen förr heller, så var lite osäker. Men vi hittade rätt!

Framme var festen redan i gång och vi fick genast sätta igång med att äta gott och prata glatt. Vi har nog haft tur då vi fått växa upp med kusiner i samma ålder som vi. Alltid har vi haft sällskap på släktfester, på gott och ont.
 De tre var festklädda och på gott humör.
 Och då det ju var länge sedan vi var här senast orkade alla leka glatt med leksakerna i lådan.
 Vi gosade med den chillande Sniff.
 Så förtjust över att få stryka silkeslen päls!
 Så satte vi återigen igång med vår långa färd hem i mörkret. Hade lampor på både barn och vagn och vi syntes åtminstone!
Stannade igen en stund i Kampen, denna gång för en sen middag. De hade ju inte hunnit äta på festen..