lördag 31 mars 2012

Sista Mars

Det var den månaden då. Mars. Vår Tripp heter förresten Mars i andra namn. Så han tycker lite det är hans månad. Fast mer var det nog planeten vi tänkte på då han fick sitt namn. Hur som hellst, lite tufft och ovanligare är det ju. Om man nu får säga så själv. ;)

Idag har vi hur som hellst städat och spelat, städat och råddat, samt haft sushikväll till ungarnas glädje. Bjöd också in pappa som inte hade några andra planer för ikväll.Skickade iväg sambon för att köpa mer fisk och ris så det sku räcka till alla, men så blev det också en massa över. "Så  synd" alltså. Nu "hamnar" vi säkert äta en gång till ikväll, säkert blir det kvar till och med till morgonmål för pojkarna.

Babyn hittade ett nytt ställe att hänga på. Trivdes där en lång stund.

Tills han hittade Trapps mössa och hellre hade modeuppvisning

De hade härjstund i vår soliga säng en lång stund med Trapp.
Bara några tårar fälldes, mest var det skratt som tur.

Städade undan, någon plockade fram igen, städade undan något annat drogs fram igen.
Men det blev dammsuget till sist!

Så kunde sushifesten börja. Fast Trull vägrar ännu äta av dem. Hoppas han kommer över sin trauma i nåt skede! Det är ju så himla gott!!

Nu står där en stor vas med videkvistar och väntar på att dekoreras. Inget fick de som ska vifta på dem imorgon att pyssla mer än att de färlagde små paffägg jag klippt ut så det verkar falla på mitt konto i år igen. Nå. På ett sätt gillar jag ju att pyssla meeeen... Nog kunde de kanske göra lite själv också! Kanske jag lämnar en del till morgonen? Fast då borde vi väl leta fram nåt passligt att ha på sig också, vi är dåligt förberedda, helt tydligt. Funderar också på vad jag ska knyta fast den yngsta med så han inte bara leker kamikaze i trappuppgångarna medan de andra läser upp ramsan. Han får nog vara en fastbunden katt minsann. 

torsdag 29 mars 2012

I parken

Eller i pölen kan man väl också summera det parkhänget. Där låg han många gånger på mage och plaskade. Till och med pannluggen droppade då jag tyckte vi kanske sku kunna börja gå hemåt..
Men alltså på ett sätt är det nog helt sjukt hur fort snödrivorna försvunnit ställvis. Nu kan man redan cykla på den röda karusellen som synns uppe till vänster. Förra veckan trodde jag det sku ta mååånga veckor innan man ens kunde fundera på saken.En helt klar favorit sysselsättning idag alltså, förutom då pölsimmandet..

Hade också en liten föreläsning för de skolpojkar som var på plats, om stöld och hur det känns. Tyvärr tror jag dock den skyldige inte var på plats, de vildaste typerna var nämnligen inte där idag. En lapp hängde jag också upp i tamburen. Hoppas,hoppas att den nu sku komma tillbaka! Är tom. själv helt olycklig över saken än. Har sådana skuldkänslor.

Finn ett fel

Brast ut i skratt då jag kollade lite på barnavdelningen i Prisma igår. Först märkte jag bara en massa fina nya prylar, kolla nu fast den lilla dinoväskan som samtidigt är en sele med koppel, den sku ha slunkit ner i korgen direkt om jag hade lite mer pengar (har jag påpekat det på en tid, att han rymmer HELA tiden den yngsta?!).  Men sen, sen märkte jag att där hängde nåt som nog kanske inte riktigt var på rätt avdelning, eller var det kanske verkligen på flit ditsatt?! Hih.
Hittar du vilken produkt som kanske inte är på riktigt rätt ställe?

En utfärd på tumis

Två gånger har vi redan hamnat inhibera Trapps ögonläkare. Först var han sjuk och så var pappan på resa, man kan ju inte precis ta med sig hela flocken då det ska koncentreras noga.. Men igår var det dags. Pappan stannade hemma med Trull och vi åkte iväg, bara vi två. Vet ni hur länge sedan det senast inträffade?! Jag kan inte ens komma ihåg senast det var han och jag någonstans. Att bara sitta bredvid varandra i bussen och prata ifred, om ditt och datt, tåg och bilar och annat en fyraåring gillar. Härligt! Han är nog en sådan fin typ då han inte behöver söka uppmärksamhet! Hos ögonläkarn var han också SÅ duktig, gjorde verkligen sitt bästa för att göra som hon bad honom och tappade inte koncentrationen mer än en liten liten stund då han helt enkelt inte såg figurerna längre. Det täcktes han väl inte säga heller. Det var dessutom finfina nyheter vi hörde. Högra ögat såg redan en rad ner på tavlan (ni vet med fyrkanter, bollar, hus och äpplen) och ser nu ~65% av vad ett öga förväntas se, vilket är riktigt normalt för ett barn i hans ålder. Det vänstra (sämre) ögat hade hoppat två rader neråt på tavlan vilket hon tyckte var jättebra. 35% såg det nu jämfört med de 10% vi startade vid förra vintern. Täckbehandlingen har alltså helt tydligt varit till nytta! Känns bra att höra då man ju får kämpa lite varje gång lappen ska på (fem dagar i veckan alltså).  Fram till ungefär åtta års åldern går ögat/hjärnan (ja eller samarbetet mellan dem då) att "jumppa", så han har ju många år på sig ännu. Hoppas det blir jämn syn till slut, alltså att båda ögonen ser lika bra. Först då kan han se tredimensionellt till exempel. Sen får man också se hur det blir med skelningen, om det fixas "av sig själv" i samband med synkorrigeringen eller om det kvarstår också efter det. Men som sagt, den tiden den sorgen. Nu är vi bara glada att det går åt det bättre hållet!

För att fira fick han en glass.

Sen promenerade vi mot bussen längs Mannerheimvägen. Säkert en kilometer. Usch så det dammade! Man såg riktigt ett dammoln ovanför vägen och mina ögon blev helt irriterade. Välkommen vår kan man väl säga. Med tudelade känslor liksom. Inann vi kom fram till busshållplatsen gick vi igenom flera byggplatstunnlar. Denna tyckte jag var så fin i all sin enkelhet. Ja eller färgen är nu kanske det jag föll för, den passade ju så bra med hans kläder.

Som pricken på i:t steg vi av bussen så vi kunde byta till spårvagn då vi åkte för att hämta hem Tripp från skolan. Han har väntat jätte,jätte länge på en spårvagnstur igen. Brukar inte vilja åka då vi har vagnen med, ettans spårvagn är så ofta gammal med trappor. Men nu hade vi ju ingen vagn med oss så det gällde att passa på! Som vanligt var han helt jätteglad över den enkla åkturen, mitt älskade gryn.

Efter en dag i parken

Ja då kan man bli så trött att man bara gnäller och skriker och ylar. Tills mamma tar en i famnen. Då kan man plötsligt bara slappna av och somna framför datorn, snark. Klockan var då halv sex. Öööh, vad gör jag nu då skrev jag på facebook, inte precis den optimala tiden att somna för dagssömn.. Men en halv timme fick han sova på soffan, medan bröderna härjade i samma rum, och i misstag lite knuffade honom emellanåt, sen blev han kramad så hårt av Tripp att ögonen öppnades. Som tur! Men en och en halv timme tog det nog att få honom och somna inför natten då, på tisdag alltså. (Är lite efter)

tisdag 27 mars 2012

Ledsen och besviken

Vi var och hängde i parken idag efter klubben.
De hade förresten en fin utfärdsdag igen, först åkte de till vinterträdgården och så gick de ännu till stadiontornet och åkte upp, ganska häftigt. I vinterträdgården hade hans faster plötsligt sett ett bekant ljust huvud, tänk att de råkade vara där samtidigt! Fast han hade tydligen varit helt besvärad då hon kom och säga hej medan de åt sitt mellanmål.
Men ja tillbaka till efteråt.. De hade som vanligt beybladen med sig, alla, så de kan låna ut av dem till andra och på så sätt få bra matcher och så har alla det roligt. Nåt jag försökt uppmuntra dem till. Tyvärr? Ibland är jag bara SÅ besviken på området vi bor på. Hur ingen lär barnen nåt och de får uppfostra sig själva (vilket ju inte blir till nåt). Orsaken till besvikelsen är den att Tripps nya importerade beyblade försvann (stals). Den han i timtal valde och funderade på medan pappan var på resa. Hans pris att de var snällt i två veckor med mig. O nu är den borta. :( Stackarn brast ju i gråt och hatar alla de andra pojkarna nu. Vi som annors också haft lite fördomar mot stackrarna på området, det blev inte precis bättre av detta. Nu är det bara att hoppas att den som tog den tar sitt förnuft till fånga och lämnar tillbaka den. De går nämnligen inte att få tag på i Finland och jag känner ju mig skyldig då jag försökt lära dem att dela med sig. Skit också säger jag bara! Morr!
Den ända jag faktiskt tagit närbild på då jag tyckte den var så fin. Tydligen tyckte också någon annan det. :( 

måndag 26 mars 2012

Trapp

Underbara unge. Som rätt fort diagnosticerades med atopisk hud som antagligen bidrog till att han aldrig sov, aldrig. Första hela natten sov han någon vecka innan Trull föddes, alltså tre år och nästan fyra månader gammal. Dagssömn sov han ännu ibland då han var två. Energi har han ändå så det räcker och blir över och ett temperament som får många att blekna. Min fina blondi. Rolig och kvicktänkt.
På gravgården efter att ha fört Tripp till dagis. Bästisen pupu var alltid med, överallt.

Såå sött, mitt troll
Här är Trull i samma kläder, både halare och tröja tydligen. :)

En lintott upptäcker världen i esbo skogar
Midsommaren 2009 firade vi med grillning uppe på berget nära oss. 

Undrade varför Trapp somnade så tidigt,men så märkte vi att han ju hade feber stackarn.

En liten och väldigt dramatisk ninja

Tänk att han var så här ljus! Underbar! 


En liten Tripp






 Som sagt gick jag lite igenom vårt sjukt stora fotoförråd på datorn häromdagen. Här är lite bilder på min fina förstfödda.
Min älskade groda. I tröjan jag sytt.

I förra lägenheten (dörren bredvid) där allt gick i blått. Matchade hans vackra ögon. 
Nog ser man också här att han är släkt med Trull
En somrig liten filur som är bra på att göra miner
Tripp och bästisen Leo

Liten,smutsig och ledsen för nåt.
2 1/2 och på nästa bild "rymde han hemifrån" farföräldrarna, hela vägen bort till postlådan.

I badet
Jag har fått förklara åt mååånga små barn att det inte finns flick och pojkfärger, färgerna tillhör alla och man får gilla vad man vill. Detta var mitt gryns val i butiken, och visst är den fin!? Bästisen Leo hade ju en egen plats och allt. 
Ponnyna var hans högsta önskan av julgubben julen då han var nyss fyllda fyra.
Hade sytt likadana dinomössor åt båda barnen.Den mindre använder Trull för tillfället.
Virvon Varvon.. För två år sedan
Ja och han gillar också ljusbollarna

lördag 24 mars 2012

Hur ska jag klara det?

Eftersom det är ungefär fem år sedan jag senast sov en hel natt utan uppvakningar och mina nerver varit ännu kortare än vanligt pga. den yngsta i familjens dåliga sovvanor och skolpojkens tidiga väckningar tyckte sambon det var dags att de sku prova på det här med att sova borta hemifrån då de ändå var på besök hos hans föräldrar. Hittills har jag motsatt mig, ammar ännu på kvällarna och på morgonsidan (och innan dagssömn). Desstuom är han ju min bebis! Min lilla knodd, min mjuka gosunge.  Men idag fick de mig övertalade att låta dem prova. Men istället för att jubla sitter jag mest och funderar hur JAG ska klara av att inte få sova bredvid min mjukis med de små andetagen (och de hårda sparkarna, plötsliga pigghetsattackerna mitt i natten och det evinnerliga vattendrickandet då han inte plötsligt brister ut i spontansång där i nattens mörker). Antar att han säkert klarar sig helt bra, han har ju resten av familjen där. Men är han inte lite liten ändå? Fast tror nog det gör mig gott att sakna lite också. Det har varit lite väl intensivt på sistone om jag får säga. Känns riktigt skönt att bara  ha mig själv här hemma, fast man nog hela tiden går och väntar på att någon ropar Mammaaa!.
Hoppas jag minns hur man sover också, ibland är det lite jobbigt. Men först ska jag njuta av min lediga kväll. Städa lite i takt med musik. Oh. Lyxen.

Jag

Satt halva dan igår och gick igenom gamla bilder på datorn. Här är några bilder på mig själv jag gillade.
En ung älva, sådär tio år sedan, då vi nyss träffats med sambon.
En av de bästa bilderna av mig tycker jag. Hade själv gjort håret.

Här ser ni mig i action med svärfars maskiner. Bygger staket till palstan (kolonitotten)  jag nyss hade fått.
Sådär förtio meter byggde jag. Jätte snyggt! Men så kom hotet, river du inte ner staketet får du inte ha kvar palstan. Så jag rev. Nuförtiden är det lovligt att ha staket. Det harmar lite..

O här gör jag nåt jag gillar. En skön sommarkväll i Esbo.

torsdag 22 mars 2012

BRAK

Ja så började förresten morgonen. Det var tamburens stora kläd/väsk/stuff-hängare som lossnade från väggen och föll i golvet med ett brak. God morgon på dig bara liksom. Måste ju städa bort allt direkt då glasen och de långa stängerna sku transporteras genom lägenheten och ut till balkongen. På kvällen då vi kom hem ifrån parken tog Bob the builder (alltså jag) itu med saken och fick den upp på väggen igen. Väggarna här är helt skrattretande, materialet sku väl Trull lätt kunna sparka en liten fot igenom om han hade lust. Då talar vi om en liten knodd som blir ett och ett halvt först den trettionde denna månad.

Ja den fina tavlan i deras rum kom också ner idag. Brak. Välte ner allt från hyllan under samtidigt. Det där super dubbelsidiga tejpet sitter fint kvar fast på väggen, men tydligen funkar det då inte på styrox. Får väl spika fast konstverket imorgon, nu har jag provat på det mesta nämnligen.

Så ljög jag tydligen i inlägget under. Hade visst inte alla springkläderna i smutskorgen, har tydligen bara tvättat någon  maskin i dimman, det är så rutin det här med tvättande att man snart kan göra det i sömnen. Sex kilometer orkade jag trots den hemska tröttheten som antagligen var orsak till den stegring jag hade innan jag gick ut för att springa. Behövde springa för att orka stanna hemma med alla imorgon. Nu verkade nämnligen Tripp såpass förkyld och glansögd att han får stanna hemma imorgon. De har dessutom gymnastik på fredagar.

Sov gott! Hoppas man får sova lite själv också. Sover i sällskap att den äldsta och den yngsta som innan de somnade låg och kramades så mitt hjärta smalt riktigt ordentligt. Tänk att man har fått äran att vara mamma till de där underbara små typerna.

En mulen torsdag

Mulen på alla vis. Sov knappt en blund förra natten, en viss kort typ var riktigt hopplös och ville stiga upp tre-fyratiden. Steg upp och fick fundera på om skolpojken var i skick att gå till skolan eller inte. Själv tyckte han att han absolut inte kunde gå men jag var den elaka mamman och tyckte han nu inte var sååå sjuk. Hamnade också äntligen ta i bruk skotorkaren imorse då hans stövlar ännu var helt våta efter gårdagen. Den har stått och samlat damm rätt länge nu,så bra att den används också.


 Kollade ut genom fönstret på morgonen, lite efter nio. Vi sku träffas på busshållplatsen man ser från vårt fönster med resten av klubbisarna. Jösses, var det tjugo över vi sku träffas, där var så många barn redan och väntade?! Det är inte alla dagarna vi får på oss ytterkläderna SÅ fort. Men nej, det var inte idag träffen var tjugo över, det var nog halv tio som vanligt. Tydligen är vissa bara mer i tid än andra. ;) O oj så mitt hjärta smälter varje gång jag ser dem åka/gå på utfärd, med de gula västarna och små väskorna på ryggarna. Glada och förväntansfulla, samtidigt som vissa har oron i blicken. Idag bar det av till brandstationen i Hertonäs, en mycket lyckad utfärd tydligen!

Minns ni glasen som sku komma till balkongen i början av veckan. Nå de hade inte ännu heller kommit på morgonen. Såg en av jobbmännen i trappan bredvid och gick modigt fram och frågade om man fick önska sig att de inte sku komma just då vi sku hem och sova dagssömn. En riktigt snygg och trevlig typ sa att det passar ju såklart! Problemet var bara min lilla son som inte tyckte vi sku sova på dagen heller. Argh.Men en liten stund fick jag åtminstone slumra till innan det var dags att gå iväg till parken igen. O då vi kom hem stod glasen på balkongen, nu får vi se hur många månader det tar innan de hinner komma och sätta upp dem också. Synd att de inte kommer nu genast, växterna blir så tunna och rangliga då jag hamnar ha dem inne och förkultiveras.

Brrrrrr brrrr, en massa bilar att välja mellan
och så promenerade vi hem, sicksackande mellan bruna högar..
 Nu ska jag väl ta itu med maten. Så ska vi se om jag sku hitta någå sportigt att dra på mig då alla mina vanliga springkläder är i smutskorgen. Det är en sak det blir mer av då sambon är hemma, byk. Inte bara hans kläder utan alla mina helt egna sportkläder. Behövs nämnligen fortfarande ett par lager om inte man vill frysa på de blåsiga åkrarna. Sprang både söndag och måndag, på tisdag var jag också och skidade i en timme. Får se om det var sista gången för i år.

En bra onsdag

Eller nå en bra onsdag kväll. Det som gjorde den bra var att finaste Linda med flickorna kom på besök. Det var alldeles för länge sedan sist. Barnen kom ändå fint överens. Som vanligt gick tiden alldeles för fort och sovtiden kom emot till allas sorg. Hoppas vi kan träffas igen lite fortare!

Finaste små typerna. 
Åt både middag och efterrätt vid vårt pyttebord. Oh vad fint det sku vara med ett bord man sku rymmas kring utan att trängas. Men då borde väl köket vara större också. 

måndag 19 mars 2012

En helt tydlig måndag

Det snöade slask på morgonen, riktigt ordentligt. Fortsatte hela förmiddagen. Det blev vitare och vitare. Urk. Som tur slutade det innan vi måste iväg efter Tripp, det mesta hann till och med smälta bort. Tur! Det pärttade tillräkligt att sambon meddelat att han hamnar jobba kväll också förutom morgon, det hade blivit någon missuppfattning med hans jobbkompis. Så så mycket för den delade vardagen igen.. Trapp var på uselt humör hela dagen och jag likaså. Trull bajsade då jag fått på honom alla kläderna och vi inte sku hinna till hämtningsdags om inte vi hoppade på bussen just då. Stackarn. Borde nog ha bytt innan vi for. Det blev nämnligen ingen snabb tur.. 
Då vi kom till skolan kom Tripp ut på trappan -Mina glasögon gick sönder! Sväljer klumpen.Tar ett andetag. Som tur var det bara linsen som ramlat av då skruven som håller bågen på plats hade lossnat. Men vi hamnade ta en tur till närmaste glasögonaffär för att få skruven ersatt, han kan ju inte se nåt på lektionerna eller göra läxor ifall han inte har glasögonen. Fem euro. Istället för närmare tvåhundra. Thank God! 
Då sambon kom hem där före tio gick jag ännu ut och springa, förtio minuter, bättre än inget. Dessutom hade jag nog rätt möra ben redan innan efter gårdagens hårdtempo länk. Men oh så skönt att komma ut igen! Det gjorde nästan inget att jag flera gånger hamnade springa genom små isvattensjöar då vägarna här inte är i så vårigt skick än. Hade på mig de skorna som andas bättre.Alltså forsade vattnet in. Niice..Men genom snö hamnade jag nog springa bara någon futtig kilometer. Härligt! Snart är det torra vägar! (Tänk positivt, strunta i metershögarna av snö på båda sidorna av vägen!)  Sen pratar vi inte om att jag förfrös låren. Igen. Nog är det konstigt att jag aldrig lär mig. De tunna trikåerna med ett par långa underställsbyxor under räckte inte då det regnade isvatten hela tiden.. Men kunde inte annat än småle åt min dumhet. På sommaren bränner jag alltid samma ställe på låren och på vintern förfryser de alltid ett par gånger. 

Då vi kommer till Kottby hamnar vi gå längs med en väg kantad med någå förfärliga buskar. På vintern lyckas traktorerna alltid slita av av dess kvistar  (se bild ovan) som sedan ligger förrädiskt och lurar där i snön/slasket för att ta kol på dina lufthjul. Därför använde vi den äldre sittvagnen med gummihjul  medan sambon var borta. Vi hade inte "råd" att få punktering, det är så lång väg till skolan. Men idag tog vi fram den finare vagnen igen,den med lufthjul. Dessutom bytte jag håll på sittdelen, så han nu ser framåt. Hoppas det sku hjälpa ens lite mot vagnhatet. Åtminstone hölls han rätt lugn idag, så länge vi hölls i farten. 


Nu i säng. Sov gott! Hoppas det var veckans dåliga dag, att det bara lättar nu. Thumbs up!

En tom kappsäck

Världens bästa leksak kanske. En tom kappsäck. Det är bara jag som inte legat inne i den idag. Det har varit en Beybalde arena, en buss och en bil,ett superbt gömställe,ett ställe att sitta och fundera på och så en kappsäck att åka runt i, deras favorit! Hur de ska gå med på att låta oss föra den tillbaka till sitt ställe, förrådet, är ett litet frågetecken.
Vi hittade mitt gamla spänne också inuti den. Passade så fint på Trull.
Pappan rymdes nästan om man klämde tillräkligt hårt

Här nedan ser ni det roligaste. Packa in Tripp och föra honom på en tur inne i kappsäcken. Till sist sku han gissa var han var och så släpptes han ut. Nästa i tur var sen Trapp. Trull behövde inte bli inlåst,tyckte jag..


Pappan hade med sig fyra av de här, Beyblades straight from France. Tyckte denna var rätt snygg.

Plutten sov i tre timmar på dagen. Ett rekord. Sen var han lite supersöt med spännet i håret.
De två yngre kollar Maa aikojen alussa fodralet. Filmerna blev pop nu igen med Trapp. Roligt. De var Tripps favoriter också som yngre. Dinolådan har inte varit i så fliutigt bruk på sistone och jag är glad om de leker med dem lite mer. Dinon är alltid bra!

Sen tog jag och tvingade ut hela den manliga skaran någon timme medan jag tehostädade lägenheten och dammsög. Så var det dags att tömma balkongen på saker (eller ställa allt längs med väggen mot huset) så de kan komma och laga glasen. De som inte fattar vilket jobb det är har inte sett a) storleken på vår balkong (har inget att klaga på här, den är enorm!) och b) mängden av saker vi har där. Skåp,bord, massvis med lådor fyllda av krukor och så alla skidor,pulkor,sommargrejjor, ja allt man brukar ha i tex. ett garage.  Men det gick rätt fort ändå då jag började lite smått dagen innan och så övade jag ju mig på hösten då jag hamnade göra samma så de kunde komma och mäta. Nu är det bara att vänta och se när "gubbarna" dyker upp.

Då barnen somnat gick jag också ut för att springa första gången på två veckor. En timme underbart springande. Tom. de små isbollarna som piskade ansiktet kändes bra! 

söndag 18 mars 2012

Lördag eller Sista dagen

Ja den sista dagen av de två veckorna sambon var och klättrade i Frankrike. De gick ju rätt fort. Samtidigt som jag emellanåt hade lust att lämna leken. De sista dagarna var nog också jobbiga för barnen, åtminstone skolpojken som räknat ner hela tiden. Ja eller det har nog båda de äldre gjort. Alla dagar, från morgon till kväll. -När kommer han? Hur många dagar är det kvar nu? Tripp har ringt honom ett antal gånger de senaste dagarna. Den lilla vet jag inte med. Han var orolig i början men nu har han varit som vanligt de senaste dagarna. Har bara försökt vandra iväg med främmande män. Hih. Det är tex. den manliga park"tanten" som brukar få hans uppmärksamhet.Han som brukar få kramar om benen. De största smilen. Han gillar alltså män. Min lilla gubbe. Ganska gulligt. 
Men ja. Jag försökte locka ut de två äldre igår. Det duggade och var dimmigt,vått och grått. De vägrade. Så jag tog bara den lilla, som absolut ville ut. Som hade stått vid balkongdörren och gråtit hela den tiden jag försökte städa undan lite där innan balkongglasen kommer i början av veckan.  Vi tog alla grenarna där var på vintern och bar dem tillbaka mot skogen där vi hittade dem på hösten. Så plaskade han i pölarna en god stund innan jag tyckte det var dags att gå hem och se vad Tripp och Trapp höll på med. Det var den längsta stunden de varit på tumis hemma. Jag ringde också hem en gång emellan.  -Hej! Vad håller ni på med?  Vi spelar fotis. Bara långsamt. Inte alls hårt. Jo det tror den som vill på! Men de var söta då jag kom hem.  Båda hade grävt fram fotiskläder och de bråkade inte för stunden åtminstone. Men fotis inne hos oss är strängt förbjudet, vi har en SÅ liten och trång lägenhet på fem personer.

Min lilla utemänniska

Till middag tillrädde jag nåt jag bara sett på nätet tidigare. Vi kallade dem för spindelkorvar. Själv modifierade jag lite min egen portion med att steka små tomatbitar i olja med vitlök och peppar till.Sen slängde jag ännu i rucola. Det var godare tror jag.

Eftersom jag hade en "orsak" att baka (Fira hemkomsten av pappan) tog jag och tillrädde morotsmuffinsar. En massa morot fick de i sig. Man kan ju lite lura sig själv att de är halvhälsosamma. Goda är de åtminstone. Lite väl goda.. Men vad gör jag för fel,alla ni superbagare, varför blir de inte höga och fluffiga? De är alltid så platta fast jag tillägger bakpulver och soda. Konstigt.

fredag 16 mars 2012

Party party

Nej, inte sådant partajande, jag sitter ju hemma med barnen. På morgonen var vi dock på Trapps klubbkompis femårskalas. Dit vi kom för sent. För att vi kom för sent till skolan. För att det tog en stund med morgonsysslorna idag. Att få alla representabla tar tydligen mer än en timme tjugo minuter. Hade glömt att packa paketet också. Ja och så hade vi ett stycke baby som fastnade i matstolen då han klättrat upp och lagt benet genom hålet i nedre kanten av ryggstödet. Benet slank lätt ut men så satt det fast då jag sku vända honom åt rätt håll. Så han grät och jag lirkade ett stycke runt ben, men det fastnade vid det mjuka kring knät. O jag blev lite rädd. Höll nämnligen på en god stund med att försiktigt försöka vända och vrida på ungen och benet. Var redan på väg att ta isär hela stolskrället så jag sku få honom loss men med ett litet kämparvrede (och några fula ord i huvudet) fick jag till sist loss honom. Tror ni han lärde sig en läxa? Nej. Där satt han igen en stund senare på dagen och var på väg att sticka benet åt fel håll igen.
Men ja, tillbaka till skolanresan. Missade första bussen. Missade andra. Så han kom tjugo minuter försenat. Men jag hölls (rätt) lugn hela tiden. Vi har ändå förbättrat oss SÅåååå mycket detta år vad det gäller att komma  i tid. En gång är inte hela världen!
Så hade vi jätte otur med bussen tillbaka också.Hamnade vänta en kvart. Så vi som trott att vi sku få leka en stund på kompisens gård innan klockan var tio och kalaset började kom istället försenat. Nå, det tror jag inte gjorde någon skillnad. De verkade ha roligt redan då vi kom fram. O Trull somnade till min förvåning i bussen på väg dit och sov halva kalaset igenom, huh. För resten av tiden (efter att han ätit lite) höll vi sedan på och klättrade upp och ner, upp och ner i trapporna de har. Två gånger sku han ha rullat ner med huvudet före om inte jag tagit koppi. Han vägrar ju gå i trappor som små borde gå, han kliver rakt ut bara. Fåntratten min.
Klubbkompisar med småsyskon i ett fint prytt kök

Födisbarnet 

O här ser man wiins magiska kraft.
Fast det blev lite drama då bara födisbarnet spelade. En liten Trapp som var helt förkrossad i nåt skede, ensam i nedrevåningen. Fast på ett sätt är det också fint att de alla börjar vara så bekanta med varandra att de vågar visa känslor. Också sämre känslor. Fast så sku de inte vara vänner längre, bad om förlåtelse, bråkade lite mer, bad om förlåtelse. O hela vägen hem funderade vi  på om de ännu var vänner. Om födisbarnet ännu ville vara hans par i klubben, om han tänkte leka med Trapp nästa gång. Jag svarade att jag nog tror det. Gullegrynet! 
På kvällen hade vi ännu pizzakväll och såg på Shrek, sista delen. Gillar verkligen filmerna, de är så roliga!

 Imorgon är den bästa dagen enligt Tripp, för natten efter det kommer pappan hem. Äntligen. Som de saknat! Vad jag tycker och känner om saken är en helt annan historia. Kanske man sku skriva ner några tankar om det i nåt skede. Eller så inte. Mokade redan århundradets moka igår då jag gick och öppnade mig åt svärmor i tankarna då vi pratade i telefon. Sa att jag är så super arg på hennes son. Fattade först senare på natten att det säkert bryter mot en massa svärdottersregler att prata så om hennes son. Ups. Nå, sagt är sagt och det lönar väl inte sig att fundera mer på den saken.