En sagolik vändag

Förra veckan (det råkade ju bli på vändagen!) var det dags för oss, pojkarna och min syster, att gå på Disney on ice. En julklapp vi fått. En super sådan!

Jag var lite nervös. Vi gick ju på föreställningen också förra året, men då var där två saker (cars och toystory) som var väldigt pop hemma hos oss. I år hade de faktiskt mest prinsessämnen, och med tre pojkar visste jag inte riktigt hur de skulle gilla det hela.. Som tur blev det ju bra, blev det för romantiskt gillade de inte sååå mycket det, men nog är ju stämningen, musiken, dekorerna och då de som skrinnar så fina att det räddade allt!

Vi satte oss tillrätta, med mjukisdjur i famnen och allt och njöt..

Ariel med hennes vänner. Trull bestämnde sig då för att vara rädd för nåt i föreställningen. Förutom de fina pyroteknikeffekterna (blixtar och annat coolt) var han då rädd för de utklädda fiskarna. Så han satt i min famn länge (och senare har han inte ens velat tala om de skrämmande fiskarna..)

Gillar då deras decon. Uv decon slår liksom aldrig fel!

 Så blev jag imponerad. Ariel lyftes upp mot taket och hänge sedan där utan några säkerhetsgrejjer och gjorde tricks.

 Runt, runt, runt flängdes hon också till sist. Tänk att våga!

 Gillade Tangleds  "roliga typer"

 och hästen Maximus var ju så fin. Hade inte sett filmen innan, men nu på fredagsfilmen fixades det. Riktigt rolig ju!

 Lyktorna som "sändes iväg", svävande, var stämningsfulla!

 Så kom Skönheten och odjurt med dess snedvridna bakgrund

 och jättefina outfits

 Ett stycke odjur

 Så kom frozen med den söta Sven

 Jättefin fontän, med ljus som liksom rann så det såg ut som rinnande vatten!

 Olaf var figuren pojkarna väntat på. Äntligen var han här! Och i "riktigt" snöfall och allt! Det var så vackert då det började snöa!

 Och hennes isdans i blå dimma och snöfall gjorde mig glad.

Alla tre kom dessutom hem med en egen, överprissatt, Olaf som minne. Inte hade jag hjärta att säga nej. De blev ju så kära också!

 Alla var nog glada och nöjda efteråt! Vilken utmärkt start på sportlovet och vilken passande vändagssyssla! Tack mamma för biljetterna! :)

En isfylld vecka

Denna vecka stod jag på isen tre gånger. På "riktig" is alltså. Annors har det ju nog också varit som att gå på knottrig skridskobana hela tiden, tog tom. och lade nubbar under skorna så jag inte sku flyga fler gånger (har nu lyckats redan två gånger då jag velat springa mot bussen..).

Första gången var på tisdagen då jag lovat att Trull sku få prova hans nya skridskor. Då hade jag haft öppningen av dagis och vi hade redan hunnit in till stan och hälsat på farmor och varit på fiskuppköp till Helsingin akvaariokeskus (rekommenderar!). Hemma blev det gräl med en som ansåg att det är totalt onödigt att läsa till prov, så det stackars barnet fick inte komma med.. Någon gräns måste man väl få dra?!

Det blev snöstorm och blåste nåt förskräckligt, så var inte länge på isen. Men åtminstone fick ha ta sina första stapplande steg. Förra gången vi var in till stan för att skrinna höll jag ju hela tiden i honom. Nu gick han framåt en bit, men då han föll gav han upp. Inte fattade han riktigt än hur han sku ta sig upp och for omkring som en skalbagge på rygg.. Då hjälpte brodern och skrinnade efter en kälke att luta på.

 Det var bara så mycket snö på isen, att han fick ploga sig fram. O andra sidan var det ju en långsam och trygg start på så vis. Glad var han åtminstone och hade nog inte velat sluta om inte han måstat. Trapps skridskor däremot verkar inte vara bra för hans fot. Han hade varit och skrinnat med klassen dagen innan och kunde nu knatts sätta skridskon på utan att jämra sig. De verkar vara för hårda vid "knölen" på sidan, borde kanske spana efter nåt annat par nu, om det tänker fortsätta att vara någon is (ser ju inte bara lite dåligt ut just nu med värmen och regnet, buuu!!).

Följande dag hade jag lovat Tripp att han sku få gå och öva sig. Så vi gick. Sent på kvällen, efter middagen, och efter att ha velat hit och dit. Det regnade ju! Men vi fick tillslut medlurat också de yngre med lite nya vinterleksaker jag hittade på hyllan då jag städade förra helgen, backhopparen från tidigare år,De hade det riktigt roligt där i de plogade högarna, fast det var helt hemsk blåst igen..

 Tripp börjar vara bra på de nya skrinnarna, har helt fattat hur man gör med piggarna. Så glad att han äntligen också gillar att gå ut och göra nåt på vintern! Fast du milde så jag är rädd. Han och piggar, det kan nog gå dåligt än.. Han har så himla hård fart hela tiden, och så är vår is i så uruselt skick med sand och gropar om vartannat. Flera gånger trodde han att vristen vrickades.

 Dessa kröp istället omkring på vattenbanan och sköt iväg backhopparna på isen så Tripp sedan kunde skicka tillbaka dem till dom. En rolig lek.

Så hem igen, en kopp varm kakao och i säng.

På torsdag var det sedan dags för mig att gå och skrinna med dagisbarnen. Aningen bättre is där, då det är en konstis. Roligt att ha hittat tillbaka till denna roliga gren, efter sååå många års paus! Nu insåg jag bara att jag nog måste vässa mina skridskor, de hade ju inget fäste på den bra isen.

Årets första tur på isen

Var och kollade vid vår fotbollsplan här en kväll. Den brukar göras om till isplan om vintrarna, men förra året tror jag det var en endaste en gång som pojkarna stod på den, då det ju också var en "dålig" alltså varm vinter. Nu verkade den ha is på sig, så tog hoppfullt de äldre för att prova sina skridskor.

Nope. det var nog inte riktigt vad jag tänkt mig. Delar av isen var sådan att man kunde glida fram på den, försiktigt. För det låg sand här och där (mest överallt), stora gropar och nästan bara fläckar. Men ungarna gillade det!

Tripp fick konstskridskor i år. Hockey har verkligen aldrig varit hans grej och jag tänkte att detta kunde vara mer passande för honom som gillar att göra tricks med sin scoot. Hopp och piruetter, så mycket mer han!Och det var det ju! Vad härligt att se en glädje i ögonen, äntligen en vintersport han verkar gilla! Nu är han bara orolig över hans fjantar till klasskamrater, de som ofta har att påpeka då han vågar vara sig själv och gilla saker för att han verkligen gillar dem, och inte bara för att det är "in". Så jobbigt! Klarar han av att stå emot trycket, den enda på klassen, av pojkarna då, som inte kommer att spela hockey på gympatimmarna. Jag hoppas så de fattar att man kan välja fritt! Sku ju ha sådan lust att komma och hålla tal, men hoppas bara han vågar stå på sig! Och inte låter sig avskräckas! Jag är ju så stolt! Nu är jag bara på jakt efter konstskridskor också till den yngre, tror nog det är bättre att skrinna med, redan för fötterna och vristerna.. 

Den yngsta fick inte komma med. Han blev nämnligen sjuk igen. En natt fick vi igen höra det hemska skällandet, och märka att ungen än en gång inte får in luft. Nå, nu tog vi det lugnt, och kunde ju då direkt lugna honom också. Började dra fram varma kläder och filtar och satt sedan där i över en halv timme med den väsande, tungt andandes, lilla i famnen. Hade grannarna hört oss hade de nog undrat. Fyratiden, mitt i natten, sitter det en liten och babblar med hes röst om dittan och dattan. Sötnosen. Det var sist och slutligen rätt mysigt. Och då de lättat lite hade sambon hunnit ta fram den kalla ångmaskinen som sedan puttrade där varje natt en tid.  Fem dagar var han nu sjuk igen. Men med en mycket, mycket grymmare hosta nu än förra gången. Hostan som ju svärföräldrarna fick då kring jul, som man bara tänker storkna av.. En månad drog hon med den, svärmor. Stackarn! 

Ispremiär för i år

Förra lördagen var Trapp bjuden på kalas. Vi fick välja en "flickpresent" vilket var roligt, sådär som omväxling. Kortet pysslade han också, som vanligt, och valde fina färger också till omslaget.

 Kalaset låg en god bit härifrån och vi hamnade byta bussar och allt på vägen. Eftersom sambon var i Kuopio och träffade vänner och klättrade hela helgen fick jag dessutom släpa med mig en liten besviken Trull, han ville ju också gå på kalas!

Funderade en stund vad vi skulle hitta på under de två timmarna kalaset pågick. Hmm. Det går ett tåg förbi där hon bor. Så tåg sku vi åka, absolut, men vart? Kollade med systra min, om hon var på jobb, och det var hon! Så beslöt att åka in till stan och hälsa på henne till isparken på järnvägstorget!

Vi hade inte haft tid att leta fram skridskor och hjälm till vår spontana utflykt, så vi valde att låna på plats, ganska bra system! Fast tyckte nog skridskorna var väldigt obekväma, eller så är man bara så ovan igen..

Han fick träffa min vackra syster som försökte visa honom runt, men stackarn, han har ju börjat bli så himla blyg i vissa situationer att han bara blygt borrade in huvudet i hennes axel.

Men så kom han ut på isen! Jihuu! 

 Hon hamnade nog fort gå tillbaka och jobba på riktigt, det var ju en massa folk på isen, så jag fick ta över det där med att hålla upp honom. Man märker att det inte fanns någon is här förra året, tror inte han fick stå på skridskorna en enda gång ifjol.. Så det "suti" nog så först och jag fattade att jag tagit på mig en dum roll, mina arma armar höll ju på att dö totalt! Men han njöt och hade roligt och for många varv runt planen, det är huvudsaken! Och så meddelade han själv då det räckte.

 Så fick han igen, mycket gladare än han ser ut på bilden, åka tåg! Det är nog så lite som behövs för att göra såhär små typer glada!

Det råkade ju bli en verkligt lyckad dag också för oss, berättade ännu för honom hur jag njuter av att få vara med dem en och en, hinna prata och lyssna, vara där.