söndag 30 september 2012

En dag, en två-årsdag.

Tänk. Att du varit här med oss i hela två år redan. Tokigt. Underbart. Vår lilla sol. Du som vet vad du vill och inte är rädd att ta för dig. Kompis med alla. En som klarar sig själv. Vår älskling. Frågade dig idag hur länge jag ännu får kalla dig min baby. Tror vi kom fram till en kompromiss på 25 år. Påminn mig sedan.

Det var en lugn start på dagen, då bröderna var i esbo hos farföräldrarna. Mysmorgon. Dagssömn rekordlänge. Det var väl ovanligt tyst här hemma. Sambon och jag försökte få allt klart till kalaset. Att det alltid ska bli så himla bråttom sist och slutligen, fast man i nåt skede tror att man fixar det i tid...

Födisbarnet så stilig så. Lite undrade han nog vad som var på gång men insåg fort att detta nog var kul! 
Det bjöds på mat på höstigt bord.
Chokladmuffins med vit chokladfrosting 
Morotskaka gjord på egna morötter, a la PuuhaPete med färskostkräm som fyllning och cream cheese frosting som spackling.
Denna trodde jag redan var förstörd. Följde inte måtten och lagade ett stort och ett litet tårtbotten. De blev bara smulor. Helt hopplöst att hålla ihop. Men då jag smakade på bottnen igår visste jag att den sku vara god hur den än sku se ut. Och slutresultatet blev ju inte så illa med sockermassan som höll ihop det hela. Smaken då, faktiskt rätt så himmelsk om man får säga så själv.
Vi övade oss på att blåsa ljus tidigare idag. Så han kunde fint! Men plötligt märkte jag hur det började rinna en tjock dregelfors från munnen. Fångade upp det mesta, bara en droppe hamnade på puu-ha-has nästipp. Alla fick sig ett gott skratt.

Kalasbarn. Det äldstabarnet kunde inte stå emot frestelsen att gå ut och scootta med sina vänner på gården efter ljusblåsandet
Jag var med i syrrans avlagda, fina klänning
men den hölls inte ren så länge..

Han var en tacksam en och uppskattade också alla de fina korten han fick.O vem sku inte gilla sådär fina?!
Lite provkörde han den nya finfina sparkcykeln. Tror han fort kommer att lära sig hur man manövrerar detta fordon, det gick redan såpass bra.

Han fick så hemskt fina saker!! En melaminmugg med mumin, kuoman, rasavil vantar (de bästa!!), stans sötaste halare, cykeln, en brandbil, ett par reflexer (tåg och hundformade) och en "pekskärmstelefon". 
Av Trapp fick han det finaste födiskortet. Trapp och Trull i regnet, iklädda i regnkläder. Det orange är ett stort regnmoln  och i mitten ser ni en håv. Det är en sällsynt syn med såhär detaljerade teckningar, så jag var riktigt stolt! O så sku jag skriva. "Jag älskar dig" på baksidan.
Då gästerna gått hem efter ett riktigt lyckat kalas åt vi ännu lite rester och "pratade lite i telefon".

 Så tog han för första gången i sitt två-åriga liv nåt annat än mjukisdjur och tutt med sig i sängen. Den första viktiga grejjen blev: brandbilen. Så det blinkade lite blåljus och hördes sirener ännu innan ögonen till slut slöts, efter en lång kamp. Det var tydligen en lite spännande dag trots allt.

Grattis älskade, älskade ungen min!!



45 minuter

Så länge överlevde Puu-ha-ha, alltså puuha Pete/ byggare Bob, idag i födisbarnets händer.. Plötsligt såg jag en väldigt slak byggare bli inträngd i docksängen. Ett stort hål på magen förklarade den slaka hållningen. Nå. Glädjen var stor den korta stunden han ännu flög.

En svampjagare i farten

En stolt moder fick igår höra att Tripp varit till svampskogen och fyllt en korg med trattkanttareller. Tänk! Min son! Sen hörde jag att han fått lite pengar för jobbet..men likväl, tänk, min son plockar svampar! Härligt! Sen sku han ännu kunna lära sig att äta av dem.


En rolig bild

                   Från uppriggningen av filmen för någon vecka sedan. Bodyart. :)

fredag 28 september 2012

En full shoppingvagn

I modell stor (obs, inte kärran men innehållet!), fick jag inklämt i vår cykelvagn, fast jag lite tvivlade en stund. Sen trampade jag hem, i uppförsbacken, i mörkret och regnet med denna typ i cykelsitsen bakom mig.Tur att han hade hjälm!

torsdag 27 september 2012

Sneak peak

En viss liten typ fyller visst två på söndagen..Han och jag köade just till posten i 25 minuter (ingen hit precis) för att få ut paketet vi beställt ifrån kakkakaffekompaniet. Alltså jag har lite svårt att hålla mig ännu i flera dagar innan jag får se hans glada min.

Om att samsova

Då jag träffade sambon minns jag hur konstigt jag tyckte det var att hans lillabror (då ca. 11) ännu sov med sin mamma/hans föräldrar allt som oftast.
Nå. Den senaste tiden har det ofta slutat med att vi haft tre barn i vårt sovrum. Varav den äldsta snart fyller nio. Och jag tycker egentligen att det är ganska härligt att ha dem där. Om de sover. Inte är det ju många fler år de vill det, ha oss där i närheten.
Försökte sova i Trapps säng här en natt för att få sova ostört. Nå. I nåt skede hör jag hur den minsta typen vandrar omkring i den mörka lägenheten och ropar på mig. Inser att jag är i brorsans säng och kravlar upp bredvid mig. Lite störd på att jag ändå hamnade vakna mitt i natten kan jag ändå inte låta bli att smälta. Att han märkt att jag fattades och letade upp mig i mörkret. Gullunge!
Och inatt. Att se på de två små tätt intill varandra, omslingrade, huvuden fast i varandra. Kunde ju knappt sova då jag bara tittade på sötisarna. Tripp brukar välja att sova i juniorsängen, där det inte är trängsel. Ibland sover Trull i hans armhåla. Det gör han sällan med sambon och mig. Bröderna är bättre!
Men visst blir jag trött på det hela ibland. "Slänger ut" de två äldre till sitt egna rum för en tid. Isynnerhet då de vaknar alldeles för tidigt för att då en vaknar vaknar alla. Men då det fungerar låter jag dem hållas. Tror nog det bara gör dem gott att få vara tillsammans också om natten om de så vill. Då brukar det kramas och vara kärleksfulla ord, mot allt eviga bråkande på dagarna.

tisdag 25 september 2012

Nämen vänta nu..

Tanken slog mig plötsligt. I kottby, på morgonen då jag fört Tripp till skolan, mer exakt 09.09. Var på väg in i butiken för att köpa mat på vägen hem. Kanske en paprika till Trapps mellanmål i klubben. Nämen vänta nu.. Klubben börjar ju 9.30!! Ringde fort till sambon att börja packa matsäck och klä på barnet som sku vara i klubben om tjugo minuter då jag var 6 km längre bort. Sprang till bussen och hade tur, jag hann. Sprang upp för trappan, hämtade klubbarnet och gick raskt till parken. Och vet ni, jag sku nog säga att vi kom nästan i tid! Men lite småstressad var jag nog då jag insåg hur råddig jag varit. Sömnskulden verkar göra sitt nu.

Det var förresten väldigt kallt där ute nu. Fyra timmar i den blåsiga våta parken fick mig att bli riktigt kall. Trapp var förresten igen i parken i sju och en halv timme. Och alltid går han dit lika glatt!

Medan jag kokade soppa

Så hade han varit i farten, den lilla.
Märkte det då Tripp sökte datorns mus. Tog en stund innan vi hittade den under en hög kläder..Så hittade jag ett halvt stycke telefon. Min. Och från soffan hängde min kamera han hade fått ner från hyllan. Förutom detta hade han hunnit hälla ut en hel del lådor med leksaker. Pricken på i:et, de gillade inte hönssoppan.

söndag 23 september 2012

Ska vi gå ut nu?!

Det frågade Trapp genast då han vaknat på morgonen. Sambon hade lovat honom det kvällen innan. Men nu    var sambon såpass trött efter kompisens avskedsfest inatt att de gick ut först på eftermiddagen. I ösregnet. I tamburen var de två små ännu helt lyckliga. Då jag kom fram till parken en halv timme senare var det inte lika glada miner längre.
Jag vill heeem, jag vill iiinn! Jag har helt isiga händer! 

Den lilla blev ännu ute en stund. Han hade dubbla tröjor och regnvantar.
 Men nog var de våta då de kom in. Från topp till tå hade vattnet kommit igenom kläder och stövlar. Men de ville ju ut. Och visst var de nöjda innan det blev för kallt. Frågade sambon vad de riktigt pysslat med medan jag var till butiken för att lyckas bli så våta. Nå, de kröp i megapölarna och stod under parkhusets stupränna. Jahas. Jag förstår att regnkläderna kanske inte riktigt höll..

Bevismaterial från sambons telefon:
Sjön på vägen till parken är imponerande! 

token under stuprännan i en "liten" pöl..
Senare då de två yngre badade sig varma läste Tripp sin "veckans bok" för mig. Den var längre än de tidigare varit men han läser bättre och bättre hela tiden! Idag flöt det redan riktigt fint! Känns konstigt men fint att han kan läsa böcker för mig nu redan. Idag fick jag höra om Nicke Nyfiken.

En fredag i färger

Han lyser så grann i Trapps avlagda halare i orange. Det är bra, man hittar honom relativt lätt. Sötnosen. Snabb som blixten. Envis som synden.Med glimten i ögat.
På fredag var vi en stund i parken på eftermiddagen. Det är så vackra färger ute nu!
Kuckuu, han gillar att gömma sig i buskarna och glatt titta fram
Buskarna som är så vackra nu igen. 

Pölen på vägen till parken. Till barnens lycka har vägplaneraren inte lyckats så bra med sin planering och den  svämmar alltid över vid lite mer regn.. Lyckan!

Lilla höstpojken. I stövlar som bara inte vill hållas på fötterna. Usch för sådana! 

Sena skönheter

 Det blommar så vackert nu. Dahlian har slagit ut sin första knopp (den bröts av min kära yngsta son i början av sommaren och kom sent igång). Älskar dahlior! Tyvärr gick det inte så bra för dem i år. Nå. Då hoppas vi de klarar av vintern och kommer igång nästa år igen. Åtminstone fick jag se en vacker blomma!

Rosen är inne på sin andra blomning. Den har vuxit massor i år! 

                  Ringblommorna frodas. Gillar att det finns så många olika färger och former av dem!

                 
                       Ett par solrosor har slagit ut i blom invid komposten där det är mer skyddat . 
                                                  Får se om de andra hinner innan det blir för kallt..

Komposten då den är som snyggast! 


Dessa stackare höll på att drunkna (klätterhortensia och syren). Så jag stal lite pinnar och löv från skogen för att höja på deras bänk. Borde lyfta en massa fler meter mark. Sku alltså behöva en massa löv och kvistar. En trädgård med träd vore alltså väldigt praktiskt nu. Eller så borde jag komma iväg för att köpa nåt att luckra upp den tunga lerjorden med. Såhär kan vi inte ha det längre! 
hortensian har sett ut sådär hela sommaren. Mår inte alls bra. Hoppas detta hjälper.


Gott

Egna bönor. De kom igång sent i år. Bara hälften började växa. Hann inte bli så många, fast jag har två rabatter för dem. Älskar bönor. Färska, smala. Min farmor brukade bjuda oss på färska från hennes stora "palsta" då vi hälsade på hos dem hemma i Frankrike. Pappa har också donerat av hans i år. Han har växthus så hans blev fortare färdiga och de är definitv större. Men lika goda. 

Det blev bönor ikväll. Hoppas pojkarna sku lära sig att gilla dem. Ännu är de lite skeptiska.
 Glada blev vi också då pappa hämtade en påse äpplen förra veckan, från mormors trädgård.  Hade just gått omkring och tänkt på hur idiotiskt det är att köpa äppel från butiken då folk har för mycket av dem i sina trädgårdar. Och så hade mamma plockat. Tack!

 Trapp som inte kan äta äppel från butiken är extra nöjd. Dessa kan han äta av utan att få allergiska symtom.

fredag 21 september 2012

Då verkligheten hinner ikapp en..

Man hinner tänka på en hel del då man springer. Vågade mig in i skogen ikväll, backträning (egen stil, har inte en aning om hur man egentligen ska träna i backar) i de branta backarna. De är faktiskt så branta att jag inte än vågat ta med mig pojkarna för att se den fina utsikten uppifrån bergstoppen. Nerförsbacken är lång men passligt brant. Men det är där jag är lite orolig för det mesta. Orolig för att nåt stort djur ska komma fram bakom nåt träd. Rationellt tänkande, jag vet.. Men inget djur hoppade framför mig ikväll heller. Istället hann tankarna ikapp. Då jag kom ut på de mörka åkrarna (ovanligt med mörker nuförtiden, tyvärr) kan det hända att en tår eller två trängde fram.
Det bli annorlunda. Snart. Och jag har redan nu det jobbigt. Men tja. Det kan väl inte bli mycket sämre. Eller kan det?  Livet går framåt och jag får väl bara göra det bästa utav det. Fast det sticker i hjärtat.

Och jag tänkte på mammaspring medan jag sprang. Krya på dig! Det var förresten dina skor jag sprang i också ikväll. Så åtminstone dina skor varit ute och springa då inte du kan det. *insätt smile här om inte du mår illa av dem i skrift*

I behov av en syskonvagn?!

Trodde redan jag sku få sålt tvillingvagnen idag, men så blev det ingen affär. Behöver du en Urban Jungle syskonvagn (med en liggdel)? Inte ny, men då det är frågan om ett så bra märke så håller dessa ännu bra och länge!  Denna håller bra också lite större barn då sitsarnas gemensamma viktgräns är 50. Köp, köp!

http://www.huuto.net/kohteet/urban-jungle-sisarusrattaat/236831931


måndag 17 september 2012

Storm

Det var det nästan ikväll då jag sprang min runda. Var lite orolig för att nåt träd sku falla på mig innan jag startade, men nej, jag överlevde nog! Det var ju inte ens så farligt förutom stundvis vid öppna områden som på åkrarna. Regnet också avtog en stund efter att jag startat och fortsatte bara stilla. Ja och luften, den kan man nog säga att var väldigt frisk. Inga problem med att fylla lungorna med luft ikväll, inte! I öronen hade jag som vanligt A state of Trance (episod någonting närmare 600). Varje vecka orkar Armin Van Buuren leverera super springmusik. O jag sprang fort ikväll. Hade pulsklockan på för första gången sedan vårvintern (fick äntligen batterina utbytta) och pulsen var inte alls så fasligt hög som jag trodde den sku vara. Bara då jag satte fart på i uppförsbackarna, men så ska det ju vara. Log i motvinden. Njöt. Men är nu slut. Fattar inte när folk påstår att de blir pigga och får energi då de sprungit. Jag är alltid helt slut och gillar därför spinga på kvällen innan jag lägger mig.
Sprang med mammasprings avlagda skor ikväll och nu kändes de lite bättre. De har kännts lite för lösa hittills då jag provat dem ett par gånger. Drömmer ännu om ett par perfekta.

Ett perfekt bröllop

Min kära Ninni hittade då till slut sin drömprins och förvånade många då de meddelade att det sku bli bröllop. Oooh. Underbart!! Alldeles hjärteskärande fint! Och nu på lördag var det dags för den stora dagen.

Det hade bokats buss åt festgänget för att föra oss till laaandet (sibbo) från stan. Värden Walter höll koll på att alla var på plats och berättade om dagens planer medan vi körde förbi skogar och åkrar tills vi kom fram till kyrkan.

Och i den vackra kyrkan sades det JA och träddes det ringar på fingrar. Den lille ringbäraren (Ninnis brorsson) fastnade tyvärr inte på bild då det var rätt mörkt inne och den lille pojken rätt så snabb med sin uppgift. Men jag kan tala om för er att det var gulligt!

 Och så var de gifta: Herr och Fru Lönnqvist. (När månne jag vänjer mig med det då?!)

Och iväg åkte de i detta lite speciella fordon. Coolt! Lite sirener fick vi också höra, fast det visst inte borde göras..

Så började festen. Jättegod mat (ja, jag föråt mig redan vid förrätten..) dricka så det verkligen inte fanns någon risk att det sku ta slut och helt fantastiska människor!

Vid varje plats fanns ett sådanthär vackert häfte fylld med snapsvisor och härliga beskrivningar på alla som fanns på festen. Mycket,mycket bra idé! Så kunde man söka upp bordsplaceringen, kolla namnet och se vem det var (och om den har ett "par" på festen). Bra för en som inte varit med så mycket de senaste åren.

Jag hade ju min snapsvisdebut på hennes polttaren så min karriär är inte så lång. Men med ord framför näsan lärde jag mig fort! O sidu, det är ju inte fånigt finlandssvenskt som jag trott, det är ju roligt!  I synnerhet då alla på festen sjöng så himla bra!! Det var sånguppträdande efter sånguppträdande, fiol,piano ja musik öht. O ja, jag älskar musik och sång så jag var ju helt salig! 

Grodtemat från polttaren fortsatte även på bröllopet bl.a. på kakan (som var alldeles himmelskt god!)
 (tekannan nere på bilden var också en groda)

Så kom dansen vi övat på -Sexy and You know it  .
 och så blev det dans till bandet
 Jag

 Fanny hade eldshow och jag bara satt med gåshud. Älskar,älskar eldshower och ska nog ta och lära mig det själv också en vacker dag! Hittills har jag bara snurrat på lampbollar, roligt det med (och tryggare).
 
Så var det lite mer tal (vill bara påpeka att ingen lyckades hade tråkiga tal på detta bröllop!)
 Och så släpptes ballongerna upp i skyn. Det satt fast lappar på dem och den som hittade ballongen sku ta kontakt till ett e-mail och ge några råd inför livet. Rolig idé och hoppas verkligen att den som hittar den (om de hittas) också tar sig ork att skriva någon rad!
puss på det
 Och så var den magiska kvällen slut. Eller tja, bussresan var inte helt illa den heller på vägen tillbaka. Nu var det fest och sång och bra feelis och bubblande som flödade.. Själv tog jag och plingade på knappen då vi åkte förbi Vik, så behövde jag bara gå hem sådär en km. i den sköna natten istället för att byta till nattbuss och åka tillbaka från stan. Tyvärr hade jag lyckats med att glömma hemnycklarna i en annan väska (hemma alltså) så fick ta och väcka sambon. Tur tog han det inte så hårt.

Tack kära ni, alla inblandade!! Såhär roligt har jag inte haft på länge! Är ännu också på gott humör efter den fina dagen.  Härligt!