söndag 31 augusti 2014

Färgerna i mitt hjärta

Inte precis färgen på paketet, än en gång.. men ganska häftig ju! Dramatisk!
 Tröskorna som åkt på åkrarna på sistone. Sku jag vara lika hänförd av dem om jag inte vore pojkmamma?! Nu stod jag då alltså ensam och tittade på den, och tom. filmade en snutt för att visa här hemma. Men häftiga är de ju!! "Cool" som den yngsta i familjen sku säga!
 Krass. I mängder. Så enka men fina!
 Sol, blommor och blå himmel. Lyx! Hade dessutom barnen hos farföräldrarna så fick njuta hela dagen här ifred, jobba ostört.



 Tänk att jag har ett (nästan) alldeles eget blomhav. Får nog vara så tacksam över det!
 Men blommorna kan också bli så stora att de knäcks av vid regnskurar.. Inte för att det harmar så mycket ens, då är jag ju illa tvunget att ta hem av det vackra.

 och kan nog bara känna glädje då man får ha sådanahär underbara buketter på matbordet, alla dagar!

Fåglar och naturfenomen

En hel massa fåglar faktiskt! Såg dem i ett träd utenför Prisma och drog fram kameran. Tror det är samma gäng man brukar se om morgnarna vid den tidigare morgonturen, då jag väntar på bussen. Ser så fint ut då de flyger tillsammans och kvittrar så ljudligt i träden..
 Det har ju regnat massor. Men det har inte varit så många regnbågar nu, fast solen ibland skinit samtidigt som det öst ner. Men här, dessa såg vi endå från balkongen en kväll, så fina! Tänker nuförtiden alltid på denna snutt då jag ser dubbla regnbågar..
 Så har det varit en massa mörka moln. En massa! Dessa tyckte jag var intressanta då de hade en så tydlig kant nertill..
 Så har det åskat. Men blixtarna har bråkat med mig och mest visat sig på dagen i alltför ljust väder, eller så på fel sida av huset, där man inte kan ta bilder av dem genom fönstret.. Men EN fick jag uppfångat.
 Fåglar. tusen och åter tusental! Öronbedövande skrän och vingslag då de flyger förbi.
 Och varje gång stannar jag upp och följer dem med blicken. Tycker de är så väldigt fina och att vi är så lyckligt lottade som får följa med deras flytt, år efter år. Är nog så glad med att få bo just här, om vi nu en gång ska bo i vår huvudstad..

Eleven

Den duktiga. Som tar detta med skolan på stort allvar. Som var nervös som bara den innan det drog igång, men nu verkar ha landat rätt bra bland alla de gamla förskolevännerna. Ibland är han orolig över att ingen lyssnar på honom eller vill leka med honom, men vi får se om det är så på riktigt. Åtminstone leker han nog alltid med någon då jag hämtar honom..

Läxorna är inte så roliga, han har väl lärt sig av storebror, men han gör dem nog snällt då man påminner. Noggrannheten är kanske inte det viktigaste i hans ögon, men gjort är väl bättre än inte gjort!

Han övar sig att skriva här hemma. Skriver en massa lappar, blev och sagor. Ännu får man lite gissa vad det står då han skriver allt ihop, men det brukar gå att lösa. Och vi är så stolta och glada föräldrar, då man ser hur han njuter av att få lära sig! Han sitter också just nu och läser i en bok, bilnamn för sin lillebror. Så fint!

Han blev bjuden på det första kalaset också nu i fredags. Kompisen som blev hans första kompis i förskolan. De verkar hålla tätt också i år, leker fina kottlekar på skolgården och verkar trivas. Kompisens favorit lär vara kunkkupigi från angry birds, så det blev en sådan och en grisreflex i paketet. Kortet blev ju bara så fint också det! Han satsade riktigt fullt ut på temat tycker jag, med både fram- och baksida!

Får försöka hitta fler tarror nu bara, tror jag..

onsdag 27 augusti 2014

Ny look

Brukar klippa det kort typ vart tredje år. Håret alltså. Men nu klippte jag det förra hösten, då mitt "nya" liv började, jobblivet efter tio hemmaår.
På våren fick jag ju löss. Det lär inte ta länge innan de härjar igen, i skolan, på jobbet, eller i minstingens dagis, och så får man tvätta sig och kamma sig frenetiskt igen. Då är det så mycket lättare med lite kortare hår! Sista droppen var endå då jag nu i höstas konstaterade jag att jag endå mest gick med håret i hästsvans eller flätor, och inte helt rent alla gånger, det tar ju evigheter för mitt tjocka hår att torka..

Så. Ja. Klippte bort det!
 Och känner mig så fräsch på nåt sätt. Gillar det ojämt och lite vilt och har nu också för första gången på ååååratal köpt röd hårfärg, till en modig dag, då jag orkar ta itu med färgning.. För sen kräver det ju upprätthållning, så det inte ser hafsigt ut, mitt hår värkar ju växa rätt så fort..

lördag 23 augusti 2014

Lyckan

Lyckan är: att kunna springa! Har inte kunnat det sedan våren, vårvintern? Det brukar kännas som knivar i knät så fort, det vänstra i synnerhet. En hemsk smärta som ofta kommer också då jag går i trappor eller böjer mig för mycket på huk (har verkligen fått tänka på min arbetsställning på jobbet sedan förra året!).

Men ikväll tänkte jag att jag tar och går på en rask promenad. För att lugna ner mig efter denna hektiska vecka. Rensa. Tanka. Men att . Så himla tråkigt (trots ny MP3 musikspelare och allt..).  Så jag tänkte jag provar, det var väl rätt länge sedan jag gjorde det sist. Sprang hundra meter. Tvåhundra. Det blev en kilometer och till sist över tre. Så härligt att springa! Först långsamt och provande, till sist riktigt hårt, som jag gillar det! Nu känner jag mig lite som en ny männsika. Hur löjligt det än låter. Glad är jag hur som helst! Nu får man bara hoppas det känns lika bra nästa gång! För oj vad jag gillar att springa!

Edit 25.8. JAAA! Jag sprang igen! Härligt! Underbart! Såg fem harar, en räv (insätt hjärta här) och en massa kossor. Och vetni, tom.  kogödseln doftar riktigt gott i duggregnet, om man bara får springa!

onsdag 20 augusti 2014

En cykeltur i regnet

Eftersom det bara var Trull hemma på måndag, bestämde jag mig för att göra nåt roligt med honom, trots regnet.
Bestämde mig för en cykeltur, med honom bakom mig på cykeln. Brukar nästan aldrig ha honom där, utan antingen cyklar han själv på balanscykeln, eller så har vi haft cykelkärran istället. Men nu tänkte jag att det var lättast så, och då kan man dessutom prata så man hör den andra, och just då var han på sådant pratkvarnshumör att huhhuh.

Tog en sväng till palstan för att plocka sallad till middagen. Märkte att Dahlian är bra mycket större än min lilla gulleplutt!
 Spände fast och stoppade om honom igen. Vad bra att vi har en sådanhär kåpa fastspänd på cykeln för behov.
 Så susade vi iväg mot korna och alla flyttfåglarna som samlas på åkrarna.  Mäktigt!
 Tre  unga kalvar var intresserade av fåglarna och skrämde dem då de kom och kollade vad de var för ena.

 Cyklade vidare och kom till dessa åkrar som var fyllda med fåglar som höll låda.
 Ser ju inte ut som nåt på bild, men det är ganska imponerande live!
 och så är det ju så fina färger nu, med de olika färgerna på åkrarna (och husen).
Det var en av de bättre måndagarna jag varit med om! Härligt att ha tid för  bara ett barn, och göra sådant vi båda gillar, i lugn och ro.

Dagisstart!

Nu gällde det, i måndags. Nu sku min plutt tillbaka efter att ha haft ledigt sedan slutet på Maj. Han har nog inte saknat det, inte en endaste en gång! Då vår väckarklocka ringde, den enda gången på sommarlovet, då vi sku tidigt till Borgbacken, frågade han med ängslig röst om vi sku till dagis. Men nu, nu var det då dags!

Vi hade peppat honom. Och han märkte ju att jag börjat jobba först, sedan började bröderna i skolan och pappan gick tillbaka på jobb, medan han låg sjuk hemma. Nu sku ha dit och ha roligt. Träffa vänner, han jumppa (hans favorit där!).

Han hade vaknat på morgonen (hade tidig tur och var inte hemma då längre) och glatt sagt att han sku till dagis, att det ska bli bra.

I bussen hade han hotat att söndra hela dagiset. Allt. Alla.

Hundra meter före dagis hade bromsarna slagit i bottnet, han vägrade fortsätta framåt.

Och vrålande, ylande, kämpande och gråtandes lämnades det stackars barnet där på förvaringsplatsen. Sucka mitt hjärta.. Kändes inte nåt bra alls då jag hörde om deras morgon..

Men då jag hämtade honom på eftermiddagen var han helt nöjd! Han hade sovit duktigt, ätit och då tydligen lekt en hel del. Det var ju knappt så jag fick hem honom.

Och då hans bröder var i stan på bio med deras faster och jag hade slutat tidigt hade vi inte någå bråttom hem alls! Stannade ute i parken utanför dagisgården i många timmar och hade det bra tillsammans. Pratade och kramades.

Pratade med de fina förskolebarnen som gått i "vårt" dagis och ju är glada då vi råkas på gården.  Ja och så provsmakade vi lite falläpplen. Han verkade gilla dem. Fast väldigt lite äpplen hängde det ner där i år, synd!
 Efter någon timme började det vräka ner vatten! Då de andra barnen sprang in ställde vi oss vid stuprännan och skrattade åt regnet. Det har ju regnat så löjligt hårt nu på sistone!!
Men så började jag känna mig lite kylig så småningom, och hungern körde väl hem oss sist och slutligen.

Men nu var det över, det värsta, starten. Och jag tror nog det blir bra! Han är ju en sådan människotyp, så pratsam och glad. Och de största skillnaden mot ifjol är ju just det, att han nu pratar så bra och massor, han kan ju berätta vad han vill eller vad som är fel! Det känns tryggare så!

tisdag 19 augusti 2014

Skräpkonst och underbara färger

Efter mammapappapicknicken på söndag, promenerade vi in mot stan, från Tölöviken.

Träffade Trapps gamla klubbvän med familj. Hans favoritflicka därifrån som han inte hade träffat på länge. Vilket sammanträffande! Stannade  och talade en liten stund innan vi fortsatte åt varsitt håll.

Då vi skiljdes åt svängde vi in mot de underbara blomarrangemangen jag beundrade också förra året..
 Nå, ungefär här, där han satt och snusade på alla de olika blommorna, råkade vi stöta också på Trapps klasskompis och Trulls dagiskamrat.

 Så gick vi vidare. Kom till "Skräppaviljong" området och pojkarna fick efter lite uppmuntrande vara med och delta i snördjungeln. Trapp valde rött snöre och Trull lila. Klippte passliga härvor till dem och så fick de hänga upp dem var de ville. Ganska roligt!
 Så gick vi in i "djungeln" på äventyr.
 Det var ganska spännande för vissa som hela tiden fastnade i snörena.  Men väldigt färggrannt och skoj!
 Trapp var så lycklig då han tidigare hade hittat en karta för turister, och satt och gick omkring med den framför näsan en hel del..
 Så fick de rita lite. Stooora typer, med napan och muskler. Rätt så ljuvlit på nåt sätt med spontana stunder som dessa, mitt i folkvimlet i det soliga Popup restaurangdags Helsingfors. Två ballonger hade dessutom vårt ekipage, från lastenfestarit, så det passade ju på nåt sätta så bra.
 Men sen. Sen kom det bästa! Hade sett en grej om rosentältet på facebook, men visste inte var det fanns. Men så plötsligt stod det där fram för oss och jag måste ju gå in! Och var nog tagen! SÅ fint! Och pojkarna älskade ju det! En stor koja i fantastiska tyger, kuddar, madrasser, täcken! Himlen liksom i solskenet!
 Vi hade det mycket, mycket bra!
 De provade sängarna. Värmen i luften, solen som kom igenom de vackra tygen. Sku ha kunnat stanna där länge, det var en så bra feelis i luften, helt enkelt!
 Ljuvligt! Det hänger en lapp inanför som man tydligen kan hänga upp efter lunch. På den står det siesta mellan (var det nu 13-14?!) och tystnad tack, på engelska. Kan så föreställa mig folk som ligger här och vilar!  Vilken härlig idé!
 Ligga här och titta upp på de vackra mönsren och känna ögonlocken bli tyngre och tyngre..
 Så fanns där en trumma också, som Trapp föll för. Han spelade en lång stund, och riktigt fint faktiskt!
 Medan Trull hade nånslags spontan dansperformans mitt på golvet i tältet.
 Vi blev också filmade till nåt, men missade kanske lite var det sku dyka upp, nåt om Helsingfors festveckor talade de om.. Och det verkar ju vara en hel del i år. Men detta koncept gillar jag! Ett mysigt, färggrant och positivt vardagsrum mitt i centrum! Fast lite dåligt väder har det kanske varit denna vecka, med allt regn. Tyvärr!
 Men denna dag sken solen över oss! Och jag var så lycklig över att ha fått en så fin, långt oplanerad dag, med de finaste små! De var ännu saliga då vi på vägen hem gick förbi godisbutiken vid Järnvägstorgets metrostation och åkte till vår buss med metrot. Det var länge sedan sist, och lika uppskattat fortfarande!

måndag 18 augusti 2014

Mammapappapicknick

Har varit medlem på mammapappaforumet sedan 2005, då Tripp var en liten plutt. Den sommaren var vi också på vår första mammapappapicknick vid tölöviken för att träffa andra föräldrar live. I år var alltså nionde året vi träffades vid operans enda av parken. Är inte helt hundra, men tycker nästan vi varit där varje gång! I år ville inte Tripp komma med, men de två yngre hade inget emot det! Nu har picknicken dessutom flera år i rad arrangerats samtidigt som lastenfestarit  så då har man kunnat slå ihop den med lite annat program också.. Fast tja, vi blev mest fort stressade av det otroliga hösslet där bland lastenfestarit, är nog inga stora happeningsvänner vi.. Fast ambulansen och gatusoparen var nog ganska häftiga, tyckte vissa!!
 Bättre var det vid det lugnare mammapappapartytältet.. Där fick man dessutom som vanligt äta sig mätt på smörgåsar och fruktpuréer och blev man törstig kunde man dricka kaffe eller saft, bl.a.
 Det var nog inte sådär jättemycket folk på plats, fast det var underbart väder, men det råkade vara så mycket annat program också samma dag, att det antagligen beror på det. Men det var flere gamla bekanta på plats, och så är det ju roligt att bara ha en orsak att komma in till stan och ha det bra en stund!
 Nytt för i år, och en superb idé, var duplofilten! Väldigt, väldigt populärt bland barnen som inte hemma längre orkar leka med sina egna. Nu hade de hur roligt som hellst med lite "nya" leksaker!
 Pojkarna hittade vänner, försvann till lekparken, rusade omkring och blåste lite såpbubblor jag fattat att packa med mig.
 Och så hups, hade flera timmar gått och festen var slut. Och picknicken avslutades about lika som förra året. Stenkastning med samma barn som ifjol. Men med mera gässbajs på stranden, och mer uäk, sätt inte fingrarna i munnen!
 Så det blev ett lite kortare besök på stranden innan vi sku ta oss hemåt.
Trodde vi..