lördag 29 oktober 2016

Om kärleken till musik och dans

Mitt i allt det tråkiga med hälsan hände det nåt.
Jag har aldrig varit på en festival, eller på en konsert jag själv velat gå på (räknar inte med de jag varit på som barn eller med barnen..). Förra året stod jag på palstan och lyssnade på weekend festivalen och tänkte bara på hur roligt det sku vara att gå dit själv och dansa. Och då jag tidigt i våras hörde att min största idol  dj Armin van Buuren var på väg till lilla Helsingfors och spela i år så köpte jag biljetter till mig själv som födelsedagsgåva. Då var jag ju jätte sjuk. Men hoppades såklart jag sku vara återställd till augusti då festivalen hölls. Senare visade det ju sig att jag inte var det, inte ännu heller. Men med dyra biljetter och lite f*n anamma så är det inte så att man missar nåt man väntat på typ halva sitt liv. Att äntligen få dansa på riktigt då han spelar live. Så jag gick, löjligt uppspelt och fick ännu min kompis med!

Det var otroligt. Glädjen. Energin.Musiken och de stora stjärnorna. Luften på VIP området, heh. (För kröhöm, där var ju rätt så många tusen fulla tonåringar också, som inte höll till på det dyrare området jag valt nu som vuxen) Aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv!
Det var konfetti  och fyrverkerier
 Det var uppklädda och färgranna människor
 och det var nåt helt otroligt rörande över att inte bara höra mina kära favoriter i hörlurarna utan verkligen SE dem på scen och vara en del av det hela. Jag blev hooked!

Så. Fast vi levt på mindre pengar och jag är sjukt trött och har ont från typ topp till tå, så har jag börjat gå och dansa. Trance är min grej. Melodier som får en att flyta iväg i tankarna och kroppen att mjukna upp och röra på sig så som den vill, orkar och känner för. Alla varma leenden man ser då man kollar omkring sig på dansgolvet. Det är här jag älskar att vara. Bland vackra ljus och uv-ljus med tillhörande decon som gör det hela ännu mer magiskt. Det var här jag trivdes som bäst innan barnen, bland folk som älskar musik och dans lika mycket som jag. Och nu då blivit äldre känner jag att det är min rätt att njuta av sådant jag älskar. Dessutom är det ju sjukt bra jumppa, om man ser från den aspekten också.

I slutet på Augusti hände det igen nåt stort. En av de större dj:na i Finland firade sina 25 år i branchen (ja tänk att jag lyssnat på honom i över 16 år!) med en megaidé. De gamla goda elektroniska styckena spelades av Helsingfors filharmoniska orkester i musikhuset! Jag hade ingen biljett och var jätte besviken, det skulle ju bli fantastiskt! Men så på morgonen av spektaklet skickade min kompis, som spelade med (vilket jag inte visste!), ett meddelande. "Vill du komma på genrep?" Och att jag ville!!

Du milde vad mäktigt det var! Gamla godingar med så många minnen förknippade till dem, spelade på riktigt, med dånande orkester och en stor kör samt solister. Heeelt otroligt. Där satt jag och lät bara tårarna rinna av lycka.

Vårt musikhus såg ganska annorlunda ut denna kväll. Och vad jag förstod hade det nog aldrig varit en sådan publik heller. De hade stått upp och dansat och bara jublat och varit med på de riktiga föreställningarna. Men jag är redan så tacknam över att ha fått uppleva detta!

Ännu har du förresten chansen att lyssna och se det hela här.




Nu på veckoslutet var jag och dansa till Aly&Fila som jag lyssnat på i evigheter, mest genom ASOT dvs. A state of trance, en typ av radio som kommer ut en gång i veckan, hostad av just av Armin van Buuren.

Det var en häftig upplevelse. Har tror jag aldrig varit på ett så fullpackat dansgolv. Det var lite utlandsfeelis på det hela. Alla var liksom där för att dansa till den härliga musiken.

Då det hela tog slut och dansgolvet började tömmas på folk väntade jag lite, då jag hade dansat närmast scenen.Då råkade jag märka att Fadi från Aly&Fila kom ner för att hälsa på de ivrigaste anhängarna. Han hade ju endå rest hit från Egypten för att spela. Och där stegade lilla jag fram och bad om en selfie. Min första med någon "kändis". Helt starstruck och så ofantligt glad över en liten stunds prat med en sådan positiv och glad typ.
 Skrattade lite åt denna bild. Trance Family Finland. Alltså, var är alla kvinnorna?!

Men sånt. Jag har nu en hobby. Jag dansar för att drömma bort mig och lindra smärtan. Jag har hittat glädje på dansgolvet jag inte känt på evigheter. Har alltid älskat att dansa, och är så glad över att jag idag kan strunta totalt i vad folk tänker om min något egna stil. Bara jag jag får njuta. Och det gör jag, varje gång.

måndag 10 oktober 2016

Lite lättsamma måndagsfunderingar om abort..

Hej på er!

Väldigt dött här, jag vet. Har haft så svårt att hitta bra ställningar för mina arma armar att jag lämnat bort längre texter att skriva. Men nu måste jag bara vädra mig lite. Det blev liksom för mycket för mig här idag, då jag läste nåt på Facebook.

Det började förra veckan då en (livslång) gammal bekant, en väldigt troende, skrev dynga (ja bibelns ord) om homosexuella och regnbågsfamiljer. Saker som får mig att se rött. Jag brukar sällan ge mig in på diskussioner då jag vet att den andra redan valt sin väg, men nu slant det. Någon måste ju säga högt att alla INTE tycker att de lever i synd och hamnar i Helvete på grund av deras kärlek. Så jag har tjatat mot religions fanatiker ett par dar. Lönlöst. Det visste jag ju. Så jag avskrev vår vänskap och blockade personen på insta (där ni andra förövrigt gärna får följa mig! ) .

Personen har dock en öppen facebookprofil och idag bara måste jag kika in där igen. Det är ju nåt spännande med folk som lever bland molnen! Nå idag blev jag nog bara att sitta med öppen mun. Hade ju glömt att många lever också med denna sjuka syn på kvinnans kropp..

Ett urplock från slutet på hens inlägg, var så god.

"Jag känner avsky inför mycket som händer och sker i världen, men det här tar "priset". Jag tänker ofta att "visst, det är fruktansvärt att så och så många dog i den och den olyckan, vidrigt att den och den mördades"...(och ja, det ÄR fruktansvärt!)... och det görs stora rubriker i media. Bra så, men jag kan inte fatta: MAN TAR LIVET ATT SMÅ, OSKYLDIGA BARN, och det helt lagligt. Man anser nog att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp - man lyssnar på rösten från helvetet som "uppmuntrar" och säger: "Ta livet av fostret om du så önskar, det är din rättighet, din kropp, ditt liv, tänk på dig själv!" - men DET LILLA, OFÖDDA BARNET HAR INGA RÄTTIGHETER!!?? :( Jag mår så illa av det här. Och har skrivit två blogginlägg i ämnet. (Inte helt dagsfärska, men ändå väldigt aktuella! Se i kommentarfältet...)
Och på tal om presidentvalet i USA. Man må tycka vad man vill om Donald Trump, men han har i alla fall - i motsats till sin motståndare, Hillary Clinton - respekt för de allra minsta och mest oskyldiga och oskyddade liven. (Jag håller inte med honom i alla frågor och stöder inte hans "beteenden" eller "utsvävningar", men han var klart bättre än Clinton i nattens debatt. Det tycker iaf jag). Hellre en president som är PRO-life än en som inte är det! ... Man kan ha olika "åsikter" också i den här frågan, men nu talar jag inte åsikter utan vad Bibeln säger: "Barn är en Guds gåva... Låt barnen komma till mig, hindra dem inte... ” / Jesus.
Och Gud utmanar oss att göra något, inte bara stå och glo:
"Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger: ’Vi visste det inte’, skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall belöna var och en efter hans gärningar.” (Ordspr 24:11-12)
Mera av de kloka tankarna kan du läsa här  och här  (men nä, rekommenderar inte det..)

*poff* 

Vakna nu snälla människa! 

Ja. Så långt kan jag sträcka mig att jag håller med om att det inte lönar sig att ha oskyddad sex om inte du vill bli gravid. Men det händer olyckor. Känner man att man verkligen inte har nåt att ge, inte ens med stöd, då tror jag faktiskt att det kan vara bättre att (genast) avbryta det hela. Jag tror vi har tillräkligt med oönskade barn i denna värld som det är! Jag tror att barn ska få känna att de är välkomna och älskade. 

Jag hoppas och önskar att de flesta endå ser detta som ett otroligt stort livsval. Och verkligen tänker, också på den lilla levande i magen. Men det är inte många veckor jag tycker det känns nåt så när ok att göra detta, om inte det finns verkligt tunga orsaker i bakgrunden dock. 

Sen börjar vi tala extremfall. Som denna person också täcks tycka att är ok att bära och föda barn i. 

Säg att du är tio år. Ett litet barn. Som blivit våldtagen av en grupp män, slagen och skadad på alla tänkbara sätt. De river upp dina privata delar och ärrar både kropp och själ. Så har någon av dem gjort dig gravid. Din lilla omogna kropp. Du är i fara. 

För dessa extrema Guds-dyrkare är den ofödda viktigare än den söndriga kropp som bär detta oönskade liv. 

Här är "Rosalies" kommentar på personens sida.

 " Ja abort är fel! Även efter en våldtäkt, nån gjorde dig illa men inte har du för det rätt att ta livet av någon annan. Ibland får man lida för vad andra gjort " 
VA?! 

Hur KAN någon, i denna värld, i denna tid,  ärligt, från hjärtat tycka och säga så!?  Jag spyr lite på er som tycker så. Eller inte så lite.. Urk! Prova själv på hur det känns då någon gjort intrång i din kropp, söndrat ditt kön, slagit ditt liv i spillror, slängt din själ i elden. Så ser vi sen. 
"Och om man inte vill ha barn så ge bort till nåt par som alltid önskat det! Bättre det än att ta livet av barnet. " oj men då måste jag ju föda o vara gravid, det är MIN KROPP OCH JAG FÅR BESTÄMMA ÖVER DEN!" Ja de FÅR du! Men gör du rätt då? Alla syndar men nu talar vi om MORD! "
Ja för vi har ju inte tillräkligt med oönskade, oälskade barn som lider i misär. Ligger i rader på barnhem utan hopp om ömhet, närhet eller en familj. Barn som tigger på gatorna, säljer sina barnkroppar, för att den onda cirkeln ska få fortsätta. Härliga tider. Mera oönskade barn bara. NOT! 

Jag vet att jag inte kan påverka dessa sjuka människors tankesätt. Det "står ju i bibeln". Då är de säkert medvetna om att vi ju också säkert var såhär många miljarder på jorden då den skrevs.. Heh. 

 Men jag kan stå upp för den stackare som just nu kanske behöver stöd i det tyngsta valet i hela hennes liv. Du HAR rätt att bestämma över din egen kropp! Nu och alltid! Glöm inte det! 

Huh. känns redan lite lättare. Glad måndag på er bara!