lördag 31 augusti 2013

Gult

Någon sade en gång att gult är fult. 
Själv tycker jag gult är riktigt härligt!

Varmt och fint!
Också bina gillar!

 Kontrasten till Doroteablommorna tyckte jag var så fin här!

A jord är du kommen..

Ja Jaffa. Skrev ju att den var sjuk. Och den var då riktigt sjuk. På fredagen den 23 flyttade jag över den i ett litet akvarium med medicinvatten i för att försöka bota den röda magen. Man såg ju att den inte hade det bra. Hade den levt ännu några dagar och sett sådär lidande ut hade jag nog måstat ta livet av den, fast det är nåt jag inte ens vill föreställa mig hur det går till. Huua! Men nu. På lördag kväll rörde den sig mindre och mindre. Hade inte velat ha mat på hela dagen. Låg bara på botten, lite på sida. Så blev det lite mer och mer på sidan.. Kom snart inte framåt längre utan att kämpa ordentligt.. Andningen blev lugnare och långsammare. Tills den dog. Den andra och sista av Tripps 6-årspresenter. Stackarn.

På söndag berättade jag de dåliga nyheterna för barnen. De tog det konstigt nog rätt lugnt. De tog det ju så hårt då Kokis dog ifjol. Tripp sa att de vant sig nu. Vid döden alltså. Om det nu sen är en bra eller dålig sak kan vi ju fundera på.

Vi hade begravning genast på söndag. Ville inte ha en död fisk i kylen längre.. Det blev på palstan, såklart, vid den lilla dammen och de andra fiskarna..

Den fick ligga i kylen i en sådan här fin låda jag fort gjorde på natten då jag märkte att det var slut.

 Fick vänta en stund på den andra ifred. Grävde gropen och fotade blommor. De är nog så väldigt fina, (timanttikukka- alltså diamantblomma fritt översatt, låter bättre än) Gazania.
 Och vid porten ser det så fint ut! Gula rosen blommade på nytt och de små Doroteablommorna lyser som färgranna solar längst ner.
 medan andra lyser upptill. Det blev ju nästan buskar av mina Dahlior i år! Stora, tunga blommor.
 Pojkarna anledde. Och Trapp tömde hallonbuskarna på de få nya som dykt upp.
 Så satte vi igång. De ville ta farväl av Jaffa, som vi valde att begrava utan låda, så den fort ska göda blommorna.
 Och alla fick lägga mull på den.
 tills vi kunde plantera tillbaka klätterhortensian vi hoppas gillar sin nya näring. Planterade också små bellis ovanpå, så det ska se nätt ut på graven nästa år.
 Så fortsatte livet. Vi drog upp morötter och märkte att gräslöken jag klippte ner helt och hållet en vecka innan (då den hade nåslags fläckar på sig) hade vuxit fort och nu gick att äta av.
 Till de yngres stora glädje. I synnerhet den minsta älskar gräslök och kan äta så mycket av det att han riktigt luktar av det ännu dagen efter..
Är så glad att de gillar stället mer och mer. I synnerhet Trull då vill ju alltid till palstan. Är så stolt över honom också. Känner till hallon, jordgubbar,dill, persilja, gräslök, ärter, morötter, tomat och basilika bland annat. Vet var de finns och går och plockar åt sig av dem och äter det med glädje. Det känns bra!

Så gick jag för att kolla på en större lägenhet. Om vi hade velat byta vår mot den. Men nej. Den verkade också mindre än vår fast den hade ett litet rum till..



Då vänner flyttar bort

Äh. Så stod där rader med paketbilar. Styvpappans byggmänskompisar. Och packade paketbil efter paketbil med flyttlådor.
Tripps enda vän här på området, på gården. Och det hugger till lite i mitt hjärta då jag vet vad detta betyder för min älskade son. Att han nu blir ensam igen. Ensam och ledsen. Dessutom var han inte ens hemma för att säga farväl.
ÄH!

fredag 30 augusti 2013

En solig och blöt avslutning på veckan

På fredag sku han bli där ensam, den lilla. För att inte bli alltför nervös gjorde jag nåt jag gillar efter att jag fyllt i några arbetsansökan. Gick till palstan.Så konstigt att vara där mitt på dagen utan barn!

mina knubbiga rävsvansar

 Gult är skönt
 Plockade mera bönor och morötter i olika färger. det var en färgmixpåse jag sådde på våren, men tyvärr är nog de orange dominerande bland dem.
 För titta nu hur snygga de "svarta" är (här skalad). Pojkarna blev ju överförtjusta då vi åt olika sorters på kvällen.

På tal om kvällen.
Hade lovat Tripp en utfärd till Gumtäkt utebassäng innan de stänger. Eftersom det var såpass varmt (och säsongen tog slut på söndag) packade jag simsakerna med på morgonen. Efter skola, förskola och dagis traskade vi först till butiken efter mellanmål och så fortsatte vi mot simbassängerna. Tripp klarade nu fint av att gå ensam på herrarnas sida. Förra året hade låset bråkat.
Trull däremot blev skräckslagen redan vid ytterdörren då han hörde vattnet från ducharna. han som är rädd redan för den ena här hemma kunde inte riktigt hantera ett stooort rum fullt av sådana äckliga. Han darrade. Vrålade. Försökte springa bort. Men måste ju sköljas. Kändes inte bra.
Så var han rädd för bassängen. Skrek och sku bort. Men det var ju så kallt i luften! Så han stod och skakade, rädd för allt. Inte så hejsan då de äldre ju njöt för fulla muggar. Efter en stund vågade han sedan sitta på trappstegena och leka med sina medhavda vattenleksaker och jag hann sitta och njuta av sensommarens sköna solstrålar. Men då solen gick i moln var det nog SÅ kallt. Men ett löfte är ett löfte, och jag var igen rätt stolt över att det gick såpass bra att simma med de tre, fast en var skräckslagen..

Man får ju inte ta bilder här, men en tog jag innan vi gick iväg. De satt och tittade på folk som hoppade från de högre hopptornen medan de åt upp ett paket vindruvor för att orka ta sig hem utan nervsammanbrott.

Nästa år får vi nog föröska kämpa och komma hit lite fler gånger!

Skolvägen som inte känns så trygg alla gånger

Vi följde ju Tripp till skolan ännu på tvåan. Inte för att han inte sku ha klarat sig själv, men han gillade sällskapet om morgonen. Lite egentid. Efter skolan kom han hem på egen hand. I år har han fått gå ensam de morgnar han börjar åtta, de han börjar nio har han självklart åkt iväg med resten av gänget, för att njuta av de lugna, tysta bussresorna i brödernas sällskap. Heh.
Han har brukat gå över Forsby sjukhus gård. Som alla andra små skolelever som ska ditåt. Det är kortast och har varit rätt så lugnt.
Men nu öppnade där två dagis förra året på vägen där de brukat gå. Och plötsligt är vägen allt annat än lugn och trygg. Tänk att föräldrar till egna guldklimpar kör så dåligt, snabbt och farligt. Nog är det konstigt! Förutom föräldrarna är där ju fortfarande anhöriga till patienter, de som jobbar på sjukhuset och så lastbilar som ska hämta saker till dagis eller sjukhus. Så en hel del trafik nuförtiden.
Då jag såg detta på torsdag blev jag riktigt arg. Det kunde ha varit mitt barn! Eller någon annans. Så hårt hade de kört att båda bilarna var helt inbucklade och fick föras bort med bärgningsbil. Detta är inte stället att köra sådär hårt på! Den ena hade antagligen kommit upp från parkeringsplatsen som ligger bakom buskarna och bärgningsbilen på bilden, upp för en liten backe invid den ljusa byggnaden. Så istället för att träffa den andra bilen hade det bra kunnat vara en människa. Hemska, hemska tanke!

Fast ja, barnen var ju saliga som vanligt! Show utanför dagiset. Jee!
 Det verkar ju ha varit en taxi, den andra inblandade. Den med chauffören som inte slutade tala i telefon ens när han åkte upp på bogseringsbilen inne i egna bilen. Talade han månne i den också då han krockade med den andra bilen?!

KÖR LUGNT OCH FÖRSIKTIGT DÄR DET RÖR SIG BARN, TACK!

Ny vecka, nya tag

Fast nej, vi är inte ännu inne på denna vecka, utan den förra. Det tar tid dethär då datorn tog sin lilla paus och vardagen tog ut sitt på annat håll.

Men vi gick glada i hågen till dagis på måndagen. Lekte ute och inne. Åt lunch och gick hem. De hade många bilar på dagis. Han ville leka ensam med dem alla!
 Vägarbetet fortsatte. Männen hälsade redan på oss. Hann byta några ord med dem föregående vecka, det går ju inte precis obemärkt förbi att åtminstone de yngre i vår familj blir helt saliga vid åsynen av sådanthär. Ja och så lyckas vi alltid just missa bussen så vi sedan sitter där en kvart och kvittrar om dedär underbara maskinerna.
 Hämtade hem loppisfynd. En stol till palstan och en riktigt fin vattentät dräkt till mig. Ni får se stolen för jag såg aldrig mig själv i dräkten. Provade bara att knappen gick fast på byxorna. De hade nyss flyttat in och hade ingen spegel upphängd, och så var jag i sällskap av två energiska barn i en liten lägenhet (med helt underbar vy, enda till havet och in till stan!). Min gamla rock började nämnligen läcka på veckoslutet, så det blev lite panik. Vill nu inte alltid gå omkring i regnrock, fast jag inte har nåt emot den heller..

Tyckte det såg ganska roligt ut med en stol mitt på den nylagda asvalten. Min lilla coola son provade lillebrors stol. Hade ju bara två sedan tidigare och har inte velat satsa på en ny då den endå kan stjälas vilken dag som hellst.

 På tisdag fick min minsta älskling sova dagssömn på dagis för första gången. Och han somnade snällt med de andra, till min stora förvåning. Kära nån så hjärtat fylldes till brädderna då jag såg honom ligga där i den lilla sängen med Bogi i ansiktet och tutten i munnen. Ja för han har ännu tutt då han sover. FAST de sade redan förra året att den borde skippas hos tandläkaren. Nu hade jag tänkt lämna bort den från dagssömnen då han började på dagis, ingen annan har ju sådana i större gruppen. Men jag avråddes, det är stort nog också med den. Månne den inte endå faller bort inom nära framtid, han tuggar sönder dem en efter en.

Efter dagis och dagssömn (han sov sedan hela maximitiden ut!) var det dags för sexårskontroll för Trapp. Vi fick stanna kvar i rummet med Trull, underligt nog, och han gjorde duktigt allt han sku göra. Fast vid vägningen tänkte han nog blankt vägra klä av sig nåt. Det var ju pinsamt! Och jag förstår honom så väl. Kompromissen blev att byxorna sku av men t-skjortan fick han hålla på. Han var fint på sin kurva. Klippa ska han öva på, men det visste vi ju sedan tidigare. Han gillar ju inte att göra det då han inte är så bra på det. Hon, den unga, gulliga, sköterskan visste redan att vi tar det lugnt med sådanthär i vår familj. Förra året var hon så väldigt orolig över honom, hade nyss börjat där och hade väl bara mest läst om barn i teorin. Kanske hon nu insett att de utvecklas faktiskt i lite olika takt.

Efteråt stannade vi kvar och lekte i väntrummet tills hälsostationen sku stänga.

 Så förflyttade vi oss någon kilometer för att köpa vinterbyxor till Trull (loppis) och där stannade vi sedan på gården i någon timme tills det var dags för middag. Pojkarna var nöjda.
 Onsdag.
 Besök till arbetskraftsbyrån medan den lilla var på dagis med pappan. Pappan hade varit pop, sade han själv.Många hade velat leka och prata med honom.
 Skiftesbyte medan den lilla sötnosen sov dagssömn. Tänk att han sover! Kryper upp i sin lilla säng och somnar med de andra. Så stort! 
Missade just bussen som vanligt.


 Kollade istället på hur lastbilen tömde sitt flak med sand. Jag vet vad pojkarna uppskattade mer! Bussen eller denna gratisshow från första rad..
 Kom hem, tog det lugnt en stund, och åkte iväg på föräldramöte med de två yngre till skolan. Hade förväntat mig en katastrof med överraskades. Trapp frågade om han får bli ute på gården och leka. Hittade genast en ny bekantskap han hade roligt med hela kvällen, och Trull höll jag sysselsatt på mötet med ipaden och smarties mini godis. Ja, uselt föräldraskap. Kanske. Men han hölls relativt tyst och medgörlig under hela det långa, tråkiga mötet på en och en halv timme, ungefär. Jag är lite stolt för att vara ärlig!
 Fast så efteråt skämdes jag. Han klättrade så duktigt på skolgården. Hade så roligt. Så jag gick för att tala med läraren en stund. Kom ut. Gick mot klätterställningarna, bakom häcken. Och så hörde jag honom. Riktigt gråt plötsligt. Han sprang fram bakom häcken och höll händerna bak på huvudet. Och den dåliga mamman hade inte en blekblå aning om vad som hänt med den lilla. En präktig bula uppenbarade ju sig. Men kommer ju aldrig att få veta vad som hänt.







torsdag 29 augusti 2013

Mammapappapicknick och lite stadsfeelis

Det har ju blivit en tradition genom åren, att träffa andra på mammapappapicknicken en gång i året. I tiderna, då vi började gå på träffarna (för sju eller åtta år sedan) var de mitt på sommaren men de senaste åren har den slagits ihop med lastenfestarit på ett litet valfritt hörn (alltså inte med på själva området, men intill och samtidigt). Nu var det dags igen, den 18. Och vad jag blev glad då solen sken! Förra året regnade det och var lerigt och lite otrevligt, nu förväntade jag mig mycket folk!

Kom i god tid för ovanlighetens skull. Hann gå omkring på lastenfestarits område men konstaterade snabbt att det nog inte är riktigt för oss. För mycket folk och långa köer. Vi tittade alltså på avstånd och deltog inte desstu mer fast Trull gärna velat. Men inte orkade han köa inte!

 olika tält och saker att köpa eller aktiviteter att prova på. Vi köpte meterlaku, som vi alltid gjort.
 Lite hann han prova på dessa då där inte var lika många små typer som på andra ställen..
 Så bredde vi ut vår filt vid picknicktältet och väntade på mera människor.
 och långsamt droppade in fler.
 Gamla bekanta och nya ansikten blyga jag inte var modig nog att bara gå och tala med. Men va?! Hur kom det så lite människor i år? Djungeltrumman hade helt tydligt inte funkat nu. En massa god mat och godsaker åt barnen, reflekser och annat fick Tove som ordnat släpa tillbaka hem då det blev så mycket över. fast vi nog gjorde vårt bästa att tömma förråden..
 Barnen bekantade sig med varandra och sprang glatt omkring och lekte.

 Minimuffinsarna vi visste var på väg lät sig väntas på. Men de var värda väntan och det slank in både en och annan i allas munnar. Charlotte  kan sin sak, hon har bakat till picknickarna redan i några år och alla älskar de små godbitarna! Det var här jag ens fick veta att man kan göra sådana och vår Tripp blev ju helt såld och har alltid önskat sig sådana efter det..Hittade ju som tur en form förra vintern så jag nu kan baka av dem själv också.
Charlotte sålde för första gången också av de jättegoda muffinsarna, men i vanligt format. Vi bestämde oss för utbyte då det är lite skralt i kassan för tillfället. Men hördu, ni måste komma och hämta bönorna snart, medan det ännu finns så mycket av dem. En zuccini ser också mogen och bra ut. Välkomna!
 Barnen lekte som sagt i den gröna parken. Bakom buskar, mot lekparkens staket hittade de hundratals små skatter. Sådant som definitivt inte ska ligga i naturen! Men de var ju lyckliga över sina fynd och vi fick släpa hem skallrande påsar och kepsar.. Folk som gick förbi vände sig om och stirrade skrattande på barnen som lekte med dessa kapslar. De visste väl vad de använts till, men det var då inte barnen som tömt dem! Fast man kanske kunde tro det ibland med allt skratt..
 Då picknicken tog slut blev vi kvar en stund på området. Provade lite redskap.

 Sov lite.Han somnade faktist medan jag stod och pratade med de andra, så han var verkligen trött!
 Sökte wc men fann inga. Nog är det uselt i Helsingfors då inte allmänna toaletter finns någonstans att hitta! Så vi fick väta buskarna för att kunna fortsätta att njuta av den sköna eftermiddagen vid Tölöviken. Trapp kastade tex. lite stenar. I kassen har han av sina skatter.
 Vi hittade nya vänner som också blivit kvar efter picknicken och barnen lekte glatt tillsammans vid det smutsiga vattenbrynet.

 Så sku vi börja söka oss hemåt. Jag suckade och stönade över alla de vackra blommorna vi gick förbi.
 Mamma, många, många fina blommor! Jess, min hjärntvätt har fungerat!

 Vi hittade en man som låg och sov mitt på en stor koribollplan.
 tyckte han valt ett rätt så bra ställe, invid en popup restaurang, popup restaurangdagen till ära.
 Resturangen hette typ Samba & Sima och var en där man fick dansa, dricka mjöd och äta god mat (antar jag). Vi köpte fyra glas vatten då vi varit i farten så många timmar. Trull vågade sig upp på dansgolvet men då han blev uppbjuden av en leende kvinna kom han nog fort ner i tryggheten igen.

Men vilken fin dag vi hade! Lite exotiskt med så mycket färger och glatt folk  i rörelse i vår gråa huvudstad.