fredag 30 september 2011

Hipp hipp hurraa

Idag är det Lukas födelsedag! Ett år. Så fort har ett år nog aldrig gått förr. Jag som sku njuta av varje stund har nog inte hunnit med. Men nu är han ett år, ett helt år, min minsta skatt.

Inatt var jag ju ensam hemma med barnen. Trapp tassade in och upp i vår säng mitt i natten. Vände och vred sig, suckade,stönade och skakade med benen sådär irriterande då man ligger som sardiner i en burk (din minsta sov sådär mysigt på tvären). Blev inte mycket sovet innan väckarklockan ringde, den minsta levande alltså, han vaknade en god stund innan telefonens alarm satte igång. Sång, paket och sådanadär yrvakna små.
tydligen blev alla bilderna suddiga i den tidiga morgonstunden
bröderna hjälpte mer än gärna till att öppna paketet med mina perfekta loppisfynd. Trull verkade mycket nöjd.

Trapp var blek, riktigt blek, så packade ner de yngre i tvillingvagnen innan vi satte fart mot bussen. TUR att det inte brukar behövas mata, borsta tänder och klä på tre innan man kommer iväg om morgnarna, huu en sådan ruljans.
Kom till skolgården samma stund som det ringde in, vi hade tur fast vi kom med en buss senare än vanligt.

Trapp hade vännerna med
att vi behövde vänta på bussen i 15 min gjorde inget då där var gratis underhållning,gatujobb OCH poliser !
Storhandlade kalastillbehör i Prisma. Vid kassan bad jag Trapp stiga ur vagnen så jag kunde lasta i våra uppköp på hans plats. Ångrade mig direkt. Färgen rann av honom, han blev grön/grå och läpparna helt bleka. Slängde istället Trull på ryggen i manducan och kände att här behövs nog inget gymkort. Inte ett helt dåligt köp dethär med syskonvagn trots lite äldre barn säger jag bara!

Hemma somnade Trapp på golvet i nåt skede. Bar honom till hans säng och en stund senare spydde han ner sängen. Stackaren!
under tiden lekte han med sina nya grejjor
och umgicks med sina vänner
Här var jag nog tacksam över att mamma tagit ledigt från jobbet efter lunch så hon kunde hämta Tripp från skolan. Hur hade vi annors gjort?  Hon hängde här med oss fram till kvällen, riktigt roligt, så kändes det lite festligare också att äta mellanmål till lill-ungens ära, fast Trapp låg bara helt utslagen i sin säng eller på golvet och deltog inte så mycket i firandet.
Fick också en hel del undanplockat medan mamma var här, så kanske det bara blir lite panik imorgon och  inte helt överväldigande "i´m not gonna make it" panik. Bara man sku fundera ut vad man ska baka också. Ja och hoppas att inte någon till blir sjuk innan eller på söndagen.
med sig hade mamma paket, jess,riv,riv!
duktigt brorsan,du fick fram den!

Tänk att man har tre så fina barn, helt otroligt underbart. Tack kära ni för att ni finns i mitt liv och har gjort mig till en hel människa.

torsdag 29 september 2011

För ett år sedan

Började jag avsluta mitt trattkanttarell-förvällningsprojekt. Det gick nog bra att steka dem trots regelbundna värkar men nu började fundera ifall vi kanske borde åka in så småningom. Hålls hemma bara tills värkarna är en minut långa eller det börjar kännas outhärdigt. Tack gode gu´att jag inte lyssnade på henne då utan åkte in kring halv tolv med en nervös sambo. Visste nog att det var igång men inte riktigt hur fort det sku gå.
Då vi kom in fick vi träffa en väldigt trevlig barnmorska och studerande, det är nog första gången jag ens noterade dem, hade alltså inte ännu heller olidligt att vara, andades bara genom värkarna och försökte vara så avslappnad som möjligt.
Studeranden fick öva sig på mig, fyllde i all information i lååångsam takt, klämde och kände på magen för att gissa storleken och fumlade med magbältet som sku mäta värkarna.Så gick de. Det var fullt på avdelningen, ja i själva verket var alla de tre största sjukhusen, barnmorskekliniken, Kvinnis och Jorv fulla fick vi höra.Inga fler föderskor fick komma in utan fick åka till Borgå. TUR att vi kom in innan det var för sent. Då de kom tillbaka en stund senare hade det börjat kännas lite mer, värkarna var nog inte så roliga längre. Gick på vessan då värkmätaren togs bort. Satt mig på byttan och insåg att dendär lilla ungen nog tänker komma just precis nu. Hörde hur de med sambon talade om att jag tydligen är en "blyg kissare",kanske de ska gå och komma tillbaka en stund senare. Kved fram ett nej, gå inte, den kommer nu. Då blev det fart på dem. Eftersom min svanskota ju brutits några veckor tidigare hade vi kommit överens om att jag sku föda liggandes på sida, så jag försökte lydigt kravla mig till britsen, flämtandes genom krystvärkarna, det hemskaste jag hamnat göra hittills på mina förlossningar. Men upp kom jag till slut, varför undrar man ju nu senare kunde ju lika bra ha fött stående på nåt sätt tror jag, och väl där sade barnmorskan att halva huvudet ju redan är ute. Uups. Nå det tog inte många krystingar innan min finaste lilla guldklimp 1,06 kom till världen och mitt bröst. Kärleken. Den ofattbara kärleken.
Fast sen kom skillnaden mellan luomu och epidural, aj sa**n så allt tog ont sen då jag fått honom i famnen. Att suga lustgas med sin nyfödda på bröstet kändes absurt men åtminstone fick jag njuta av förslossningens bästa medicin,om än lite sent. ;) Började också störtblöda och misste nästan en liter blod innan de fick den att avstanna . Här tackade jag lite högre makter för att vi inte var de som hamnat åka mot Borgå för då hade det nog slutat illa.Störtblödning i bilen, njae, inte en så bra kombination kanske...

Så idag var sista dagen med en noll-åring i familjen. Sista dagen med en"riktigt baby", vår sista baby. Lite tårar har fällts, både av sorg, lycka, tacksamhet och kärlek. Imorgon är en stor dag.

Att sambon valde att åka iväg till Puumala för att klättra ikväll med tanken att komma hem imorgon kväll/natt fick också tårar att rinna samtidigt som ilskan fyllde mig. Hur kan man välja så?

Sov gott, älskade unge, älskade Lukas Arndt Anakin! Inatt tänker mamma bara på dig och hur lycklig jag är över att du kom just till oss. Tack för att du kom och fyllde våra liv med solsken! Må ditt liv bli långt och lyckligt och fyllt av skratt och kärlek!
perfekt,på alla sätt och vis
stolt. lycklig och lite spänd

Han har pikusmå fötter mamma!

Han är ganska pikuliten hela han.

En vacker soluppgång


Man märker att vintern närmar sig på morgonhimlen. Så. Himla. Vackert. Inte ser det ut såhär på sommaren inte, så någonting positivt med hösten då alltså, man har vacker utsikt från morgonmålsbordet om solen orkar sig upp bakom molnen.

lite morgonmys hann de med imorse där kring sju innan skolpojken sku iväg.
Då de tittar neråt liknar de nog varandra en hel del förresten. 
Medan Trapp var i klubben, idag for de små hjärtmosarna med de gula västarna iväg till svampskogen för att ta modell till pyssel, tog vi en lur med Trull. Så hängde vi i parken en stund. Tyckte synd om någon som brett ut en tupperwareutställning på ett av borden i parken. Då vi kom dit var där nämnligen inte en själ förutom hon och vi, jag var dock rätt säker på att produkterna inte säljs inom ramen för min budjet så gick bara lite skamset förbi. 
både ykkös-och kakkospupu sku jag ta med då jag hämtade honom, de sku gunga

inte är han endå så stor han heller ännu

ensamma i jättelådan, lyx är att inte behöva dela med sig.

hmm,vad är nu detta då? 
 Det hör väl till med tredje barnet, att man tar det lite lugnare. Mamman som kom en stund efter oss var lite orolig då Trull lassade in handskopa efter skopa med sand i munnen, han var väl hungrig kanske? Kände mig dock lite tvungen att avbryta hans lunch för hennes sinnesfrids skull. Hennes son var två månader äldre än Trull och hade exakt samma halare, ja jag vet att du ville veta det! ;)

invigde det nya regnskyddet, elodie details, som numera säljs också på Prisma om du vill ha ett likadant. 
den lilla typen hittade lekköket igår och trivs nuförtiden mycket där i hörnan
Fixade det lite trevligare med mattan,en krok för dammsugaren och lite fönsterbrädsstädning

så tog jag tag i detta fiskhus, där har de simmat i smuts fast hur länge, nu hör jag små bubbliga tack tror jag.

onsdag 28 september 2011

Verkligheten

Min klättrare till sambo håller på att få spunk. Antingen har han varit sjuk eller så har han inte "fått lov" att åka iväg då vi haft en hel del program. Eller så har det spöregnat, rätt ofta faktist. Nå NU, nu ringde han med hoppfull röst.
Verkligheten, på fredag är det finaste babyns första födelsedag, på lördag loppis på morgonen och på söndag släktkalas. Hans plan, ifall han sku superstäda idag och imorgon kväll (ikväll ska jag på föräldramöte så good luck med tre barn och alla kvällssysslor bara,sku säkert bli skinande rent) kunde han ju åka iväg imorgon kväll och komma hem på lördag kväll. Jo,NEJ! Sori, hur tänkte du där?! Ibland blir jag nästan paff över hans fina idéer...

tisdag 27 september 2011

För ett år sedan

Kunde jag för första gången på länge ens tänka mig att sätta mig i en bil pga. min brutna svanskota, vi hade mina föräldrars till låns. Resan var säkert inte ens en kilometer men aj kära nån så det kändes. Utfärdsmålet var dock värt det, så vackert vi har det här i Vik! Det var dessutom en lika underbart vacker dag som idag.
ett barn är ännu inne i trygga värmen
Trapp hade inte ännu glasögon, min stackars blindi, om vi bara hade vetat.
den mycket runda kvinnan, trött,sjuk (sådär kroppsliga värkar alltså) och lite nervös då D-dagen passerat för en tid sedan

Klubbdag

Idag var Trapp äntligen så frisk att han fick gå till klubben. Hela förra veckan missade han ju pga den sega flunssan. Lilla ansiktet lyste på vägen. Hans kompisar. Jei!
Att mitt hjärta ska bli så himla överfyllt av stolthet och kärlek då de klär på sig dedär gula västarna och traskar iväg mot små, nya äventyr. Idag gick de till gravgården för att plocka löv och ekollon.De hade också fått skrika på fullt i tunneln på väg dit. Ja och så hade de "söndrat kön" berättade han stolt. Flera gånger dessutom. Jag lyckades ju glömma hans lilla ryggsäck med mellanmålet hemma så fick springa efter den.Hemskt långt hade de inte kommit då jag kom tillbaka till parken, inte mig emot, kunde leka lite paparazzi i smyg.
sist till höger är mitt gryn
ja och jess, en man som park"tant"
Eftersom solen sken så underbart blev vi en stund i parken efter klubben så han sku få leka med sin kompis.

Aatu gav fart
Trull fick också gunga, storebror gav fart och han tjöt av skratt
på vägen hittade jag en ursnygg buske, den enda som redan bytt färg på hela vägen.Konstigt.
Sen undrar jag hur många timmar i dygnet det är hälsosamt för en mamma att spendera i köket? Idag blev det alltför många. Pappa, svampmestaren kom ju hit igår med en låda full igen. Men hur gör ni, rensar ni redan lite där i skogen eller? Jag HATAR att rensa dem hemma så jag brukar fixa det på plats i skogen då jag ännu har tålamod. Min far däremot verkar tycka om att hämta med sig halva skogen som tuliainen,uj så det tar tid att rensa då. Inne. Men nu, nu är frysen full. Sku verkligt,verkligen behöva en frysbox till, nu blir massor av årets skörd oanvänd då det bara inte ryms någonstans mer. :( Att torka svampar funkar inte riktigt här i vår lilla trea, nu har jag två små hyllor täckta med tidningspapper,men det är ju så futtigt.

måndag 26 september 2011

Första dagen denna vecka

Fortfarande ingen röst. Nå, börjar vänja mig. Folk stirrar nog lite undrande på en då man piper fram vad man har och säga, försöker välja mina ord, så få som möjligt.
Hittade babu chillande i Tripps stol på morgonen, såg ju bekvämt ut.

Kanske det dummaste köpet hittills.Ett benrangel. Som inte hade rev-och höftben och som man inte kan bygga ihop.
Fast det visste jag ju inte då jag betalade för det. Vi ska ha det på Tripps halloweenparty, om delarna ännu hittas då.
Vi gjorde en trip till K-rauta. Drömde om eget,stort, badrum att ha badkar i. 
köpte något väldigt stort som fick åka buss en bit men gå den sista.Trull hade tak på vagnen
Mina föräldrar kom på snabbt besök. Fick en pinfärsk gädda, en stor låda svamp och nya nattlampor till de större barnen. Vi har haft problem med nattsagsläsningen då Trull försökt ta livet av sig genom att pillra på den flyttbara lilla lampan, nu är problemet löst. Jei!
Ungarna visade, nå inte precis, sina bästa sidor. Vilda som tokar. Ibland blir man trött.
Lagade mat med gädda,räkor,fänkol,ris och rödbeta i. Väldigt tilltalande. Den större åt allt och den mindre ens lite.
fina nya bagglampan, alla var glada!
resultatet av lite knåpande. En ny tavla och hylla. Tavelidén snodde jag ju av Eva.
bambin fick också flytta lite högre upp. Nu är rummet, inte bra, men mycket bättre.

En bra söndag

Klockan nio hoppade jag in i min kompis bil. Det gjorde inget att jag knappt fått sömn natten innan pga. de två yngres (och min egen) hosta. Vi åkte iväg på loppisrunda. Hittade tyvärr inte så mycket jag sökte men en fin vinterdräkt (tähti jonathan) till Trapp, en vintehalare (reimatec,dock med lite slitna knän jag kanske borde fixa) också till Trapp, fina tunna tröjor till mig själv och annat smått och gott.
en så vacker bricka, färgerna passar precis i vardagsrummet. Måste kanske dra ett lacklager på den känsliga ytan dock.
En härlig regnrock åt Trull. Visste inte ens att Rukka gjort sådana med mönster.
Efter loppiset tänkte vi gå till den största Tarjoustalo jag känner till men ha, det var ju söndag, butikerna öppnade ju först tolv. Så vi gick "på kaffe" till det heta stället (abc,hehe). Åkte vidare för att plocka en påse äppel och ännu via Prisma hem. En mycket,mycket trevlig förmiddag. Vi har nog aldrig gjort nåt sådant på tumis med min kompis förr men nu ska det nog bli en ändring på det!
Hemma fick jag energi någonstans ifrån och röjde bort alla loppislådorna här fortfarande drällde från det då vi var och sälja. Aah, vi har golvutrymme (nå utrymme och utrymme i vår minilägenhet,men ni fattar)! Förrådet är ju verkligen inte tomt (långt ifrån för att vara ärlig) men nu är det liksom inte bara inslängt dit utan i lite prydligare ordning och så att inte allt bara är kasat i ett högt,farligt torn. Fortsatte då jag nu en gång hade driven på med vårt sovrum, hittade tomma golvytor tillslut där också. Jee! Känns nog trevligare med ett städigt sovrum än ett sovrumsförråd kan jag tala om för er! Mycket trevligare.
Eftersom sambon inte sen heller åkte in till stan som planerat på kvällen så gick jag till palstan en stund. Tog en sväng via skogen på vägen dit för att söka höstfärger,men småpojkarna hade nåslags kulkrig uppe på bärget så min vistele blev kort,ville inte få en kula i huvudet.

favorit i repris,men vad kan jag säga; färgen,färgen!
av mossorna är nog detta min favoritfärg tror jag
Tyvärr kommer ju mörkret alldeles för tidigt på kvällarna så fick nog inget vettigt gjort.Ja eller fixade lite nya blomstöd till alla de stackare som låg där blöta på marken och rev bort lite döda perenner så det inte ser så fult ut.Men tja för att vara ärlig njöt jag nog bara av de vackra höstfärgerna. Får ta itu med höstjobbet en annan dag, lite tidigare på dagen, lite friskare än igår.

komposten får man nog leta efter nu
eternellerna är just så fina som de brukar vara,ringblommorna har ställvis blivit som små buskar
ett till gömt komposthörn
Dahlian kämpar på mot det blöta
och så lade sig mörkret över ängen
och grodorna fick börja nattsimma. 
 Så gick jag hem igen. Bara för att än en gång bli lite orolig över varför skruttet ligger sådär hänglös på golvet. men tja, kanske för att det bara är Babudockan. Den fick ärva Tripps gamla dräkt igår och har skrämt hela familjen då den ser så riktig ut där den ligger på golvet eller sitter i barnstolen. Babu är min gamla docka, det var på den jag prövade kläder jag sytt åt Tripp då han ännu låg pikuliten i min mage. Min första "baby".

lördag 24 september 2011

Tyst

Vaknade imorse helt utan röst. Ja eller jag kan prata men det är ju inte min röst. Antingen kan jag viska eller så måste jag forcera nåt tyst konstigt ljud. Underbart i en familj med tre pojkar som härjar på, strider, ropar från nåt annat rum eller utsätter sig för faror. Så jag tog fram denhär.
Ett litet pling och ta-daa, de tystnade och tittade på mig. Kanske jag fortsätter med det också senare, om detta inte bara är nyhetsbehag eller för att de verkligen fattar att jag inte får ljud ur mig.
Snygg är den ju också!

Så gick jag nästan och skar av fingerspetsen på en metallkant idag.Som tur blev en bit skinn kvar vid kanten av nageln, men ja,hoppas det läker bra. Just nu känns det inge kul.

Först hade jag några plåster men det blödde ju bara rakt igenom. Så fixade jag mitt fina tryckplåster. Fast jag tror det är lite spänt,toppen är helt kall.
Edit.fixat.

Men plåster på fingret i barnfamilj, seriously?! Försökte tejpa fast en diskhanskes ända men det är nog inte att rekommendera. Tips anyone? Kan ju inte gå omring med en diskhandske på handen hela dagarna heller?!

För att krona dagen. Gick ner till bakgården för att hämta en låda grönsaker av min kompis. På vägen upp i trapphuset, lät familjen med en syskonvagn ta hissen, några steg uppåt föll jag! Herre gu´så det tog ont i smalbenet jag träffade stentrappskanten med. Försökte snabbt reta till mig och skratta bort det hela inför familjen som stod där precis bredvid och väntade på hissen. Men aj.

Imorgon tänker jag, sjuk eller inte (har ju varit sjuk två veckor nu), gå på jättikirppis med min kompis. Har en lång lista med saker jag behöver, men mest ska jag sikta in mig på nåt roligt till ettårsdagen vi ska ha äran att fira nästa vecka. Nåt eget ska man nog få fast man är tredje barnet.