Del två

Älgsjölandet hade jag inte varit till på några år. Förr har jag spenderat flera veckor där ibland, innan barnen kom. Så det är ett bakant ställe. Omtyckt av de flesta. De många, långa bryggorna var fulla då vi kom, det märktes att det var blåsigt ute på öppnare hav. Här är det skyddat vatten och med de långa "kanalerna" blir vattnet fort varmare än på andra ställen. Så det simmades en del. Som tur!
På kvällen då vi kom fram började det dock och regna igen så jag satt och tjurade i båten med minstingen medan de två större gick för att vandra längs naturstigen med sin far. De kom tillbaka våta, mycket leriga och fårstinkande men glada. Det som dock fick ögonen att bli fuktiga och läppen att darra var den tråkiga sanningen, det ihåliga trädet som stått där i säkert hundratals år hade brustit och gått i bitar. Redan för två år sedan var det i rätt dåligt skick, murket och svagt och nu är då dess saga på slutrakan. Vi hoppas och håller tummar och tår uppe att de låter ens stammen stå kvar som ett minne.

Två ledsna pojkar i det söndriga trädet. Deras pappa har också älskat trädet som barn.

"Mamma, de var jätte skygga" Ja-a, man undrar varför..
Trapp var också överlycklig då de kom tillbaka. "Det blev en hauskat kotivideot!!" Ett får hade visst lite buffat till honom så han hade fallit in bland nässlorna, medan sambon filmade. Fniss.

Naturstigen är nog underbar! Fast det ligger massor med båtar (och folk) vid bryggorna får man lyssna på sina tankar ifred ute i skogen och bland vassen. Stora ytor, massor med djur och ståtlig ekskog. Älskar´t!

 På tordag sken solen igen. O vi packade vagnen full med strandsaker och traskade iväg till den lilla sandstranden för att njuta av sommaren. Äntligen!

Vi erövrade stranden och fick tom. ha den för oss själva ett tag.

Den bästa strandleksaken vi köpte för tre somrar sedan. Man Behöver inte röra vattnet om inte man vill. Båt och simbassäng, hur man vi ha det. Där flöt han omkring i timmar.

Så kom den lugna stunden då jag fick läsa tidning igen. 

Tills de vackra blå öppnades och plaskandet fortsatte. Läpparna var blå och han darrade men upp sku han sannerligen inte! Fyra timmar tror jag han var i vattnet. Mitt lyckliga vattendjur. Simbyxorna slet han också av. Här sku man njuta med hela kroppen! 

Trapp gick igen några kilometer naturstig med sin pappa. Här njuter han till fullo av en mogen persika. Vackrare mellanmålsplats får man nog leta efter!

Det finns bilder på en liten sambo i trädet också. O Trull hade inte varit i det förut.

Hela familjen på bild. Ovanligt! 

Farfar hyrde en roddbåt och så fiskade han hela dagen. Tripp fick en stilig gös och Trapp fick någon stor gädda . Alla var nöjda.

Ålandsflaggor (mamma kallar dem så) och jätteblåklockor, en perfekt kombination med det vackra gräset i solen.

Tripp tog på sig dem lite väl tighta våtdräkten och provade sin nya "surfbräda" i kvällsolen. Tidigare på dagen hade han sällskap av pojken Oscar från båten intill. Glad över att få prata svenska med en rätt så jämnårig hade de det roligt tillsammans en god stund.

Spiderman kom jag att tänka på i skuggorna.

 Själv tog jag en liten paus och gick helt ensam på promenad i den förtrollade skogen.

magiskt och hjärtsnörpande vyer.

 Hörde någon konstig fågel, trodde jag. Kollade uppe i trädet och på grenarna. Ingen fågel. Pipet fortsatte. Kollade ner vid rötterna och då såg jag djuret som pep. Två hermeliner(?) lekte vid gångar under rötterna, nyfikna och urgulliga. Pep lite tillbaka med samma läte och båda kom och tittade på mig. Men snabba var de, just som jag fokuserat på dem var de försvunna igen.

Hittade ett gäng kor  längre bort på en åker.Mitt på fanns dock ett så brett dike att jag inte kom närmare. 

Det finns härliga hus att titta på. Älskar gammalt trä! 

och så träffade jag på en orädd hjort.  Den sommaren då jag väntade Tripp gick jag omkring här en hel del. Då rörde de sig aldrig ur fläcken då jag närmade mig. Det kändes fint. Nu gick den nog iväg, men långsamt, ståtligt. Detta är deras ställe. O vilket fint ställe det är! 

Del tre

På fredan morgon åkte vi äntligen iväg mot Jussarö. Solen sken, och det regnade, om vartannat. Skrattade bara besviket att just som jag satt mig i solen med den tidning i handen så vändes kranen på och jag fick snopet sätta mig inne i båten istället tills molnet passerat (eller vi passerat molnet). Vi körde mot öppnare hav och vackrare vyer. Långt åkte vi ju inte under semestern, Jussarö ligger rätt nära raseborg, men med dyr bensin och barn är det inte hur långt man reser som är det viktiga! Inte alls! Redan detta är ju en annan värld!

Vi promenerade glatt mot den svarta sandstranden. Det fanns förr gruvor på ön som tog mineraler  från den mineralrika marken. Stenarna glittrar och glimmar och sanden är ställvis svart.

Vattnet var iskallt men det hindrade inte ungarna från att doppa sig lite. En strand är strand!

Så började det höras muller och de svarta molnen närmade sig med fart. De två små och jag valde att inte bli på stranden i åska och packade fort ihop våra saker och tog skydd inuti vagnen..

För att det kan falla träd då det åskar, tyckte Trapp.

Och medan det öste ner såg de på film och åt ärter. Samma ärter som i Ingå. Då var vi så glada över att det inte kom allergiska symtom till Trapp. Nå,nu kom de sen igen med besked. Så vi fick gräva fram allergimediciner och kortison då hela den lilla kroppen var full med frenetiskt kliande blåsor och rodnad. Stackars,stackars liten! 

Intill båten i det kristallklara vattnet simmade det miljoner med fiskar. Inte fick jag ju det klara vattnet att se klart ut på bild, men det kändes fint att se i verkligheten. Förövrigt fångade folk kilogram efter kilogram av abborrar på bryggan. Vi fiskade med små pilkspön som man lät sjunka ner till bottnet och sedan drog uppåt lite, lite. Det var knappt så man fick ner masken i vattnet innan någon högg tag i den. Stora, fina fiskar. Ungarna (och jag med för den delen) älskade det! Trull blev så uppspelt att stackarn fick gå och lägga sig i nåt skede då han bara SKREK av lycka. Han verkar skrika lite för allt.. 

 Day two. Solsken. Åtminstone en liten stund. Bassängen fram (det blir ju varmare än havet rätt så fort) och små nakupellen som sprang omkring, lyckliga som få.

Det var nog med våld man fick försöka värma honom emellanåt.

o efter att ha fått lite mat i magen slocknade han och sov under perfekta vyer.

Trapp blev nergrävd, som Tripp på föregående strand. O så "skrämde" de mummi.

Jag hittade nåt jag inte sett förut. De hundra och åter hundratals orkidéerna på området. 

Många var metershöga för att nå ljuset under träden. Det fanns av dem överallt märkte jag till sist.

Och glädjen över det vackra vann över sorgen då jag märkte ipadens spruckna glas. Allt kan man ju inte få

Största delen av dagen fick vi faktiskt var på standen helt för oss själva. Freakigt. Sambon träffade i nåt skede ett par klättringskompisar som råkade vara där samtidigt och hängde en stund med dem för att klättra på de vackra bergen. Inget dåligt ställe att klättra på,inte alls.

Och på söndag efter frukost var det dags att åka iväg ifrån den fina ön, innan stormen blev för stark.

 Då vi åkte över Porkkalafjärden hade det redan hunnit bli rätt så höga vågor. De två äldre som suttit och spelat på iPaden lyckades bli sjösjuka och fick båda sitta med var sitt ämbare i famnen på slutrakan. Ingendera spydde som tur, men lärde sig kanske en läxa..

Vi hann ännu vara på Grynnan två dagar innan det var dags att komma i hamn på Drumsö.

Älskade näten som torkade i kvällssolen. Så enkelt, så vackert.

 På måndag regnade det hela långa dagen. De äldre vägrade gå ut. Den yngre ville jag inte att sku gå ut då det var så halt. Så vi försökte fördriva tiden.

tex. genom att äta ostbågar i sängen medan de äldre fick leka billekar ifred med mummi.

 Då regnet lugnade sig lite gick jag för att meta. Det nappade inte ens. Men det gjorde inte så mycket. Njöt av naturen istället.

Kollade på spindelnät

Vackra, vilda blommor och stormiga vyer

Förundrades över hur tuffa svanar är. Gåsen är ju ungefär lika stor men då svanen närmade sig hotfullt så tog den sitt pick och pack och flydde fältet.

Tuffisen ville inte alls komma närmare mig fast jag följde den en god stund från stranden

O så tog svärfar en bild på oss tre.

Så var det slut på det roliga. Vi tackar och bockar och är lyckliga över att vi än en gång fick vara med!
Nog är det ju bara så himla bra. Att fast vi inte själva har nåt så har vi fått fira sommarlov både på landsställe och båt. Lyx!

mera bajs

Sambon gick ut med pojkarna för en stund sedan. Ringer plötsligt och låter orolig. "Vad ska jag nu göra, Trull åt hundbajs". Ungen hade plockat grus och bland gruset hade det (såklart) varit hundbajs (tro inte att folk orkar plocka upp sådant här på det hundtäta området). Smart som han är hade han alltså bestämt sig för att smaka på det bruna kletiga. Sambon hade sköljt händer och mun med vattnet de hade med sig (det var ju tur att jag satte med en 1 1/2 liters flaska just idag) men nog fanns det tydligen ännu brunt mellan tänderna. URK!! Påminn mig att jag inte ska pussa ungen på munnen på en tid. ;) 

Nu hoppas vi bara att hunden inte haft mask och att det inte blir nåt värre magont av det hela. Bläääh.

En fjäril i vårt fönster

Förvånadsvärt hårig då man ser den riktigt nära. Tyckte synd om den stackars borttappade gästen i vårt vardagsrumsfönster här om dagen så tog och släppte ut den efter att jag tagit mina bilder.

Sommarens höjdpunkt

Igår blev det då äntligen av, resan till Borgbacken det talats om hela sommaren. Svärmor, svärsystern, sambon och de tre små. Vi kom tjugo tjugo minuter försenat eftersom bussbytet misslyckades så att vi såg bussen vi borde ha åkt med susa förbi medan vi väntade på att vår buss sku stanna. Så nu var vi där i "bara" 10 timmar och förtio minuter. Huhhuh! Men åtminstone kan man säga att vi använde pengarna väl! Hem kom vi först elva på kvällen efter ett snabbesök på Maccen för att köpa några hamburgare till bussen. En super dag!!

Har inte bilder från de värre maskinerna för antingen var jag med Trull i minihupimaskinerna eller så åkte jag ju i de värre med Tripp och där lönar det sig inte att ha en kamera dinglande kring halsen.

Den första maskinen Trapp rusade till var "Lohikäärme". Jag var helt paff men han gillade den massor! 

Det njöts av dyra popcorn (egen mat hade vi med men jösses, nästa år tar jag nog popcornen med också )

Nam!

Den lilla älskade maskinerna (här hästarna) men HATADE att köa.  Mellan 11 och ungefär halv ett var de smås köer ok, efter det fick man träna sina armmuskler med att hålla i den skrikande och slingrande masken, eller se den dramatiska parveln ligga där på den snuskiga marken och gråta. Efter åtta var det bara att springa mellan maskiner, eller om och om igen i samma. DET gillade vi alla! 

Deras mummi skämde bort dem med godsaker av alla de slag. Här smakar den lilla på den storas jätteslickepinne. 

Tur att man har en storebror som kan vakta en på maskiner där vuxna inte får åka med. Sötisarna!

Denna var lite spännande, han tänkte ju klättra ut över kanten då det blev lite tråkigt att bara sitta uppe i höjderna.. ;) 

De två yngre åkte i "maisemajuna" med mig. Det är alltid uppskattat! 

"Kotkotjuna", mycket tam maskin som den minsta älskade, isynnerhet då man inte längre behövde köa till den. Bara att stiga ur maskinen,ut genom porten och via sträckkodsläsaren in i maskinen igen.  

Om att knacka på hos folk med bajs i handen

Gick för att föra in vår cykelvagn i cykelförrådet idag. Hade just tvättat den för några dagar sedan eftersom grannbarnen sa att en flicka hade bajsat i den och så var den alldeles full med en annan hrannes katthår. Gick förbi hörnan där vi har våra saker och slogs av att det luktade förfärligt bajs. Kollade på golvet och lite på hjulen tills jag insåg att det var från vår tvillingvagn stanken kom. Någon av ungarna på gården hade tydligen roat sig med att skita i VÅR VAGN! Blev helt flyförbannad, tog bajset i en sönderriven chipspåse och plingade på hos flickan tidigare nämnts som gårds-och cykelvagnsbajsare. " nä-ä inte gör hon nu sådant! Kanske hon är vild men onte är hon nu någon idiot.." Nja, är ungen ute från morgon till kväll utan någon som hellst uppsikt kan de väl inte veta vad hon sysslar med heller. Men de orkade åtminstone engagera sig så mycket att de berätta vilken dörrnummer jag kunde gå och plinga på istället. En liten somalflicka som också ställer till med en massa här på gården.så jag gick och ringde på. Tyvärr var ingen vuxen och inte heller flickan hemma men lämnade hälsningar till en av storasyskonen ( de är elva barn i familjen).
Men att jag är äcklad och arg! SÅ himla snuskigt att hamna tvätt andras skit från vår VAGN! Fick tvätta sittdelen flera gånger för att få bort lukten.
Jag börjar vara slut på energi och ork att se på alla vilda ungar här. Vilda för att INGEN bryr sig eller uppfostrar dem. De klara sig själva och de starka överlever och de svaga försöker klara sig.
Förra veckan hade samma gäng varit och köpa godis och limu för hundra euro. Vår äldsta hamnade tyvärr bli besviken då sambon kom till parken just då festen i parken började. Vi trodde sannerligen inte på storyn om att somalflickan fått pengarna och bara delade av sedeln och godisarna till alla. HOHHO