Del två

Älgsjölandet hade jag inte varit till på några år. Förr har jag spenderat flera veckor där ibland, innan barnen kom. Så det är ett bakant ställe. Omtyckt av de flesta. De många, långa bryggorna var fulla då vi kom, det märktes att det var blåsigt ute på öppnare hav. Här är det skyddat vatten och med de långa "kanalerna" blir vattnet fort varmare än på andra ställen. Så det simmades en del. Som tur!
På kvällen då vi kom fram började det dock och regna igen så jag satt och tjurade i båten med minstingen medan de två större gick för att vandra längs naturstigen med sin far. De kom tillbaka våta, mycket leriga och fårstinkande men glada. Det som dock fick ögonen att bli fuktiga och läppen att darra var den tråkiga sanningen, det ihåliga trädet som stått där i säkert hundratals år hade brustit och gått i bitar. Redan för två år sedan var det i rätt dåligt skick, murket och svagt och nu är då dess saga på slutrakan. Vi hoppas och håller tummar och tår uppe att de låter ens stammen stå kvar som ett minne.

Två ledsna pojkar i det söndriga trädet. Deras pappa har också älskat trädet som barn.

"Mamma, de var jätte skygga" Ja-a, man undrar varför..
Trapp var också överlycklig då de kom tillbaka. "Det blev en hauskat kotivideot!!" Ett får hade visst lite buffat till honom så han hade fallit in bland nässlorna, medan sambon filmade. Fniss.

Naturstigen är nog underbar! Fast det ligger massor med båtar (och folk) vid bryggorna får man lyssna på sina tankar ifred ute i skogen och bland vassen. Stora ytor, massor med djur och ståtlig ekskog. Älskar´t!

 På tordag sken solen igen. O vi packade vagnen full med strandsaker och traskade iväg till den lilla sandstranden för att njuta av sommaren. Äntligen!

Vi erövrade stranden och fick tom. ha den för oss själva ett tag.

Den bästa strandleksaken vi köpte för tre somrar sedan. Man Behöver inte röra vattnet om inte man vill. Båt och simbassäng, hur man vi ha det. Där flöt han omkring i timmar.

Så kom den lugna stunden då jag fick läsa tidning igen. 

Tills de vackra blå öppnades och plaskandet fortsatte. Läpparna var blå och han darrade men upp sku han sannerligen inte! Fyra timmar tror jag han var i vattnet. Mitt lyckliga vattendjur. Simbyxorna slet han också av. Här sku man njuta med hela kroppen! 

Trapp gick igen några kilometer naturstig med sin pappa. Här njuter han till fullo av en mogen persika. Vackrare mellanmålsplats får man nog leta efter!

Det finns bilder på en liten sambo i trädet också. O Trull hade inte varit i det förut.

Hela familjen på bild. Ovanligt! 

Farfar hyrde en roddbåt och så fiskade han hela dagen. Tripp fick en stilig gös och Trapp fick någon stor gädda . Alla var nöjda.

Ålandsflaggor (mamma kallar dem så) och jätteblåklockor, en perfekt kombination med det vackra gräset i solen.

Tripp tog på sig dem lite väl tighta våtdräkten och provade sin nya "surfbräda" i kvällsolen. Tidigare på dagen hade han sällskap av pojken Oscar från båten intill. Glad över att få prata svenska med en rätt så jämnårig hade de det roligt tillsammans en god stund.

Spiderman kom jag att tänka på i skuggorna.

 Själv tog jag en liten paus och gick helt ensam på promenad i den förtrollade skogen.

magiskt och hjärtsnörpande vyer.

 Hörde någon konstig fågel, trodde jag. Kollade uppe i trädet och på grenarna. Ingen fågel. Pipet fortsatte. Kollade ner vid rötterna och då såg jag djuret som pep. Två hermeliner(?) lekte vid gångar under rötterna, nyfikna och urgulliga. Pep lite tillbaka med samma läte och båda kom och tittade på mig. Men snabba var de, just som jag fokuserat på dem var de försvunna igen.

Hittade ett gäng kor  längre bort på en åker.Mitt på fanns dock ett så brett dike att jag inte kom närmare. 

Det finns härliga hus att titta på. Älskar gammalt trä! 

och så träffade jag på en orädd hjort.  Den sommaren då jag väntade Tripp gick jag omkring här en hel del. Då rörde de sig aldrig ur fläcken då jag närmade mig. Det kändes fint. Nu gick den nog iväg, men långsamt, ståtligt. Detta är deras ställe. O vilket fint ställe det är!